Förslag

E 88/2005 rd Lissabonstrategin för förbättrad tillväxt och sysselsättning — Finlands nationella handlingsprogram 2005 — 2008

I sin förnyade Lissabonstrategi gick Europeiska rådet ut med ett klart budskap om att de största frågorna för unionen under de kommande åren är att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt och bättre sysselsättning. Tonvikten bör ligga på att genomföra målen i Lissabonstrategin utifrån riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen (integrerade riktlinjer). De nya nationella handlingsprogrammen ska lyfta fram de viktigaste tillväxt- och sysselsättningsfrågorna i varje enskilt medlemsland och vad som behövs för att åtgärda dem.

E 138/2005 rd Kommissionens rapport om Lissabonstrategin inför rådets vårmöte

I sin årliga framstegsrapport till Europeiska rådet ser kommissionen på hur Lissabonstrategin genomförts i unionen och medlemsstaterna. Den framstegsrapport som nu getts ut är den första efter det att strategin förnyades 2005 och koncentrerades på tillväxt och sysselsättning. Ett nytt inslag är att de första nationella reformprogrammen från hösten 2005 nu tas upp till behandling. De viktigaste instrumenten för att genomföra Lissabonstrategin är de 25 nationella reformprogrammen och gemenskapens Lissabonprogram som kommissionen gav ut sommaren 2005. I den har samlats gemenskapsåtgärder som stöder strategin.

I första avsnittet av framstegsrapporten analyserar kommissionen genomförandet av Lissabonstrategin på ett allmänt plan och föreslår vissa prioriterade åtgärder för Europeiska rådet. I det andra avsnittet bedömer kommissionen varje medlemsstats reformprogram i detalj. I en bilaga ingår dessutom en närmare analys i ett makro-, mikro- och sysselsättningsperspektiv. Avsnittet om sysselsättning ligger samtidigt till grund för rådets och kommissionens gemensamma sysselsättningsrapport.

Regeringens ståndpunkt

E 88/2005 rd Lissabonstrategin för förbättrad tillväxt och sysselsättning — Finlands nationella handlingsprogram 2005 — 2008

Finlands regering tillstyrker kraftfullt kommissionens approach. EU:s och medlemsstaternas konkurrenskraft kan förbättras bara om alla medlemsstater engagerar sig för gemensamt överenskomna mål. Finland understryker att en hållbar utveckling och ett åtagande om globala utmaningar kräver en balanserad ekonomisk och social reform.

Finlands nationella handlingsprogram bygger på bl.a. regeringsprogrammet, ramarna för statsfinanserna 2006—2009, budgetpropositionen för 2006, regeringens strategidokument, regeringens framtidsredogörelse, slutrapporten från statsministerns utredning Finland i världsekonomin, den inkomstpolitiska uppgörelsen fram till hösten 2007, dialogen mellan arbetsmarknadsorganisationerna och andra intressegrupper samt planerade och förberedda reformprojekt. Regeringen tillträdde i april 2003 och sitter till våren 2007. I handlingsprogrammet ingår därför åtgärder som regeringen ännu har tid att vidta under pågående mandatperiod. Handlingsprogrammet ligger i linje med stabilitetsprogrammet för 2005—2009.

E 138/2005 rd Kommissionens rapport om Lissabonstrategin inför rådets vårmöte

Finlands syn på vad som måste göras för att genomföra Lissabonstrategin har i centrala delar tagits upp i EU-ministerutskottet den 13 januari 2006. Utifrån den kan Finland i det stora hela omfatta kommissionens syn på framstegen med strategin. Men rådets vårmöte bör tydligare än kommissionen lyfta fram globaliseringens möjligheter, en fungerande och effektivare inre marknad och en öppen världsekonomi. Det bör göras mer för att påskynda en produktivitetsökning och en innovationspolitik i bred bemärkelse.

Finland anser att kommissionens fyra prioriteringar är riktiga och aktuella. Men vi förhåller oss avvaktande till att Europeiska rådet ställer upp detaljerade mål som innebär tydliga ändringar i de integrerade riktlinjer som det antog för bara ett år sedan för 2005—2008.

Mekanismerna för att följa upp de nationella reformprogrammen bör bygga på rättsakter om samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna. Finland ser det som mycket viktigt att de politiska åtgärder som ingår i den nationella behörigheten och som det huvudsakligen handlar om i Lissabonstrategin fortsatt följs upp multilateralt. Målet bör vara att stödja och fördjupa det nya ägarskap och engagemang som programmen genererar i medlemsstaterna. De nya möjligheterna att samordna den ekonomiska politiken — inte minst strukturpolitiken — bör utnyttjas fullt ut genom att man tillsammans identifierar de områden som möjliggör europeiska lösningar.

Kommissionens fyra prioriteringar kräver följande preciseringar:

• investera mera i kunskap och innovation. Prioriteringarna täcker rätt väl in investeringar i FoU och utbildning, en innovationsvänlig marknad och en omvärld som uppmuntrar risktagande och innovation. Innovationspolitiken är ett värdefullt exempel på ett delområde av Lissabonstrategin där gemensamma åtgärder på EU-nivå och samordnade nationella åtgärder spelar en viktig roll. Det räcker inte bara med investeringar i och finansiering av innovation och forskning, efterfrågan på innovationer och en fungerande marknad måste också uppmärksammas. Enligt Finlands mening skulle det vara nyttigt att ta upp innovationspolitiken vid rådets vårmöte. Utifrån detta kan förslagen i Ahos rapport om en innovationsvänlig marknad och s.k. strukturell rörlighet inom innovation och forskning bearbetas vidare hösten 2006. Möjligheterna att främja ekologiska innovationer och miljöteknik bör också lyftas fram tydligare. Finland tar ställning till tanken om ett europeiskt teknikinstitut när kommissionens meddelande om saken ges ut i februari
• tillvarata företagspotentialen, särskilt den kraft som finns i små och medelstora företag. Prioriteringarna bör kompletteras med bredare hänsyn till marknadstillträde, en fungerande marknad och utveckling av den inre marknaden. Om unionens inre marknad öppnas upp också för tjänster gagnar det Europas konsumenter, skapar nya arbetstillfällen, stärker konkurrensen och sätter fart på den ekonomiska tillväxten. Därför är tjänstedirektivet ett av unionens viktigaste instrument för att främja Lissabonstrategin. En bättre europeisk lagstiftning bör också ses som ett centralt hjälpmedel för bättre tillväxt och sysselsättning. En öppen världsekonomi och global handel är också betydelsefulla
• reagera på globalisering och åldrande. Det är viktigt att prioriteringarna utgår från en hållbar offentlig ekonomi och lägre skuldsättning. Utom att vi måste höja sysselsättningsgraden måste vi också få upp produktiviteten. Kommissionens aviserade sysselsättningspolitiska rapport (flexibel trygghet) bör kompletteras med frågor som bättre organisering av arbetet och arbetslivskvalitet. Produktivitetshöjande faktorer bör analyseras samlat nu när tillgången på arbetskraft börjar mattas av. Jämställdheten mellan kvinnor och män behöver också studeras. Det framgångsrika och balanserade resultatet från WTO:s förhandlingsrunda i Doha stärker det multilaterala handelssystemet och en öppen världsekonomi och stöder den vägen målen i Lissabonstrategin för bättre produktivitet och konkurrenskraft i Europa
• arbeta för en effektiv och integrerad energipolitik i EU. Prioriteringen är riktig och aktuell. Det är viktigt att hålla vid liv samarbetet och dialogen om energi, inte minst med de olje- och gasproducerande länderna. Vi stöder tanken att EU:s energipolitik måste integreras djupare i EU:s politik för yttre förbindelser för att de yttre förbindelserna ska kunna bidra till ett säkert och tryggt energisystem i Europa som stöder de klimatpolitiska målen. För att fördjupa dialogen krävs det ett starkare engagemang från rådets sida. Rådets roll i de yttre förbindelserna kan förstärkas t.ex. genom att det nuvarande ordförandelandet och kommande ordförandeländer deltar i samarbetet. I mån av möjlighet bör också en regional dimension i samarbetet övervägas. I internationella fora bör EU komma med samordnade synpunkter, med hänsyn till kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna.