Motivering

Syftet med statsandelarna är att garantera att de offentliga tjänster som kommunerna ansvarar för blir ordnade i hela landet. Men många kommuner är redan ekonomiskt så hårt ansatta att de har svårt att upprätthålla kvaliteten på tjänsterna. Kommunernas skyldigheter minskar inte så mycket att det går att minska statsandelarna för basservice; kommunerna har haft för liten finansiering i relation till deras lagstadgade uppgifter.

Nedskärningen av statsandelarna för basservice riktas i fråga om bildningsväsendet bl.a. till den grundläggande utbildningen och barnomsorgen och är på så sätt ägnad att försvaga barns och ungas välmående samt vår nations framtid. En ansvarsmedveten beslutsfattare bär ansvar också för framtiden och när det är allmänt känt att det lönar sig att satsa på barnpedagogik och en höjd kompetensnivå kan vi bara förvåna oss över varför statsandelarna nu ska sänkas.

Utbildningens betydelse för samhällsekonomin och allmänt välbefinnande är tveklös och i undervisnings- och kulturministeriets framtidsöversikt konstateras mycket riktigt att utbildning och kompetens står i ett starkt samband med både samhällsekonomin och individernas inkomstnivå, hälsa, välfärd och delaktighet i samhället. Men tyvärr har det finländska samhällets utbildningsrelaterade styrkor och fördelar försvagats väsentligt. Av slutrapporten av det nationella projektet för att stärka kompetensbasen framgår att färdigheterna i att läsa och räkna är på väg ner, den jämställdhet som har varit Finlands styrka har försvagats och den sociala bakgrunden inverkar allt starkare på studieresultaten. De unga åldersklasserna har en väsentlig svagare kompensnivå än de äldre och enligt PISA-undersökningarna visar kompetensnivån en sjunkande trend. Medborgarnas kompetensnivå har försvagats och rentav sackat efter den internationella utvecklingen. Enligt rapporten är följden av att vår utbildningsnivå stiger väsentligt långsammare än i de andra utvecklade länderna att utbildningsnivån hos Finlands befolkning i arbetsför ålder 2030 kommer att vara mycket nära OECD-länderna och ligga på medelnivå bland de europeiska länderna.

I ljuset av dessa insikter finner vi det obegripligt att man vill minska finansieringen av barnpedagogik och grundläggande utbildning ytterligare genom att skära i statsandelarna. I fråga om barnpedagogiken bör det ytterligare konstateras att om tanken är att den planerade lagen om barnpedagogik ska förbättra barnens välbefinnande och kunskaper krävs det mer resurser för att genomföra lagen. Inte mindre resurser, vilket det här lagförslaget innebär. Dessutom vill vi påpeka att finansieringen av yrkeshögskolorna inte ingår i statsandelen för basservice och att man därför inte ens borde överväga att minska den från statsandelen för kommunal basservice.

Motivering

Regeringen fortsätter att bryta ner finansieringsbasen för den kommunala servicen. Centerns medlemmar i riksdagens kulturutskott är bekymrade över nedskärningarna av statsandelarna för kommunerna. Statsandelen för basservicen föreslås bli sänkt från 29,57 till 25,42 procent. Ändå ökar antalet användare, dvs. barn i dagvård, förskola och grundläggande utbildning. Regeringen är i färd med att nästa år påföra kommunerna nya och tyngre uppgifter vars kalkylmässiga kostnader och statsandelar den dimensionerar i underkant. Också detta ökar kommunernas kostnadsbörda.

Under innevarande valperiod har ca 1,5 miljarder euro skurits ner inom bildningssektorn. Det har ökat ojämlikheten i samhället och försvagat landets kompetensbas. Kommunernas möjligheter att ordna utbildning och annan basservice varierar stort. Syftet med statsandelssystemet är att jämna ut skillnaderna i kommunernas inkomstbas, kostnadsstruktur och servicebehov. Men statsandelarna är inte öronmärkta och när beloppet minskar försvagas kommunernas möjligheter att producera annat än lagstadgade tjänster betydligt.

Regeringen är i färd med att lämna stora förslag till riksdagen med omedelbara konsekvenser för kommunernas ekonomi. Sådana är t.ex. den obligatoriska kvoteringen av stödet för hemvård samt strukturomläggningar för andra stadiet. Kommunerna tvingas anpassa sin ekonomi till dem utan att tillräckliga beräkningar om kostnadseffekter har gått att få.

Det ekonomiska läget under de närmaste åren medför ingen lättnad i den kommunala ekonomin; kommunernas framtidsutsikter är mycket dystra. Regeringen har anpassat statens ekonomi genom att skära ner statsandelen för kommunal basservice med 1,5 miljarder euro åren 2012—2015. Regeringen låter samvetslöst de som har allra störst behov av kommunala tjänster, dvs. barn, unga, sjuka och åldringar, betala för den misslyckade finanspolitiken. I praktiken låter staten de kommunala beslutsfattarna ta de tråkiga besluten.

Verkningarna märks i form av höjd kommunalskatt, bortgallrade tjänster och permitterad och uppsagd personal, bl.a. lärare. I sin nedskärningsiver är det dock skäl för regeringen att komma ihåg att statsmakten i sista hand är ansvarig för att de grundläggande sociala och kulturella rättigheterna tillgodoses. Detta innebär ett allvarligt hot mot de välfärdstjänster som kommuninvånarna behöver.

I enlighet med finansieringsprincipen bör staten se till att kommunerna har faktiska möjligheter att klara av sina uppgifter med en skälig skatte- och avgiftsbörda. Det är oroväckande att staten är på väg att friskriva sig från denna finansieringsprincip.

Den tjänsteproduktion som finansieras med systemet med statsandelar för kommunal basservice är till sin ekonomiska och operativa omfattning det mest betydande delområdet inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. År 2014 uppgår beloppet på den kalkylmässiga finansieringen för förskola och grundläggande utbildning samt biblioteks- och kulturtjänster till sammanlagt ca 4,5 miljarder euro. Den tjänsteproduktion som finansieras med systemet med statsandelar för kommunal basservice omfattar inom undervisningen ca 580 000 elever i förskola och grundläggande utbildning samt dessutom alla kommunbor i fråga om allmänna kulturtjänster och biblioteken, som finansieras genom en statsandel som bestäms per invånare.

Förskola och grundläggande utbildning utgör grunden för hela utbildningssystemet och ger alla lika möjligheter till fortsatt utbildning. Utbildningstjänsternas centrala mål är jämställdhet i utbildningen, tillgång på lika villkor samt att bevara förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen som närservice. Att genomföra dem kräver tryggande av tillräckliga ekonomiska resurser oavsett hemkommun och omständigheter kring anordnandet av utbildningen.

Centerns kulturutskottsgrupp är särskilt bekymrad över regeringens beslut att upphöra med att stödja anläggningskostnaderna för skolor, daghem och bibliotek. Efter vårens statsandelsreform finns det ingen mekanism kvar som skulle kunna användas t.ex. för att reparera skolor som lider av mögelskador. Centern vill påminna om att partiet har föreslagit en långsiktig reparationsplan som sträcker sig över tio år och som skulle borga för att problemen kan åtgärdas i tid och kostnadseffektivt.