Motivering

Kulturutskottet framhåller att propositionen bygger på statsrådets beslut från den 15 december 2011 som ingår i utvecklingsplanen för utbildning och forskning och innebär att styrningen av specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen överförs från undervisnings- och kulturministeriet till social- och hälsovårdsministeriet. Detta skapar större klarhet i finansieringen som ett led i reformen av specialstatsandelen för specialiseringsutbildning. Syftet är att ge social- och hälsovårdsministeriet bättre möjligheter att styra och dimensionera specialiseringsutbildningen.

Ett av de viktigaste förslagen i propositionen är att det administrativa ansvaret för utbildningen lyfts över från undervisnings- och kulturministeriet till social- och hälsovårdsministeriet. I överensstämmelse med utvecklingsplanen för utbildning och forskning ska bestämmelser om specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen ingå i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) och i en förordning från social- och hälsovårdsministeriet som utfärdas med stöd av den.

Förslaget fick stort stöd bland de sakkunniga.

Hur styrningen av universiteten påverkas av förslaget

Närmare bestämmelser om specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen ska ingå i en förordning av social- och hälsovårdsutskottet på samma sätt som i den gällande förordningen av statsrådet. Detta gör det lättare att behandla nödvändiga ändringar när behoven i servicesystemet ändras, enligt propositionen. Social- och hälsovårdsministeriet får en tydligare roll för att styra utbildningen. Tack vare ansvarsöverföringen förbättras samordningen med annan utbildning inom hälsovårdssektorn, anser regeringen.

I 41 § ingår det bestämmelser om en delegation som ska lämna utlåtanden och ta initiativ i ärenden som gäller utbildning för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, deras yrkesutövning och samarbetet mellan myndigheter. I propositionen föreslås delegationen få en särskild sektion med ansvar för den rikstäckande styrningen och utvecklingen av specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen och den särskilda allmänläkarutbildningen.

Enligt propositionen ska medlemmarna i samordningssektionen representera social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, det offentliga och det privata servicesystemet, alla universitet som ger de högsta medicinska och odontologiska universitetsexamina, personer som genomgår specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning, fackorganisationer inom branschen, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och andra viktiga intressenter. En företrädare för social- och hälsovårdsministeriet ska vara ordförande.

Kulturutskottet ställer sig bakom de grundläggande målen med reformen, nämligen att social- och hälsovårdsministeriet ska få bättre möjligheter att styra och dimensionera specialiseringsutbildningen. Vidare ger utskottet sitt stöd till det uttalade målet att förbättra kvaliteten på specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen, göra den mer effektiv, förtydliga samstämmigheten med arbetslivet och intensifiera kontakten med servicesystemet och att därmed förbättra tillgången till högkvalitativ och likvärdig social- och hälsovård i hela landet. Det är positivt att delegationen får en bred samordningssektion. Undervisnings- och kulturministeriet bör vara representerat i sektionen. När ledamöterna i sektionen tillsätts måste man se till att sammansättningen är representativ både rikstäckande och regionalt.

Utskottet understryker vikten av kontakter mellan grundutbildning och specialisering och påpekar att omställningar i grundutbildningen måste beaktas när specialiseringsutbildningen eller inträdeskriterierna ändras. Därför är det viktigt att också medicinstuderande är engagerade i sektionen.

Utskottet understryker att det faktum att samordningssektionen är underställd delegationen för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård inte får inkräkta på sektionens självständighet eller dess samarbete med universiteten. Sektionen ska självständigt kunna bedöma och lyfta fram rikstäckande och regionala aspekter och utbildningsbehov. Samtidigt påpekar utskottet att den pågående omstruktureringen inom social- och hälsovården kan inverka på den slutliga placeringen av sektionen.

Bemyndigande att utfärda förordning

Enligt 4 a § 4 mom. ska närmare bestämmelser om målen med specialistläkarutbildningen, specialisttandläkarutbildningen och den särskilda allmänläkarutbildningen, studiernas uppbyggnad, utbildningsprogram och övriga grunder för studierna samt vid vilka universitet specialistläkarutbildning och specialisttandläkarutbildning anordnas utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Förordningen ska beredas i samarbete med den samordningssektion som avses i 41 § 2 mom.

Kulturutskottet understryker att undervisnings- och kulturministeriet har ett övergripande ansvar för att styra och utveckla universiteten. Bemyndigandet är problematiskt på grund av att ministeriet har detta ledningsansvar, menar utskottet. Situationen förbättras inte särskilt mycket av att ministeriet i egenskap av medlem i samordningssektionen kan yttra sig om beredningen av ärenden.

Följaktligen föreslår kulturutskottet att social- och hälsovårdsutskottet ändrar 4 a § 4 mom. till att det i en förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de ärenden som avses där. Förordningen ska beredas i samråd med undervisnings- och kulturministeriet och den samordningssektion som avses i 41 § 2 mom. Därmed understryks det att undervisnings- och kulturministeriet har det övergripande ansvaret för den högsta utbildningen i vårt land och att ministeriet därför innehar en särställning som samarbetspart när social- och hälsovårdsministeriet bereder utkastet till förordning.

Specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningens roll

Statsrådets förordning om specialistläkarexamen och specialisttandläkarexamen () föreskriver om specialistläkarexamen och specialisttandläkarexamen som kan avläggas vid de universitet som avses i universitetslagen () och som är yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten. Universiteten beviljar specialistläkarexamen och specialisttandläkarexamen enligt förordningen och de svarar för innehållet i utbildningsprogrammen och samordnar utbildningen. Merparten av utbildningen avläggs inom ramen för servicesystemet.

Enligt förslaget ska specialistläkarutbildning och specialisttandläkarutbildning inte längre vara utbildning som leder till examen. Specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen kan inte jämställas med övrig universitetsutbildning beträffande vare sig karaktär eller genomförandesätt. Det är fråga om specialisering som erbjuds under arbetstid och som utgår från behoven i arbetslivet, påpekar regeringen. Därför behöver den inte regleras på samma sätt som utbildning som leder till examen. Att utbildningen leder till examen är inte något villkor för att bli legitimerad specialistläkare eller specialisttandläkare.

Kulturutskottet understryker att det trots reformen fortsatt kommer att vara universiteten som bestämmer om innehåll och kvalitet på utbildningen och står för antagningen till utbildningsprogrammen. Följaktligen är det viktigt att universiteten får en tydligare och starkare roll för att utveckla och kontrollera kvaliteten på utbildningen, vilket är syftet med propositionen.

Den kompetens som specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen ger har stor betydelse för utredning och behandling av patienter. Därför anser utskottet det angeläget att alla sökande också i fortsättningen ges möjlighet att specialisera sig. Antagningskriterierna måste fortfarande vara utformade så att alla med läkarexamen har goda möjligheter att snabbt genomgå specialiseringsutbildning. Systemet får alltså inte leda till att ansökningarna hopar sig och specialiseringen skjuts på framtiden. Antagningskriterierna måste vara präglas av öppenhet, insyn och rättvisa för att det reviderade utbildningssystemet ska vara trovärdigt i de sökandes ögon.

Hur specialiseringsutbildningen finansieras

Undervisnings- och kulturministeriet har stått för den rättsliga grunden för specialiseringsutbildningen, medan social- och hälsovårdsministeriet har finansierat den med specialstatsandelar för utbildning. Enligt 59 och 60 § i hälso- och sjukvårdslagen () får de samkommuner för ett sjukvårdsdistrikt där det finns ett universitetssjukhus ersättning av statliga medel för kostnader som orsakas av specialiseringsutbildning för läkare och tandläkare. Ersättningen baserar sig huvudsakligen på antalet examina och ersättningen för respektive examina. Ersättningen grundar sig på antalet realiserade utbildningsmånader om någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården anlitas för specialiseringsutbildningen.

Specialstatsandelarna har inte kunnat gå direkt till universiteten, vilket innebär att antalet utbildningsplatser och utbildningsutvecklingen inte har kunnat styras. Undervisnings- och kulturministeriet har inte heller gett några extra anslag till specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen utan universiteten har använt sin basfinansiering.

Enligt kulturutskottet är det inte rätt att universiteten i fortsättningen blir tvungna att använda sin basfinansiering till specialiseringsutbildningen. Det är således positivt att regeringen ger ett löfte om att specialstatsandelen för utbildning i framtiden ska kunna ges till universitet och till organisationer som tillhandahåller specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen efter godkännande av ett universitet. Enligt vad utskottet erfar kommer bestämmelser om detta att ingå i lagen om ordnandet av social- och hälsovården. Det är av stor vikt att bestämmelserna om specialstatsandelar ses över för att de ska kunna gå till universiteten, som regeringen föreslår. I fortsättningen gäller det att målmedvetet höja specialstatsandelarna så mycket att de fullt ut täcker universitetens kostnader för specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning.

Utskottet påpekar att utbildningen delvis kan bli avgiftsbelagd i och med att den principiella ändringen från examensinriktad utbildning till påbyggnadsutbildning. I sitt betänkande bör social- och hälsovårdsutskottet ta ställning till möjligheten att införa studerandeavgifter för påbyggnadsutbildningen, när social- och hälsovårdsministeriet tar över styrningen av utbildningen. Utskottet tar helt avstånd från att införa avgifter för den utbildning som behandlas här.

Samtidigt med denna proposition behandlar utskottet en proposition (RP 241/2014 rd) med förslag till lagar om ändring av universitetslagen och yrkeshögskolelagen. Lagarna föreslås få bestämmelser om specialiseringsutbildning. Utbildningen ska ingå i utbildningssystemet och finansieringen ska grunda sig på basfinansiering till högskolorna och studerandeavgifter. Här vill utskottet särskilt framhålla att den aktuella specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen också framöver kommer att bygga på en särskild författning om utbildningen. Under inga omständigheter ska bestämmelserna om specialiseringsutbildning i RP 241/2014 rd tillämpas på specialistläkar- och specialisttandläkarutbildningen. Detta gäller också bestämmelserna om avgiftsbelagd utbildning.