LAGMOTION 129/2003 rd

LM 129/2003 rd - Mikaela Nylander /sv 

Granskad version 2.0

Lag om ändring av 21 kap. strafflagen

Till riksdagen

MOTIVERING

Finland har under de senaste åren fått betydande etniska minoriteter vars gamla kulturella traditioner innefattar riter så som stympning av flickors könsorgan eller som det också kallas, kvinnlig omskärelse. Stympning av flickors och kvinnors könsorgan är förbjudet i lag i Finland i enlighet med vad ratificerandet av Förenta Nationernas konvention om barnens rättigheter förutsätter. Stympning av könsorgan räknas som grov misshandel, vilket det bestäms om i strafflagen. Således lyder brottet under allmänt åtal och omskärelse är straffbart också då brottet begås mot en i Finland fast bosatt medan den befinner sig i annat land. Det finns exempel på att invandrarflickor skickas till sina eller sina familjers tidigare hemländer för att få ingreppet utfört.

Stympning av könsorgan är ett allvarligt brott mot flickans/kvinnans integritet och självbestämmanderätt över sin egen kropp. Förutom fysiska hälsoproblem, bl.a. inflammationer, smärtsamma menstruationer, njurskador, barnlöshet kan följderna av könsstympning medföra bestående psykiska skador, sexuella svårigheter och problem vid förlossningar.

För att stärka förbudet av könsstympning borde det om detta bestämmas skilt i strafflagen (39/1889). Den signal som detta ger är starkare än enbart en vetskap om att könsstympning räknas som grov misshandel. Klara uppgifter över hur många fall av könsstympning som förekommer per år i Finland finns inte men varje fall är ett för mycket. Det är omöjligt och att införa en kontroll av invandrar- och flyktingflickor/-kvinnor, varför det är viktigt att förbudet är synligt och starkt. Också underlåtenhet att avslöja könsstympning skall vara straffbart.

I Sverige har man gått in för skärpt straff för könsstympning (SFS 1998:407). Straffet för könsstympning är fängelse i högst fyra år. Ifall gärningen har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende är minimistraffet två års och maximistraffet tio års fängelse. Även förberedelse och anstiftan, liksom underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart.

Eftersom Finland och Sverige långt har en enhetlig lagstiftning och praxis borde straffen och förfaringssätten vara med varandra överensstämmande.

Med stöd av det ovan anförda föreslår jag

att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:

Lag om ändring av 21 kap. strafflagen I enlighet med riksdagens beslut fogas till 21 kap. strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) en ny 6 a § och 6 b § som följer: 21 kap.

Om brott mot liv och hälsa

6 a §

Könsstympning

Den som utför ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem skall, oavsett om samtycke givits till ingreppet eller ej, för könsstympning dömas till fängelse i högst fyra år. Försök är straffbart. För könsstympning eller försök till könsstympning döms även den som trots vetskap därom underlåter att avslöja pågående eller kommande ingrepp, men straffet skall nedsättas på så sätt som i 5 kap. 3 § strafflagen stadgas om medhjälp. 6 b §

Grov könstympning

Om ingreppet vid könstympningen medfört livsfara eller allvarlig sjukdom och brottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grov könsstympning dömas till fängelse i minst ett år och högst tio år. Försök är straffbart.

_______________

Denna lag träder i kraft den                                     200  .

_______________