Fastighetsskattelagen ()
stiftades 1992 och fastighetsskatt fastställdes första
gången 1993. Föremålet för skatten är
fastigheten och skatten riktas förutom till marken även
till byggnaderna och konstruktionerna. Fastighetsskatt fastställs
dock inte för skogsbruksmark eller jordbruksjord och å andra
sidan inverkar fastighetens användningsändamål
på fastighetsskattens skatteprocent.
I lagens 11 § bestäms om den allmänna
fastighetsskatteprocentsatsen. Enligt 13 a §,
som fogades till lagen i samband med behandlingen i riksdagen och
tillämpades första gången 2000, kan kommunfullmäktige
avvika från den undre gräns som bestäms
i 11 § när den bestämmer fastighetsskatteprocentsatsen
för en byggnad och mark som ägs av ett i 22 § inkomstskattelagen
avsett allmännyttigt samfund om byggnaden på fastigheten
huvudsakligen är i allmänt eller allmännyttigt
bruk. Fastighetsskatteprocentsatsen för en byggnad som
avses i denna paragraf kan också bestämmas vara
0,00.
I motiveringstexten till statsutskottets betänkande
(StaUB 17/1998 rd) nämns som
ett problem att bestämmelsen exempelvis inte tidigare tillämpats
på religiösa samfunds eller idrottsföreningars
hus. Lagrummet täckte sålunda bara en del av de
samfund som ingår i begreppet allmännyttiga samfund
enligt 22 § inkomstskattelagen. Utskottet föreslog
att i 13 a § fastighetsskattelagen alla de allmännyttiga
samfund som avses i 22 § inkomstskattelagen jämställs
med varandra och att bestämmelsen avser hela fastigheten.
Likaså anges i texten att allmännyttigheten måste
undersökas separat för varje klients vidkommande.
Enligt 22 § inkomstskattelagen är ett samfund
allmännyttigt då det verkar enbart och omedelbart
till allmän fördel i materiell, andlig, sedlig
eller samhällelig bemärkelse, då dess
verksamhet inte enbart gäller begränsade personkategorier
och det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga
i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend
eller vinstandel eller i form av sådan lön eller
annan gottgörelse som är större än
skäligt. I 2 mom. finns en förteckning över
allmännyttiga samfund. Förteckningen är
en exempelförteckning, vilket innebär att även
andra samfund än de som nämns i förteckningen
kan vara allmännyttiga. Dock verkar fastighetsskattelagens
13 a § förutsätta att samfundet nämns
i exempelförteckningen för att kunna anses vara
ett allmännyttigt samfund.
I 22 § inkomstskattelagen nämns inte religionssamfund
som exempel. I 21 § inkomstskattelagen bestäms
om delvis skattefria samfund, som betalar skatt till kommunen och
församlingen enligt den inkomstskatteprocentsats som nämns
i 124 § 3 mom. I 21 § nämns den evangelisk-lutherska
kyrkan, ortodoxa kyrkosamfundet och andra religionssamfund samt
deras församlingar.
Enligt Skattestyrelsens brev till skatteverken och -byråerna
av den 29.10.1999 kommer befrielsen från fastighetsskatt
inte att tillämpas på religiösa samfund.
I sitt svar från den 17 oktober 2000 på Pehr Lövs
med fleras skriftliga spörsmål (SS 717/2000
rd), säger minister Suvi-Anne Siimes
att regeringen anser att Skattestyrelsen har tolkat fastighetsskattelagen
i enlighet med lagens ordalydelse och den beskattningspraxis som
tilllämpats inom inkomstbeskattningen. I beskattningspraxis
har man redan innan inkomstskattelagen trädde i kraft ansett
att församlingarna och religionssamfunden inte är
allmännyttiga samfund.
I inkomstskattelagen avses med religionssamfund sådana
trossamfund som är inregistrerade enligt religionsfrihetslagen.
Enligt befolkningsregistercentralens statistik uppgår antalet
såsom religiösa klassade samfund till ca 40—45.
Andra religionssamfund är ideella föreningar,
och endast på dessa tillämpas de bestämmelser
i 22 § inkomstskattelagen som gäller allmännyttiga samfund.
Skattskyldigheten för de samfund som avses i 22 § inkomstskattelagen
bestäms från fall till fall i samband med beskattningen,
men enligt 13 a § fastighetsskattelagen har fullmäktige rätt
att avvika från den allmänna skatteprocentsatsen
om det är fråga om en sådan skattskyldig som
avses i lagen. Därför är det klart att
det har betydelse för beskattningen av samfundet hur samfundet är
registrerat.
Det måste anses oskäligt att i inkomstskattelagen
likställa andra religionssamfund med den evangelisk-lutherska
kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet, bl.a. eftersom de förstnämnda
saknar beskattningsrätt. Religiösa samfund fyller
en viktig funktion som allmännyttiga samfund genom att
de verkar till allmän fördel i andlig och samhällelig
bemärkelse. Eftersom fastighetsskattelagen verkar förutsätta
att ett allmännyttig samfund nämns i exempelförteckningen,
föreslås att detta klargörs genom att
religiösa samfund infogas i en exempelförteckning över
allmännyttiga samfund.
Ingrepp i 22 § inkomstskattelagen skulle få långtgående
verkningar på andra lagar, därför föreslås
att exempelförteckningen infogas i fastighetsskattelagens
13 a §. Ändringen skulle inte beröra
evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet,
eftersom de har beskattningsrätt. I och med lagändringen
skall både religiösa samfund och religiösa
föreningar kunna komma i åtnjutande av skattelättnaden
och skillnaden i registreringsformen skall ej längre vara avgörande.
Skattskyldigheten skulle fortfarande avgöras från
fall till fall.