Detaljmotivering

1. Lag om rättsgenetisk faderskapsundersökning

1 §. Lagens tillämpningsområde.

Enligt paragrafens 1 och 2 mom. tillämpas lagen på rättsgenetiska faderskapsundersökningar, som avser sådan undersökning av människans gener, annat ärftligt DNA eller genprodukter som görs för fastställande eller upphävande av faderskap. Enligt 3 mom. tillämpas lagen också på rättsgenetisk undersökning som görs för att avgöra frågor om moderskap.

Av de orsaker som nämns i den allmänna motiveringen föreslår lagutskottet att 3 mom. i förslaget stryks.

2 §. Initiativ till undersökning.

Enligt paragrafen kan domstolen förordna om en rättsgenetisk faderskapsundersökning. Också barnatillsyningsmannen kan beställa en undersökning om villkoren i 11 § i lagen om faderskap är uppfyllda.

Den föreslagna bestämmelsen avviker från gällande 1 § i lagen om blodundersökningar eftersom det inte längre föreskrivs om de villkor som domstolen kan förordna om undersökning på. I paragrafen sägs att domstolen kan förordna om undersökning antingen på yrkande av en part eller självmant. Lagutskottet menar att det inte finns någon orsak att slopa bestämmelsen och föreslår därför att det i paragrafen fortfarande bör föreskrivas också om vem som får ta initiativ till att förordna om undersökning. Samtidigt vill utskottet förtydliga paragrafen så att domstolen kan förordna om undersökning bara i samband med ett mål som den behandlar.

3 §. Undersökningsmyndigheter.

En rättsgenetisk faderskapsundersökning ska kunna utföras av Folkhälsoinstitutet eller av en sådan inrättning vid ett universitet eller en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård som har fått tillstånd till det av Rättsskyddscentralen för hälsovården.

Den föreslagna bestämmelsen svarar mot 2 § 1 mom. i förordningen om vissa blodundersökningar och andra undersökningar rörande ärftliga egenskaper (674/1976). Av propositionens motivering (s. 14—15) framgår att under den tid lagen och förordningen om blodundersökningar har varit i kraft har alla de undersökningar som barnatillsyningsmännen och domstolarna beställt utförts av Folkhälsoinstitutet och att ansökningar om godkännande som avses i förordningens 2 § inte har gjorts. Efter det att propositionen lämnades har rättsmedicinska institutionen vid Helsingfors universitet i maj 2004 visserligen fått tillstånd att utföra undersökningar enligt lagen om blodundersökningar. Oberoende av den faktiska situationen som den noteras i propositionens motivering anser regeringen att ett tillståndsförfarande likt det nuvarande lämpligen bör tas in också i den nya lagen.

Lagutskottet anser att regeringen inte har visat varför tillståndsförfarandet vore nödvändigt, inte minst med hänsyn till att det enligt utredning i detta nu bara är rättsmedicinska institutionen vid Helsingfors universitet som vid sidan av Folkhälsoinstitutet har den nödvändiga expertisen på rättsgenetiska undersökningar. I sak svarar undersökningarna dessutom i långa stycken mot de DNA-analyser som görs med stöd av 65 § i utlänningslagen (301/2004) för att utreda familjeband som grundar sig på biologiskt släktskap. I 66 § i samma lag föreskrivs explicit att det är Folkhälsoinstitutet eller institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet som utför testen.

Lagutskottet föreslår därmed att det ska anges direkt i lag att Folkhälsoinstitutet och institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors universitet utför undersökningarna.

5 §. Undersökning som gäller försvunna eller avlidna personer.

I paragrafen föreskrivs om villkoren för att bestämma om rättsgenetisk faderskapsundersökning med hjälp av ett vävnadsprov som har tagits tidigare av en försvunnen eller avliden person och om när ett vävnadsprov kan tas av en avliden som ännu inte har begravts eller kremerats. Lagutskottet föreslår att lydelsen i 1 mom. förtydligas.

6 §. Undersökning som gäller mannens föräldrar.

I 1 mom. föreslås att domstolen kan bestämma att en undersökning ska utföras beträffande mannens föräldrar tillsammans, om mannen har försvunnit eller avlidit och en undersökning inte kan göras på det sätt som sägs i 5 § 1 eller 2 mom.

Propositionen utgår (se s. 10/II) från att det för barnet kan vara mycket viktigt att få klarhet om vem som är dess far. Om en rättsgenetisk faderskapsundersökning görs av mannens föräldrar tillsammans avslöjas det enligt utredning till utskottet inte heller i sig för den som utför undersökningen om uteslutning av den presumerade fadern genom undersökningen beror på att mannen inte är barnets biologiska fader eller på att barnet inte är föräldrarnas gemensamma barn. Av propositionens motivering (s. 10/II) framgår vidare att en undersökning av mannens föräldrar inte nödvändigtvis leder till klarhet om den biologiska fadern. Rent principiellt är det värt att notera att en rättsgenetisk faderskapsundersökning i vilket fall som helst ingriper i föräldrarnas i 7 § i grundlagen tryggade integritet och i 10 § 1 mom. tryggade skydd för privatlivet. Det är också värt att notera att det enligt 7 § för undersökning av bara den ena av mannens föräldrar eller någon annan av hans släktingar krävs att de ger sitt samtycke.

Lagutskottet har vägt olika alternativ mot varandra och stannat för att den i sig viktiga ambitionen att utreda det biologiska faderskapet i en sådan situation som avses i 1 mom. inte kan anses väga så tungt att den kunde åberopas för att förplikta föräldrarna till en försvunnen eller avliden man att mot sin vilja och i sista hand med hjälp av tvångsmedel underkasta sig en rättsgenetisk undersökning. Med hänsyn till att det finns en mängd andra metoder att fastställa faderskap påpekar utskottet att de fall där de nödvändiga bevisen blir beroende av undersökning av mannens båda föräldrar i praktiken är mycket sällsynta.

Därför föreslår utskottet att 1 mom. ändras så att mannens båda föräldrar kan undersökas bara om de samtycker till det. Samtidigt föreslås en sådan ändring i lydelsen som understryker att prover inte behöver tas samtidigt av båda föräldrarna utan att det också kan ske vid olika tillfällen.

Enligt 2 mom. tillämpas 5 § 1 och 2 mom. när mannens far eller mor har försvunnit eller avlidit. Med hänsyn till den föreslagna ändringen i 1 mom. är det inte motiverat att domstolen har uteslutande rätt att bestämma om förordnande om undersökning, om den person man vill undersöka inte längre själv finns på plats för att uttrycka sin vilja. Å andra sidan ser utskottet det inte heller som motiverat att det i sista hand är t.ex. den avlidnes rättsinnehavare som får bestämma om undersökningar enligt 5 § 1 och 2 mom. Utskottet vill därför komplettera momentet med en bestämmelse om att domstolen inte får förordna om undersökning om det finns skäl att anta att den försvunna eller avlidna föräldern inte hade samtycke till undersökningen.

I sådana situationen ska domstolen se till att om möjligt skaffa fram utredning i en sedermera försvunnen eller avliden persons tidigare attityd till att faderskapet undersöks. I praktiken handlar det främst om uttalanden av mannens avlidna eller försvunna förälder och andra bevis på dennes relation till sin egen son och barnet i fråga, om barnet fötts redan innan mannens förälder avlidit eller försvunnit. Det är sedan domstolens sak att utifrån allt tillgängligt material och en samlad bedömning avgöra den avlidna eller försvunna personens presumerade vilja. En sådan samlad bedömning bygger alltid i viss mån på osäkert material och därmed kan tröskeln för att låta bli att förordna om undersökning inte vara särskilt hög. Enligt den bestämmelse som utskottet föreslår bör ett förordnande därför inte ges om det finns skäl att anta att den avlidna eller försvunna föräldern inte skulle ha samtyckt till undersökningen.

7 §. Undersökning som gäller andra släktingar till mannen.

I paragrafen föreskrivs när en rättsgenetisk faderskapsundersökning som gäller mannens släktingar kan göras, om en undersökning enligt 4—6 § inte kommer i fråga.

På grund av den ändring som utskottet föreslår i 6 § måste innehållet i denna och de omedelbart följande paragraferna grupperas om.

Utskottet föreslår att bestämmelserna om en laglig intressebevakares samtycke i 1 mom. stryks i 7 § och ändras och flyttas över i en ny 9 §.

Av orsakerna ovan föreslår utskottet vidare att en bestämmelse motsvarande 7 § 2 mom. i propositionen blir 11 § 1 mom. I 7 § kvarstår då en grundläggande bestämmelse om när domstolen kan förordna om undersökning som gäller den ena av mannens föräldrar eller någon annan av hans släktingar.

9 §. Att ge och återta samtycke. (Ny)

Utskottet föreslår en ny paragraf. I paragrafens 1 mom. ska föreskrivas om att ge samtycke när den som ska undersökas inte kan förstå sakens betydelse. I 2 mom. föreslås i sin tur bestämmelser om att återta samtycke.

Enligt 7 § 1 mom. i propositionen får den lagliga företrädaren för en person som ska undersökas ge sitt samtycke till undersökningen, om den som ska undersökas inte kan förstå sakens betydelse på grund av minderårighet, mental störning, utvecklingsstörning eller något annat liknande skäl. Enligt utskottets förslag till 6 § kräver också en undersökning av mannens båda föräldrar föräldrarnas samtycke och därför måste 1 mom. om den lagliga företrädarens samtycke och villkoren för att få samtycke ändras så att det hänvisar till 6—8 §.

Med avvikelse från propositionen anser utskottet att det inte är motiverat att kategoriskt utesluta den lagliga företrädarens rätt att ge samtycke i alla de fall där det kan komma fram omständigheter om den undersöktas eget eller hans eller hennes barns härkomst. Däremot är det viktigt att den i bestämmelsen avsedda lagliga företrädaren alltid försöker bedöma hur hans eller hennes huvudman skulle ställa sig till en undersökning, om han eller hon kunde förstå sakens betydelse. En omständighet som i så fall måste beaktas i bedömningen är de i 7 § avsedda uppgifterna om härkomst som eventuellt kommer fram. Med tanke på denna bedömningsskyldighet föreslår utskottet en bestämmelse om att intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare inte får ge sitt samtycke till en undersökning, om det finns skäl att anta att huvudmannen inte skulle ha gett sitt samtycke om han eller hon hade förstått saken. Gränsen för att låta bli att ge sitt samtycke är till denna del densamma som i föreslagna 6 § 2 mom.

Om intressebevakarens huvudman är myndig beror hans rätt att ge sitt samtycke enligt detta moment också på om domstolen enligt 29 § 2 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) har förordnat att intressebevakaren har rätt att företräda huvudmannen också i ärenden som gäller huvudmannens person.

Enligt propositionens motivering (s. 17/I) kan andra släktingar till mannen än hans båda föräldrar som ska undersökas återta sitt samtycke ända tills undersökningsresultaten har kommit eller har kunnat komma till den undersöktes eller de övriga parternas kännedom. Samtycket kan således inte längre återtas efter det att utlåtandet har skickats till domstolen. Lagutskottet anser att möjligheten att återta givet samtycke är en så viktig fråga att det är skäl att lagstifta om det och tidsgränserna för det i lag. Därför föreslår utskottet att en bestämmelse om att återta samtycke tas in som 2 mom. i paragrafen. Därmed blir det klart att bestämmelsen också gäller andra fall än de som avses i 1 mom., där samtycke ges av den undersöktes intressebevakare.

På grund av att lagen kompletteras med denna paragraf och föreslagna nya 10 § förändras paragrafnumreringen.

10 §. Hörande. (Ny)

Enligt propositionens motivering (s. 18/I) följer det av allmänna processrättsliga principer att domstolen innan förordnande utfärdas ska höra den som ska undersökas och dennes intressebevakare. Att bereda någon tillfälle att bli hörd är enligt lagutskottets mening så centralt för individens rättssäkerhet att det uttryckligen bör lagstiftas om det. Det är speciellt viktigt att de som förordnas till undersökning mot sin vilja får tillfälle att ge sin syn på villkoren för undersökningsförordnandet. Därför föreslår utskottet att bestämmelser om hörande tas in som en ny 10 § i lagen.

Enligt föreslagna 1 mom. ska domstolen innan den utfärdar ett förordnande om rättsgenetisk faderskapsundersökning enligt 4 eller 6—8 § bereda parter i mål som gäller fastställande eller upphävande av faderskap och den som ska undersökas tillfälle att bli hörda.

I 2 mom. föreskrivs om hörande i de fall där undersökningen inte görs på levande personer utan med hjälp av ett vävnadsprov från en försvunnen eller avliden person. Då ska tillfälle att bli hörd beredas framför allt för att de närmaste släktingarna ska få en möjlighet att ge domstolen sin syn på villkoren för undersökningsförordnandet. Personkretsen bestäms utifrån vem som gett det vävnadsprov som ska undersökas. Enligt förslaget ska den berörda personens make eller maka eller efterlevande make eller maka och deras lagliga arvingar beredas tillfälle att bli hörda. Om en intressebevakare har utsetts för en försvunnen person ska också denne beredas tillfälle att bli hörd. Vad gäller en försvunnen person svarar personkretsen i bestämmelsen i sak mot den som enligt 8 § i lagen om dödförklaring (127/2005) ska ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan.

11 (9) §. Åläggande att ge prov.

I 9 § 1 mom. föreskrivs att domstolen ska förstärka sitt förordnande om undersökning med vite. I 2 mom. finns en bestämmelse om intyg om att prov har tagits.

Utskottet föreslår i 6 § att en undersökning som gäller mannens båda föräldrar ska vara beroende av deras samtycke och därför föreslår det som ett nytt 1 mom. att domstolen i de fall som avses i 6—8 § ska be undersökningsmyndigheten om ett skriftligt utlåtande om en undersökning främjar utredning av ärendet och om det i samband med undersökningen kan komma fram omständigheter som gäller den undersöktes eget eller hans eller hennes barns härkomst. För att säkerställa att den undersökte eller den intressebevakare som ger samtycket på den undersöktes vägnar får uppgifterna i utlåtandet innan samtycke ges, föreslår utskottet att det också ska föreskrivas om att utlåtandet ska vara skriftligt och delges den undersökte eller dennes intressebevakare i de fall som avses i 9 § 1 mom.

Utskottet föreslår vidare att lydelsen i 2 mom. (1 mom. enligt propositionen) ses över och att paragrafrubriken ändras i överensstämmelse med det nya innehållet.

12 (10) §. Underlåtenhet att iaktta åläggande.

I paragrafen anges påföljderna för den undersökte om han eller hon underlåter att iaktta domstolens förordnande.

På grund av de ändringar som utskottet gjort i 11 (9) måste bestämmelsehänvisningarna i 1 och 2 mom. och paragrafrubriken ändras. Samtidigt vill utskottet precisera formuleringen i 2 mom.

Enligt 3 mom. har läkaren rätt att få handräckning av polisen när den som ska undersökas hämtats till provtagning. Utskottet föreslår en sådan precisering i bestämmelsen att polisen är skyldig att ge handräckning både när den som ska undersökas hämtas till provtagning och när själva provet ska tas.

13 (11) §. Provtagning.

I paragrafen anges hur prov som behövs för en rättsgenetisk faderskapsundersökning tas och vem som får ta det.

Meningen är att föreskriva genom förordning av statsrådet att den som ska undersökas före provtagningen ska bevisa sin identitet för den provtagande läkaren. Individens rättssäkerhet och undersökningens tillförlitlighet kräver att det inte får råda oklarhet om den undersöktes identitet. Särskilt viktigt är det att fastställa identiteten när prov måste tas mot den undersöktes vilja med stöd av 12 § 2 mom. Lagutskottet föreslår därför att 3 mom. kompletteras med att läkaren måste fastställa den undersöktes identitet innan provet tas.

14 (12) §. Ny provtagning.

Paragrafen anger hur man ska gå till väga om ett nytt prov måste tas av den undersökte.

Av den föreslagna paragrafen framgår inte nu helt klart om till exempel bestämmelserna om vite i 11 (9) och bestämmelserna om att hämta den undersökte till undersökning i 12 (10) § är tillämpliga också på ny provtagning. Därför föreslår lagutskottet att paragrafen tydliggörs på denna punkt. Det har samtidigt sett över paragrafformuleringen.

15 (13) §. Förstöring av prov.

Utskottet har justerat hänvisningarna i paragrafen.

16 (14) §. Provtagning för en framtida undersökning.

I paragrafen föreskrivs på vilka villkor en läkare eller någon annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får ta ett prov på en avliden person för en eventuell undersökning, också om domstolen inte har förordnat om undersökning och den avlidnes anhöriga inte har gett sitt samtycke till den.

Lagutskottet anser att formuleringen i paragrafen inte svarar mot syftet i motiveringen (s. 19/II) särskilt väl. För det första framgår det inte att den också täcker in de fall där domstolen inte har utfärdat ett förordnande om undersökning enligt 11 (9) §. För det andra förblir det oklart vem som kan framställa begäran. Det förblir också oklart vad som avses med den avlidnes anhöriga, trots att de enligt förslaget i sista hand har rätt att förbjuda undersökning.

Med hänsyn till motiveringen och det som där sägs om bestämmelsens syfte får begäran framställas bara av dem som kan bli parter i en framtida rättegång om fastställande eller upphävande av faderskap. I motiveringen sägs uttryckligen att en sådan situation i allmänhet uppstår när mannan dör medan kvinnan väntar barnet. Om kvinnan då inte är gift med mannen måste talan väckas för att fastställa faderskapet. Med hänsyn till regleringens syfte föreslår lagutskottet att paragrafen kompletteras med bestämmelser om vem som har rätt att framställa begäran.

Med "den avlidnes anhöriga" avses enligt propositionens motivering (s. 19/II) den avlidnes make och arvsberättigade arvingar. Lagutskottet föreslår att efterlevande make och maka och arvingarna direkt ska anges som anhöriga i paragrafen. Denna personkrets svarar mot dem som enligt föreslagna 10 § 2 mom. ska beredas tillfälle att bli hörda, om undersökningen görs med hjälp av ett vävnadsprov på den avlidne enligt 5 §.

Provet ska få förstöras när två år har gått från det att provet togs, om inte den som besitter provet har underrättats om att ett mål som gäller fastställande eller upphävande av faderskap pågår. I början av paragrafen anges en enskild läkare eller annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som den som ska ta provet och därför är det enligt lagutskottets mening inte lämpligt att bara den som tagit provet själv ska få bestämma om det ska förstöras eller inte. Beslutet fattas däremot lämpligen av den som vid den behöriga tidpunkten lagligen besitter provet. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen på denna punkt formuleras på samma sätt som 17 (15) § 1 mom. nedan. För den lagtekniska klarhetens skull har utskottet delat upp paragrafen på två moment.

Utskottet noterar vidare att formuleringen i bestämmelsen avviker från föreslagna 5 § 2 mom. där det sägs att en undersökning kan göras med hjälp av ett vävnadsprov av en avliden som ännu inte har begravts eller kremerats. Den sistnämnda avgränsningen saknas i 16 §. Enligt utredning är avsikten med paragrafen att möjliggöra en undersökning som gäller en avliden också när graven med stöd av annan lagstiftning har öppnats för undersökning av den avlidne. Trots att sådana situationer otvivelaktigt är ytterst exceptionella har utskottet inte velat föreslå att formuleringen ändras i överensstämmelse med 5 § 2 mom. Samtidigt vill utskottet understryka att den nu föreslagna bestämmelsen inte, lika litet som någon annan bestämmelse i lagen, under några omständigheter ger domstolen rätt att utfärda förordnande om att en grav ska öppnas för en rättsgenetisk faderskapsundersökning.

17 (15) §. Förbud mot att förstöra prov.

Enligt paragrafen kan domstolen förbjuda att prov som tagits med stöd av 5, 6, 8 eller 16 (14) § förstörs.

Enligt utredning avser 1 mom. att anvisa de personer som kan omfattas av förbudet mot att förstöra prov som tagits på dem. Bestämmelsens räckvidd ska dessutom inskränkas till de fall där ett prov som lämpar sig för faderskapsundersökning redan tidigare med stöd av någon annan än denna lag har tagits på en person. Däremot har man inte velat hänvisa till det förfarande eller de villkor som föreslås för provtagning i olika fall. Utskottet har ändrat bestämmelsen i överensstämmelse med detta syfte. Samtidigt har det preciserat de aktörer som kan omfattas av förbudet.

Med hänsyn till syftet i 1 mom. finns det enligt utskottets mening inte heller någon grund för att förbudet mot förstöring inte skulle kunna gälla ett prov som tagits på någon annan i 7 § avsedd släkting till mannen. Utskottet föreslår därför en hänvisning också till 7 § när det gäller att bestämma vilka personer bestämmelsen ska tilllämpas på.

Förbudet avser att trygga att ett prov bevaras för att användas som bevis i ett pågående eller förestående mål som gäller fastställande eller upphävande av faderskap. I detta syfte föreslår lagutskottet att momentet kompletteras med att förbudet träder i kraft tillfälligt omedelbart efter att den som det ansökta förbudet avses gälla underrättats om ansökan. Om domstolen utfärdar det ansökta förbudet följer det av bestämmelsens syftet att förbudet ska gälla fram till dess att domstolen har avgjort fastställande eller upphävande av faderskap genom en laga kraft vunnen dom.

För lagutskottet är det helt klart att om domstolen har förstärkt förordnandet med vite kan den också döma ut vitet om förordnandet inte har iakttagits. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen stryks i 3 mom. och att bestämmelser om förfarande och befogenheter i fråga om ansökan om förbud tas in i stället.

Enligt 16 § 3 mom. i propositionen tillämpas på utfärdande av förbud att förstöra prov vissa bestämmelser i 7 kap. i rättegångsbalken. Lagutskottet anser att bestämmelserna om säkringsåtgärder inte lämpar sig särskilt väl för behandling av ett förbud mot att förstöra prov. Därför föreslår det att om en rättegång om fastställande eller upphävande av faderskap inte pågår ska ansökan behandlas i den ordning som föreskrivs om ansökningsärenden i 8 kap. i rättegångsbalken. Samtidigt är det skäl att föreskriva vilken domstol som är behörig att behandla ansökningar.

Utskottet har gjort en språklig justering i den finska paragrafrubriken.

18 (16) §. Tillämpning av vissa bestämmelser i rättegångsbalken.

I paragrafen har samlats hänvisningarna till de bestämmelser i rättegångsbalken som föreslås bli tillämpade på behandlingen av ärenden som gäller rättsgenetiska faderskapsundersökningar.

I 1 mom. ingår en lång rad hänvisningar som anger hur vite föreläggs och döms ut. För tydlighetens skull föreslår utskottet ett sådant lagtekniskt förfarande att hänvisningarna slopas och bestämmelsens syfte skrivs ut direkt i lagen. Rätten att besvära sig över domstolens beslut om vite bestäms enligt det 3 mom. som utskottet föreslår och 25 kap. 1 § i rättegångsbalken.

Enligt 2 mom. kan en person som ska undersökas och hämtas till provtagning tas i förvar. På tagande i förvar tillämpas 12 kap. 32 § och 33 § 2 och 3 mom. i rättegångsbalken. I det sistnämnda lagrummet sägs att frihetsberövandet, transporttiden inräknad, inte får räcka längre än tre dagar. I lagen föreslås visserligen en specialbestämmelse för barn under 15 år. Transporttiden inräknad ska de inte få hållas i förvar längre än högst fyra timmar.

Som lagutskottet ser det medger bestämmelserna ett mycket långtgående ingripande i de undersöktas personliga frihet. Enligt utredning till utskottet är provtagningen en mycket enkel och snabb åtgärd och därför kan bestämmelsens behövlighet ifrågasättas i högsta grad. Utskottet föresår därför att bestämmelserna om att ta i förvar stryks. Det som då blir kvar är en bestämmelse om vem som betalar och ersätter kostnaderna när det har förordnats att någon ska hämtas till provtagning.

Lagutskottet har tidigare föreslagit att bestämmelser som till sitt syfte svarar mot 3 mom. i propositionen placeras i ett 3 mom. i 17 (15) §. I stället för dem föreslår utskottet en bestämmelse om ändringssökande i 3 mom.

I 25 kap. 1 § 3 mom. i rättegångsbalken sägs att ändring i en tingsrätts avgöranden under rätttegången får sökas genom besvär endast om det är uttryckligen tillåtet. Det har i sin tur lett till att ändring med hänsyn till 8 § 1 mom. i lagen om blodundersökning inte får sökas i en tingsrätts avgörande genom vilket någon vid vite åläggs att lämna ett blodprov som behövs för utredning av faderskap. Ett sådant avgörande har kunnat hänskjutas till hovrätten bara om det varit fråga om klagan på grund av domvilla enligt 31 kap. i rätttegångsbalken (se HD 1999:50).

Enligt den föreliggande lagen fattar domstolen många olika slag av avgöranden under rättegången. Som exempel kan framför allt nämnas beslut om förordnande till undersökning. En del av dem kan meddelas utan att den som ska undersökas samtycker till det. Inte minst i den sistnämnda situationen är det klart att den som fått ett förordnande ska ha rätt att söka ändring i tingsrättens förordnande om undersökning innan prov har tagits och själva faderskapsärendet har avgjorts. Utskottet föreslår därför en explicit bestämmelse om ändringssökande i 3 mom.

På grund av de föreslagna ändringar har utskottet sett över paragrafrubriken.

19 (17) §. Förskottsbetalning av kostnader för resor och uppehälle.

Paragrafen har regler för när kostnaderna för resa i samband med provtagning betalas av statsmedel och under vilka förutsättningar beslut om återkrav av förskott kan fattas.

Enligt 1 mom. ska en annan person än en part i ett faderskapsmål alltid få ersättning av statsmedel för de nödvändiga kostnaderna för resa och uppehälle i samband med provtagningen. Eftersom kostnaderna mestadels blir rätt små, föreslår utskottet att regeln mildras och att kostnadsersättningen inte utanordnas av domstolen på tjänstens vägnar utan att den som ska undersökas har rätt att få ersättning om han begär det. För att göra proceduren enklare föreslår utskottet samtidigt att ersättningen betalas i förskott bara när den i paragrafen avsedde personen begär det.

Av motiven till 2 mom. (s. 21/II) framgår det att förskottet inte ska krävas tillbaka, om det har funnits en laglig orsak att låta bli att fullgöra uppgiften. Utskottet föreslår att en uttrycklig passus om detta tas in i bestämmelsen för tydlighetens skull. Inte minst av rättssäkerhetsskäl torde det normalt kunna krävas att den som saken gäller bereds tillfälle att redogöra för orsaken. Därför föreslår utskottet att momentet kompletteras med en bestämmelse om hörande.

I den statsrådsförordning som utfärdas efter att lagen trätt i kraft är det tänkt att ingå en hänvisning till förordningen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel (813/1972). Utskottet föreslår följaktligen att en sådan renodlad hänvisningsbestämmelse tas in redan i lagen och att också förordningen därmed nämns i 3 mom.

20 (18) §. Betalning av kostnader.

Utskottet har sett över de interna lagrumshänvisningarna i paragrafen.

21 (19)§. Ersättning för kostnader som betalats.

När domstolen avgör ett mål som gäller fastställande eller upphävande av faderskap ska den, säger paragrafen, besluta om de kostnader som enligt 19 (17) och 20 (18) § har betalats med statsmedel ska bäras av staten. Eftersom provtagnings- och undersökningskostnaderna enligt nuvarande domstolspraxis bärs av staten, föreslår utskottet att huvudregeln i paragrafen ändras i överensstämmelse härmed.

22 (20) §. Ersättning till andra än parterna.

Utskottet har ändrat rubriken för att den bättre ska motsvara innehållet i paragrafen.

21 § i RP. Tillstånd och återkallande av tillstånd.

Eftersom utskottet under 3 § föreslagit att det ska föreskrivas direkt i lagen om vilka institut och inrättningar som utför rättsgenetiska undersökningar enligt denna lag, bör 21 § slopas som onödig.

Till följd av den slopade paragrafen får den följande paragrafen ny numrering med ett nummer lägre.

23 § i RP. Lagens tillämpning på fastställande och upphävande av moderskap.

Utskottet föreslår under 1 § att den nya lagen inte ska gälla fastställande och upphävande av moderskap. Därmed är 23 § i propositionen obehövlig och bör följaktligen strykas. De följande paragrafernas numrering ändras då och motsvarar den ursprungliga numreringen i propositionen.

24 §. Närmare bestämmelser.

I paragrafen ingår ett bemyndigande att utfärda förordning.

Utskottet har ändrat paragrafhänvisningen i 3 punkten.

Enligt erhållen utredning är meningen inte att med stöd av 6 och 7 punkten utfärda bestämmelser om grunderna för betalning av ersättning utan om ersättningens belopp. Utskottet har sett över formuleringen i punkterna i enlighet härmed.

Enligt 9 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet också bestämmelser om formulären för behövliga blanketter. Meningen är emellertid att genom förordning utfärda bestämmelser bara om vilka dokument som ska upprättas på blanketter enligt formulär fastställt av justitieministeriet. Utskottet har ändrat skrivningen för att motsvara syftet.

Utskottet har dessutom gjort en språklig ändring i 10 punkten.

2. Lag om ändring av lagen om faderskap

11 §. Anskaffande av medicinska utredningar.

I paragrafen föreskrivs om barnatillsyningsmannens skyldighet att skaffa fram medicinska utredningar som behövs för fastställande av faderskap och om förfarandet i det sammanhanget.

I överensstämmelse med terminologin under 10 § och 16 (14) § i lagförslag 1 föreslår utskottet att det också i 3 mom. ska sägas direkt i lagen att det är den efterlevande maken eller makan eller arvingarna som ska ge sitt samtycke till undersökningen av en avliden.

Dessutom har utskottet gjort vissa språkliga justeringar i 3 mom.

I 4 mom. sägs det att om undersökningen ska gälla uteslutande mannens eller moderns far eller mor eller någon annan släkting eller mannens eller kvinnans förälder, tillämpas på undersökningen och på samtycke till den i tillämpliga delar vad därom föreskrivs i 7 § i lagen om rättsgenetisk faderskapsundersökning.

Utskottet föreslår under 6 § i lagförslag 1 att också undersökningar som görs på mannens båda föräldrar ska kräva dessas samtycke. Momentets lydelse behöver ändras för att detta ska bli beaktat.

Dessutom har utskottet föreslagit att innehållet i 7 § i regeringens proposition med förslag till lag om rättsgenetisk faderskapsundersökning splittras upp mellan den omformulerade 7 §, 9 § och 11 § 1 mom. För att syftet med 11 § 4 mom. i faderskapslagen ska nås måste lagrummet ändras innehållsligt för att hänvisa till 6, 7 och 9 § samt 11 § 1 mom. i lagen om rättsgenetisk faderskapsundersökning.

Utskottet har också gjort en del språkliga ändringar i momentet.