Allmän motivering

Allmänt

Straffrätten har länge ansetts vara ett nationellt rättsområde, men denna traditionella uppfattning har ändrats med tiden. Det internationella samfundet har vaknat till insikt om att åtgärder för att bekämpa folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser och för att lagföra förbrytarna ligger i alla staters intresse. Internationell straffrätt spelar en viktig roll för att fullfölja rättvisa, mänskliga rättigheter och världsfred.

Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 bör ses som det viktigaste framsteget hittills i utvecklingen mot en mer internationell straffrätt. Stadgan är resultatet av ett grundligt förarbete som pågick i flera decennier. Finland ratificerade stadgan redan 2000 och den trädde i kraft internationellt för Finlands del den 1 juli 2002.

Principen i stadgan är att det i första hand hör till respektive länder att utmäta straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Målen ingår i Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion bara när den nationella rättskipningen inte fungerar alls eller är bristfällig.

När propositionen om stadgan (RP 161/2000 rd) behandlades i riksdagen, framhöll lagutskottet att vår nationella rätt i ganska hög grad stämmer överens med kriminaliseringarna i stadgan, men att de inte är exakt lika. Av de ändringar som då föreslogs i strafflagen kan man dra slutsatsen att lagberedningen inte byggde på tanken att våra nationella straffbestämmelser enligt den så kallade universalprincipen skulle tillämpas i Finland på de brott som ingår i stadgan. Lagutskottet ansåg det nödvändigt att Finland räknar med att ändrade nationella bestämmelser för att de i en verklig situation ska stämma överens med de internationella bestämmelserna (LaUU 16/2000 rd, s. 3). I sitt betänkande instämde utrikesutskottet i lagutskottets ståndpunkt och framhöll dessutom att rättegångar i brott som eventuellt ingår i Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion i första hand ska hållas i Finland (UtUB 13/2000 rd, s. 5).

Syftet med propositionen är att anpassa vår strafflag att närmare stämma överens med definitionerna på folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Därmed får Finland bättre möjligheter att självständigt behandla de mycket allvarliga brott som ingår där. Samtidigt är tanken att vi ska undvika att Internationella brottmålsdomstolen måste ta upp en fråga till behandling av den anledningen att åtgärderna enligt vår finländska lagstiftning anses vara otillräckliga. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare ståndpunkter och anser propositionen vara både nödvändig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Republikens presidents straffrättsliga ansvar

Bestämmelser om presidentens straffrättsliga ansvar ingår i 113 § i grundlagen. Där sägs att åtal som regel inte får väckas mot presidenten. På vissa villkor får åtal ändå väckas om republikens president anses ha gjort sig skyldig till landsförräderibrott, högförräderibrott eller brott mot mänskligheten.

När grundlagsutskottet behandlade Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen ansåg det att begreppet "brott mot mänskligheten" i 113 § i grundlagen bör tolkas självständigt och att innebörden inte nödvändigtvis är förknippad med det som till exempel 11 kap. i strafflagen föreskriver om brott mot humaniteten, alltså mänskligheten. Grundlagsutskottet ansåg att det är befogat att räkna in folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt artikel 6—8 i det ansvarsområde som begreppet "brott mot mänskligheten" i 113 § avser (GrUU 45/2000 rd, s. 5).

I propositionen ingår också en självständig brottsrubricering "brott mot mänskligheten" i strafflagen. Av den anledningen kan det hända att samma uttryck i 113 § i grundlagen tolkas så snävt att det bara syftar på just den straffbestämmelsen och inte till exempel på folkmord. Ser man till grundlagsutskottets synpunkter, är den typen av tolkning ogrundad. Trots det vill lagutskottet påpeka för justitieministeriet att det i samband med den planerade revideringen av grundlagen kunde övervägas om formuleringen i 113 § bör ses över för att samtliga brott i artikel 6—8 i Romstadgan klart och tydligt ingår i presidentens straffrättsliga ansvar.

Brottskonkurrens

Brotten i propositionen kan ge upphov till komplicerad brottskonkurrens. Det kan till exempel gälla överväganden om en person som gjort sig skyldig till folkmord också ska dömas för att ha dödat enskilda individer. Propositionen innefattar en del uttalanden om konkurrensfrågan, men de ger en alltför ensidig bild av läget. Därför vill utskottet komma med följande förtydligande.

Frågan om brottskonkurrens måste alltid avgöras från fall till fall trots att folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt propositionen vanligen åsidosätter straffbestämmelserna om brott mot enskilda. Då kan bedömningen ge ett annat slutresultat. Brotten måste specificeras och konkurrensfrågorna övervägas med hänsyn till hur de allmänna rättslärorna har utvecklats på de punkterna.

Dessutom påpekar utskottet att en kränkt privatperson är målsägande och har både åtalsrätt och rätt att kräva skadestånd också när inga andra straffbestämmelser än 11 kap. i strafflagen tillämpas.

Offentligen uppmana till folkmord

Enligt artikel 25.3 e är det straffbart att offentligen uppmana andra att utföra folkmord, också när det inte leder till en sådan förbrytelse. Regeringen anser att strafflagens bestämmelse om hets mot folkgrupp räcker till för att uppfylla kravet. Också straffbestämmelsen om offentlig uppmaning till brott (17 kap. 1 § i strafflagen) kan vara tillämplig.

EU nådde samförstånd om ett rambeslut mot rasism och främlingsfientlighet våren 2007. Det innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att kriminalisera bland annat offentligt urskuldrande, förnekande eller flagrant förringande av folkmord. När rambeslutet ska genomföras nationellt bör vi i Finland överväga om våra bestämmelser om offentlig uppmaning till folkmord är korrekta också när det gäller straffskalorna.