Allmän motivering

Reformens innehåll och bakgrund

Genom den nya lagen om Brottspåföljdsmyndigheten sammanslås Brottspåföljdsverket med Fångvårdsväsendet och Kriminalvårdsväsendet som båda styrs av Brottspåföljdsverket. Den nya myndigheten ska svara för verkställighet av straff, såväl samhällspåföljder som fängelsestraff, och av häktning. Reformen avses träda i kraft den 1 januari 2010.

Arbetet på att utveckla organisationen i brottspåföljdssektorn har pågått länge. År 2001 inrättades Brottspåföljdsverket som centralförvaltningsmyndighet och ombildades den offentligrättsliga Kriminalvårdsföreningen till statlig myndighet. I den följande fasen 2006 inrättades i samband med att den nya fängelselagen trädde i kraft fem regionfängelser och en rikstäckande hälsovårdsenhet vid Fångvårdsväsendet. I den tredje stora omläggningsfas som nu är inne är det tänkt att Kriminalvårdsväsendet och Fångvårdsväsendet ska slås samman till en enda myndighet. Reformen bygger på en rapport från utredningsman Wuolijoki som utrett läget i brottspåföljdssektorn och på förslag som lagts fram inom ett utvecklingsprojekt för brottspåföljdssektorn (Riseala 2010). Centralämbetsverkets organisation ändrades redan vid ingången av 2009 för att medge en sammanhållen styrning. Den nu aktuella reformen utvidgar samordningen till hela verksamhetsfältet.

Reformen konkretiserar de riktlinjer som lagutskottet utstakade 2000. I sitt betänkande LaUB 13/2000 rd ansåg utskottet det viktigt att det på längre sikt kan inrättas ett enhetligt ämbetsverk för straffverkställighet så att de till buds stående resurserna kan nyttiggöras på bästa sätt.

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen och tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna nedan och några smärre ändringsförslag.

Det är angeläget att man följer den nya organisationens funktionssätt och verksamhetens effektivitet och i förekommande fall ser över organisationen för att verksamheten ska bli ändamålsenlig, menar utskottet.

De praktiska konsekvenserna av reformen

Ambitionen i brottspåföljdssektorn är att verkställa samhällspåföljder och fängelsestraff på ett sätt som ger de dömda större möjligheter att återgå till ett brottsfritt liv. Samtidigt gäller det att se till de dömdas, personalens och samhällets säkerhet. Både inom fångvården och inom kriminalvården går verksamheten ut på att upprätta individuella planer och bedriva närarbete med de dömda. Förutom den egentliga uppgiften att verkställa straff börjar effektivitetshöjande insatser få en allt högre prioritet i verksamheten.

Behovet av en enhetlig organisation har ökat efter hand som brottspåföljdssortimentet ökat och påföljder med inslag av såväl fängelse- som samhällspåföljdselement typ övervakad frihet på prov tagits i bruk. Den nya enhetliga strukturen bidrar i enlighet med målsättningen i fängelselagen till att straffen verkställs planmässigt utifrån en plan för strafftiden och att fångarna friges stegvis under kontrollerade och stödda former. Samtidigt kan samhällspåföljdernas andel ökas inom påföljdssystemet.

Fångvårdsväsendet och Kriminalvårdsväsendet har gemensamma mål och delvis också gemensamma klienter. Dessutom är deras viktigaste samarbetspartner när det gäller att främja påföljdseffekterna och de dömdas integration i samhället i många stycken gemensamma. I framtiden kommer också verksamhetsprocesserna för anstalts- och samhällspåföljder att vara enhetliga. Å andra sidan skiljer sig Fångvårdsväsendet och Kriminalvårdsväsendet från varandra vad påföljder, verksamhetsmiljö och arbetskultur beträffar, och det kommer att bjuda på utmaningar i organisationssammanslagningen.

Utskottet menar att den nya enhetliga organisationen kommer att skapa bättre förutsättningar för en högkvalitativ och effektiv verkställighet av påföljder. Genom att det finns bara en myndighet blir också besluten och praxisen enhetliga.

För att målen i brottspåföljdsssektorn ska kunna nås, måste likvärdiga förutsättningar gälla för alla påföljder. Det krävs en stark och kompetent ledning när reformen ska genomföras och expertisen i organisationen får inte tillåtas försvinna, poängterar utskottet.

Synpunkter på produktivitetsmålen och effektiviseringen av verksamheten

Omorganiseringen av brottspåföljdssektorn hör till de viktigaste produktivitetsprojekten inom justitieministeriets förvaltningsområde. I projektet ingår ett sparbeting på 30 årsverken. Personalneddragningen sker gradvis genom naturlig avgång. Genom omorganiseringen förenklas förvaltningen och åtgärdas överlappande funktioner. Direktörstjänsterna bedöms minska med ungefär en fjärdedel. Förvaltningspersonalen åter minskar till följd av att förvaltningstjänsterna i regionerna hänförs till de gemensamma tjänsterna. Med hänvisning till sina tidigare ståndpunkter (t.ex. LaUU 19/2009 rd, LaUU 15/2008 rd och LaUU 12/2007 rd) vill utskottet framhålla att de resurser som frigörs när förvaltningen förenklas och verksamheten effektiviseras nödvändigtvis måste avsättas för närarbete bland fångar och dem som dömts till samhällspåföljd. Också i det här sammanhanget vill utskottet poängtera att åtgärderna primärt bör fokuseras på att dimensionera och allokera resurserna efter de kriminalpolitiska behoven.

Det räcker med ett gemensamt klientinformationssystem i stället för nuvarande två separata system för att uppgifterna ska kunna handhas effektivt i den nya organisationen, menar utskottet. Enligt uppgift kan det gemensamma systemet börja planeras i detalj först när organisationsstrukturen införts och det därmed går att ta ställning till vilka behoven är och vilka datatekniska lösningar som behövs för dem. Utskottet vill i vilket fall som helst med det snaraste se en teknisk anslutning mellan systemen.

Personalens ställning

Bestämmelser om personalens ställning när organisationen träder i kraft ingår i 15 § i förslaget till lag om Brottspåföljdsmyndigheten. Enligt dem ändras tjänsterna vid Brottspåföljdsverket, Kriminalvårdsväsendet och Fångvårdsväsendet till gemensamma tjänster för Brottspåföljdsmyndigheten när lagen träder i kraft. Tjänsterna placeras och personalen överförs till regioner och enheter som motsvarar verksamhetsställena vid tidpunkten för lagens ikraftträdande. De anställda som sköter tidsbundna uppgifter övergår för den tid deras visstidsanställning varar. De anställda behåller de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till deras anställningsförhållande och den lön i euro som de hade vid överföringstidpunkten.

Enligt propositionsmotiven regleras personalens ställning med iakttagande av statens allmänna personalpolitiska principer och vedertagen praxis vid organisationsförändringar. Hänsyn tas också till statsrådets principbeslut från 2006 om ordnande av statsanställdas ställning vid organisationsförändringar och till brottspåföljdssektorns egna personalpolitiska riktlinjer från februari 2009.

För personalutvecklingens del är det positivt att den nya organisationen ger bättre chanser till mångsidigare och mer varierande uppgifter och främjar karriärplanen. När verksamhetsprocesserna förbättras och överlappningar försvinner kan det hända att personalens arbetsbörda minskar. Arbetsmängden påverkas givetvis också av många andra faktorer. Det är angeläget, menar utskottet, att lägga särskild fokus på en riktig dimensionering och allokering av personalen, bättre uppgiftsbeskrivningar, kompetensbehov och personalens ork.