Detaljmotivering

1. Lag om ändring av lagen om faderskap

7 kap. Bestämmelser som hör till den internationella privaträttens område

50 §. Tillämplig lag.

Enligt paragrafen ska finsk lag tillämpas i ett faderskapsärende. Med hänsyn till att en främmande stats lag kan bli tilllämplig i vissa fall med stöd av den föreslagna 47 § och för att förbättra den laginterna systematiken och begripligheten föreslår utskottet att 50 § får följande formulering: "I ett faderskapsärende ska finsk lag tillämpas, om inte något annat följer av 47 §.

51 §. Erkännande av utländska beslut.

Enligt 1 mom. erkänns ett beslut om faderskap som har meddelats i en främmande stat i Finland utan särskild fastställelse. Som villkor gäller att beslutet ska vara giltigt i den stat där det meddelades. Bestämmelsen stärker parternas ställning och minskar överlappningar i myndighetsarbetet, för i nuläget utreds faderskapet ofta två gånger, först i den främmande staten och sedan i Finland.

I propositionsmotiven sägs det att magistraterna får utgå från momentet när de registrerar faderskapsuppgifter i befolkningsdatasystemet. Men att en uppgift registreras är inte ett beslut på att ett utländskt beslut erkänns i Finland, påpekas det i motiven. Anteckningen i registret är alltså inte bindande för den myndighet som måste ta ställning till om det utländska beslutet ska erkännas eller inte. Utskottet vill förtydliga att regeringen med detta vill säga att man genom en anteckning i befolkningsdatasystemet inte bindande och rättskraftigt lägger fast att mannen i fråga är barnets far. Enligt den föreslagna 52 § kan en ansökan lämnas in till Helsingfors hovrätt om avgörande av om ett beslut som getts i en främmande stat ska erkännas i Finland eller inte. Helsingfors hovrätts beslut är bindande för alla myndigheter. Under sakkunnigutfrågningen föreslogs det att det inte ska vara tillåtet att överklaga anteckningen i befolkningsdatasystemet, eftersom utvägen att lämna in en ansökan till Helsingfors hovrätt finns. Ett sådant förbud är enligt utskottet inte lämpligt, då anteckningen i befolkningsdatasystemet och ansökan till Helsingfors hovrätt juridiskt sett handlar om två olika saker. Dessutom har ett förfarande likt det i propositionen förekommit i beslut om vårdnad av barn allt sedan 1994.

Det lär finnas länder där man registrerar mammans far, dvs. barnets biologiska morfar, som far till ett utomäktenskapligt barn. Utskottet konstaterar att de föreslagna bestämmelserna gäller erkännande av utländska beslut om faderskap. Om någon i ett utländskt dokument antecknats som pappa bara för att bestämmelserna om födelseattester kräver det eller för att barnet ska få en laglig företrädare, är detta inte ett beslut om faderskap. Den föreslagna bestämmelsen gäller alltså inte erkännande av ett sådant beslut. Observeras bör också att 2 mom. 5 punkten föreskriver att ett beslut som har meddelats i en främmande stat inte erkänns, om beslutet är oförenligt med grunderna för Finlands rättsordning. Med hänvisning till denna punkt kan man låta bli att erkänna t.ex. faderskapsbeslut som flagrant strider mot den biologiska sanningen. Också kriterierna i 1 och 2 punkten för att neka erkännande försvårar försöken att kringgå t.ex. inresebestämmelserna med hjälp av faderskapsbeslut.

Det krävs ingående kunskaper om rättssystemet i respektive stater för att kunna tillämpa paragrafen. Därför är det viktigt att parterna är skyldiga att medverka i att utreda frågan. Men det behövs inga specialbestämmelser om det, eftersom parternas skyldighet att medverka finns inskriven i 31 § 2 mom. i förvaltningslagen () och 17 kap. i rättegångsbalken.

52 §. Fastställande av utländskt beslut.

Paragrafen ger rätt att hos Helsingfors hovrätt ansöka om fastställelse av om ett utländskt beslut ska erkännas i Finland eller inte. Hovrätten kan enligt 2 mom. ge barnet, pappan, mamman eller någon annan tillfälle att bli hörd, om det är nödvändigt för att utreda frågan och det går att ta reda på personens vistelseort utan svårigheter. Utskottet anser att huvudregeln bör vara att personerna i fråga ska höras, men att avsteg från regeln är tillåtet av uppräknade skäl. Utskottet föreslår följaktligen att momentet ändras så att hovrätten förpliktas att bereda de nämnda personerna tillfälle att bli hörda på de villkor som anges i momentet.