Detaljmotivering

1. Lag om verkställighet av samhällspåföljder

3 kap. Utredning av förutsättningarna för avtjänandet av en samhällspåföljd

11 §. Plan för strafftiden.

I paragrafens 1 mom. föreskrivs om uppgifter i planen för strafftiden i fråga om alla samhällspåföljder. Eftersom den skyldighet att stanna i bostaden eller på någon annan plats samt begränsningarna av rätten att röra sig på annat håll, som avses i 2 punkten i paragrafens 1 mom. inte gäller för alla samhällspåföljder, föreslår utskottet att punkten ska omformuleras till att gälla den dömdes skyldigheter mer allmänt. Samtidigt föreslår utskottet av tydlighetsskäl att punkten placeras överst i förteckningen i momentet och att också de övriga punkternas ordningsföljd ändras.

Enligt paragrafens 3 mom. ska planen för strafftiden utarbetas i samarbete med den dömde. Eftersom det handlar om en påföljdsutredning av en brottsmisstänkt, föreslår utskottet att momentet omformuleras så att planen ska utarbetas tillsammans med den brottsmisstänkte.

12 §. Stödåtgärder.

I paragrafen föreskrivs om utredningsbehov, samordning och kostnadsansvar i fråga om stödåtgärder för en brottsmisstänkt. Någon motsvarande fullmaktsklausul ingår inte i den nuvarande lagstiftningen.

Lagutskottet konstaterar att stödåtgärder för en dömd person ofta är av central betydelse i fråga om att genomföra målet för samhällspåföljderna, som är att främja den dömdes beredskap för ett liv utan kriminalitet. I centrum står då de åtgärder som det offentliga servicesystemet tillhandahåller, t.ex. inom missbrukarvården och mentalvården. Samarbetet mellan Brottspåföljdsmyndigheten och den dömdes hemkommun fungerar dock inte jämlikt runtom i landet för närvarande (s. 38) och mellan myndigheterna råder det ställvis oklarhet om vilken instans som är skyldig att ordna och betala för stödåtgärderna (s. 21). Därför är det behövligt och motiverat att stödåtgärderna effektiviseras och att möjligheterna att använda dem preciseras genom lagstiftning som i förslaget. Men i fortsättningen bör det följas upp huruvida regleringen är tillräckligt entydig och huruvida den fungera i enlighet med uppställda mål och syften.

Utskottet vill också notera att paragrafens 1 mom. i enlighet med sin formulering endast gäller samarbetet mellan Brottspåföljdsmyndigheten och socialmyndigheten. Eftersom också hälsovårdens stödåtgärder har betydelse för hur målen för samhällspåföljden nås, föreslår lagutskottet att momentet utvidgas till att också gälla hälsovårdsmyndigheten.

Den kostnadsfördelning som avses i paragrafens 2 mom., enligt vilken kommunen svarar för kostnaderna för den kommunala basservicen och Brottspåföljdsmyndigheten för kostnader för funktioner som hänför sig till verkställighet av samhällspåföljder, innebär enligt propositionen ingen ändring av det gällande läget, och det handlar inte om att anvisa kommunen nya uppgifter (s. 61). Enligt propositionen utgörs verksamhet som hänför sig till verkställigheten av en påföljd t.ex. av deltagande i olika program som förebygger kriminalitet, medan den verksamhet och de tjänster som tillhandahålls kommuninvånare inkluderar t.ex. social- och hälsovårdstjänster. Dessutom preciseras det i propositionen att den missbrukarvård som utgör en del av basservicen inom social- och hälsovården inbegriper samtal om bruket av berusningsmedel, mini-interventioner och vid behov anvisande av särskilda missbrukarvårdstjänster.

Bestämmelsen om kostnadsfördelning jämte motiveringar är relativt allmänt hållna. Lagutskottets åsikt är att den föreslagna kostnadsfördelningen innebär att om en person som dömts till samhällspåföljd anlitar kommunens missbrukarvårdstjänster innan verkställigheten inleds och missbrukarvårdens åtgärder fortgår utan avbrott och med samma arrangemang under samhällspåföljden, ansvarar den dömdes hemkommun för kostnaderna för missbrukarvården också under den tid samhällspåföljden verkställs. Om Brottspåföljdsmyndigheten till avtjänandet av påföljden fogar ett program för missbrukarvård eller ett annat tillgängligt verksamhetsprogram som stöd för den andel av missbrukarvården som kommunen anordnar handlar det i om verksamhet som ordnas och betalas av Brottspåföljdsmyndigheten. Brottspåföljdsmyndigheten kan också i planen för strafftiden som ett led i samhällspåföljden fastställa en missbrukarvårdstjänst som kan ordnas av t.ex. en organisation som genomför missbrukarvårdstjänster, men också då betalas kostnaderna av Brottspåföljdsmyndigheten.

Av propositionen framgår också att kommunen ska bedöma behovet av tjänster självständigt och att Brottspåföljdsmyndigheten inte ska kunna förutsätta att kommunen ska ordna tjänster på basis av samordningsmålet. Lagutskottet menar att det innebär att om den dömdes hemkommun bedömer att den dömda inte behöver exempelvis verksamhet som stöd för alkohol- och drogfrihet, kan Brottspåföljdsmyndigheten inte förutsätta att kommunen betalar för sådan verksamhet. Men Brottspåföljdsmyndigheten kan själv finna en tjänsteleverantör som också kan vara en aktör inom kommunens missbrukarvård. I sådana fall betalas kostnaderna av Brottspåföljdsmyndigheten.

Utskottet framhåller också att den föreslagna regleringen inte förutsätter att den som avtjänar samhällspåföljd i stödåtgärderna ges en bättre ställning än andra kommuninvånare. Utgångspunkten är att den dömda som kommuninvånare får de tjänster som han eller hon enligt lagstiftningen om social- och hälsovård har rätt till.

Slutligen konstaterar utskottet att den föreslagna bestämmelsen gäller samarbetet mellan myndigheterna innan samhällspåföljden verkställs och medan verkställigheten pågår. Med avseende på målen för samhällspåföljden är det likväl också nödvändigt att stödåtgärderna vid behov fortsätter efter verkställigheten, eftersom upphörandet ofta är den mest sårbara punkten med avseende på att nå framgång i verksamheten. Därför anser utskottet att det är angeläget att tillgång på stödåtgärder ombesörjs också i detta avseende.

4 kap. Inledande av verkställigheten

18 §. Uppskov av eller avbrott i verkställigheten.

Enligt 2 mom. kan verkställigheten skjutas upp också när avtjänandet av ett ovillkorligt fängelsestraff eller någon annan samhällspåföljd är ett hinder för att inleda verkställigheten. Enligt utredning till utskottet behövs också en möjlighet att avbryta i sådana situationer. Därför, och för ökad flexibilitet, föreslår utskottet att momentets första mening kompletteras också med möjligheten att avbryta verkställigheten.

För att kunna undvika situationer där förlängd tid för verkställighet i klara fall måste ansökas hos domstol föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom. som gör det möjligt att avbryta eller uppskjuta verkställigheten om ändrade förhållanden hos den dömda förutsätter nya arrangemang i fråga om verksamhetsskyldighet eller skyldighet att stanna på en bestämd plats. Nya arrangemang i fråga om verksamhetsskyldighet kan gälla samhällstjänst, övervakningsstraff eller ungdomsstraff. Däremot gäller nya arrangemang i fråga om skyldigheten att stanna på en bestämd plats i praktiken endast övervakningsstraff. Av utskottets förslag till ändring följer att 4 mom. i lagförslaget blir 5 mom.

Den aktuella paragrafen möjliggör inte att övervakningsstraff kan avbrytas temporärt om den dömda misstänks ha försummat sina skyldigheter och ärendet inte kan utredas omedelbart, även om en sådan möjlighet ingår i den gällande lagstiftningen. Därför föreslår utskottet att en möjlighet till avbrott också i fråga om detta fogas som sista mening till det nya 4 mom. och att bestämmelsen samtidigt utvidgas till att gälla också samhällstjänst och ungdomsstraff.

5 kap. Allmänna villkor för samhällspåföljder och brott mot villkoren.

26 §. Grovt brott mot skyldigheter.

I den föreslagna lagens 54 § 2 mom. föreskrivs om domstolsförfarandet om den dömda bryter mot sina skyldigheter i samband med verkställigheten av övervakningsstraff. Motsvarande bestämmelser ingår för ungdomsstraffets del i 66 § 2 och 3 mom. Enligt lagutskottet behövs sådana bestämmelser i alla samhällspåföljder. Därför föreslår utskottet att de överförs också som nya 2 och 3 mom. i den aktuella paragrafen. På grund av ändringen bör 54 § 2 och 3 mom. samt 66 § 2 och 3 mom. strykas.

Bestämmelser om påföljderna för grova brott mot skyldigheterna ingår för varje samhällspåföljd separat (39, 55, 62 och 67 §). I fråga om samhällstjänst kan domstolen ändra en del av samhällstjänsten som inte har avtjänatas till övervakningsstraff eller ovillkorligt övervakningsstraff (39 §). I fråga om övervakningsstraffet ska domstolen förvandla den icke avtjänade delen av övervakningsstraffet till ett ovillkorligt fängelsestraff (55 §). I fråga om ungdomsstraffet har domstolen däremot mer rörelseutrymme när det gäller påföljden (67 §). Utskottet anser att det i fortsättningen är till fördel att särskilt i fråga om samhällstjänst och övervakningsstraff överväga om det vore motiverat och ändamålsenligt att utvidga de tillgängliga alternativ som domstolen förfogar över för att bestämma en adekvat påföljd. Av den internationella jämförelsen som ingår i propositionen framgår att i vissa länder har domstolarna mer rörelseutrymme i motsvarande situationer (s. 30).

6 kap. Befogenheter.

28 §. Allmänna principer för utövningen av befogenheter.

Utskottet föreslår att uttrycket "befallningar" i paragrafens 2 mom. ändras till "bestämmelser".

30 §. Beslutanderätt.

I paragrafen föreskrivs om beslutanderätt i frågor som gäller verkställighet av samhällspåföljder. I ärenden enligt paragrafens 2 mom. innehas beslutanderätten av direktören för byrån för samhällspåföljder eller en i arbetsordningen angiven direktör eller biträdande direktör för ett fängelse eller en brottspåföljdschef. Enligt erhållen utredning behövs beslutanderätt för en direktör eller biträdande direktör för ett fängelse eller en brottspåföljdschef dock främst i brådskande ärenden. Därför föreslår lagutskottet att beslut om ärenden som avses i momentet i regel fattas av direktören för byrån för samhällspåföljder och att besluten kan fattas av en i arbetsordningen angiven direktör eller biträdande direktör för ett fängelse eller en brottspåföljdschef ifall ärendet inte kan vänta.

7 kap. Särskilda bestämmelser.

31 §. Rätt till information.

  Lagutskottet föreslår att Brottspåföljdsmyndighetens rätt till information enligt paragrafens 1 mom. ska gälla inte bara socialvårdsmyndigheterna utan också hälsovårdsmyndigheterna. För att begäran om information ska bli mer exakt specificerade föreslår utskottet att bestämmelsen ska hänvisa till information som hänför sig till vård-, rehabiliterings- och serviceplanen.

I utskottsbehandlingen har det lyfts fram att Brottspåföljdsmyndigheten bör ha rätt att i myndighetsregister kontrollera till verkställigheten av samhällspåföljder hänförlig bakgrundsinformation om arbetsplatser eller verksamhetsställen samt privatpersoner som arbetar där för att säkerställa att de samfund och privatpersoner som medverkar i verkställigheten inte verkar inom den svarta ekonomin. Men lagutskottet anser ändå inte att det är motiverat att foga en sådan bestämmelse till lagen i utskottsskedet utan en närmare utredning om behovet av regleringen och eventuella konsekvenser. I ljuset av erhållen utredning verkar det också tänkbart att förlita sig på den allmänna lagstiftningen med beaktande av att 26 § 1 mom. 2 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet () föreskriver att en myndighet kan lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling när sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut.

9 kap. Övervakningsstraff.

51 §. En brottslig gärning som innebär grovt brott mot skyldigheter.

Paragrafen gäller den situation där den dömde misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott som föranleder en strängare påföljd än böter. Utskottet föreslår att rubriken ändras för att bättre motsvara paragrafens innehåll.

54 §. Förfarandet vid förvandling av övervakningsstraff till fängelse.

Med hänvisning till detaljmotiven för 26 § ovan föreslår utskottet att paragrafens 2 och 3 mom. stryks och att också rubriken ändras i anslutning till det.

11 kap. Ungdomsstraff.

66 §. Behandling av grovt brott mot skyldigheter.

Med hänvisning till detaljmotiven för 26 § ovan föreslår utskottet att paragrafens 2 och 3 mom. stryks.

14 kap. Ändringssökande.

86 §. Beslut där ändring får sökas.

Enligt paragrafens 1 punkt får den dömde begära omprövning av Brottspåföljdsmyndighetens beslut som gäller att återkalla ett uppskov eller avbrott av verkställigheten. På grund av de ändringar som utskottet föreslår ovan behöver hänvisningen ändras till att gälla 18 § 5 mom.

Den föreslagna bestämmelsen ger inte möjligheter att ompröva uppskov eller avbrott, endast att återkalla dem. Då man beaktar att uppskov eller avbrott inte nödvändigtvis beviljas och att villkoren för beviljande kan vara flertydiga, anser utskottet att förslaget är problematiskt med avseende på den dömdes rättssäkerhet. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen utvidgas till att omfatta också uppskov och avbrott enligt 18 § 1, 2 och 4 mom.

4. Lag om ändring av 4 kap. 6 § och 21 kap. 2 § i fängelselagen

21 kap. Frigivning.

2 §. Beslutanderätt.

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen om fängelse och häktning (RP 45/2014 rd) föreslås ändringar i 21 kap. 2 § i fängelselagen, som gäller beslutanderätt. I sitt betänkande av den 9 december 2014 föreslår lagutskottet att paragrafen godkänns enligt propositionen (LaUB 17/2014 rd). Därför föreslår utskottet att det nu aktuella förslaget om 21 kap. 2 § samordnas med den ovan nämnda ändringen och att detta beaktas också i lagens ingress.

Paragrafens sista mening enligt propositionen har samtidigt av tydlighetsskäl tagits ut som ett separat andra moment (Nytt 2 mom.).

6. Lag om ändring av 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet

24 §. Sekretessbelagda myndighetshandlingar.

Utskottet föreslår att 1 mom. 27 punkten i paragrafen kompletteras så att sekretessbelagda myndighetshandlingar också är handlingar som innehåller uppgifter om påföljdsutredning i samband med övervakningsstraff som utförs i stället för fängelsestraff.