Allmän motivering

Allmän bedömning av propositionen

Efter att ha läst propositionen och hört experter kan utskottet konstatera att propositionen beretts med omsorg och håller hög kvalitet. Den första beredningen skedde i en bredbasig arbetsgrupp. I anknytning till beredningen gjordes en lång rad utredningar om hur lagen om företagssanering fungerat i praktiken. Berörda parter hördes i flera repriser under arbetets lopp och propositionen har beretts utgående från de kommentarer som fåtts av dem. Det är också tacknämligt att regeringen fått med en ingående och allsidig konsekvensbedömning i propositionen. Det har med andra ord varit lätt för utskottet att behandla frågan utgående från propositionen.

Det främsta syftet med propositionen är att driva på att bara företag vars verksamhet kan göras lönsam tas ut för företagssanering. Företagssaneringar där ansökan lämnats in för att skjuta på en oundviklig konkurs ska såvitt möjligt avvisas, eftersom de vållar borgenärerna ekonomisk skada. Dessutom syftar propositionen till att snabba upp besluten om företagssanering. Utskottet ställer sig till fullo bakom propositionens syften och anser att också de föreslagna metoderna att genomdriva dem är lämpliga. Utskottet tillstyrker alltså lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringsförslagen nedan.

Utskottet har under behandlingen av propositionen särskilt diskuterat vilka konkurrenseffekter företagssanering kan få, bestämmelserna om förhållandet överklagande kontra konkurs samt anteckning i förskottsuppbördsregistret av ett företag som beviljats sanering.

Konkurrenseffekter av företagssanering

Det har ofta påståtts att företagssanering snedvrider konkurrensen och leder till sämre lönsamhet även i friska företag. Också kommunikationsutskottet ansåg vid behandlingen av en proposition avseende transportbranschen att det föreligger en risk för att kostnadsunderlaget för företag i skuldsanering snedvrids i förhållande till företag som svarar för sina åtaganden fullt ut. Kommunikationsutskottet såg ett problem i att skuldsaneringssystemet kan leda till en snedvridning av konkurrensen (KoUB 12/2006 rd, s. 4/I).

På grundval av erhållen utredning framhåller lagutskottet att frågan om vilka effekter företagssaneringarna har på konkurrensen mellan företag och på marknadens funktion är ytterst komplicerad. Å ena sidan kan företag i skuldsanering självfallet ge upphov till störningar på marknaden, om de utnyttjar de kostnadsfördelar saneringsprogrammet ger exempelvis genom att underprissätta sina produkter eller tjänster. Men å andra sidan bör det observeras att en motsvarande kostnadsfördel kan genereras i alternativ till en företagssanering, t.ex. genom frivilliga arrangemang från borgenärssidan eller konkurs i kombination med att en ny företagare övertar affärsverksamheten.

Utskottet vill också poängtera att företagssaneringar inte enbart är ett negativt fenomen sett från konkurrenssynvinkel. Lyckade företagssaneringar kan på sikt bidra till en sund konkurrens inom olika branscher.

Baserande sig på erhållen utredning håller utskottet det för troligt att de konkurrensnackdelar som förknippas med företagssanering kan ha överbetonats när saneringen endast använts som ett instrument för att senarelägga en konkurs. Problemet kan undvikas om man i enlighet med det ovan angivna syftet driver på att endast genuint saneringsdugliga företag väljs ut för sanering. Bland alla faktorer som bör vägas in i bedömningen av om ett företag är saneringsdugligt eller inte hör enligt utskottet definitivt en utredning om vilket dagsläget och utsikterna är på marknaden för den bransch där gäldenärsbolaget är verksamt.

Utskottet menar också att det i praktiken vore ytterst svårt för de allmänna domstolarna att tilllämpa regler enligt vilka de i ett beslut på en saneringsansökan måste ta hänsyn till hur saneringen påverkar konkurrensen inom branschen. Det skulle då bli fråga om en sådan närings- och konkurrenspolitisk bedömning och beslut i anknytning härtill som enligt utskottets mening överlag inte ingår i de allmänna domstolarnas uppgifter.

Överklagande och konkurs

Under expertutfrågningen lyftes den situationen fram att tingsrätten har förkastat en ansökan om sanering och gäldenären överklagar beslutet. Att gäldenären kan försättas i konkurs medan ett överklagande är anhängigt ansågs vara ett problem med tanke på gäldenärens rättssäkerhet.

Utskottet konstaterar att gäldenären enligt 96 § i lagen om företagssanering har rätt att överklaga ett beslut genom vilket ansökan om sanering förkastats. Överklagandet förlorar inte sin verkan även om gäldenären försätts i konkurs medan det fortfarande är anhängigt, eftersom konkursen förfaller om ett saneringsförfarande inleds genom beslut av fullföljdsdomstolen.

Enligt propositionen ska huvudregeln fortsatt vara att gäldenären kan försättas i konkurs, även om beslutet om avslag på saneringsansökan inte har laga kraft. Utskottet ser detta som helt berättigat. Det essentiella med tanke på gäldenärernas rättssäkerhet och företagssaneringsmekanismens trovärdighet är att överklagandet inte kan användas för att skjuta på konkursen.

I propositionen ingår ändringsförslag vars ändamål är att minska de negativa effekter gäldenären drabbas av till följd av konkurs när saneringsansökan avslagits och gäldenären överklagar beslutet. Den domstol som behandlar konkursansökan kan under vissa förutsättningar dröja med att försätta gäldenären i konkurs tills fullföljdsdomstolen avgjort om saneringsförfarande ska inledas eller inte. Om konkursen inte uppskjuts, kan konkursdomstolen på yrkande av gäldenären begränsa försäljningen av gäldenärens egendom tills beslutet om saneringsförfarande vunnit laga kraft. Enligt utskottets mening förbättrar de nya bestämmelserna avsevärt gäldenärens rättsskydd.

Med stöd av det ovan sagda anser utskottet att de förslagna bestämmelserna om förhållandet överklagande kontra konkurs är motiverade och korrekta.

Anteckning i förskottsuppbördsregistret

En näringsidkare kan enligt lagen om förskottsuppbörd () avföras ur förskottsuppbördsregistret t.ex. om skattebetalningen försummats väsentligt. En strykning ur registret kan försvåra för näringsidkaren, eftersom en registeranteckning vanligen associeras med att näringsidkaren är pålitlig.

I propositionen föreslås att indrivningsförbudet i anknytning till att förfarandet börjat utvidgas till att även gälla bl.a. förbud att avföra gäldenären ur förskottsuppbördsregistret på grund av försummelse att betala en saneringsskuld. Det är ett viktigt förslag med avseende på gäldenärens verksamhetsvillkor, menar utskottet.

Experter som utskottet hört har förslagit en ännu större ändring av reglerna, som skulle innebära att en gäldenär som avförts från förskottsuppbördsregistret innan saneringsförfarandet inleds alltid ska återinföras i registret så snart förfarandet inletts. Utskottet ser emellertid ingen idé med att man i indrivningsförbudet på föreslaget sätt inkluderar retroaktiva verkningar för administrativa beslut som fattats innan förfarandet inletts.

En gäldenär för vilken saneringsförfarande inletts kan redan nu återinföras i förskottsuppbördsregistret. Information till utskottet bekräftar att så vanligen också sker. Utskottet tar för givet att skattemyndigheten i behandlingen av en ansökan om återregistrering tar hänsyn till att näringsidkaren, som avförts från registret på grund av tidigare försummelser, bedömts saneringsduglig av en domstol.

Enligt vad utskottet erfarit håller Skattestyrelsen på att ta fram nya anvisningar för registreringsförfarandet. Anvisningarna avses träda i kraft vid ingången av 2007. I anvisningarna kommer det att stå att ett företag ska återinföras i registret när saneringsförfarandet inleds, om strykningen ur registret berott på försummelse att betala en saneringsskuld. Det är angeläget att gå ut med sådana anvisningar, anser utskottet.

Utskottet uppmanar justitieministeriet att ge akt på om företag som beviljats sanering återinförs i förskottsuppbördsregistret på förslaget sätt och inom 2008 rapporterar om resultaten till lagutskottet. För sin rapport bör ministeriet höra företagarorganisationer.