Motivering

Allmänt

De föreslagna ändringarna i lagen om förmyndarverksamhet () är avsedda att förenkla tillsynen över intressebevakare i de fall där risken för missbruk är minst. Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar med följande anmärkningar.

Intressebevakaruppdragen har ökat kraftigt på 2000-talet. År 2000 var klienterna inom förmyndarverksamheten 42 300, medan de i år är uppe i 62 700. När de stora åldersklasserna går i pension och andelen äldre blir allt större i befolkningsstrukturen, kommer behovet av intressebevakning att öka ytterligare. Statens produktivitetsprogram möjliggör inga ökade resurser för förmyndarverksamhet och därför behöver skyldigheterna och procedurerna för intressebevakarna och förmyndarmyndigheterna förbättras så att de begränsade resurserna används möjligast ändamålsenligt. Lagutskottet lyfter fram förmyndarverksamhetens uppgift: att bevaka de omyndigas, sjukas och svagas intressen. Det är viktigt att ge akt på hur ändringarna påverkar både resurserna för intressebevakning och huvudmännens villkor.

Redovisningsskyldighet

Lagen om förmyndarverksamhet föreslås bli ändrad så att förmyndarmyndigheten, alltså magistraten, får ökade möjligheter att bevilja intressebevakare förlängd redovisningsperiod eller befrielse från redovisningsskyldigheten. Lagutskottet välkomnar den ökade flexibiliteten, för en lindrigare redovisningsskyldighet har betydelse framför allt för intressebevakare som är nära anhöriga till huvudmannen. För dem är det väsentligt att det inte är onödigt tungt att göra huvudmannens ärenden.

Intressebevakaren ska kunna befrias från redovisningsskyldigheten och redovisningsperioden ska kunna förlängas enligt gällande bestämmelser men också bl.a. om bevarandet av egendomen är tryggat genom att egendom placeras i ett objekt från vilket den inte kan överföras utan förmyndarmyndighetens samtycke (53 § 2 mom. i lagförslaget). Med det avses att huvudmannens medel placeras på ett s.k. spärrkonto, dvs. ett villkorat depositionskonto. Lagutskottet ser positivt på att det ska gå att använda ett spärrkonto, för det möjliggör lindrigare redovisningsskyldighet för intressebevakaren, underlättar förmyndarmyndighetens arbete med tillsynen och säkrar huvudmannens egendom. Men för att de här målen ska nås måste spärrkontot noga tänkas igenom i förväg och i samråd med förmyndarmyndigheten. För tydlighetens skull påpekar utskottet att beslutet om ett spärrkonto och om en åtföljande lindrigare redovisningsskyldighet ska fattas i samma ordning som andra beslut om lindrigare redovisningsskyldighet. Eftersom det är fråga om ett nytt sätt att förenkla tillsynen över intressebevakningen ser utskottet det som motiverat att spärrkonton främst används i de fall där pengarna på kontot inte behöver tas ut. Fortsättningsvis kan det bedömas om det är möjligt och lämpligt att utvidga användningen av spärrkonton.

Granskning av redovisningen

Lagen om förmyndarverksamhet föreslås bli kompletterad med bestämmelser om hur omfattande skyldighet förmyndarmyndigheten ska ha att granska redovisningen. Principen föreslås vara att förmyndarmyndigheten ska granska intressebevakarens årsredovisning i den omfattning som god granskningssed kräver (56 § 1 mom.). Dessutom ska granskningen av årsredovisningen kunna vara mer allmänt hållen i de fall där huvudmannens intresse inte äventyras på grund av t.ex. egendomens storlek eller art (56 § 2 mom.).

Lagutskottet ser det som motiverat att förmyndarmyndigheten kan granska intressebevakarens årsredovisning i den omfattning som behövs i varje enskilt fall. Utskottet ser också positivt på möjligheten att granska redovisningen allmänt i situationer då förvaltningen av huvudmannens egendom varit klar och risken för missbruk mycket liten. Men eftersom en allmänt hållen granskning kan försämra huvudmannens villkor, är det nödvändigt med en bestämmelse om att huvudmannen har rätt till ersättning av staten om han eller hon förorsakas skada av en allmänt hållen granskning (56 a §). Med tanke på möjligast samordnad praxis är det viktigt att tillräcklig vägledning tillhandahålls i god granskningssed, innehållet i en allmänt hållen granskning och användningsområdet för de olika formerna av granskning.

Intressebevakning för minderåriga

Intressebevakning för minderåriga införs numera i registret över förmynderskapsärenden, om den minderårigas egendom överstiger 15 000 euro. Den viktigaste följden av registreringen är att intressebevakaren blir redovisningsskyldig. Nu föreslår regeringen att lagen om förmyndarverksamhet ska föreskriva om gränsen för minderårigas egendom och att gränsen höjs till 20 000 euro på grund av att pengarnas värde har förändrats och förmögenheten ökat (66 §). Annat nytt är att minderåriga kan strykas i registret om egendomens värde av godtagbar orsak har sjunkit till mindre än 15 000 euro (66 a §).

De föreslagna ändringarna gör det möjligt att stryka några tusen minderåriga i registret och då lättas redovisningsskyldigheten upp för intressebevakarna, som ofta är nära anhöriga till de minderåriga. Vid utskottsbehandlingen väcktes frågan om intressebevakaruppdraget bör avregistreras också i de fall där huvudmannens egendom överstiger 20 000 euro men uteslutande eller nästan uteslutande består av egendom som inte får överlåtas utan tillstånd av förmyndarmyndigheten eller där huvudmannens egendom är placerad på ett spärrkonto. Utskottet anser att registreringen också i sådana fall är motiverad för att skydda den minderåriga. Dessutom har registret över förmynderskapsärenden också betydelse för skyddet av utomstående, för t.ex. de som är intresserade av att köpa en fastighet eller bostad kan med hjälp av det få information om relevanta ägandeförhållanden och intressebevakning.

Intressebevakarens arvode

Lagen om förmyndarverksamhet ska innehålla mer exakta och fullständiga bestämmelser om vissa frågor som gäller intressebevakarens arvode, t.ex. i vilka fall som intressebevakaren inte har rätt till arvode på grund av att huvudmannens inkomster och förmögenhet är så små (44 §). Det är bra att ta upp de här frågorna på lagnivå. I nuläget regleras de genom en anvisning av justitieministeriet. Det är också meningen att närmare bestämmelser om arvodet till intressebevakare ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Med hänsyn till att intressebevakarna också kan vara nära anhöriga till huvudmännen ser utskottet det som särskilt viktigt att bestämmelserna blir tydliga och begripliga.

Här pekar utskottet också på förmyndarmyndighetens möjligheter att ingripa om intressebevakaren får ett oskäligt stort arvode. Till god granskningssed enligt 56 § 1 mom. hör också att arvodets storlek granskas, står det i detaljmotiveringen till paragrafen. Förmyndarmyndigheten kan alltså anmärka på arvodet om det vid granskningen av årsredovisningen visar sig vara för stort. Om det finns skäl att föra talan mot intressebevakaren på grund av arvodet innan hans eller hennes intressebevakaruppdrag har upphört, kan förmyndarmyndigheten på samma sätt som huvudmannen enligt 58 § i den gällande lagen hos domstol begära att en annan intressebevakare förordnas.

Överlåtelse av egendom efter huvudmannens död

Enligt 17 § i den gällande lagen om förmyndarverksamhet upphör intressebevakarens uppdrag när huvudmannen avlider. Om egendomen då inte utan dröjsmål kan överlåtas till bodelägarnas samförvaltning, kan intressebevakaren enligt 59 § 2 mom. överlåta egendomen för att förvaltas av en bodelägare. Intressebevakaren ska underrätta alla bodelägare vars vistelseort och identitet är kända om överlåtelsen av egendomen. Nu föreslår regeringen att den sistnämnda bestämmelsen ändras så att intressebevakaren blir skyldig att meddela om överlåtelsen senast sju dagar i förväg.

Skyldigheten att meddela på förhand kommer till skillnad från de övriga förslagen i propositionen att leda till att intressebevakarnas arbete ökar i någon mån. Syftena med ändringen är ändå motiverade, eftersom det rör sig om att förhindra missbruk av huvudmannens egendom och att träna bodelägarna i samförvaltning och ge dem möjlighet att vidta behövliga åtgärder i fråga om huvudmannens egendom.