Allmän motivering
Samhällstjänst är ett straff som
kan utdömas i stället för ett ovillkorligt
fängelsestraff och den omfattar minst 20 och högst
200 timmar övervakat regelbundet arbete utan lön.
Samhällstjänst infördes i Finland
1991, först som ett regionalt och sedan som ett rikstäckande
försök. År 1997 blev samhällstjänst
en allmän påföljd.
Ett av de primära syftena med propositionen är
att undanröja en del problem som kommit fram vid verkställigheten
och att precisera lagstiftningen. Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och lämplig och tillstyrker den med anmärkningarna
och ändringarna nedan.
Annan andel än arbete
Enligt den gällande lagen kan högst tio timmar av
straffet avtjänas genom något annat än
arbete. Syftet med annan verksamhet än arbete är
att minska återfallsbrottsligheten och alkohol- och droganvändningen,
men också att medverka till att samhällstjänsten
avtjänas korrekt. Annan verksamhet ordnas i dagsläget
av bland annat alkohol- och drogklinikerna och Trafikskyddet efter
godkännande av Brottspåföljdsmyndigheten.
Regeringen föreslår att andelen annan verksamhet än
arbete ska höjas till 30 timmar. Men minst hälften
av timmarna måste bestå av arbete. Lagutskottet
ställer sig bakom förslaget att öka timmarna
för rehabiliterande åtgärder eftersom
det i hög grad medverkar till att uppfylla målen
att minska återfallsbrotten och missbruksproblemen. Detta är
viktigt eftersom nästan vartannat straff med samhällstjänst
grundar sig på grovt rattfylleri, och alkohol- och droganvändning
eller alkohol- och drogberoende är ett vanligt problem
bland dem som döms till samhällstjänst
för andra brott. När andelen annan verksamhet
utökas, kan nya verksamhetsformer tas fram och införas.
Fler rehabiliterande åtgärder ändrar
inte principen i den gällande lagen att samhällstjänst främst är
arbetstjänst. Justitieministeriet har nyligen tillsatt
en kommitté för att arbeta med en övergripande
revidering av lagstiftningen om samhällspåföljder.
Samtidigt ska också förutsättningarna
för att vidareutveckla påföljderna bedömas.
Detta är viktigt eftersom det är så vanligt
med missbruksproblem bland de som döms. Missbruksproblem
kan leda till att samhällstjänsten avbryts och
omvandlas till fängelsestraff, men också till
att samhällstjänst över huvud taget inte
döms ut om den dömde inte anses vara lämplig
eller kapabel att utföra arbetstjänst. Personer
med missbruksproblem kan alltså oftare än andra
vara tvungna att avtjäna sitt straff i fängelse.
Följaktligen vore det på sin plats att fundera
hur man kan göra regleringen och straffpraxis mer rättvisa
i socialt hänseende. Samtidigt bör man beakta
att ju mer annan verksamhet än arbete det ingår
i samhällstjänsten desto större
ansvar får kommunerna för att ge missbrukare rehabilitering.
Det är viktigt med en övergripande reform, anser
utskottet och påpekar att man i det sammanhanget bör
beakta hur vanligt det är med missbruksproblem bland dömda.
Vid en bedömning av vilken roll rehabiliterande insatser
ska spela i samhällstjänsten bör man
också ta hänsyn till att det är kommunerna
som står för rehabiliteringen av missbrukare.
Drogfrihet och kontroll
Enligt den gällande lagen får de dömde
inte använda alkohol eller något annat berusningsmedel
eller vara påverkad av något berusningsmedel på tjänstgöringsplatsen
eller vid sammankomster som verkställigheten av tjänstgöringen kräver.
Ett av de viktigaste målen med propositionen är
att förbättra kontrollen av drogfriheten eftersom
det inte finns bra metoder för att kontrollera och testa
andra berusningsmedel än alkohol. För att målet
ska kunna nås föreslås nu mer tillförlitliga
metoder för drogtestning. Dessutom föreslår
regeringen att drogförbudet ska gälla under hela
samhällstjänsten, inte bara under arbets- och
verksamhetsplikten som för alkohol.
Enligt lagutskottet är det viktigt att man kan ingripa
kraftfullt och trovärdigt i all användning av
berusningsmedel för drogfrihet är en viktig förutsättning
för att samhällstjänsten ska gå bra. Samma
typ av kontroll finns också i fängelserna. Också med
tanke på tjänstgöringsplatserna och tillgången
till dem är det av vikt att droganvändningen kontrolleras
trovärdigt. Det faktum att narkotikaanvändning är
kriminaliserad är inte ett fullgott medel för
att ingripa vid samhällstjänst och det är
därför befogat att förbjuda användning
av narkotika också i lagen om samhällstjänst.
För ett förbud under hela samhällstjänsten
talar dels det att användning av narkotika i sig är
ett brott, dels också svårigheterna att exakt
bevisa när någon har använt narkotika.
När mer tillförlitliga testmetoder införs,
får de dömda större rättssäkerhet.
Följaktligen ställer sig utskottet bakom de föreslagna ändringarna.
Förbundet att använda narkotika och den förbättrade
kontrollen av drogfriheten resulterar sannolikt i att samhällstjänst
i något fler fall kommer att omvandlas till fängelsestraff.
Dessutom kan bättre kontroll av drogfriheten och större
andel annan verksamhet än arbete förbättra
förutsättningarna att avtjäna samhällstjänst och
därmed förebygga drogproblem under samhällstjänsten.
Detaljmotivering
Lag om ändring av lagen om samhällstjänst
Ingress.
Utskottet har gjort en del lagtekniska justeringar i ingressen.
5 a §. Uppskov av eller avbrott i verkställigheten.
Regeringen föreslår en ny 5 a § om
uppskov av eller avbrott i verkställigheten. Uppskov och avbrott
i de situationer som paragrafen avser ska prövas av Brottspåföljdsmyndigheten
och förutsätter att den angivna orsaken verkligen
hindrar att personen avtjänar sin samhällstjänst.
Uppskov och avbrott för viss tid betyder att verkställigheten
senareläggs. Vid misstanke om fusk behöver Brottspåföljdsmyndigheten
inte medge uppskov eller avbrott. Dessutom kan verket återta
beviljade uppskov och avbrott.
Enligt 1 mom. kan Brottspåföljdsmyndigheten
skjuta upp eller avbryta verkställigheten av samhällstjänsten
för viss tid, om det på grund av att den dömde är
sjuk, deltar i missbrukarrehabilitering, fullgör värnplikten
eller av någon annan jämförbar och godtagbar
orsak finns ett tillfälligt hinder för att utföra
samhällstjänsten. Enligt momentet är
alltså sjukdom ett godtagbart skäl för
att skjuta upp samhällstjänsten för viss
tid. Enligt motiven är det tänkt att bestämmelsen
ska tillämpas när en sjukdom medför relativt
långvarig arbetsoförmåga. Avbrott ska alltså inte
göras vid vanlig förkylning eller andra liknande
kortvariga sjukdomar eftersom den typen av frånvaro förekommer
så ofta att det resursmässigt inte är
rationellt att fatta ett beslut om avbrott i sådana fall.
Men om oförutsedd kortvarig sjukfrånvaro återkommer
flera gånger kan Brottspåföljdsmyndigheten
på grundval av 6 § 2 mom.
förlänga samhällstjänsten enligt verkställighetsplanen
med högst tre månader. För att det också i
lag ska vara entydigt när den dömdes sjukdom tillåter
att verkställigheten skjuts upp eller avbryts föreslår
lagutskottet att 1 mom. preciseras och bara ska gälla
andra än kortvariga sjukdomar som det sägs i motiven
till propositionen. För tydlighetens skull framhåller
utskottet också att den dömdes skyldighet enligt
7 § 4 punkten att underrätta Brottspåföljdsmyndigheten
om hinder att infinna sig för tjänstgöring
och att på anmodan visa upp ett giltigt intyg eller information
om hindret bland annat gäller sjukdom oberoende av sjukdomstidens
längd.
Av tydlighetsskäl föreslår utskottet
att både värnplikt och civiltjänst anges
som exempel på godtagbara skäl. Med hänvisning
till erfarenheterna av samhällstjänst anser utskottet
vidare att omsorg om barn under tiden för moderskaps-, särskild
moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning
enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004)
bör nämnas som exempel på godtagbara
skäl. Då kan föräldraskap och
mindre barns intresse beaktas vid samhällstjänst.
Till exempel perioden för moderskapspenning gäller en
relativt kort tid före och efter barnets födelse som är
den mest kritiska för moderns och barnets hälsa
och omsorgen om barnet. Perioden med faderskapspenning bör
nämnas dels på grund av föräldraskapet,
dels av jämställdhetsskäl. Också föräldraledighet
efter moderskapspenningen kan vara ett godtagbart skäl
för att skjuta upp eller avbryta verkställigheten
för viss tid till exempel när omsorgen om ett
litet barn de facto i så hög grad är
beroende av den dömda att det blir orimligt svårt
att avtjäna samhällstjänst samtidigt.
Enligt 2 mom. kan verkställigheten skjutas upp
också när avtjänandet av ett ovillkorligt fängelsestraff
eller någon annan samhällspåföljd är
ett hinder för att inleda verkställigheten. Det
handlar då om att ett ovillkorligt fängelsestraff
och samhällstjänst delvis verkställs samtidigt.
I 6 kap. 11 § i strafflagen anges de situationer då samhällstjänst
inte får utdömas på grund av ett fängelsestraff.
Bestämmelsen gäller omständigheter som
ska beaktas när straff utdöms, medan momentet
i lagen om samhällstjänst avser att verkställa
redan utdömda straff och att möjliggöra
verkställighet av olika typer av straff. Bestämmelsen
i strafflagen hindrar därför inte att det föreslagna
momentet tas in i lagen om samhällstjänst.
7 §. Den dömdes skyldigheter.
Lagutskottet föreslår att 3 punkten utvidgas
med att kravet på korrekt beteende inte bara ska gälla
tjänstgöringsplatsen utan också andra
situationer under samhällstjänsten.
7 a §. Kontroll av drogfrihet.
I 2 mom. ingår de åtgärder
som kontrollen av drogfrihet ger anledning till. Om den dömde
med stöd av utandningsprov konstateras vara alkoholpåverkad
ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta de åtgärder som
avses i 7 b § eller 8 § 1 mom. I 7 b § föreskrivs
det om skriftlig eller muntlig anmärkning och i 8 § om
situationer då den dömde gör sig skyldig
till grovt brott mot skyldigheter och detta måste anmälas
till åklagare. Om den dömde har använt
narkotika måste Brottspåföljdsmyndigheten
alltid vidta de åtgärder som avses i 8 § 1
mom.
På ett praktiskt plan finns det skillnader i allvarlighetsgraden
i de situationer då den dömde är alkoholpåverkad.
Därför är det motiverat att Brottspåföljdsmyndigheten
ska kunna vidta åtgärder beroende på hur
allvarligt brottet är. Av formuleringen att döma är
det inte helt klart när verket ska vidta åtgärder
enligt 7 b § respektive enligt 8 § 1
mom. För att det ska vara klart att åtgärder
enligt 8 § 1 mom. kräver att det alkoholpåverkade
tillståndet enligt en samlad bedömning är
grovt, föreslår utskottet att formuleringen i
7 a § 2 mom. preciseras.
8 §. Grovt brott mot skyldigheter.
Paragrafen föreskriver om grovt brott mot skyldigheter.
Enligt 1 mom. innebär detta bland annat den dömde är
berusad på tjänstgöringsplatsen. Utskottet hänvisar
till 7 a § 2 mom. och föreslår att momentet
får en hänvisning till 7 a § 2 mom. för tydlighetens
skull att det krävs en samlad bedömning av omständigheterna
för att ett berusat tillstånd som beror på alkohol
ska betraktas som grovt brott mot skyldigheter.