Detaljmotivering

1. Lag om ändring av strafflagen

6 kap. Om bestämmande av straff

11 a §. Övervakningsstraff.

Av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen föreslår lagutskottet att den längsta tiden för övervakningsstraff i 1 mom. förkortas från åtta till sex månader.

Vidare föreslår utskottet en språklig korrigering i 1 mom. 2 punkten. Utskottets formulering lyfter tydligare fram domstolens prövningsrätt i saken. Motsvarande formulering återfinns i 6 kap. 11 § om utdömande av samhällsstraff.

Enligt 2 mom.är villkoret för att övervakningsstraff ska komma i fråga att de myndiga personer som bor i samma bostad som gärningsmannen samtycker till att straffet verkställs i bostaden. Grundlagsutskottet konstaterar att det är nödvändigt för domstolens prövning av valet av strafftyp att samtycke inhämtas. Men det har ansett att de föreslagna bestämmelserna är bristfälliga med tanke på minderåriga personers rättsliga ställning och att de bör preciseras på den punkten. Följaktligen föreslår lagutskottet att bestämmelserna om hörande av minderåriga i lagen om övervakningsstraff (lagförslag 2) kompletteras. En hänvisning till bestämmelsen bör ingå i 6 kap. 11 a § 2 mom. i strafflagen.

Grundlagsutskottet har sett det som en brist i lagförslag 1 och 2 att de inte lyfter fram att samtycket ska vara genuint och ges av egen fri vilja. Med tanke på dem som bor i samma bostad bör det säkerställas att villkoren är uppfyllda när deras skriftliga samtycke inhämtas till att övervakningsstraffet verkställs i bostaden. I förekommande fall ska domstolen höra de här personerna innan övervakningsstraff döms ut. Grundlagsutskottet vill komplettera 11 a § med en bestämmelse om att övervakningsstraff inte får dömas ut om det finns grundad anledning att misstänka att en person som bor i samma bostad har gett sitt samtycke efter påtryckningar. Tillägget är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Också lagutskottet understryker att särskilt avseende måste fästas vid att samtycket är genuint och ges av fri vilja. I praktiken bör Brottspåföljdsmyndigheten och, när det gäller minderåriga, dessutom barnskyddsmyndigheterna lämpligen ta reda på om åsikten är genuin och bygger på personernas fria vilja. Att samtycket är genuint och frivilligt bör framgå av ett skriftligt dokument som fogas till verkställighetsplanen för övervakningsstraffet. På det sättet får också domstolen som bestämmer om övervakningsstraffet kännedom om saken. För att genomföra de bestämmelser som grundlagsutskottet kräver i sitt utlåtande föreslår lagutskottet att 11 a § 2 mom. kompletteras med att de myndiga personer som bor i samma bostad som gärningsmannen ska ha gett sitt samtycke av sin egen bestämda vilja. Med detta avses personernas försäkran, som ska skrivas in i det skriftliga samtycket. I det här sammanhanget finns det också anledning att komplettera 8 § 3 mom. om skriftligt samtycke i lagförslag 2.

Grundlagsutskottet har sett på lagförslagen också ur den synvinkeln hur övervakningsstraffets innehåll bestäms. Det framgår av 7—9 § i lagförslag 2 om övervakningsstraff att straffets art bestäms utifrån flera olika handlingar. Enligt 7 § ska Brottspåföljdsmyndigheten på begäran av åklagaren eller domstolen utreda såväl den misstänktes personliga förhållanden till den del de är av betydelse med tanke på dömande till övervakningsstraff som de övriga förutsättningarna för övervakningsstraff. Utifrån 3 mom. ska en verkställighetsplan fogas till utredningen om Brottspåföljdsmyndigheten anser att ett övervakningsstraff är motiverat eller om åklagaren eller domstolen särskilt begär det. Verksamhetsskyldigheten bör enligt motiven (s. 38) bestämmas så exakt som möjligt redan i utredningsfasen eftersom det underlättar domstolens prövning. Det är viktigt också för att straffet med hänsyn till dess art i så fall blir bestämt så noggrant som möjligt genom domstolens beslut. I den straffrättsliga legalitetsprincipen ingår också ett krav på att straff för brott ska bestämmas i lag. Därför vill grundlagsutskottet ändra 7 § i lagförslag 2 så att domstolen får döma en brottsmisstänkt till övervakningsstraff bara om den bedömer att det utifrån en utredning enligt 7 § 1 mom. finns förutsättningar för det och om en verkställighetsplan för övervakningsstraffet har lämnats in till domstolen innan den dömer ut straffet. Det är villkoret för att lagförslag 2 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Lagutskottet konstaterar att en verkställighetsplan av de skäl som framgår av grundlagsutskottets utlåtande är ett nödvändigt villkor för att övervakningsstraff ska kunna dömas ut. Därför behöver det lagstiftas i 11 a § i lagförslag 1 om att domstolen ska ha tillgång till en verkställighetsplan innan övervakningsstraff döms ut. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att övervakningsstraff inte får dömas ut om det inte finns en verkställighetsplan. Verkställighetsplanen ska innehålla de uppgifter som avses i 7 § 3 mom. i lagförslag 2 och deras skriftliga samtycke som bor i samma bostad enligt 8 § 3 mom. i samma lagförslag; därigenom försäkrar man sig om att domstolen får kännedom om de här omständigheterna. Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att 7 § i lagförslag 2 kompletteras.

2. Lag om övervakningsstraff

2 §. Övervakningsstraff.

Enligt motiven (s. 33) avses i 6 kap. 11 a § i lagförslag 1 med bostad bara ett utrymme som är avsett för boende där gärningsmannen har rätt att vistas oberoende av dess ägarförhållanden och byggnadstyp. I 2 § i lagförslag 2 avses med bostad också något annat motsvarande ställe där den dömde bor och som lämpar sig för att verkställa övervakningsstraff. I praktiken är det fråga om olika slag av anstalter, till exempel en anstalt för missbrukarvård eller för rehabilitering, som den dömde är placerad i. Också grundlagsutskottet har noterat att begreppet "bostad" används olika i lagförslag 1 och 2. För att begreppet ska vara klart och med hänsyn till att samtycket från andra som bor i samma bostad till att straffet verkställs som övervakningsstraff inte ens har avsetts omfatta andra personer i en anstalt (s. 33) anser lagutskottet att det i 2 § 2 mom. bara bör bestämmas att övervakningsstraffet kan verkställas också på något annat lämpligt ställe där den dämde får vård eller där han eller hon annars permanent vistas. Med "lämpligt" avses uttryckligen att stället lämpar sig för att verkställa ett övervakningsstraff.

Utskottet har dessutom korrigerat lydelsen i första meningen i 2 mom.

4 §. Rätt att avlägsna sig från bostaden.

Det centrala i övervakningsstraffet är att den dömde är skyldig att stanna i sin bostad. Enligt den föreslagna 4 § får den dömde avlägsna sig från sin bostad endast på det sätt som anges i verkställighetsplanen och veckoschemat i 9 § och när han eller hon har beviljats tillstånd enligt 17 §. Utifrån 17 § kan den dömde i enskilda fall beviljas tillstånd till tillfälligt undantag från skyldigheten i verkställighetsplanen, om det är nödvändigt på grund av att han eller hon insjuknat eller på grund av någon annan oförutsebar händelse som inverkar på straffverkställigheten.

Grundlagsutskottet menar att relationen mellan 4 och 17 § är något problematisk med tanke på straffverkställighetens proportionalitet. Redan i motiven till 4 § (s. 34) framhålls det att det är klart att den dömde i oförutsebara situationer ska ha möjlighet att avlägsna sig från sin bostad eller att stanna där trots verksamhetsskyldigheten. Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår en generell hänvisning till 17 § i 4 §. Vidare föreslår det att 17 § ändras i de delar som gäller tvingande akuta situationer.

6 §. Övervakning.

Enligt 6 § 1 mom. övervakas den som dömts till övervakningsstraff med hjälp av tekniska anordningar som installeras i hans eller hennes bostad, ges till den dömde eller fästs vid den dömdes handled, vrist eller midja eller med en kombination av sådana anordningar. Det framgår av paragrafmotiven (s. 36) att bestämmelsen bara ger rätt att använda anordningar på kroppen, inte till exempel att ett mikrochip eller någon annan motsvarande övervakningsanordning installeras under den dömdes hud. Grundlagsutskottet vill att bestämmelsen preciseras med att det är fråga om en anordning som fästs på den dömde.

Vidare påpekar grundlagsutskottet att skyddet för hemfriden och privatlivet — inte minst när det gäller familjemedlemmar — kräver att de tekniska anordningarna inte får möjliggöra sådan teleavlyssning eller optisk övervakning enligt 5 a kap. 1 § i tvångsmedelslagen som inkräktar på hemfriden.

För att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning måste den här preciseringen och avgränsningen införas i paragrafens 1 mom. Lagutskottet föreslår att ändringarna görs i 1 mom.

I 2 mom. föreslås bli föreskrivet att en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten och en biträdande övervakare enligt 29 § har rätt att oanmäld få tillträde till den dömdes bostad för att övervaka att den dömde fullgör sin skyldighet att stanna i sin bostad och att vara drogfri. Grundlagsutskottet anser att 2 mom. bör ändras för att det ska framgå att det bara är en myndighet som har tillträde till en dömds bostad för att utreda misstanke om en förseelse. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Däremot ser det inget hinder för att lagstifta att en person utanför myndighetsmaskineriet kan utses för att bistå övervakaren i åtgärder som omfattas av hemfriden. Följaktligen föreslår lagutskottet att 2 mom. kompletteras med uttrycket "i dennes sällskap". För att undvika oklarhet konstaterar det att rätten "att oanmäld få tillträde till den dömdes bostad för att övervaka att den dömde fullgör sin skyldighet att stanna i bostaden" täcker in inte bara besök för att utreda en förseelse utan också bland annat överraskningsbesök som hör till normal övervakning.

7 §. Utredning av förutsättningar samt verkställighetsplanen.

Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och det som sagts om 11 a § i lagförslag 1 och föreslår att paragrafen får ett nytt 4 mom. Domstolen ska få döma en brottsmisstänkt till övervakningsstraff bara om den bedömer att det utifrån en utredning enligt 7 § 1 mom. finns förutsättningar för det och om en verkställighetsplan för övervakningsstraffet har lämnats in till domstolen innan den dömer ut straffet.

8 §. Förfarandet när förutsättningar utreds och verkställighetsplanen utarbetas.

Övervakningsstraffet går i centrala delar ut på att den dömde är skyldig att stanna i sin bostad och delta i anvisad verksamhet. För att straffet ska kunna verkställas krävs det att den dömdes familj och närstående är med om det. Det ska alltså klarläggas vilken åsikt alla de personer som bor i samma bostad som den dömde har och att de ger sitt samtycke till att övervakningsstraffet verkställs i bostaden och till övervakningsbesök i samband med verkställigheten. Verkställighetsplanen i 8 § 3 mom. ska kompletteras med skriftligt samtycke från de myndiga personer som bor i den bostad som övervakningsstraffet enligt planerna ska verkställas i till att straffet verkställs och till övervakningsbesök i samband med verkställigheten. De som är under 18 år ska ges tillfälle att bli hörda, om de har fyllt 12 år. Deras åsikt som inte fyllt 12 år ska utredas i enlighet med 20 § i barnskyddslagen.

Lagutskottet har föreslagit att villkoren i 11 a § 2 mom. i lagförslag 1 preciseras med att de myndiga personer som bor i samma bostad som gärningsmannen av sin egen bestämda vilja ska ha samtyckt till att övervakningsstraffet verkställs i bostaden. Därmed behöver 8 § 3 mom. ytterligare kompletteras med att det skriftliga samtycket bör innefatta en försäkran om att det har getts av egen bestämd vilja.

Grundlagsutskottet anser att bestämmelserna är bristfälliga med tanke på de minderårigas rättsliga status. Barn har i princip samma grundläggande fri- och rättigheter som vuxna. De skall bemötas som individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är emellertid i deras fall förknippat med frågan om vem som utövar en omyndigs talerätt. Enligt 20 § i barnskyddslagen ska barnets åsikt beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Åsikten ska skrivas in i den handling som gäller samtycke till att övervakningsstraffet verkställs. En minderårigs samtycke ges av vårdnadshavaren eller någon annan intressebevakare på den minderåriges vägnar. Om en minderårig på goda grunder — till exempel av rädsla för den dömde — motsätter sig verkställighet i bostaden och med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå är mogen att bedöma frågan, får samtycke inte ges. Följaktligen finns det anledning att precisera det som sägs om minderårigas villkor i 8 § 3 mom.

Utskottet föreslår således att bestämmelserna om utredning av en minderårigs samtycke i 3 mom. preciseras. Enligt den föreslagna formuleringen kan en minderårigs åsikt skrivas in också i någon annan bilaga till verkställighetsplanen än bilagan om samtycke till verkställigheten. Vidare föreslår utskottet en explicit bestämmelse om att ett övervakningsstraff inte får börja verkställas om en minderårig av motiverad anledning motsätter sig verkställigheten och till sin ålder och utvecklingsnivå är mogen att bedöma saken. Bestämmelsen innebär att ett övervakningsstraff i en sådan situation inte får börja verkställas, även om den minderåriges vårdnadshavare har samtyckt till det på den minderårigas vägnar.

9 §. Precisering av verkställighetsplanen.

Enligt andra meningen i 1 mom. ska den dag då avtjänandet av straffet inleds och avslutas antecknas i den preciserade verkställighetsplanen. Det är inte möjligt att precisera verkställighetsplanen med vilken dag straffet börjar och avslutas förrän strafftiden har beräknats. Därför vill utskottet ändra bestämmelsen så att den beräknade tiden för att börja avtjäna straffet ska antecknas i den preciserade verkställighetsplanen. När dagen för att börja och sluta avtjäna straffet har bekräftats kan de skrivas in i verkställighetsplanen.

11 §. Tid för avtjänande av övervakningsstraff.

Paragrafen ska ange när ett verkställigheten av ett övervakningsstraff inleds och inom vilken tid den ska slutföras. Den bör också beakta 22 § om verkställighet av flera övervakningsstraff. Lagutskottet föreslår en kompletterande precisering i 1 mom.

Vidare vill lagutskottet för att undvika oklarhet komplettera 2 mom. med en hänvisning till 3 kap. 1 § 1 och 2 mom. i fängelselagen. Meningen är att säkerställa att längden av ett övervakningsstraff räknas ut enligt samma principer som längden på ett fängelsestraff.

Av utskottets ändring i 1 mom. följer att där nämns både ett år och ett år och sex månader. Därför behöver hänvisningarna i 3 mom. om en maximitid om ett år ändras till en allmän hänvisning till 1 mom.

I 3 mom. anges vilken tid som inte räknas in i maximitiden enligt 1 mom. Paragrafens 3 mom. behöver dessutom kompletteras med en hänvisning till 20 § om temporärt avbrott i verkställigheten av ett övervakningsstraff, om den dömde misstänks ha brutit mot sina skyldigheter enligt lagen och saken inte omedelbart kan utredas. I det här sammanhanget behöver det också lagstiftas om vissa särskilda verkställighetssituationer. Lagutskottet föreslår att 3 mom. preciseras enligt det som sagts ovan.

13 §. Den dömdes allmänna skyldigheter.

Enligt 7 punkten är den dömde skyldig att ge en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten och en biträdande övervakare som utför ett övervakningsuppdrag tillträde till sin bostad. Grundlagsutskottet anser att punkten bör ändras för att det ska framgå att det bara är en myndighet som har tillträde till en dömds bostad för att utreda misstanke om en förseelse. Det är villkoret för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Däremot finns det ingenting som hindrar att lagstifta att en person utanför myndighetsmaskineriet kan utses för att bistå övervakaren i åtgärder som omfattas av hemfriden. Följaktligen föreslår lagutskottet att punkt 7 preciseras med en biträdande övervakare "i dennes sällskap". Bestämmelsen innebär att den biträdande övervakaren inte har någon självständig rätt att få tillträde till den dömdes bostad för att utföra ett övervakningsuppdrag, om det inte handlar om att utreda misstanke om en förseelse.

14 §. Drogfrihet.

Drogfrihet är ett väsentligt inslag i övervakningsstraffet. Den dömde får alltså inte medan verkställigheten av ett övervakningsstraff pågår använda droger som avses i 3 § 1 mom. i narkotikalagen (373/2008), alkohol eller något annat berusningsmedel och inte heller vara påverkad av något berusningsmedel.

Av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen (s. 20) är drogfrihetskravet ovillkorli#62; också ett mycket obetydligt bruk är alltså förbjudet. Utskottet anser att bestämmelsen är motiverad. Med alkohol avses här detsamma som till exempel i fängelselagen (767/2005). Bestämmelsen gäller således också sådana ämnen i 3 § i alkohollagen som innehåller högst 2,8 volymprocent etylalkohol.

Lagutskottet vill ytterligare förtydliga att bestämmelsen med verkställighet avser verkställighet av ett övervakningsstraff före villkorlig frigivning. I 24 § föreskrivs om tiden för villkorlig frihet.

15 §. Kontroll av drogfrihet.

Paragrafen handlar om metoder och förfaranden som tillämpas vid kontrollen av drogfrihet. Enligt 1 mom. kontrolleras drogfriheten genom urin- eller salivprov och utandningsprov. Om den dömde utan giltig orsak vägrar lämna utandningsprov eller urin- eller salivprov kan det utifrån 2 mom. bestämmas att han eller hon ska lämna ett blodprov. Utskottet har erfarit att det i samband med beredningen av verkställigheten av övervakningsstraff har ansetts att det också bör vara tilllåtet att kontrollera drogfriheten med hjälp av en anordning (ett band) som mäter utsöndringen av alkohol via svett. Ett band för mätning av drogfrihet kräver i regel en accesspunkt hemma eller på verksamhetsstället för överföring av data till ett webbaserat tillämpningsprogram.

I sitt utlåtande bedömer grundlagsutskottet övervakningen av verkställigheten av övervakningsstraff med hjälp av tekniska anordningar som installeras i den dömdes bostad, ges till den dömde eller fästs vid den dömdes handled, vrist eller midja eller med en kombination av sådana anordningar. Det anser att det inkräktar på den dömdes personliga integritet att en anordning fästs vid honom eller henne. Men i det här sammanhanget kan intrånget anses så obetydligt och nödvändigt med hänsyn till straffets art att det inte i sig bereder några konstitutionella problem att en anordning fästs på den dömde.

Lagutskottet konstaterar att det inte har funnits något förslag om kontroll av drogfriheten med ett band i regeringens proposition, utan att det dykt upp alldeles i slutfasen av behandlingen i utskottet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande inte tagit ställning till denna typ av fortlöpande kontroll av en människas fysiska tillstånd. Lagutskottet anser sig inte kunna ta ställning utan närmare utredningar. Frågan måste klarläggas med omsorg och först därefter går det att bedöma om det finns någon chans att införa ett sådant tekniskt hjälpmedel.

17 §. Temporära undantag från skyldigheten att delta i verksamhet eller stanna i bostaden.

Enligt 4 § får den dömde avlägsna sig från sin bostad endast på det sätt som föreskrivs i verkställighetsplanen och veckoschemat i 9 § och när han eller hon har beviljats tillstånd enligt 17 §. Enligt 17 § kan den dömde i enskilda fall beviljas tillstånd till temporärt undantag från skyldigheten i verkställighetsplanen, om det är nödvändigt på grund av att han eller hon insjuknat eller på grund av någon annan oförutsebar händelse som inverkar på straffverkställigheten. Den dömde är skyldig att omedelbart underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om en sådan orsak.

Enligt motiven är det klart att den dömde i akuta och oförutsebara situationer ska ha möjlighet att avlägsna sig från sin bostad eller att stanna där trots verksamhetsskyldigheten. "Tillstånd" antyder ett föregående samtycke, som det i brådskande situationer - typ sjukdomsfall - inte är möjligt att få. Därför vill grundlagsutskottet att paragrafen formuleras om så att undantag från verkställighetsplanen i de situationer som anges där ska bygga direkt på lag och att den dömde ska vara skyldig att utan dröjsmål underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om avvikelsen. Dessutom kan det föreskrivas att underrättelsen ska lämnas före avvikelsen, om det är skäligen möjligt. För proportionalitetens skull anser grundlagsutskottet det viktigt att undantag från verkställighetsplanen inte begränsas bara till ""oförutsägbara händelser", utan att undantag ska vara möjliga "av tvingande skäl".

Lagutskottets åsikt är att det inte är lämpligt att helt avstå från tillståndsförfarandet. Men det är motiverat att den dömde direkt med stöd av lagen ska ha rätt att avvika från verkställighetsplanen om det av tvingande skäl är nödvändigt i en oförutsebar situation enligt paragrafen. Men då är den dömde skyldig att omgående underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om saken. Lagutskottet föreslår att det ska föreskrivas om undantag med tillstånd i 1 mom. och om undantag direkt med stöd av lagen i 2 mom. I 31 § föreskrivs vem som har rätt att fatta beslut med anledning av underrättelsen. Meningen är att det genom den preciserade verkställighetsplanen i 9 § ska bestämmas hur den dömde ska underrätta om behovet av undantag och om hur det ska verifieras att undantagsgrunden är tillförlitlig.

18 §. Brott mot skyldigheter.

För att tydliggöra relationen mellan brott mot skyldigheter i 18 § och grovt brott mot skyldigheter i 19 § föreslår lagutskottet att 18 § 1 mom. preciseras med uttrycket "på något annat sätt än vad som avses i 19 §". Dessutom behöver momentet kompletteras med en hänvisning också till 17 § om att den dömde är skyldig att underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om en temporär avvikelse från verkställighetsplanen.

19 §. Grovt brott mot skyldigheter.

Paragrafen anger när den dömde ska anses ha gjort sig skyldig till grovt brott mot skyldigheter och om vilka åtgärder som följder av brottet. Som grovt brott mot skyldigheter anses för det första att den dömde inte börjar avtjäna sitt straff eller avbryter avtjänandet utan något godtagbart skäl till det. En annan form av grovt brott mot skyldigheter är att den dömde gör sig skyldig till brott. Grundlagsutskottet har sett den här punkten som kvistig ur proportionalitetssynvinkel, för om den tolkas ordagrant betyder den att en aldrig så lindrig gärning - som att man gör sig skyldig till fortkörning - leder till att övervakningsstraffet förvandlas till ovillkorligt fängelsestraff. Det framgår ändå av motiven att punkten inte avses gälla lindriga brott. Att en person gör sig skyldig till brott som ger något annat straff än böter (s. 43) skulle i stort sett alltid leda till att verkställigheten avbryts och till att övervakningsstraffet förvandlas till fängelse.

Lagutskottet vill att den avsedda skillnaden mellan brott som bestraffas med böter och andra brott framgår av lagen. Paragrafen behöver också vara så tydlig som möjligt för att trygga en enhetlig lagtillämpning. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen preciseras med att det ska handla om ett brott med en strängare påföljd än böter. Brottspåföljdsmyndighetens skyldighet att vidta åtgärder för att föra saken till domstol ska alltså inte vara beroende till exempel av bedömningen av det förestående straffet, utan saken ska avgöras direkt utifrån straffskalan för brottet. Att den dömde gör sig skyldig till ett berott eller en förseelse som bara ger böter eller ordningsbot utgör därmed inte något grovt brott mot skyldigheter och betyder inte att Brottspåföljdsmyndigheten ska vidta åtgärder för att föra saken till domstol, utan att myndigheten i så fall ska ge den dömde en skriftlig varning enligt 18 §. Men det ska röra sig om ett grovt brott mot skyldigheter om den dömde trots skriftlig varning på nytt gör sig skyldig till ett brott eller en förseelse som ger böter.

Det ska alltså också anses som ett grovt brott mot skyldigheter att den dömde trots skriftlig varning handlar stick i stäv med sina lagfästa skyldigheter. Av paragrafmotiven framgår det att så lite som två lindriga förseelser i det här läget redan betraktas som ett grovt brott mot skyldigheter. Vidare ska förseelserna precis som enligt lagen om samhällstjänst vara samma eller likadana gärningar eller försummelser. För att tydliggöra detta föreslår utskottet att bestämmelsen kompletteras med orden "på nytt".

Enligt paragrafen är ett förbud mot att börja verkställa ett övervakningsstraff eller ett avbrott i verkställigheten inte en prövningsfråga, tvärtemot vad propositionsmotiven låter förstå på denna punkt. Det hör till Brottspåföljdsmyndigheten, närmare bestämt chefen för byrån för samhällspåföljder på det sätt som framgår av 31 § § mom., att inleda och avbryta verkställigheten. Utifrån 25 och 26 § hör det i sin tur till domstolen att förvandla övervakningsstraff till ovillkorligt fängelse. Enligt 26 § har inte ens domstolen någon prövningsrätt, om den konstaterar att den dömde har handlat på det sätt som avses i 19 §. För att undvika oklarheter kring tolkningen inskärper lagutskottet att sista meningen i 19 § ska läsas så som den är skriven, alltså att den inte ger Brottspåföljdsmyndigheten någon rätt att pröva förbud mot att inleda verkställigheten av övervakningsstraffet eller att avbryta verkställigheten.

Paragrafen innehåller en generalklausul om att saken också förs till domstol om den dömde "annars uppsåtligen och grovt bryter mot de skyldigheter som anges i denna lag". Grundlagsutskottet anser att förteckningen över grova brott mot skyldigheter lämpligen bör vara uttömmande och att punkten därför bör ersättas med att de fall i motiven som den är tänkt att tillämpas på tas in i lagen.

Som lagutskottet ser det är den entydigaste lösningen för den som tillämpar lagen att där ingår en uttömmande förteckning över de fall som är tillämpliga. Med hänsyn till verkligheten är det inte möjligt att komma med en uttömmande uppräkning i lagen av alla sätt att bryta mot skyldigheterna. Men bestämmelsen är så noga avgränsad som den kan vara och tar hänsyn till den dömdes rättsskydd, anser utskottet. Exemplen på tillämpningssituationer i motiven styr lagtolkningen. Dessutom innehåller lagen en uttömmande uppräkning av den dömdes skyldigheter. Beslutet om förvandling av övervakningsstraffet till fängelsestraff fattas av domstolen och den dömde har rätt att överklaga beslutet. En liknande bestämmelse finns i 8 § i den gällande lagen om samhällstjänst. Lagutskottet tillstyrker således bestämmelsen enligt propositionen till denna del.

20 §. Temporärt avbrott.

Brottspåföljdsmyndigheten kan temporärt avbryta verkställigheten av ett övervakningsstraff eller av den återstående delen av straffet, om den dömde misstänks ha brutit mot sina skyldigheter enligt lagen och saken inte omedelbart kan utredas. Avbrottet får pågå högst en månad.Lagutskottet föreslår alltså att 11 § 3 mom. kompletteras med att den tid som övervakningsstraffet temporärt har varit avbrutet av en orsak som avses i 20 § inte ska räknas in i maximitiden för att avtjäna övervakningsstraff. För att undvika oklarhet föreslår det en bestämmelse i 20 § om att strafftiden inte löper under avbrottet.

21 §. Hinder för avtjänande av övervakningsstraff.

Enligt paragrafen kan verkställigheten av ett övervakningsstraff temporärt avbrytas för sammanlagt högst ett år, om avtjänandet av straffet i dess helhet under strafftiden förhindras av sjukdom, olycksfall eller någon annan motsvarande godtagbar orsak. För att undvika oklarhet föreslår lagutskottet att det i 1 mom. ska konstateras att strafftiden inte löper under avbrottet.

22 §. Verkställighet av flera övervakningsstraff.

Flera övervakningsstraff som verkställs samtidigt ska enligt paragrafen räknas samman när de verkställs. De får sammanlagt vara högst ett år. Brottspåföljdsmyndigheten ska vid behov justera verkställighetsplanen enligt det förlängda straffet.

Lagutskottet noterar att propositionen utgår från att övervakningsstraffen inte ska behöva räknas samman när de verkställs. Tanken är att övervakningsstraffet ska fungera som en sista varning innan ovillkorligt fängelsestraff döms ut. Den kommer till uttryck i 6 kap. 11 a § 1 mom. 2 punkten i strafflagen, där det heter att "tidigare utdömda övervakningsstraff (…) inte utgör hinder för att övervakningsstraff döms ut". Det har också säkerställts genom att det utifrån 7 § ska framgå av Brottspåföljdsmyndighetens rapport vilka eventuella andra övervakningsstraff den dömde tidigare dömts till.

Men det kan förekomma fall där den dömde har flera övervakningsstraff som ska verkställas samtidigt. Det framgår inte av bestämmelsen hur man ska gå till väga när olika kvotdelar räknas samman. Därför måste bestämmelsen göras tydligare. Då ska det också preciseras hur eventuella avräkningar enligt 6 kap. 13 § i strafflagen ska beaktas. Lagutskottet föreslår följaktligen ändringar i paragrafen. Av den orsaken bör också 22 § 1 mom., 24 § och 26 § 2 mom. preciseras.

23 §. Återkallande av samtycke och förändring i omständigheterna.

Utifrån 1 mom. har bara myndiga personer rätt att återkalla sitt samtycke till att övervakningsstraffet verkställs och övervakningsbesök görs i bostaden. Grundlagsutskottet anser utifrån det som det uttalat om minderårigas rättsliga villkor att också de ska ha möjlighet att återkalla sitt samtycke. Det är villkoret för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Lagutskottet föreslår följaktligen att ordet "myndig" stryks i 1 mom.

24 §. Villkorlig frihet och prövotid.

Av de skäl som konstaterats i samband med 22 § föreslår lagutskottet att 24 § 1 mom. kompletteras i de delar som gäller uträkning av kvotandelar av övervakningsstraff som ska verkställas samtidigt och avräkningar enligt 6 kap. 13 § i strafflagen.

För att begreppen ska vara konsekventa föreslår lagutskottet att ordet "avtjänas" i 2 mom. ersätts med "verkställs". "Avtjänandet av övervakningsstraff" täcker in hela övervakningsstrafftiden, inbegripet tiden för villkorlig frihet. "Verkställigheten av övervakningsstraff" omfattar i sin tur den tid då den dömde står under teknisk övervakning före villkorlig frigivning.

Paragrafens 3 mom. gäller verkställighet av reststraff. Bestämmelsen kan ge den oriktiga uppfattningen att reststraff verkställs som övervakningsstraff. Lagutskottet föreslår därför att övervakningsstraff inte alls ska nämnas i bestämmelsen.

26 §. Straff som döms ut i stället för övervakningsstraff.

Av de skäl som anges i samband med 22 § föreslår utskottet att 26 § 2 mom. preciseras. Om den dömde avtjänar ett sammanräknat övervakningsstraff enligt 22 § bestående av kvotandelar på sammanlagt över ett år, ska domstolen förvandla också den del av de utdömda övervakningsstraffen som överskrider ett år till ovillkorligt fängelse. För en sådan situation att ett sammanräknat straff bestående av olika kvotandelar av villkorlig frigivning förvandlas till ovillkorligt fängelse bör det i lagen också finnas en bestämmelse om vilken kvotandel som tillämpas på villkorlig frigivning från detta fängelsestraff. Utskottets förslag är att villkorlig frigivning från detta straff bestäms enligt den strängaste kvotandelen.

27 §. Nytt fängelsestraff.

I 1 mom. sägs det att om åklagaren beslutar åtala den som avtjänar övervakningsstraff eller som dömts till ett sådant straff och åtalet gäller ett brott som enligt åklagarens bedömning kan medföra ovillkorligt fängelse, kan åklagaren underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om saken för förbjudande av verkställighet av övervakningsstraffet. Bestämmelsen gäller också om brottet har begåtts innan övervakningsstraffet börjar verkställas. Lagutskottet anser att bestämmelsen lämpligen bör ge åklagaren en viss prövningsrätt. Men det påpekar att ju mer sannolikt det är att påföljden vid åtalsprövningen blir ovillkorligt fängelse, desto mer motiverat är det att åklagaren underrättar Brottspåföljdsmyndigheten.

Enligt andra meningen i 1 mom. ska myndigheten efter att ha blivit underrättad om saken förbjuda att verkställigheten av övervakningsstraffet inleds eller fortgår. Meningen har inte varit att lagstifta att Brottspåföljdsmyndigheten utifrån bestämmelsen ska förbjuda att en person som redan är villkorligt frigiven får fortsätta att vara det. För att undvika oklarheter kring tolkningen föreslår lagutskottet att det finska ordet "valvontarangaistus" ersätts med uttrycket "valvontarangaistuksen täytäntöönpano", vilket inte påverkar den svenska texten som redan ger uttryck för detta. Som utskottet konstaterat i samband med 24 § omfattar "verkställigheten av övervakningsstraff" den tid då den dömde står under teknisk övervakning före villkorlig frigivning.

Utifrån 2 mom. kan domstolen förbjuda att verkställigheten av övervakningsstraffet inleds eller fortgår när den som tidigare dömts till övervakningsstraff döms till ovillkorligt fängelsestraff. Om domstolen bestämmer om ett sådant förbud ska den samtidigt bestämma att den återstående delen av övervakningsstraffet ska avtjänas i fängelse. Om ett brott som ger ett ovillkorligt fängelsestraff har begåtts under prövotiden för övervakningsstraff tillämpas 24 § 3 mom. Lagförslagets 27 § 2 mom. är tillämpligt på fall där ett brott som leder till ovillkorligt fängelsestraff har begåtts innan den som dömts till övervakningsstraff har blivit villkorligt frigiven och övervakningsstraffet fortfarande är helt eller partiellt oavtjänat. Lagutskottet vill precisera bestämmelsens räckvidd utifrån detta. För den terminologiska konsekvensens skull bör uttrycket "den återstående delen" ersättas med "den oavtjänade delen".

28 §. Beaktande av avtjänat övervakningsstraff.

När den som dömts till övervakningsstraff döms till ett nytt straff i de fall som avses i 21 § 3 mom., 26 § eller 27 § 2 mom., ska enligt 28 § 1 mom. från det straff som dömts ut avräknas den andel som motsvarar det redan avtjänade övervakningsstraffet. Lagutskottet påpekar att det enligt samtliga bestämmelser som det hänvisas till i 1 mom. bara är den del av övervakningsstraffet som inte har avtjänats som förvandlas till fängelsestraff. Det handlar om att förvandla bara den del av straffet som är oavtjänad till fängelsestraff och då är det inte längre motiverat att avräkna någonting på grund av att övervakningsstraffet är partiellt avtjänat. Följaktligen bör bestämmelsen om straffavräkning strykas i 1 mom. Men där behöver fortfarande föreskrivas om förvandlingsrelationen.

I 2 mom. föreskrivs det om straffavräkning när den dömde med sitt eget samtycke har börjat avtjäna sitt övervakningsstraff enligt tingsrättens beslut och han eller hon på grund av överklagande döms till något annat straff än övervakningsstraff. Här är det på sin plats med en bestämmelse om straffavräkning eftersom det handlar om att hela övervakingsstraffet ersätts med något annat straff. Med något annat straff än övervakningsstraff avses givetvis fängelsestraff. Bestämmelsen om straffavräkning måste ändå preciseras med beaktande av särskilda verkställighetssituationer.

29 §. Övervakaren och den som biträder honom eller henne.

I 1 mom. föreskrivs det om övervakaren och den person som biträder honom eller henne, alltså biträdande övervakaren. Vidare föreskrivs där om utbildningskrav och andra krav på biträdande övervakaren. Enligt momentets sista mening kan också någon annan lämplig person utses till biträdande övervakare, om det är nödvändigt för att säkerställa övervakningen. Grundlagsutskottet har ändå ansett det viktigt för den dömdes rättsskydd att bestämmelsen kompletteras med det som sägs i motiven om att det är exceptionellt att någon annan person än en sådan som uppfyller behörighetsvillkoren utses till biträdande övervakare. Bestämmelsen inverkar dock inte på lagstiftningsordningen.

Lagutskottet konstaterar att det finns en liknande bestämmelse om biträdande övervakare i 10 § 2 mom. i lagen om ungdomsstraff (1196/2004), som stiftades med grundlagsutskottets medverkan, och 2 a § i lagen om samhällstjänst (641/2010) och 4 § i lagen om övervakning av villkorligt fängelse (634/2010). Det är viktigt att enhetliga bestämmelser tillämpas vid verkställigheten av samhällspåföljder, eftersom samma personer tjänar som biträdande övervakare. Justitieministeriet har tillsatt en kommission för samhällspåföljder som ser på hela fältet av samhällspåföljder. Kommissionen kan i samband med sitt uppdrag göra de nödvändiga preciseringarna. Utskottet kan i sig omfatta det som sägs i motiven till 29 § att det är exceptionellt om någon annan person än en sådan som uppfyller behörighetsvillkoren utnämndes till biträdande övervakare.

Utskottet hänvisar här till sitt förslag i samband med 30 § att precisera den biträdande övervakarens status, alltså att denne inte ensam får göra ett besök i den dömdes bostad, utan bara i sällskap av övervakaren eller någon annan tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten. Dessutom är det bara övervakaren eller någon annan tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten som enligt 31 § får fatta beslut till exempel om säkerhetskontroll och kontroll av drogfrihet. I 16 § föreskrivs det att en säkerhetskontroll bara får utföras av en tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten.

30 §. Övervakarens och den biträdande övervakarens uppgifter.

I 2 mom. sägs det att den biträdande övervakaren ska bistå övervakaren i att utföra uppdragen i 1 mom. Grundlagsutskottet ser inget hinder för att lagstifta att en person utanför myndighetsmaskineriet kan utses för att bistå övervakaren i åtgärder som omfattas av hemfriden. Men det anser att inte bara 6 och 13 § utan också 30 § 2 mom. bör ändras för att det ska framgå att det bara är en myndighet som har tillträde till den dömdes bostad för att utreda misstanke om förseelse. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Därför vill lagutskottet komplettera 2 mom. med att den biträdande övervakaren har rätt att göra övervakningsbesök i den dömdes bostad bara i sällskap av övervakaren eller någon annan tjänsteman från Brottspåföljdsmyndigheten. Bestämmelsen gäller alla övervakningsbesök som avses i 1 mom., inte bara besök för att utreda misstanke om förseelse.

31 §. Beslutanderätt.

Paragrafen anger i detalj hur beslutanderätten bestäms i olika frågor. I 20 § föreskrivs det om avbrott i verkställigheten av övervakningsstraff, om den dömde misstänks ha brutit mot sina lagfästa skyldigheter och saken inte omedelbart kan utredas. Det rör sig om en viktig rättsskyddsfråga för den dömde. Lagutskottet vill komplettera paragrafen med en bestämmelse om detta. För konsekvensens skull bör det vara direktören för enheten för samhällspåföljder eller den biträdande direktör eller brottspåföljdschef som bestäms i arbetsordningen som beslutar om temporärt avbrott. Paragrafens 2 mom. bör kompletteras på detta sätt.

Under behandlingen i utskottet lyftes behovet fram av att lagstifta också om vilken tjänsteman med ansvar för verkställigheten som ska svara för beräkning av strafftiden. I den gällande fängelselagen finns ingen motsvarande bestämmelse om beräkning av strafftiden. Övervakningsstraffet är en ny typ av påföljd och då är det viktigt att tolkningen av beräkningen är samordnad. Följaktligen bör den tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten som svarar för beräkning av strafftiden lämpligen anges i lagen. Utskottet föreslår en bestämmelse om detta i 2 mom. Det faller sig naturligt att verkställighetschefen svarar för beräkningen av strafftiden. Det finns en verkställighetschef inom alla tre brottspåföljdssektorer. Vidare är det motiverat att den tjänsteman som svarar för beräkningen av strafftiden också beslutar om villkorlig frigivning. Det fattas många beslut och därför är det också viktigt att hans eller hennes ställföreträdare får fatta beslut. Utskottets förslag är att det ska bestämmas närmare om ställföreträdaren i Brottspåföljdsmyndighetens arbetsordning. I praktiken är det oftast notarien. I den bestämmelse som lagutskottet föreslår föreskrivs det också om villkorlig frigivning och därmed bör villkorlig frigivning strykas i förteckningen i 2 mom. över de frågor som direktören för enheten för samhällspåföljder, biträdande direktören och brottspåföljdschefen beslutar om.

33 §. Ordnande av den centrala övervakningen.

Brottspåföljdsmyndigheten ska ordna den centrala övervakningen av verkställigheten av övervakningsstraff på ett riksomfattande plan och regionalt. Brottspåföljdsmyndigheten kan också skaffa och ingå avtal med en privat tjänsteleverantör om datasystemen i kontrollcentralen, deras underhåll, tekniska övervakning och tjänster för att sända, ta emot och förmedla alarm, om det är nödvändigt för att uppgiften ska kunna skötas på behörigt sätt. I avtalet ska det anges vilka datasystem och programvaror som ska användas vid övervakningen, vilka uppgifter som kontrollcentralen ska ha hand om, vilka anställda som ska göra det och övriga liknande faktorer som garanterar att kontrollcentralen fungerar som den ska. Brottspåföljdsmyndigheten ska se till att de anställda har den utbildning och erfarenhet som behövs i arbetet. Myndigheten övervakar att verksamheten följer reglerna och svarar för att kontrollcentralen fungerar tillförlitligt och professionellt I 2 mom. nämns det särskilt att språklagen och bestämmelserna om straffrättsligt tjänstemannaansvar tillämpas på de anställda.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det handlar om delegering av en offentlig förvaltningsuppgift till privata om den centrala övervakningen upphandlas av privata tjänsteleverantörer. Det menar att de uppgifter som avses i bestämmelsen är mycket tekniska till sin natur och i första hand avsedda som handräckning till Brottspåföljdsmyndigheten. I lagen föreskrivs vilka faktorer det ska finnas bestämmelser om i avtalen med enskilda parter. Så vitt grundlagsutskottet kan se uppfyller bestämmelserna också i övrigt de krav som grundlagen ställer på överföring av offentliga förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter och påverkar därmed inte lagstiftningsordningen.

Lagutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är lämpliga. Det menar i likhet med grundlagsutskottet att de på grund av skyddet för personuppgifter ytterligare måste kompletteras med det som står i motiven (s. 50) om att enskilda personer som har hand om kontrollcentralens uppgifter inte har rätt att få tillgång till Brottspåföljdsmyndighetens register.

36 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter.

I samband med de praktiska förberedelserna inför övervakningsstraffet har det kommit fram att det genom förordning av statsrådet behöver utfärdas närmare bestämmelser också om när verkställigheten av övervakningsstraff ska inledas, de verkställande myndigheternas uppgifter, verkställighetsförordnandet och verkställighetsförfarandet, förfarandet vid brott mot skyldigheter och förfarandet vid villkorlig frigivning. Följaktligen föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med en bemyndigandebestämmelse också om dem.

37 §. Ersättning för skada som orsakats av den som dömts till övervakningsstraff.

För att undvika oklarhet har lagutskottet preciserat det som sägs om stället för att fullgöra verksamhetsskyldigheten i 1 mom.

38 §. Hänvisningsbestämmelse.

Paragrafen föreskriver om övervakningsstraff i relation till ovillkorligt fängelsestraff som döms ut enligt 74 och 75 § i civiltjänstlagen (1446/2007) och 118 § i värnpliktslagen (1438/2007). Där sägs att övervakningsstraff kan dömas ut i stället för ett sådant fängelsestraff. Lagutskottet har av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen föreslagit att det längsta övervakningsstraffet i 6 kap. 11 a § ska minskas från åtta till sex månader. Det betyder att övervakningsstraff inte kan dömas ut om straffet blir längre än sex månader. I praktiken kan de som vägrar fullgöra värnplikt eller civiltjänst i vissa fall dömas till längre fängelsestraff än sex månader. Övervakningsstraff kan dömas ut bara om alla villkoren i 6 kap. 11 a § är uppfyllda. För att undvika oklarhet föreslår lagutskottet att 38 § preciseras på denna punkt.

3. Lag om ändring av 4 kap. 1 § och 11 § i fängelselagen

4 kap. Ankomst till ett fängelse och placering i fängelset

1 §. Fängelser.

I gällande 4 kap. 1 § 2 mom. i fängelselagen sägs det att fångar i öppna anstalter kan vistas och röra sig på fängelseområdet, avdelningsområdet, arbetsplatsen eller något annat verksamhetsställe utan omedelbar övervakning. Nu föreslås momentet bli kompletterat med en bestämmelse om att fångar i öppna anstalter kan övervakas med tekniska anordningar som installeras i fängelselokaler, ges till fången eller fästs vid fångens handled, vrist eller midja eller med en kombination av sådana anordningar.

Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat att det av ett frihetsstraff och dess natur följer att den grundlagsfästa hemfriden inte gäller en cell i en straffanstalt (se GrUU 12/1998 rd). Man kan göra samma bedömning om lokalerna i ett öppet fängelse. De bestämmelser som ger rätt till observation av fångar är emellertid betydelsefulla framför allt med avseende skyddet för privatlivet i grundlagen. Utskottet har påpekat att optisk övervakning är en särskilt känslig form av teknisk observation (se GrUU 12/1998 rd). Därför anser det att lagutskottet har anledning att ytterligare se på hur nödvändigt det är med sådan övervakning.

Lagutskottet konstaterar att syftet såvitt det gäller optisk övervakning är att det gällande rättsliga läget inte rubbas med den här lagen. De anordningar som används för att verkställa lagen får inte möjliggöra optisk övervakning eller avlyssning i större omfattning än vad som är tilllåtet enligt gällande lagstiftning.

Bestämmelsen om tekniska anordningar som fästs vid fångens handled, vrist eller midja föreslås med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande bli preciserad med att det handlar om anordningar som fästs på fången. För att undvika oklarhet understryker utskottet att bestämmelsen inte ger rätt att kontrollera en fånges drogfrihet med hjälp av en anordning som fästs vid fångens handled eller vrist.

Utskottet har gjort en liten skrivteknisk korrigering i 2 mom. som inte påverkar den svenska texten.

4. Lag om ändring av 2 och 4 § i straffregisterlagen

10 §. (Ny).

Regeringen föreslår att 2 § i straffregisterlagen (770/1993) ändras bland annat så att det i straffregistret antecknas uppgifter om domstolarnas avgöranden genom vilka någon i Finland har dömts till ovillkorligt fängelsestraff (lagförslag 4). Det måste samtidigt lagstiftas om när uppgifterna utplånas ur straffregistret. Men i lagförslag 4 finns ingen bestämmelse om detta. Följaktligen föreslår lagutskottet att 10 § 1 mom. 2 punkten kompletteras med en sådan bestämmelse. Utskottets förslag är att en uppgift om övervakningsstraff ska utplånas när tio år har förflutit från det att den laga kraft vunna domen gavs.

Till följd av utskottets förslag måste också lagrubriken och ingressen ändras.

5. Lag om ändring av 5 § i lagen om behandling av personuppgifter vid verkställighet av straff

5 §. Samhällspåföljdsregistret.

Enligt 1 mom. 6 punkten ska samhällspåföljdsregistret innehålla uppgifter om innehållet i verkställighetsplanen för ett övervakningsstraff och övriga uppgifter som hänför sig till verkställigheten. Samtidigt blir den gällande 6 punkten i 1 mom. 7 punkten och hänvisningen i punkten ändras så att den också täcker in den nya 6 punkten.

Riksdagen antog den 24 juni 2010 en lag om utredning av unga brottsmisstänktas situation (633/2010). Genom den lagen upphävs lagen om unga förbrytare (262/1940). Lagen om utredning av unga brottsmisstänktas situation träder i kraft den 1 januari 2011. När den nya lagen har trätt i kraft kommer personundersökningar inte längre att göras om unga brottsmisstänkta. I stället görs det påföljdsutredningar. För att detta ska beaktas måste personundersökningar i 5 § 1 mom. 7 punkten bytas ut mot påföljdsutredningar.

7 §. Övervaknings- och verksamhetsregistret. (Ny).

Enligt propositionen ska innehållet i verkställighetsplanen för ett övervakningsstraff och övriga uppgifter som hänför sig till verkställigheten föras in i det samhällspåföljdsregister som avses i 5 §. Efter det att propositionen avlämnades har det visat sig nödvändigt att införa uppgifter från verkställighetstiden i fångdataregistret, närmare bestämt verkställighetsregistret och övervaknings- och verksamhetsregistret. Det är nödvändigt bland annat för att det är till större nytta för beredningen av det nya gemensamma klientdatasystemet som ska tas i bruk om cirka fem år. Den gällande lagens 6 § om verkställighetsregistret behöver inte ändras för att möjliggöra detta. Men 7 § om övervaknings- och verksamhetsregistret behöver kompletteras. Därför föreslår utskottet att 7 § kompletteras med ett nytt 3 mom. om att övervakings- och verksamhetsregistret också innehåller uppgifter om den preciserade verkställighsteplanen och övriga uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och övervaka övervakningsstraff.

Av utskottets förslag till nytt 7 § 3 mom. följer att också lagens rubrik och ingress måste ändras.

6. Lag om ändring av 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet

24 §. Sekretessbelagda myndighetshandlingar.

I 1 mom. 27 punkten föreslås ett tillägg om handlingar som innehåller uppgifter om utredning av förutsättningarna för övervakningsstraff och dess verkställighetsplan. Den preciserade verkställighetsplanen i 9 § i lagförslag 2 innehåller likaledes sekretessbelagda uppgifter. Eftersom det lagstiftas särskilt om dem i lagförslag 2 bör de för att undvika oklarhet nämnas särskilt också i den aktuella punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.