Detaljmotivering

1. Kreditupplysningslag

3 §. Definitioner.

Utskottet har gjort smärre språkliga korrigeringar i 1, 3, 5 och 6 punkten.

Enligt definitionen i 2 punkten avses med företag en enhet som enligt 3 § 1 mom. 1—5 punkten i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) ska registreras i företags- och organisationsdatasystemet. En sådan enhet är enligt de nämnda lagrummen bl.a. en fysisk person som bedriver näringsverksamhet. För att kreditupplysningslagen ska bli lättare att förstå, föreslår utskottet att 2 punkten kompletteras med ett uttryckligt omnämnande om att med företag i denna lag även avses en fysisk person som bedriver näringsverksamhet.

Av definitionerna i 2, 5 och 6 punkten följer att kreditupplysningar om en näringsidkande fysisk person kan klassas både som företagskreditupplysningar och som personkreditupplysningar. För att föregripa eventuella frågor om bestämmelsernas tillämplighet, vill utskottet framhålla följande.

Uppgifter om en näringsidkare som finns registrerade i ett register över personkreditupplysningar får enligt 26 § även registreras i ett register över företagskreditupplysningar. Av 19 § 2 mom. 9 punkten följer att personkreditupplysningar om en näringsidkande fysisk person får användas för att bedöma företagets förmåga att fullgöra sina åtaganden som avtalspart. Kreditvärdighetsklassificeringen av en näringsidkan-de fysisk person får enligt 16 § 2 mom. och 27 § 2 mom. 1 punkten ske med användning av personkreditupplysningar om näringsidkaren. Reglerna bör förstås så att en näringsidkande fysisk person svarar för de åtaganden som direkt hänger samman med näringsverksamheten och att det t.ex. vid utsökning är personen, inte firman som är svarande.

De uppgifter om betalningsstörning som registreras i ett register över företagskreditupplysningar är i vissa fall mer omfattande än de som registreras i ett register över personkreditupplysningar. I de fall då i ett register över företagskreditupplysningar får registreras sådan typ av information som inte tillåts i ett register över personkreditupplysningar, tillämpas på anteckningar om betalningsstörning avseende en näringsidkande fysisk person bestämmelserna om anteckningar om betalningsstörning avseende företag när betalningsstörningen inträffat i näringsverksamheten. I ett register över företagskreditupplysningar kan alltså göras en i 24 § 1 mom. 7 punkten avsedd anteckning om en borgenärs betalningsuppmaning. Som villkor gäller givetvis att betalningsuppmaningen gällt en fordran som har samband med näringsverksamheten.

Utskottet understryker att man då lagen verkställs måste se till att bestämmelserna om behandling av personkreditupplysningar faktiskt tillämpas på kreditupplysningar om näringsidkande fysiska personer med undantag för sådana uppgifter om betalningsstörning som enligt 24 § endast kan registreras för företag. Detta betyder att när samma typs uppgifter om betalningsstörning kan registreras såväl i ett register över personkreditupplysningar som i ett register över företagskreditupplysningar, ska kreditupplysningar om en näringsidkande fysisk person behandlas som personkreditupplysningar. Då tillämpas på dem bl.a. 7 § 2 mom. om tillsynen över behandlingen av kreditupplysningar. Till exempel en anteckning om betalningsstörning som grundar sig på en av domstol utfärdad dom mot en näringsidkande fysisk person ska registreras i ett register över personkreditupplysningar och inte i ett register över företagskreditupplysningar, oavsett om betalningsstörningen har samband med näringsverksamheten eller är en följd av att personen låtit bli att fullgöra ett konsumtionskreditavtal.

Utskottet uppmanar justitieministeriet att i bevkningen av den nya lagen särskilt ge akt på om tillämpningspraxis ger anledning att senare tydliggöra bestämmelserna om näringsidkande fysiska personer.

4 §. Tillämpning av lagen i vissa fall.

  Enligt 1 mom. ska det som föreskrivs om informationsinnehållet i kreditupplysningsregistret också tilllämpas på sådan företagsinformation som en näringsidkare har fått i uppdragsförhållanden och registrerat i sitt kundregister samt använder vid fattande av kreditbeslut för utomståendes räkning.

I propositionsmotiven (s. 33/I) sägs det att bestämmelsen i praktiken skulle gälla s.k. kreditbeslutstjänster. Sådana tjänster tillhandahålls av vissa inkassobyråer, som i kreditgivningsbeslut för uppdragsgivares räkning använder information som de i samband med inkassouppdrag fått från olika uppdragsgivare. Bestämmelsen har ansetts nödvändig för att det föreslagna regelverket ska likabehandla företag som tillhandahåller kreditbeslutstjänster och kreditupplysningsbolag.

Utskottet anser bestämmelsen behövlig av de i propositionen angivna skälen, men konstaterar att den i förslaget begränsats så att reglerna om informationsinnehållet i kreditupplysningsregistret bara tillämpas på företagsinformation. Enligt inkommen utredning drogs gränsen av den anledningen att man då regeringen lämnade sin proposition inte kände till att kreditbeslutstjänster också tillhandahålls i fråga om fysiska personer. Utskottet ser ingen anledning till gränsdragningen och föreslår att bestämmelsen ändras så att den också gäller uppgifter om fysiska personer.

6 §. Kreditupplysningarnas kvalitet och informationskällor.

Utskottet har gjort en liten språklig korrigering i 1 mom.

I 2 mom. föreslås det att personuppgifter som ska användas som kreditupplysningar ska hämtas hos den registrerade själv eller ur myndighetsregister där informationen är registrerad för allmänt bruk eller ur kreditupplysningsregister, om inte den registrerade har samtyckt till något annat förfarande eller om det inte i lag eller i ett med stöd av lag fattat beslut föreskrivs om rätten att använda informationen.

Utskottet vill sätta fokus på den av paragrafrubriken och motiven (s. 35/I) utläsbara premissen att bestämmelsen endast gäller ur vilka informationskällor det är tillåtet att hämta information. Den gäller inte och påverkar inte vilka enskilda uppgifter exempelvis kreditgivaren har rätt att få ur dessa informationskällor. Av bestämmelsen följer t.ex. att personuppgifter får hämtas ur befolkningsdatasystemet när de används för kreditupplysning, men vilka specifika uppgifter det går att få ur befolkningsdatasystemet avgörs med stöd av befolkningsdatalagen ().

Personuppgifter får också med den kreditsökandes samtycke hämtas ur andra än de i momentet uppräknade informationskällorna. I propositionen (s. 35/I) tas som exempel att kreditgivaren med kreditsökandens samtycke kan fråga arbetsgivaren om kreditsökandens arbetsplats och lön.

Också när det gäller uppgifter som hämtas med den kreditsökandes samtycke vill utskottet understryka den ovannämnda principen att bestämmelsen enbart gäller tillåtna informationskällor. Kreditsökandens samtycke ger alltså bara rätt att använda en viss informationskälla. Däremot grundar det inte rätt för kreditgivaren att få vissa uppgifter ur informationskällan, om utlämnandet av uppgifterna är särskilt begränsat annanstans i lagstiftningen. Om kreditsökanden t.ex. samtycker till att ett visst i personuppgiftslagen () avsett personregister används som informationskälla, undantränger samtycket inte de bestämmelser i personuppgiftslagen som gäller kriterierna för att lämna ut uppgifter ur personregistret.

För att det ovan relaterade syftet med bestämmelsen ska framgå tydligare också ur själva lagtexten, föreslår utskottet att momentet skrivs om. Enligt utskottets förslag får med den registrerades samtycke uppgifter också hämtas ur andra än i momentet angivna informationskällor, om en sådan behandling av uppgifterna för utlämning är tillåten enligt personuppgiftslagen och någon annan lag som gäller behandling av personuppgifter.

7 §. Datasäkerhet och registrering av behandlingen av kreditupplysningar.

Utskottet har preciserat lydelsen i den sista meningen i 2 mom.

8 §. Allmänna förutsättningar för bedrivande av kreditupplysningsverksamhet.

Enligt 1 mom. "får kreditupplysningsverksamhet bedrivas" av företag som har tillräckliga ekonomiska och andra förutsättningar att sköta förpliktelser som avses i kreditupplysningslagen. Men lagen kräver inte tillstånd för att bedriva kreditupplysningsverksamhet utan det räcker med en anmälan. Utskottet föreslår därför att lydelsen ändras till att ett företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet måste ha de nämnda förutsättningarna.

10 §. Förpliktelser som avser tjänster.

Utskottet har gjort en språklig ändring i 2 mom.

13 §. Uppgifter om betalningsstörningar samt kompletterande information.

Utskottet har gjort några smärre språkliga korrigeringar i 1 mom. 1 och 9 punkten samt i 2 mom. Bara en del av dem påverkar den svenska texten.

Utskottet har kompletterat 1 mom. 3 punkten genom att till förteckningen över uppgifter om betalningsstörning som konstaterats av en myndighet lägga till uppgifter om betalningsförsummelse som konstaterats vid förlikning som fastställts av en domstol. Tillägget grundar sig på att 2 kap. 2 § 2 mom. i utsökningslagen jämställer av domstol fastställd förlikning med dom som utsökningsgrund.

I 1 mom. 8 punkten föreskrivs det att i kreditupplysningsregistret får registreras information om betalning som avser den betalningsförsummelse som lett till en anteckning om betalningsstörning som avses i 1—5 punkten då informationen i enlighet med en lagstadgad förpliktelse har tillställts den registeransvarige eller då den registrerade har bett att en sådan registrering ska göras och lagt fram tillförlitlig utredning om betalningen.

Till följd av den föreslagna ändringen i 4 § 1 mom. tillämpas den aktuella bestämmelsen även på exempelvis sådan information om fysiska personer som inkassobyråer fått i uppdragsförhållanden och registrerat i sitt kundregister för att använda dem för att fatta kreditbeslut för utomståendes räkning. Särskilt när informationen används för ett sådant ändamål är den föreslagna bestämmelsen innehållsligt alltför snäv, eftersom den inte tillåter att en inkassobyrå för in i registret sådan information om en betalning som byrån sitter inne med direkt utifrån ett inkassouppdrag. En annan konsekvens vore att information av det slaget inte med stöd av 16 § 1 mom. skulle få användas vid framtagning av kreditvärdighetsklass eller av andra uppgifter för bedömning av den registrerades kreditvärdighet.

En bestämmelse som leder till ett sådant slutresultat är inte rättvis för den registrerade. Den är nämligen onödigt restriktiv när det gäller att registrera och för kreditvärdighetsklassificering använda uppgifter som betraktas som positiva i bedömningen av kreditvärdigheten. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att i ett kreditupplysningsregister även får registreras sådan information om betalningen som registerföraren annars besitter.

15 §. Specialbestämmelser om behandling av uppgifter om minderåriga.

Utskottet har gjort en del språkliga ändringar i rubriken och i paragraftexten.

16 §. Uppgifter som används för kreditvärdighetsklassificering och annan bedömning av kreditvärdighet.

Utskottet har kortat ner rubriken och stiliserat om 1 mom.

17 §. Lagringstider för identifieringsuppgifter och uppgifter om handlingsbehörighet.

Utskottet har sett över 1 mom. 2 och 3 punkten i språkligt hänseende. Ändringarna påverkar inte den svenska texten. Dessutom har utskottet omformulerat 2 mom. för att det ska vara lättare att förstå.

18 §. Lagringstider för anteckningar om betalningsstörningar och kreditvärderingsuppgifter.

Utskottet har gjort en liten språklig korrigering i 1 mom. 2 punkten.

I 1 mom. 3 punkten föreslår regeringen att uppgifter om utsökning ska avföras ur registret så snart den registeransvarige har fått veta att tidsfristen för fordrans verkställbarhet har gått ut. I praktiken skulle detta innebära att om gäldenären vid utsökning konstaterats vara medellös t.ex. en månad innan tidsfristen löper ut, får en anteckning om betalningsstörning på grund av medellöshetshinder inte stå kvar i kreditupplysningsregistret i normala tre år utan måste avföras omedelbart efter att den registeransvarige fått veta att tidsfristen för utsökningsgrundens verkställbarhet löpt ut.

Förslaget är inte motiverat om man tänker på kreditriskhanteringen, menar utskottet. Att utsökningsgrundens tidsfrist löper ut betyder enligt 2 kap. 27 § 1 mom. i den utsökningsbalk riksdagen nyss antog att fordran preskriberas. Det handlar om att skuldansvaret upphör enbart med anledning av den tid som gått. Det faktum att fordrans verkställbarhet upphör kan alltså inte ses som ett bevis för att kreditgivarens kreditrisk för den registrerades vidkommande skulle ha minskat avsevärt.

Den föreslagna bestämmelsen är också inkonsekvent med hänsyn till att en anteckning om betalningsstörning inte omedelbart avförs ur registret om fordran upphör av någon annan orsak. Det sker inte ens om skulden betalas, utom när betalningen sker i enlighet med 4 punkten, trots att detta med tanke på bedömningen av kreditrisken klart och tydligt kan anses väga tyngre än att verkställbarhetsgrundens tidsfrist löpt ut.

Av ovannämnda orsaker föreslår utskottet att 3 punkten ändras så att en anteckning om betalningsstörning inte omedelbart avförs ur registret bara för att utsökningsgrundens tidsfrist löpt ut.

Formuleringen i 4 punkten har samordnats med motsvarande bestämmelse i 28 § 1 mom. 4 punkten om register över företagskreditupplysningar.

Av 3, 4 och 6 punkten framgår inte entydigt hur länge utsökningsuppgifter normalt ska förvaras. Det är uppenbart att förvaringstiden för utsökningsuppgifter avses vara tre år. För att tydliggöra bestämmelsen föreslår utskottet att 6 punkten preciseras med att uppgifter om betalningsstörning och utsökning som en myndighet konstaterat ska avföras ur kreditupplysningsregistret senast tre år från att anteckningen gjordes, om inte uppgiften ska avföras tidigare med stöd av 3 eller 4 punkten.

Utskottet har noterat att bestämmelserna om förvaringstiden för konkursuppgifter skiljer sig från varandra i föreslagna 18 och 28 §. Enligt 18 § ska uppgifter om konkurs alltid avföras inom fem år från konkursens början. Enligt 28 § 2 mom. kan konkursuppgifter förvaras mer än fem år, om en ny anteckning om betalningsstörning gällande den registrerade gjorts i registret innan tidsfristen löpt ut. Med tanke på att ett konkursförfarande kan pågå i mer än fem år anser utskottet den föreslagna regeln i 28 § vara mer motiverad än den i 18 §. Utskottet föreslår därför att 18 § 2 mom. ändras så att det i fråga om konkursuppgifter motsvarar 28 § 2 mom.

I 4 mom. föreslås att ur registret ska på basis av den registrerades tillförlitliga utredning avföras en i 1 mom. 7 punkten avsedd anteckning, om den registrerade har haft rätt att vägra betala eller om anteckningen av något annat motsvarande skäl är vilseledande. Utskottet påpekar att 31 § innehåller en generell bestämmelse om rättelse av fel. Den aktuella bestämmelsen överlappar 31 § och är därför onödig. Utskottet föreslår att den stryks i förslaget.

För att göra regleringen tydligare har utskottet bytt ut uttrycket "uppgifter om kreditvärdering" i 5 mom. mot "uppgifter om bedömning av kreditvärdighet" som används i definitionen i 13 § 1 mom. 9 punkten.

19 §. Allmänna förutsättningar för utlämnande och användning av personkreditupplysningar.

Utskottet har gjort en språklig ändring i den finska rubriken.

Enligt 2 mom. 5 punkten får personkreditupplysningar lämnas ut och användas för avtal om uthyrning av en bostadslägenhet. Bestämmelsen är enligt utskottets mening onödigt snäv då den endast avser avtal om uthyrning av lokaler för boendeändamål. Utskottet föreslår att punkten ändras så att personkreditupplysningar får lämnas ut och användas för avtal om uthyrning av lokal. Då kan upplysningar lämnas ut och användas när t.ex. avtal om uthyrning av lagerlokaler ingås.

Utskottet har gjort en språklig ändring i 6 punkten som inte påverkar den svenska texten.

I 8 punkten föreslås det att personkreditupplysningar ska få lämnas ut och användas för bedömning av arbetssökande och arbetstagare enligt vad som särskilt föreskrivs i lag. Enligt propositionsmotiven (s. 26/II och 47/I) är avsikten att senare ta in bestämmelserna om behandling av kreditupplysningar i arbetslivet i lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004). Men tills de bestämmelserna föreligger ska enligt 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i det andra lagförslaget 4 mom. i personuppgiftslagens 20 § som föreslås bli upphävd tillämpas på utlämnande och användning av personkreditupplysningar för bedömning av arbetssökande och arbetstagare. Eftersom 20 § 4 mom. i personuppgiftslagen inte innehåller uttryckliga bestämmelser om saken, föreslår utskottet att 19 § 8 punkten i kreditupplysningslagen ändras så att personkreditupplysningar får lämnas ut och användas för bedömning av arbetssökande och arbetstagare enligt vad som bestäms någon annanstans i lag.

21 §. Basuppgifter om företag.

Utskottet har gjort en del stilistiska ändringar i paragrafen.

24 §. Uppgifter om företags betalningsstörningar samt kompletterande uppgifter.

I 1 mom. 1 punkten har ett författningsnummer strukits såsom obehövligt. Utskottet föreslår att 2 punkten ändras i analogi med 13 § 1 mom. 3 punkten ovan.

27 §. Information som används för klassificering och annan kreditvärdering av företag och ansvarspersoner.

Utskottet har kortat ner rubriken och gjort en del språkliga ändringar i 1 mom. och i 2 mom. 1—3 punkten.

Det föreslås att personkreditupplysningar om ett företags ansvarspersoner inte efter den i 2 mom. 2 eller 3 punkten avsedda tidpunkten får användas för fastställande av företagets kreditvärdighetsklass eller för annan bedömning av företagets kreditvärdighet, även om företaget efter att i enlighet med 2 eller 3 punkten ha offentliggjort bokslut över två räkenskapsperioder upphört att offentliggöra bokslut. En bestämmelse som får sådana konsekvenser är inte befogad med tanke på kreditriskhanteringen, menar utskottet. Därför föreslår utskottet att momentet kompletteras med en ny punkt 4. Enligt den får personkreditupplysningar om ett företags ansvarspersoner användas för fastställande av företagets kreditvärdighetsklass eller för annan bedömning av företagets kreditvärdighet, om det har förflutit mer än två år från en räkenskapsperiod över vilken bolaget har offentliggjort bokslut.

28 §. Lagringstider för registeranteckningar.

Utskottet har sett över det inledande stycket i 1 mom. I 2 punkten i det momentet har utskottet strukit anteckningar om näringsförbud, eftersom det i 8 punkten finns regler för hur länge dessa ska lagras. I 4 punkten har utskottet gjort en språklig precisering och i 6 punkten en terminologisk justering.

För att göra bestämmelserna om den normala lagringstiden för utsökningsuppgifter entydiga också då det gäller företagskreditupplysningar, föreslår utskottet att 7 punkten preciseras så att de i 24 § 1 mom. 2, 3, 5 och 7 punkten avsedda uppgifterna om betalningsstörning ska avföras senast tre år efter att uppgiften registrerats i registret, om inte uppgiften ska avföras tidigare med stöd av 3 eller 4 punkten i momentet.

Utskottet har gjort små språkliga ändringar i 2 mom.

När det gäller 3 mom. föreslår utskottet med samma motivering som under 18 § 4 mom. att det stryks.

30 §. Rätt till insyn.

Det har påpekats för utskottet att föreslagna 2 mom. och bestämmelserna i personuppgiftslagen kan leda till oklarhet om en fysisk person har rätt att få veta källan för den registrerade informationen. För att undvika tolkningssvårigheter föreslår utskottet att momentet ändras så att där uttryckligen föreskrivs om en fysisk persons rätt att få denna information.

31 §. Rättelse av fel.

Enligt förslaget ska den registeransvarige på begäran av den registrerade informera den som fått felaktiga uppgifter om att felet rättats. Det har framhållits för utskottet att det skulle vara svårt att fullgöra denna skyldighet i fråga om företagskreditupplysningar, eftersom den som ansvarar för ett kreditupplysningsregister inte enligt den föreslagna lagen är skyldig att föra register över vem företagsregisterupplysningar lämnas till. Därför föreslår utskottet att paragrafen ändras så att den som den registrerade uppgett har fått en felaktig företagskreditupplysning på begäran av den registrerade ska underrättas om att felet rättats till.

32 §. En registeransvarigs förpliktelser i ärenden som gäller insynsrätt och rättelseyrkande.

I första meningen i 1 mom. föreslås det att en registeransvarig före avgörandet av yrkanden som avser insynsrätt eller rättelser ska bereda den registrerade tillfälle att yttra sig om den registeransvariges förslag till avgörande. Utskottet menar att det föreslagna förfarandet är onödigt komplicerat inte minst med hänsyn till att den registrerade i vilket fall som helst kan framställa nytt yrkande på insynsrätt eller rättelse av fel, om yrkandet enligt honom eller henne avslagits på felaktiga eller otillräckliga grunder. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen stryks i lagförslaget.

I momentets andra mening föreslås rätt för den registrerade att i ärendet använda sitt modersmål, finska eller svenska, samt att få handlingarna på detta språk. Att föra kreditupplysningsregister är enligt utskottet inte ett sådant i 25 § i språklagen () avsett uppdrag där en enskild näringsidkare har samma skyldighet som en myndighet att ge språklig service. Men med tanke på hur viktigt det är för den registrerade att kreditupplysningarna är korrekta, anser utskottet att bestämmelsen är motiverad ur rättssäkerhetssynpunkt och tillstyrker att den ingår i kreditupplysningslagen.

Att kreditupplysningslagen får en bestämmelse om skyldighet för privata näringsidkare att ge språklig service bör inte ses som ett bevis för att en likartad lagstiftningsmässig lösning utan vidare också skulle vara motiverad inom andra näringssektorer. Om man i framtiden vill lagstifta om en likartad skyldighet för en annan näringssektor, måste saken förberedas noggrant efter ingående överväganden.

För den registrerades rättssäkerhet är det viktigt att han eller hon i samband med beslut som den som bedriver kreditupplysningsverksamhet fattar får anvisningar om hur han eller hon ska förfara för att få ärendet behandlat av en myndighet. Utskottet föreslår därför att 2 mom. kompletteras med en bestämmelse om att registerföraren till avgörandet ska foga information om den registrerades rätt att få saken behandlad av dataombudsmannen.

34 §. Dataombudsmannens rätt att få information och göra inspektioner.

Enligt 2 mom. har dataombudsmannen rätt att ur bötesregistret få de uppgifter som behövs för att utreda tillförlitligheten hos ett tillsynsobjekts ägare, styrelseledamöter, verkställande direktör och anställda. Men i föreslagna 9 § 1 mom. föreslås tillförlitlighetskrav bara för medlemmarna av styrelsen och deras ersättare samt verkställande direktören och dennes ställföreträdare i ett företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet. Därför föreslår utskottet att i 34 § 2 mom. stryks rätten att få information när det gäller ett tillsynsobjekts ägare och anställda. Men samtidigt behöver momentet kompletteras med ersättare för styrelseledamöter och verkställande direktörens ställföreträdare, som omfattas av tillförlitlighetskraven i 9 § 1 mom.

37 §. Registreringar för bättre informationskvalitet samt för kreditomdömen och företagsundersökningar.

Utskottet har kortat ner rubriken och korrigerat den felaktiga hänvisningen till 24 § 3 mom. till att syfta på 4 mom. i samma paragraf.

Utifrån erhållen utredning anser utskottet att den som bedriver kreditupplysningsverksamhet bör ges rätt att registrera uppgifter i ett register för eget bruk även för att fullgöra sina förpliktelser enligt 30 och 31 §. Paragrafen måste följaktligen kompletteras med hänvisningar till dessa paragrafer.

38 §. Anmälan om kreditupplysningsverksamhet.

Utskottet har gjort en terminologisk precisering i 3 punkten.

43 §. Kreditupplysningsförseelse.

Utskottet har ändrat på en del uttryck för att terminologin ska vara konsekvent i hela lagen.

2. Lag om ändring av personuppgiftslagen

36 §. Anmälningsplikt.

Regeringen föreslår att 36 § 2 mom. ändras, trots att den uppenbara avsikten varit att ändra 3 mom. Utskottet har korrigerat den föreslagna lagen så att ändringen gäller 3 mom.

Ikraftträdandebestämmelsen.

Med hänsyn till det som ovan sagts om 19 § 2 mom. 8 punkten i lagförslag 1 har utskottet kompletterat 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen med att 4 mom. i personuppgiftslagens 20 § som upphävs kan tilllämpas när personkreditupplysningar om inte bara en arbetsgivare utan också om en arbetssökande lämnas till arbetsgivaren.