Detaljmotivering

18 §.

I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om att domare och föredragande vid en domstol skall ha tillstånd för sina bisysslor. Enligt bestämmelsen beviljas tillstånd av en myndighet. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras med att tillstånd för bisyssla för domare och föredragande vid en domstol på ansökan beviljas av en domstol.

Enligt 4 mom. i den gällande lagen avses med bisyssla en tjänst och sådant avlönat arbete eller avlönat uppdrag som en tjänsteman har rätt att avsäga sig samt yrke, näring och rörelse. Vid utfrågningen av de sakkunniga påpekade en del att bestämmelserna om bisyssla för domare och föredragande i domstol eventuellt kan kränka förenings- och organisationsfriheten, försvåra den fackliga intressebevakningen och leda till större byråkrati. Begreppet bisyssla har preciserats och fått en vedertagen betydelse i rättspraxis och rättslitteraturen, påpekar utskottet. På grund av det konstitutionella skyddet för förenings- och organisationsfriheten kan begränsningarna i bisysslor inte anses gälla sedvanliga förtroendeuppdrag, även om innehavaren får arvode. Med yrke, näring och rörelse avses fortlöpande och relativt etablerad verksamhet.

Regeringen föreslår ett nytt 5 mom. Det nya momentet föreskriver att de uppgifter som i samband med anmälan om bisyssla eller ansökan om bisysslotillstånd läggs fram om parterna i en tvist som behandlas av en skiljenämnd skall hemlighållas. Bestämmelsen motiveras med att parterna bör ha möjlighet att lösa sin tvist i skiljeförfarande utan att komma ut i offentligheten. Dessutom hänvisar regeringen till internationell praxis och principerna för skiljeförfarande.

I grundlagen föreskriver 12 § 2 mom. att handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna som regel är offentliga. Offentligheten kan genom lag särskilt begränsas av tvingande skäl. Utgångspunkten i lagen om offentlighet i myndighternas verksamhet (621/1999) är att myndigheternas handlingar är offentliga. Handlingar som skall hållas hemliga är bl.a. handlingar som innehåller privata affärs- och yrkeshemligheter och en del handlingar som innehåller information om annan liknande näringsverksamhet, om det skulle förorsaka näringsidkaren ekonomisk skada, om informationen ges ut. Uppgifter om skiljeförfarande hör inte alltid till denna kategori, men det måste anses föreligga tillräckligt vägande skäl för att lagstifta om sekretess för dem.

I sitt svar på regeringens proposition med förslag till lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (RSv 303/1998 rd — RP 30/1998 rd) förutsatte riksdagen bl.a. att restriktivitet iakttas när det gäller att ta in bestämmelser om sekretess för myndighetsuppgifter i speciallagstiftning. Den föreslagna bestämmelsen är ett avsteg från detta mål. Statstjänstemannalagen har också tidigare kompletterats med en bestämmelse som föreskriver att uppgifter om bindningar skall vara sekretessbelagda i fråga om personer som föreslås till vissa tjänster. I något lämpligt sammahang bör det undersökas om inte bestämmelserna kan flyttas över till offentlighetslagstiftningen.

57 § (ny).

Enligt 1 mom. i den gällande lagen får ändring i ett beslut angående en tjänstemans bisyssla som en myndighet har fattat med stöd av 18 § sökas så som det bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I 7 § förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om hur beslut av statsrådet, ett ministerium eller en myndighet under statsrådet kan överklagas. Enligt 10 § föreskrivs det särskilt om besvärsrätt i andra fall än de som 7 § anger.

Domstolarna är inte myndigheter under statsrådet, trots att de budgetekonomiskt sett inordnas under justitieministeriets förvaltningsområde. Därför måste 57 § 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om ändringssökande i beslut om bisyssla som fattas av en domstol. Utskottet föreslår att beslut om bisyssla som en domstol fattar skall överklagas genom besvär till högsta förvaltningsdomstolen som är den högsta domstolsinstansen i förvaltningsbeslut i enlighet med statstjänstemannalagen. På grund av detta måste lagens namn och ingressen ändras.