Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

1. Lag om ändring av tingsrättslagen

Allmänt.

Syftet med lagförslaget i propositionen är att få tingsrätterna att arbeta effektivare. Med tanke på de förestående sammanslagningarna av tingsrätterna föreslås också att en tingsrätt efter sammanslagningen ska kunna ha två lagmanstjänster och till den ena av dem ska höra att tjänstgöra som chef för ämbetsverket.

Lagutskottet har tidigare uppmärksammat att domarna vid större tingsrätter åtminstone i viss mån kan specialisera sig på vissa typer av mål (se LaUU 18/2004 rd). I detta sammanhang påpekar utskottet också att den nödvändiga sakkunskapen på vissa specialområden kan säkerställas genom bättre och närmare samarbete mellan tingsrätterna. Genom samarbete kan det vidare ses till att de personella resurserna i övrigt räcker till. Enligt uppgift till utskottet har t.ex. domarna inom Rovaniemi hovrätts distrikt förordnats till andra tingsrätter när det har behövts en förstärkt sammansättning. Utskottet erinrar också att tingsrätternas rättsliga tjänster bör vara tillgängliga för alla inom rimliga gränser. Därför kan beslut om att slå samman tingsrätternas domkretsar inte fattas enbart med tanke på eventuella kostnadsbesparingar utan det bör alltid ske med hänsyn till att besluten inverkar på de personers möjligheter att vända sig till domstolsväsendet som vill få sin sak behandlad i domstolen. När domkretsar slås samman skall tillgången till tjänster tillgodoses till exempel genom valet av sammanträdesplatser. Utskottet fäster sig också vid 122 § 1 mom. i grundlagen där det sägs att när förvaltningen organiseras ska en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.

1 §.

Paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom., som innebär att om det vid tingsrätten finns fler än en lagmanstjänst, ska till en av tjänsterna höra att tjänstgöra som chef för ämbetsverket. I så fall tillämpas på den lagman som tjänstgör som chef vad som föreskrivs om lagmannen i lag eller förordning.

Enligt propositionens motivering (s. 9/I) kan det när tingsrätter slås ihop uppstå sådana situationer att lagmanstjänsterna vid de sammanslagna tingsrätterna överförs till en och samma tingsrätt. Därför behövs det en särskild bestämmelse i lag om att en tingsrätt kan ha fler lagmanstjänster än en. Enligt motiveringen är en sådan situation exceptionell och temporär.

Enligt information till utskottet är det i princip möjligt att omkring 60—80 procent av lagmännen under nästa femårsperiod avgår med pension, vilket i sig gör det möjligt att sammanslå tingsrätterna. Men eftersom pensionsåldern nuförtiden är mycket flexibel kommer så här många lagmän ändå inte att gå i pension. Lagutskottet anser att förslaget är motiverat inte minst som det medger att man planerar en sammanslagning av tingsrätterna oberoende av den slumpmässiga faktor när lagmannen vid någondera av de tingsrätter som skall slås samman går i pension. Genom reformen kan man samtidigt åtminstone i viss utsträckning undvika de principiella nackdelarna bl.a. för domarnas oavhängighet vid långvariga förordnanden till vakanta lagmanstjänster.

Av momentets formulering framgår ändå inte att det handlar om en exceptionell situation i samband med sammanslagningen av tingsrätter. Ett sådant mellantillstånd i tingsrättens tjänstestruktur upphör senast när den lagman som inte tjänstgör som chef för ämbetsverket går i pension. Lagutskottet föreslår att momentet tydliggörs för att syftet klarare ska framgå.

18 a §.

Enligt 1 mom. kan tingsrätten vara indelad i avdelningar. Utifrån 2 mom. kan en avdelning inrättas för att trygga behövlig sakkunskap i olika rättskipningsärenden och för att garantera en smidig behandling av ärendena. I tingsrättens arbetsordning bestäms om inrättande av avdelningar.

Enligt 3 mom. kan en avdelning också inrättas för att se till att ämbetsdistriktets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Denna rättighet bör inte tillgodoses bara genom bestämmelser om det språk som ska användas utan också med andra legislativa metoder som kan främja rätten att använda det egna språket. Lagutskottet tillstyrker därför förslaget att särskilda avdelningar kan inrättas vid tingsrätterna för att säkerställa att språkgrupperna behandlas på lika grunder. Å andra sidan påminner utskottet att det inte går att garantera enbart genom lagstiftning att den enskilde människans rätt att använda sitt eget språk faktiskt fullföljs (se också LaUU 18/2004 rd). Utom att lagstiftningen bör utvecklas bör därför också domarnas kunskaper i det andra inhemska språket upprätthållas och förbättras både genom utbildning och lämpliga löneincitament.

Utskottet föreslår nedan att det föreskrivs särskilt om språkkunskapskraven för domartjänsterna inom avdelningar som inrättats på språkliga grunder. Därför behövs sista meningen i paragrafens 3 mom. inte och bör enligt utskottets mening strykas.

I propositionens motivering (s. 12/I) framhålls också att om sådana avdelningar som avses i paragrafen inrättas främjar det möjligheterna att auskultera på svenska. Men regeringen bedömer att notarietjänster uppenbarligen inte kommer att öronmärkas för de avdelningar som inrättats på språkliga grunder för att notarierna under auskulteringen ska få en så allsidig uppfattning av tingsrättens arbete som möjligt. Som utskottet ser det svarar detta mot den allmänna ambitionen att utveckla auskulteringen mera i riktning mot utbildning.Se t.ex. betänkande Domarutbildning från domarutbildningsarbetsgrupp 2, s. 19 (justitieministeriets arbetsgrupps betänkanden 2004:2) och betänkandet från Kommittén från utveckling av domstolsväsendet, s. 350 (kommittébetänkande 2003:3).

18 b §. (Ny)

Handläggningsspråket i brott- och tvistemål samt ansökningsärenden vid tingsrätten bestäms utifrån 14—16 § i språklagen (423/2003). Tillämpningen av de här bestämmelserna kan dock leda till att handläggningsspråket i ett ärende vid den inrättade avdelningen rätt ofta är majoritetsspråket inom ämbetsområdet. Situationen svarar i så fall inte mot syftet med att inrätta avdelningen. Lagutskottet föreslår därför att lagen kompletteras med en ny paragraf om att handläggningsspråket i ett ärende vid en avdelning som inrättats med stöd av 18 a § 3 mom. med avvikelse från 14—16 § i språklagen är minoritetsbefolkningens språk inom ämbetsområdet. Med tanke på de här fallen föreslår utskottet att huvudregeln i paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att domstolen med hänsyn till parternas rätt och intresse kan besluta att använda majoritetsspråket i domstolens ämbetsdistrikt. Momentets andra mening innehåller en hänvisning till språklagens bestämmelser om tolkning och översättning av expeditioner och andra handlingar. Bestämmelserna tilllämpas också vid en tingsrättsavdelning som inrättats på språkliga grunder.

Samtidigt vill utskottet påminna att en part och den som ska höras i saken utifrån 10 § i språklagen oberoende av handläggningsspråk har rätt att använda antingen finska eller svenska i en sak som behandlas vid en tingsrättsavdelning som inrättats på språkliga grunder.

18 c §. (Ny)

Enligt 26 § i den gällande språklagen använder statliga myndigheter som sitt arbetsspråk majoritetsspråket i ämbetsdistriktet, om det inte är mer ändamålsenligt att använda det andra språket eller båda språken eller av särskilda skäl ett främmande språk.

Utskottet föreslår ovan att handläggningsspråket vid en avdelning som inrättats med stöd av 18 a § 3 mom. i regel ska vara minoritetsspråket i ämbetsdistriktet. För att domarna och den övriga personalen vid avdelningen ska kunna upprätthålla sina språkliga färdigheter är det därför motiverat att minoritetsspråket också används som arbetsspråk vid en sådan avdelning. Utskottet föreslår därför att lagen kompletteras med en ny paragraf om detta.

Ingress.

Utskottet har föreslagit att lagen kompletteras med nya 18 b och 18 c § och därför måste också lagförslagets ingress ses över.

2. Lag om ändring av 12 § i lagen om utnämning av domare (Nytt lagförslag)

12 §. Behörighetsvillkor som gäller statsanställdas kunskaper i finska och svenska.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) finns bestämmelser om språkkunskapskrav för domartjänster i lagen om utnämning av domare. Behörighetsvillkoren har nyligen setts över (se LaUB 3/2003 rd — RP 103/2003 rd).

Utskottet har ovan uttalat sig för att en särskild avdelning inrättas vid tingsrätten för att tillgodose den svensk- och finskspråkiga befolkningens språkliga rättigheter i tingsrättens ämbetsdistrikt. Meningen är uttryckligen att den språkliga minoritetens rättigheter tillgodoses och därför är det nödvändigt att föreskriva särskilt om behörighetsvillkoren som gäller kunskaper i finska och svenska för en domartjänst vid en sådan avdelning. Utskottet föreslår därmed att behörighetsvillkoret beträffande minoritetsspråket till dessa tjänster i ämbetsdistriktet ska vara utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i språket. Domarna vid avdelningen ska å andra sidan klara av att handlägga ärenden på båda nationalspråken och därför föreslås det samtidigt att behörighetsvillkoren för domare vid avdelningen ska vara goda muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetsspråket i ämbetsdistriktet.

Utskottet föreslår att det nya momentet lagtekniskt tas in som ett 2 mom. i paragrafen. Det betyder att hänvisningsbestämmelsen i nuvarande 2 mom. blir 3 mom.

3. Lag om ändring av språklagen (Nytt lagförslag)

16 a §. Undantag från handläggningsspråket.

Utskottet föreslår ovan att handläggningsspråket vid en tingsrättsavdelning som inrättats med stöd av 18 a § 3 mom. i tingsrättslagen ska läggas fast i 18 b § i tingsrättslagen. För att detta specialfall med handläggningsspråket ska framgå också av språklagen föreslår utskottet att språklagen kompletteras med en paragraf som innehåller en hänvisningsbestämmelse.

26 §. Statliga myndigheters arbetsspråk.

Enligt den gällande paragrafen använder statliga myndigheter som sitt arbetsspråk majoritetsspråket i ämbetsdistriktet, om det inte är mer ändamålsenligt att använda det andra språket eller båda språken eller av särskilda skäl ett främmande språk.

Utskottet föreslår ovan att arbetsspråket vid en avdelning som inrättats med stöd av 18 a § 3 mom. i tingsrättslagen också ska vara minoritetsspråket i ämbetsdistriktet. Bestämmelser om detta finns i 18 c § i tingsrättslagen. För att detta specialfall med handläggningsspråket ska framgå också av språklagen föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. med den behöriga hänvisningsbestämmelsen.