Detaljmotivering

1. Lag om ändring av utsökningslagen

4 kap. Utmätning

1 §. Verkställighet av betalningsskyldighet.

Enligt motiven (s. 34/I) ingår i kapitlets 1—4 § definitionsbestämmelser som lämpar sig för utsökningslagens hela tillämpningsområde. I den föreslagna paragrafen saknas nu emellertid en definition av begreppet panträtt, som skulle sitta bra i just denna paragraf. Först av föreslagna 4 kap. 21 § 3 mom. framgår att begreppet panträtt avser inte bara egentlig panträtt utan även sådan retentionsrätt, där innehavaren har rätt att hålla säkerheten i sin besittning.

Lagutskottet föreslår att paragrafen kompletteras genom ett nytt 4 mom. med motsvarande innehåll.

6 §. Betalningstid.

I paragrafen föreskrivs om utmätningsmannens möjligheter att bevilja gäldenären betalningstid. Enligt paragrafens 2 mom. får utmätningsmannen inte ge betalningstid om indrivningen avser underhållsbidrag för barn.

Enligt lagutskottets uppfattning är föreslagna 2 mom., särskilt med beaktande av 1 mom., så formulerat att förbudet att bevilja betalningstid ska betraktas som ovillkorligt. Av motiven (s. 41/I) framgår ändå att avsikten har varit att betalningstid kan beviljas med gäldenärens samtycke också när indrivningen gäller underhållsbidrag för barn. Utskottet föreslår att momentet preciseras i enlighet med detta.

8 §. Utmätningsobjekt.

I paragrafen finns bestämmelser om vad en utmätning kan gälla och vad allt en utmätning omfattar. Enligt paragrafens 1 mom. kan utmätningen också omfatta avkastning som förfaller till betalning efter utmätningen. Under utskottsbehandlingen har man ansett denna bestämmelse otydlig eftersom det inte klart framgår om den avser brutto- eller nettoavkastning. Detta framgår inte heller ur motiven. En jämförelse kan emellertid göras med 17 kap. 6 § i konkurslagen () där det i motiven till lagen uttryckligen sägs att avkastningen avser nettoavkastning (jfr RP 26/2003 rd, s. 157/I). Mot bakgrunden av detta anser utskottet det klart att 4 kap. 8 § i utsökningslagen avser nettoavkastning.

14 §. Konstgjorda arrangemang.

  I paragrafen föreskrivs om villkoren för att egendom ska kunna utmätas oberoende av en invändning om att den tillhör en utomstående. Enligt paragrafens 3 mom. kan bestämmelserna i 3 kap. 64—68 § i utsökningslagen om uppgifter om gäldenären tillämpas även på uppgifter om en utomstående som avses i paragrafen.

Under utskottsbehandlingen har det framgått att den föreslagna bestämmelsen anses oklar eftersom det inte tydligt framgår i vilket skede utmätningsmannen kan börja göra förfrågningar om en utomstående när utmätningsmannen misstänker att det rör sig om konstgjorda förmögenhetsarrangemang. Enligt lagutskottets uppfattning kan förfrågningar av denna typ inte med beaktande av tredje mans rättssäkerhet ske på alltför ringa grunder. Utskottet föreslår därför att momentet kompletteras med en bestämmelse enligt vilken utmätningsmannen får inhämta uppgifter om i paragrafen avsedda utomstående om det finns grundad anledning att misstänka att det är fråga om ett konstgjort arrangemang.

20 §. Utmätningsförbudens giltighet.

  Av paragrafen framgår att utmätningsförbuden enligt 19 § i samma kapitel under vissa förhållanden är i kraft två år efter det att gäldenären har fått medlen i sin besittning. Av motiven (s. 55/I) framgår ändå att maximitiden inte gäller egendom enligt 19 § 1 mom. 5 punkten som inte kan överlåtas, eftersom förbudet mot överlåtelse inte är beroende av att tidsfristen löper ut. Lagutskottet föreslår att början av paragrafen preciseras i enlighet med detta.

Enligt 19 § 1 mom. 2 punkten om utmätningsförbud får ersättning för bl.a. bestående men inte utmätas. Detta förbud är enligt förslaget i kraft i två år. Lagutskottet konstaterar att ersättning för bestående men betalas för sådana personskador som enligt tillgängliga uppgifter vid den tidpunkt när ersättningen bestäms kan antas påverka den skadelidandes livskvalitet för resten av livet (jfr RP 167/2003 rd). Med hänsyn till detta anser utskottet det oskäligt att begränsa utmätningsförbudet för en sådan ersättning till två år. Utskottet föreslår därför att utmätningsförbudet ska vara permanent.

21 §. Undantag från utmätning.

  I paragrafen bestäms om vilken egendom gäldenären får undanta från utmätning. Av motiven framgår (s. 55/II) att avsikten är att undantag från utmätning endast gäller fysiska personer. Denna slutsats kan förvisso dras av innehållet i 1 mom. men utskottet föreslår att momentet förtydligas på denna punkt.

I paragrafens 3 mom. definieras begreppet panträtt. Eftersom utskottet har föreslagit att denna definition tas in i kapitlets 1 § har utskottet strukit definitionen i detta moment.

25 §. Avvikelse från utmätningsordningen.

  Av paragrafen framgår när det är möjligt att avvika från utmätningsordningen enligt 24 §. Enligt förslaget till 1 mom. 4 punkten kan en avvikelse komma i fråga bl.a. när iakttagandet av utmätningsordningen föranleder väsentligt dröjsmål med betalningen. Av motiven (s. 59/II) framgår att avsikten varit att avvikelse från utmätningsordningen enligt 24 § är möjlig även när iakttagandet av ordningen på grund av skingringsrisk väsentligt äventyrar betalningen. Utskottet föreslår att punkten kompletteras i enlighet med detta.

27 §. Utmätningens ikraftträdande och betalningsförbud.

I paragrafen föreskrivs om när utmätningen träder i kraft i olika situationer. Utskottet har justerat paragrafens 3 mom. så att det av bemyndigandebestämmelsen framgår att den lag som nu stiftas redan innehåller behövliga grundläggande bestämmelser om betalningsförbudets innehåll som begränsar förordningsutfärdarens befogenheter.

48 §. Skyddat belopp.

I paragrafen finns bestämmelser om det skyddade belopp som inte får utmätas av gäldenärens lön samt om hur beloppet justeras.

Av de skäl som anförts i den allmänna motiveringen föreslår lagutskottet att det skyddade beloppet för gäldenären själv i paragrafens 1 mom. ändras till 19,50 euro per dag.

Enligt föreslagna 3 mom. görs indexjusteringar "med skäliga mellanrum" med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om folkpensionsindex (

49 §. Lön som betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen.

I paragrafen föreskrivs om hur den utmätningsbara andel av lön som utbetalas regelbundet beräknas. Enligt paragrafens 1 mom. bestäms den utmätningsbara andelen på basis av lönens belopp. När det gäller högre inkomster föreslås det att bestämmelser om det utmätningsbara beloppet ska fastställas genom förordning av statsrådet. I sista hand bestäms det utmätningsbara beloppet enligt 2 mom. dock enligt en tabell som fastställs av justitieministeriet.

I det stora hela anser lagutskottet att den föreslagna lösningen är lyckad. Men förslaget att bemyndiga statsrådet att utfärda en förordning som preciserar 1 mom. 3 punkten är rätt otydlig. Detta beror delvis på att bemyndigandet i förslaget har spjälkts upp på två olika moment. Enligt propositionsmotiven (s. 81/I) är avsikten att genom en förordning av statsrådet fastställa en progressiv skala där utmätningsbeloppet i relativt stora steg stiger från en tredjedel ända till hälften av nettolönen. För att lagstiftningen ska vara tydlig på denna punkt föreslår utskottet att hänvisningen till statsrådets förordning i 1 mom. 3 punkten slopas och att bemyndigandebestämmelsen i 2 mom. preciseras i enlighet med propositionsmotiven.

Enligt nämnda 2 mom. beräknas utmätningsbeloppet enligt 1 mom. Den slutliga storleken på detta s.k. regelmässiga belopp bestäms dock enligt en tabell som fastställs av justitieministeriet. Utskottet har fått veta att det uppstått problem med att skapa tabellen och att dessa kan försvåra dess tillämpning märkbart. Utskottet föreslår därför att bestämmelserna om tabellen stryks i paragrafen.

För att underlätta det praktiska genomförandet har justitieministeriet uppgett att det kommer att lägga ut en räknare på webben med hjälp av vilken löneutmätningen kan bestämmas. Utskottet understöder denna tanke eftersom ett sådant redskap underlättar särskilt för små arbetsgivare som själva inte har tillgång till dataprogram för att räkna ut vilka belopp som ska utmätas av löntagarnas löner. Räknaren kan även göra det lättare för utmätningsgäldenärerna att kontrollera att innehållningen på lönen har räknats rätt.

Utöver dessa praktiska åtgärder konstaterar utskottet att 4 kap. 58 § 3 mom. föreskriver att utmätningsmannen på begäran eller om han märker att situationen kräver det ska ge lönebetalaren råd om iakttagandet av betalningsförbudet. Vid utbildningen av utmätningsmän bör denna rådgivningsskyldighet understrykas.

54 §. Underhållsbidrag.

I paragrafen ingår bestämmelser om utmätningsbeloppet av lön när indrivningen gäller underhållsbidrag till barn med indexförhöjning. I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om vilka lättnader i tid som kan tillämpas på utmätningen av sådana underhållsbidrag. Enligt förslaget kan gäldenären ges fria månader endast av särskilt vägande skäl. Möjligheterna till uppskov enligt 51 § 2 mom. kan enligt förslaget inte alls tillämpas när gäldenären efter en längre period av arbetslöshet igen får en anställning.

Lagutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är onödigt stränga mot gäldenären. Förbudet att få uppskov vid löneutmätning när utmätningen verkställs för att driva in ett löpande eller förfallet underhållsbidrag är enligt utskottets uppfattning inte ägnat att uppmuntra gäldenären till aktivt jobbsökande. Det är enligt utskottet inte heller till fördel för ett barn som är beroende av underhållsbidraget att bestämmelserna är så stränga. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att gäldenären kan ges fria månader av särskilt vägande skäl. Utskottet föreslår dessutom att gäldenären under samma förhållanden kan få i 51 § 2 mom. avsett uppskov med utmätningen.

65 §. Annan näringsinkomst.

I paragrafen finns begränsningsbestämmelser som gäller utmätning av alla andra slag av näringsinkomst än periodisk näringsinkomst för fysiska personer. Enligt propositionsmotiven kan med stöd av denna paragraf även utmätning av stöd till juridiska personer från offentliga samfund begränsas. På grund av sakens betydelse föreslår lagutskottet att en uttrycklig bestämmelse tas in i paragrafen.

68 §. Indrivning hos den som meddelats betalningsförbud.

I paragrafens 1 mom. föreskrivs om utmätningsmannens rätt att hos den som meddelats betalningsförbud utmäta belopp som i strid med ett betalningsförbud inte har betalts. Enligt momentets sista mening förutsätter utmätning att betalningsskyldigheten för den som meddelats betalningsförbudet är klar. Enligt lagutskottet är det inte nödvändigt att i dessa situationer ge den som meddelats betalningsförbud möjlighet att åberopa att han inte har blivit delgiven betalningsförbudet på det sätt som föreskrivs i 3 kap. 40 och 41 § i utsökningslagen. Utskottet föreslår därför att ordet "todisteellisesti" i den finska utformningen ersätts med ordet "todistettavasti". Ändringsförslaget påverkar inte den svenska lagtexten.

73 §. Utmätning av samägt föremål.

  Utskottet föreslår vissa språkliga justeringar i paragrafens 1 mom.

5 kap. Försäljning

9 §. Statens ersättningsansvar.

I paragrafen föreskrivs om i vilka fall och på vilka villkor staten ansvarar för skador som den som har rätt till såld egendom lider till följd av utsökningsförfarandet.

Enligt den första meningen i paragrafens 3 mom. fastställs ersättningen oberoende av utmätningsmannens vållande, med iakttagande av vad som föreskrivs i skadeståndslagen. Enligt propositionsmotiven (s. 119/II) avser hänvisningen till skadeståndslagen närmast att skadeståndet kan jämkas. Utskottet uppfattar emellertid formuleringen av bestämmelsen så att föreskriften i 3 kap. 2 § 2 mom. i skadeståndslagen om begränsning av statens ersättningsansvar vid utövning av offentlig makt inte är tillämplig.

Enligt den andra meningen i momentet har staten rätt att få det utbetalda beloppet av den som orsakat skadan. Bestämmelsen är så utformad att man kan få det intrycket att den person som betraktas som skadevållare har ett strikt ansvar för skadan. Enligt vad som meddelats utskottet är detta ändå inte avsikten vilket även propositionsmotiven (s. 120/I) delvis tyder på. Utskottet föreslår därför att det även i momentets andra mening hänvisas till skadeståndslagen.

10 §. Gäldenärens skyldighet att ge information.

Enligt paragrafen är gäldenären skyldig att på förfrågan underrätta utmätningsmannen om nyttjanderätter och andra rättigheter som hänför sig till egendom som säljs samt om framställda invändningar om bättre rätt.

Den föreslagna bestämmelsen förpliktar i sin nuvarande utformning gäldenären att lämna endast en viss typ av uppgifter beträffande rättigheter och fordringar som hänför sig till den egendom som ska säljas. Enligt lagutskottet är det av praktiska skäl viktigt att den föreslagna skyldigheten för gäldenären att lämna uppgifter även gäller egendomens faktiska egenskaper och användbarhet. Gäldenären ska därför vara skyldig att exempelvis informera om mögelskador som upptäckts i en byggnad. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med en formulering om detta. Samtidigt påpekar utskottet att syftet med bestämmelsen inte är att ålägga gäldenären någon särskild skyldighet att utreda eller ta reda på omständigheter om egenskaper eller faktorer som påverkar egendomens användning utan endast att föreskriva att gäldenären är skyldig att uppge sådant han eller hon känner till.

15 §. Utredande av värde och sättande i skick av ett föremål.

Enligt paragrafens 1 mom. ska utmätningsmannen, om en fastighet eller värdefull lös egendom ska säljas, före försäljningen kontrollera egendomens skick och utreda dess gängse värde.

Lagutskottet har uppmärksammats på att vid försäljning av exempelvis konstföremål kan det vara svårt att få tillförlitliga utvärderingar i Finland av föremålens gängse pris. Utskottet anser att den förpliktelse som i den föreslagna bestämmelsen åläggs utmätningsmannen är alltför strikt. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att egendomens gängse värde ska utredas om möjligt.

23 §. Minimipris.

Enligt paragrafens 1 mom. får utmätningsmannen inte godkänna det högsta budet vid auktion på en fastighet eller värdefull lös egendom, om han bedömer att budet klart understiger gängse pris för egendomen på orten och att det med beaktande av de extra kostnaderna kan inflyta mer medel vid nyförsäljning.

I förslaget är momentet så formulerat att det gör det möjligt att sälja egendom till ett klart underpris om utmätningsmannen anser att utsikterna att få in mer medel vid en ny försäljning är dåliga med beaktande av de extra kostnaderna. Enligt utskottets bedömning är detta inte skäligt för gäldenären och utformningen motsvarar uppenbarligen inte heller den ursprungliga avsikten. Utskottet föreslår därför att den sista bisatsen i 1 mom. stryks. Eftersom den därmed strukna bestämmelsen ändå behövs när man överväger ny försäljning föreslår utskottet att den placeras i 3 mom.

Följden av utskottets ändringsförslag är att försäljning av egendom som paragrafens tilllämpningsområde avser till ett pris som klart understiger gängse pris för egendomen på orten inte är möjligt varken vid ett första eller därpå följande försäljningsförsök. Utskottet påpekar emellertid samtidigt att det värde som anses vara egendomens gängse pris inte nödvändigtvis behöver vara detsamma vid det första och det andra försäljningsförsöket. Under den tid som förflyter mellan försäljningarna kan det framgå att uppgifterna om egendomens skick var felaktiga vid den första försäljningen. Sådana ändringar påverkar givetvis tillämpningen av 1 mom.

Paragrafens 2 mom. innehåller särskilda föreskrifter om ädelmetall och värdepapper. Enligt motiven (s. 132/II) avser föreskrifterna även bl.a. gamla pengar och andra etablerade samlarobjekt. Utskottet föreslår att momentet förtydligas i språkligt hänseende så att det motsvarar det som sägs i motiven.

34 §. Lägsta godtagbara bud.

  I paragrafens 1 mom. sägs att det lägsta godtagbara budet vid auktion på lös egendom ska täcka verkställighetskostnaderna och en eventuell försäljningsavgift samt fordran hos innehavaren av en pant- eller retentionsrätt, till det belopp som har förmånsrätt, om denne har rätt att hålla säkerheten i sin besittning eller om en pantsättning har skrivits in på ett sätt som motsvarar besittning.

Under utskottsbehandlingen har det visat sig att bestämmelsen är tolkbar. Av propositionsmotiven (s. 142/II) framgår emellertid klart att med det lägsta godtagbara budet skyddas inga andra fordringar än de som till säkerhet har den handfångna panten eller motsvarande retentionsrätt eller en inskrivning med karaktären av en handfången pant. För att förtydliga detta föreslår utskottet att ordet "säkerheten" ersätts med ordet "egendomen" och att passusen om inskrivning preciseras på motsvarande sätt.

49 §. Fordran som inte bevakats, villkorlig fordran samt inskrivning som inte är slutförd.

  Paragrafens 3 mom. gäller anteckning av icke slutförda inskrivningar i pantförteckningen. Enligt bestämmelsen görs ingen anteckning om ansökan har lämnats vilande på grund av utmätning, säkringsåtgärd eller konkurs. Av 16 kap. 6 och 7 § i jordabalken () framgår dock att konkurs inte är grund för att lämna en inteckningsansökning vilande. Utskottet har därför strukit hänvisningen till konkurs.

85 §. Dödande av inteckning i bil.

Enligt förslaget ska en inteckning i en såld bil dödas.

Det har visat sig att bestämmelsen är otydlig. Med beaktande av hänvisningen i 5 kap. 72 § 1 mom. har bestämmelsen tolkats så att den föreslagna regleringen förutsätter att skuldebrev som avser inteckningar i fartyg eller luftfartyg som säljs på auktion överlåts till köparen på samma sätt som vid fastighetsköp. Enligt utredning har detta emellertid inte varit avsikten utan avsikten är att förfallna panträtter som avser inteckningar i sålda fartyg eller bilar dödas. Lagutskottet föreslår därför att paragrafen omformuleras i enlighet med detta. Samtidigt föreslås en ändring av paragrafrubriken.

6 kap. Fördelning och redovisning

4 §. Avräkningen av medel på fordrans delar.

Utmätningsmannen ska enligt förslaget avräkna de influtna medlen i första hand på räntan på varje fordran, därefter på kapitalet och sist på kostnaderna, om inte parterna har kommit överens om något annat i enlighet med 4 kap. 60 §.

I motiven (s. 179/I) konstateras att denna ordning motsvarar bestämmelsen i 9 kap. 5 § i handelsbalken. I motiveringen hänvisas också till att avräkning i första hand på fordran med stöd av 25 § 1 mom. 2 punkten i lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) är ett sätt att sköta avräkning i samband med skuldsanering.

I förslaget till 4 kap. 60 § föreskrivs om skriftligt avtal mellan gäldenären och sökanden. Enligt 2 mom. i denna paragraf kan parterna i ett betalningsavtal bl.a. komma överens om hur medlen ska avräknas på sökandens fordran eller på fordrans delar. Utskottet anser att utmätningsmannen borde främja denna typ av avtal särskilt när räntebetalningsskyldigheten är så stor att man genom att ingripa i den i väsentlig utsträckning kan förbättra gäldenärens ekonomiska situation. Enligt utskottets uppfattning förpliktar även 1 kap. 19 § i utsökningslagen utmätningsmannen att sträva efter att betalningsavtal fås till stånd. I den nämnda bestämmelsen sägs nämligen att utmätningsmannen ska främja försonlighet mellan parterna på behörigt sätt i utsökningsärendet.

Utskottet har vid behandlingen av propositionen särskilt uppmärksammat bestämmelserna i 6 kap. 4 § om avräkningen av medel på fordrans delar. Frågan är viktig både för borgenärer och gäldenärer men har även en samhällelig betydelse. Den berör på många sätt grunderna för den rättsliga regleringen av skuldförhållanden. Utskottet anser det därför helt nödvändigt att justitieministeriet i samband med behandlingen av totalrevideringens fjärde fas lämnar en utredning till utskottet om den paragraf som nu godkänns borde ändras i något avseende för att underlätta på lång sikt för dem som är svårt skuldsatta. Utskottet bör samtidigt få en utredning om de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av eventuella ändringar.

5 §. Fördelningsbeslut och dess bindande karaktär.

Enligt paragrafens 1 mom. ska, om det för försäljningen har upprättats en partsförteckning, medlen avräknas enligt den fördelningslängd som bygger på denna. I annat fall ska utmätningsmannen fatta beslut om fördelningen genom att föra in uppgifter om avräkningen i utsökningens informationssystem.

Lagutskottet föreslår nedan att 10 kap. 5 § ändras så att en av begynnelsetidpunkterna för den besvärsfrist som avses i lagrummet ska anses vara delfåendet av fördelningslängden. Föreliggande 1 mom. bör därför kompletteras med en bestämmelse om skyldighet att delge parterna fördelningslängden.

12 §. Fördelningsmeddelande.

  I paragrafens 1 mom. föreskrivs att utmätningsmannen på begäran ska ge borgenären ett meddelande om fördelningen av de influtna medlen. Utskottet har ovan i samband med 5 § 1 mom. föreslagit en bestämmelse enligt vilken fördelningslängden ska delges parterna. Efter delgivning har parterna inte längre något behov av att göra förfrågningar om influtna medel. Utskottet föreslår därför att tillämpningsområdet för 12 § 1 mom. begränsas till att endast gälla sådana fall där någon fördelningslängd inte har gjorts upp. I praktiken är det i allmänhet fråga om utmätning av periodiska inkomster såsom lön.

15 §. Avbrytande av redovisningen.

  I paragrafen föreskrivs om under vilka förutsättningar utmätningsmannen för att säkerställa ändringssökande ska avbryta redovisningen. Enligt 3 mom. avbryts redovisningen för tre veckor från det att yrkandet om avbrott har framställts eller av särskilda skäl för en av utmätningsmannen bestämd längre tid.

Lagutskottet har konstaterat att utmätningsmannen enligt 1 mom. 4 punkten under vissa villkor också kan avbryta redovisningen på eget initiativ. Av propositionsmotiven (s. 186/I) framgår att avbrottstiden då räknas från den dag då behovet av ett avbrott konstaterades. Utskottet anser att det av rättssäkerhetsskäl är nödvändigt att uttryckligen föreskriva om avbrottstiden också i dessa fall. Utskottet föreslår därför att momentet kompletteras med en bestämmelse enligt vilken avbrottstiden också i dessa fall i regel är tre veckor från ett beslut som utmätningsmannen har fattat med stöd av 1 mom. 4 punkten.

18 §. Redovisningsförfarande.

I paragrafen ingår en bemyndigandebestämmelse. Enligt paragrafens andra mening utfärdar justitieministeriet föreskrifter om utsökningsmyndigheternas betalningsrörelse och bokföring.

Utskottet anser att den ovan citerade meningen är onödig eftersom det enligt utskottet är klart att ministeriet inom sitt behörighetsområde kan utfärda sådana förvaltningsinterna bestämmelser också utan bemyndigande i lag. Utskottet har därför strukit meningen.

10 kap. Sökande av ändring i utmätningsmannens förfarande

5 §. Beräknande av besvärstiden i vissa fall.

  I paragrafen anges tidsfristen för besvär i sådana fall som inte omfattas av 4 § i samma kapitel. I paragrafens 2 mom. föreslås till följd av ändringar i 6 kap., att tiden för att anföra besvär räknas från den dag då fördelningslängden enligt 6 kap. 5 § har upprättats eller då avräkningsuppgifterna har införts i utsökningens informationssystem.

Med tanke på parternas rättssäkerhet är det enligt utskottets uppfattning inte någon lyckad lösning att binda besvärstidens begynnelsetidpunkt vid den dag då fördelningslängden har upprättats eftersom parterna inte nödvändigtvis över huvud taget får information om när besvärstiden börjar löpa. En borgenär kan emellertid ha till och med stora intressen att bevaka just i det fall där en fördelningslängd enligt den lag som nu stiftas ska göras upp. Utskottet föreslår därför att momentet ändras så att besvärstiden i dessa fall räknas från den dag då en part har delgivits fördelningslängden.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen

Bestämmelsens 6 mom. innehåller föreskrifter om hur den nya lagen tillämpas på löner och andra periodiska inkomster vid de punkter då den gamla lagen upphör att gälla och den nya träder i kraft. Enligt tredje meningen i momentet börjar 4 kap. 49 § 1 mom. 3 punkten tillämpas tre år efter lagens ikraftträdande, och då även i anhängiga ärenden. Enligt denna punkt kan av lön och andra periodiska inkomster utmätas mer än normalt om denna inkomst är större än fyra gånger gäldenärens skyddade belopp. Men också i dessa fall kan av periodiska inkomster utmätas högst hälften.

Det nämnda lagrummet, 4 kap. 49 § 1 mom. 3 punkten, gäller endast gäldenärer med större inkomster. Syftet med bestämmelsen är att strama åt utmätningen hos gäldenärer med goda inkomster. Utskottet ställer sig bakom bestämmelsen i den form regeringen har föreslagit när det gäller innehållet. Utskottet förenar sig också om regeringens uppfattning såsom den framgår av propositionsmotiven (s. 191/II) enligt vilken gäldenären har rätt att förvänta sig att man i samband med lagändringar genom behövliga övergångsarrangemang bereder dem skäliga möjligheter att planera sin ekonomi i enlighet med de förändrade omständigheterna. Utskottet anser emellertid att den föreslagna övergångstiden om tre är år onödigt lång och föreslår därför att den kortas ned till två år.

Momentets sista mening gäller indexjusteringar av det skyddade beloppet. Utskottet har föreslagit att 4 kap. 48 § 3 mom. ändras så att det skyddade beloppet justeras årligen genom förordning av justitieministeriet. Om denna ändring godkänns blir motsvarande övergångsbestämmelse onödig och utskottet föreslår därför att den stryks.

2. Lag om ändring av lagen om utsökningsavgifter

3 §. Avgifternas belopp.

I paragrafen föreskrivs om hur utsökningsavgifterna för olika betalningsslag bestäms. I propositionen föreslås att endast paragrafens 2 mom. ändras.

Med hänvisning till den allmänna motiveringen i betänkandet föreslår lagutskottet att också paragrafens 1 mom. ändras så att den lägsta tabellavgiften fastställs till 2,50 euro om den fordran som indrivits eller en del av den är högst 14 euro.

5 §. Avgiftsfria prestationer.

Enligt paragrafens 4 mom. tas tabellavgift inte längre ut när av gäldenären vid utmätning av periodisk inkomst under de tre föregående åren har uppburits tabellavgifter under sammanlagt minst 27 månader. Med hänvisning till det som anförs i den allmänna motiveringen föreslår lagutskottet att befrielse beviljas redan när tabellavgifter har uppburits under de två föregående åren och under sammanlagt minst 18 månader.

Ingress.

Eftersom utskottet ovan föreslår att även 3 § 1 mom. ändras bör ingressen justeras på motsvarande sätt.