Motivering

När lagutskottet behandlade Europeiska kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande av terrorism underströk det betydelsen av internationell samverkan och Förenta Nationernas roll i samarbetet (LaUU 20/2001 rd). I linje med det tillstyrker utskottet den av FN:s generalförsamling 1997 antagna internationella konventionen om bekämpande av bombattentat av terrorister, men med följande anmärkningar och förslag till ändringar i lagförslaget.

Kriminaliseringsförpliktelserna och den straffrättsliga legalitetsprincipen

Artikel 4 i konventionen förpliktar de avtalsslutande staterna att kriminalisera de handlingar som avses i artikel 2 och som kan karakteriseras som bombattentat av terrorister, eftersom de hör till tillämpningsområdet för konventionen, dvs. gäller fler än en stat. Det är fråga om en handling av detta slag när en person rättstridigt och uppsåtligt levererar eller placerar ett sprängämne eller en annan livsfarlig anordning i, in i eller mot en allmän plats eller någon annan i artikel 2.1 nämnd lokal eller avlossar eller spränger en livsfarlig anordning i en sådan lokal. Ett ytterligare villkor är att personen gör det med uppsåt att orsaka dödsfall eller allvarlig kroppsskada eller omfattande förstörelse som leder till betydande ekonomisk skada. Med stöd av artikel 2.2 omfattar kriminaliseringsförpliktelsen också försök att begå en sådan handling. Straffbestämmelserna om allmänfarliga brott i 34 kap. 1—5 § och 9 § strafflagen täcker till denna del kriminaliseringsförpliktelserna i konventionen.

Artikel 2.3 a och b i konventionen gäller medverkan och anstiftan. Kriminaliseringsförpliktelsen i dessa punkter är inget problem, för bestämmelserna om delaktighet i 5 kap. strafflagen tillsammans med bestämmelserna i 34 kap. uppfyller denna förpliktelse.

Enligt artikel 2.3 c begår en person brott också om han eller hon på annat sätt bidrar till sådana brott som anges i punkt 1 eller 2. Ett sådant bidrag måste vara uppsåtligt och ske antingen i syfte att främja gruppens allmänna brottsliga verksamhet eller syfte eller i vetskap om gruppens avsikt att begå det eller de berörda brotten.

Enligt propositionens motivering (s. 4—5) kan punkten anses avse medhjälp till brott som anges i artikel 2.1 och 2.2 och därmed uppfyller bestämmelserna i 34 kap. strafflagen tillsammans med bestämmelserna om medhjälp i 5 kap. 3 § strafflagen kriminaliseringsförpliktelsen också i punkt c.

Grundlagsutskottet har bedömt kriminaliseringsförpliktelsen med hänsyn till kravet på exakthet i 8 § grundlagen, som handlar om den straffrättsliga legalitetsprincipen. Grundlagsutskottet hänvisar till sina tidigare utlåtanden, där det framhåller att kravet på exakthet understryks mer än vanligt när avsikten är att kriminalisera deltagande i ett brott på ett sätt som avviker från den inom straffrätten vedertagna läran om delaktighet.

Grundlagsutskottet menar att denna bestämmelse i konventionen inte är problematisk med tanke på grundlagen. Utifrån vad som uttryckligen föreskrivs i konventionen skall straffbar medverkan till bombattentat kräva aktivt och uppsåtligt deltagande som sker antingen i syfte att främja gruppens allmänna brottsliga verksamhet eller i syfte eller i vetskap om gruppens avsikt att begå ett sådant terroristiskt bombattentat som avses i konventionen. Vidare påpekar grundlagsutskottet att det inte går att ställa likadana exakthetskrav på internationella förpliktelser för stater som på de bestämmelser i en nationell strafflag som möjligen behövs för att genomföra förpliktelserna.

Lagutskottet påpekar att artikel 2.3 c i konventionen är mycket öppen i och med att medverkan som gärningsform inte preciseras på något sätt i bestämmelsen. Det är ingalunda ovanligt för internationella konventioner att ha inexakta och öppna formuleringar. Till exempel artikel 25.3 d i stadgan om Internationella brottmålsdomstolen och artikel 2.5 c i internationella konventionen mot finansiering av terrorism innehåller nästan identiska bestämmelser om delaktighet.

Lagutskottet har den uppfattningen att det inte är alldeles klart så som regeringen påstår i sin motivering att kriminaliseringsförpliktelsen på denna punkt uppfylls utifrån de gällande bestämmelserna i strafflagen. Tolkningen av 5 kap. 3 § i strafflagen om medhjälp samt hävdvunnen rättspraxis i saken utgår från att medhjälp till brott innebär uppsåtlig medverkan till någon annans eller andras individualiserade brott så att brottet eller åtminstone ett straffbart försök sker och den medverkande är medveten om att hans eller hennes handlande bidrar till brottet.

En proposition om straffrättens allmänna läror kommer att avlåtas till riksdagen inom kort. Därför ser utskottet ingen anledning att i detta sammanhang närmare börja utreda hur gällande bestämmelser ställer sig till internationella förpliktelser utan finner det lämpligt att frågan behandlas i ett bredare perspektiv i samband med strafflagsreformen. Det är befogat att analysera bestämmelserna om strafflagens allmänna läror, inte minst bestämmelserna om delaktighet, med tanke på förpliktelserna i internationella konventioner och EU:s straffrättsliga lagstiftning.

Förslaget till lag om ikraftträdande

I föreslagna 3 § ingår en bemyndigandebestämmelse om att närmare bestämmelser om verkställigheten av lagen kan utfärdas genom förordning av republikens president. Grundlagsutskottet har poängterat att bemyndigandebestämmelsen bör justeras så att den avser en förordning av statsrådet. I flera av sina utlåtanden har grundlagsutskottet konsekvent föreslagit motsvarande justering, eftersom det har svårt att se på vilka grunder bestämmelserna bör utfärdas genom förordning av republikens president. I linje med detta föreslår lagutskottet att bemyndigandebestämmelsen ändras så att den gäller en förordning av statsrådet.