Allmän motivering
Allmänt
Konventionen är avsedd att stödja avtalsparternas
insatser för att förebygga terroristbrott. Avtalsparterna är
skyldiga att kriminalisera offentlig anstiftan att begå terroristbrott
samt rekrytering till och utbildning för terrorism. Utskottet anser
att konventionen överlag är lyckad och väl avvägd.
Den visar att det är möjligt att effektivt bekämpa
terrorism med bevarad respekt för de mänskliga
rättigheterna.
Utskottet ser det som viktigt att Finland deltar i det internationella
samarbetet för att bekämpa terroristbrott. Utskottet
tillstyrker konventionen och lagförslagen med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Villkoret för straffbarhet i rekvisiten för
terroristbrott
Regeringen föreslår att 34 a kap. 4 § i
strafflagen ändras i fråga om rekvisiten för
främjande av en terroristgrupps verksamhet. Där
utesluts villkoret att gärningen är straffbar
endast om det i terroristgruppens verksamhet begås ett
brott i terroristiskt syfte eller ett straffbart försök
till eller förberedelse för ett sådant
brott. Det här accessoriska kravet föreslås
heller inte ingå i den nya straffbestämmelsen
om utbildning för terrorism.
Det accessoriska kravet infördes när strafflagens
34 a kap. 4 § tidigare behandlades i riksdagen. Grundlagsutskottet
ansåg då att det med tanke på exaktheten
i regleringen var viktigt att göra straffbarheten i fråga
om deltagande i en terroristgrupps verksamhet beroende av att gruppens
verksamhet kan konstateras ha framskridit åtminstone till
förberedelse för ett brott som begås
i terroristiskt syfte (GrUU 48/2002 rd). Grundlagsutskottet
ansåg dock inte att avsaknaden av ett sådant krav
skulle ha inverkat på lagstiftningsordningen. I sitt betänkande
(LaUB 24/2002 rd) föreslog
lagutskottet att kravet skulle skrivas in i straffbestämmelsen
i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Det EU-rambeslutRådets
rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism
(2002/475/RIF). som då skulle sättas
i kraft ställde enligt lagutskottets uppfattning inte några
hinder för att kravet skulle kunna tas in i lagen.
Det nu aktuella fallet skiljer sig från EU:s rambeslut.
Artikel 8 i konventionen föreskriver nämligen
uttryckligen att ett terroristbrott rent faktiskt inte behöver
ha begåtts för att en gärning ska utgöra
brott enligt artiklarna 5—7. Utskottet anser att artikel
8 kräver att det accessoriska kravet slopas åtminstone
där de föreslagna straffbestämmelserna
gäller brott som avses i konventionen. Straffbestämmelserna är
tillräckligt exakta även om kravet saknas. Något
motsvarande krav ingår inte i straffbestämmelsen om
finansiering av terrorism (34 a kap. 5 § i strafflagen).
Konventionen kräver inte i sig att det accessoriska
kravet slopas i fråga om sådana straffbara gärningar
för att främja en terroristgrupps verksamhet som
det inte finns några bestämmelser om i konventionen.
Men utskottet anser att det inte finns några kriminalpolitiska
skäl att särbehandla främjande av en
terroristgrupps verksamhet respektive andra liknande brott i fråga
om det accessoriska kravet utgående från om bestämmelserna
bygger på den föreliggande konventionen eller
EU:s rambeslut. Därför föreslår
utskottet att det accessoriska kravet slopas i enlighet med propositionen
när det gäller rekrytering till och utbildning
för terrorism plus andra straffbara gärningar
som främjar en terroristgrupps verksamhet.
Straffbestämmelserna om gärningar i form
av förberedelse
Kriminaliseringsskyldigheterna i konventionen gäller
gärningar av typen förberedelse. De senaste åren
har allt fler liknande straffbestämmelser om förberedelse
och främjande tagits in i strafflagen för att
genomföra EU:s rambeslut och andra internationella förpliktelser.
Den enbart nationellt beredda strafflagstiftningen förhåller
sig däremot av tradition återhållsam
till straffbestämmelser om gärningar av typen
förberedelse. I samband med totalreformen av strafflagen
under de senaste årtiondena fästes det just ingen
uppmärksamhet vid kriminaliseringen av sådana
gärningar.
Utvecklingen verkar ha lett till att straffbarheten hos gärningar
som anses vara förberedelse för brott är
kriminalpolitiskt sett inkonsekvent reglerad. Det är beskrivande
att t.ex. förberedelse till betalningsmedelsbedrägeri
respektive narkotikabrott och rentav försök till
förberedelse för narkotikabrott är straffbart
medan förberedelse till mord respektive grovt rån
inte är det.
Vid justitieministeriet pågår nu ett projekt
för att slutföra totalreformen av strafflagen.
Utskottet ser det som nödvändigt att i anknytning
till projektet eller inom ett separat projekt klarlägga om
de gällande straffbestämmelserna om gärningar
av typen förberedelse är konsekventa och om de
på tillbörligt sätt uppfyller kraven
på bekämpning av allvarliga brott. Utskottet föreslår ett
uttalande i frågan. (Utskottets förslag till
uttalande)
Detaljmotivering
2.2 Lag om ändring av 34 a kap. i strafflagen
1 §. Brott som begåtts i terroristiskt syfte.
Regeringen föreslår att 1 mom. 1 punkten
kompletteras med bestämmelser om offentlig uppmaning till
brott, grovt brott mot offentlig frid och straffbar användning
av kärnenergi. Straffet ska vara fängelse i minst
fyra månader och högst tre år om gärningen
begåtts i terroristiskt syfte och är ägnad
att allvarligt skada en stat eller en internationell organisation.
Utskottet föreslår två ändringar
i paragrafen. För det första föreslår
utskottet att offentlig uppmaning till brott skrivs in i momentets
2 punkt i stället för i 1 punkten. Då blir
maximistraffet för offentlig uppmaning till brott i terroristiskt
syfte fängelse i fyra år i stället för
tre år, vilket enligt utskottets uppfattning bättre
motsvarar brottets art. Om maximistraffet är fyra års
fängelse blir det också möjligt att använda
sig av teleövervakning och teknisk avlyssning för
att hindra, avslöja och utreda ett brott enligt polislagen (493/1995)
och tvångsmedelslagen (450/1987).
För det andra föreslår utskottet
att hänvisningen i 1 mom. 1 punkten till grovt brott mot offentlig
frid som avses i 24 kap. 4 § i strafflagen avgränsas
så att den bara gäller 24 kap. 4 § 2 punkten
i strafflagen. Så som sägs i motiven till propositionen
(s. 11/II) gäller konventionen bara gärningar
som i Finland är straffbara som grovt brott mot offentlig
frid och som riktas mot internationellt skyddade personer. Bestämmelser
om sådana gärningar mot personer finns i 24 kap.
4 § 2 punkten i strafflagen. Det är inte befogat
att i det här sammanhanget komplettera förteckningen över
brott som begåtts i terroristiskt syfte med andra typer
av grovt brott mot offentlig frid, eftersom konventionen inte kräver
det och inga andra skäl till det heller påvisats.
4 §. Främjande av en terroristgrupps
verksamhet.
Av de orsaker som beskrivs i motiven till 4 b § nedan
föreslår utskottet att rekrytering till terroristbrott
i 4 § 1 mom. 1 punkten avskiljs och blir ett eget rekvisit
i en ny 4 b §. Därför måste bestämmelsen
strykas i 4 § 1 mom. 1 punkten. Samtidigt ändras
numreringen i de övriga punkterna i momentet.
4 b §. Rekrytering för
terroristbrott. (Ny)
Enligt artikel 6.1 i konventionen avses med "rekrytering till
terrorism" att söka förmå en annan person
att begå eller medverka till ett terroristbrott, eller
att ansluta sig till en sammanslutning eller grupp, i syfte att
bidra till att sammanslutningen eller gruppen begår ett
eller flera terroristbrott.
Enligt 2 stycket ska varje part vidta de åtgärder
som fordras för att rekrytering till terrorism enligt definitionen
i punkt 1, när gärningen begås rättsstridigt
och uppsåtligen, ska vara straffbelagt i dess nationella
lagstiftning.
I motiven till propositionen (s. 10/I) sägs
det att man kan göra sig skyldig till ett brott enligt artikel
6.1 för det första genom anstiftan till brott i
enlighet med 5 kap. 5 § i strafflagen. För det
andra sägs det att man gör sig skyldig till främjande
av en terroristgrupps verksamhet enligt 34 a kap. 4 § 1
mom. 1 punkten i strafflagen genom att värva eller försöka
värva medlemmar till en terroristgrupp i avsikt att främja
dess brottsliga verksamhet enligt 1 eller 2 § i samma kapitel
eller med vetskap om att man främjar denna verksamhet.
Regeringen anser att bestämmelserna om rekrytering i konventionen
kan sättas i kraft förutsatt att det extra villkoret
slopas i 34 a kap. 4 § i strafflagen där det står
att rekrytering är straffbart bara om det i terroristgruppens
verksamhet begås ett brott som avses i 1 § eller
ett straffbart försök till ett sådant
brott eller ett brott som avses i 2 §.
Utskottet påpekar att artikel 6.1 i konventionen avser
med rekrytering dels att främja en terroristgrupps verksamhet
genom att värva medlemmar, dels att söka förmå en
enskild person att begå ett terroristbrott. En sådan
här gärning som består i att värva
medlemmar men som inte hänger samman med terroristgruppens
verksamhet kan bli straffbar som anstiftan så som det står i
propositionen. Men för att anstiftan ska vara straffbart
krävs det enligt 5 kap. 5 § i strafflagen att
huvudgärningen eller ett straffbart försök
till huvudgärning begås. Så som sägs
ovan i de allmänna motiven stämmer ett sådant
accessoriskt krav inte överens med artikel 8 i konventionen, eftersom
artikeln föreskriver att ett terroristbrott rent faktiskt
inte behöver ha begåtts för att en gärning
ska utgöra brott enligt artiklarna 5—7.
Följaktligen skulle kriminaliseringsskyldigheten enligt
artikel 6 och 8 i konventionen inte lämpligen bli fullföljd
på det sätt som regeringen föreslår.
Därför ser utskottet det som befogat att utforma
ett självständigt brottsrekvisit för
rekrytering för terroristbrott.
2.3 Lag om ändring av 5 a kap. 2 § i tvångsmedelslagen
(Nytt lagförslag)
2 §. Förutsättningar för
teleavlyssning.
Paragrafen föreskriver villkoren för teleavlyssning. Där
finns en uttömmande förteckning över
de brott som får utredas med hjälp av teleavlyssning.
Enligt 1 mom. 11 punkten hör bl.a. främjande av
en terroristgrupps verksamhet till den här kategorin av
brott.
Utbildning för terroristbrott och rekrytering för
terroristbrott kommer inte längre att vara straffbart som
främjande av en terroristgrupps verksamhet. I stället
bildas det självständiga brottsrekvisit. För
att det ska vara möjligt att utreda brott av den här
typen med hjälp av teleavlyssning också i framtiden
föreslår utskottet att de här nya brottsrubriceringarna
skrivs in i 1 mom. 11 punkten.
2.4 Lag om ändring av 31 d § i polislagen (Nytt
lagförslag)
31 d §. Förutsättningar för
teleavlyssning.
Paragrafen föreskriver på vilka villkor polismän har
rätt att använda sig av teleavlyssning. I 1 mom.
finns en förteckning över de brott som får hindras
eller avslöjas med hjälp av teleavlyssning. Där
nämns bl.a. främjande av en terroristgrupps verksamhet.
Paragrafens 1 mom. måste ändras så att
där nämns utbildning för terroristbrott
och rekrytering för terroristbrott av samma orsak som de
här brottsrubriceringarna ovan föreslagits bli
inskrivna i 5 a kap. 2 § 1 mom. 11 punkten i tvångsmedelslagen.