Motivering
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen
utan ändringar, men med följande kommentarer.
Regeringen föreslår att det i markanvändnings-
och bygglagen införs ett perspektiv om att främja
konkurrensen när det gäller målen för områdesplaneringen,
konsekvensbedömningen av planer och bedömningen
av behovet av detaljplan. Vidare föreslås att
kommunens uppgifter enligt 20 § i markanvändnings-
och bygglagen kompletteras med utövande av markpolitik. Kommunens
markpolitik definieras i en ny 5 a § så att den
omfattar sådana mål och åtgärder
för kommunens markförvärv och genomförandet
av planer som skapar förutsättningar för
en utveckling av samhällen.
Utskottet stöder målen för propositionen
och understryker vikten av en aktiv markpolitik i kommunens strategiska
planering. Markpolitiken är en kommunal fråga
och markanvändnings- och bygglagen ger breda möjligheter
att utöva markpolitik. Att utövandet av markpolitik läggs
till kommunens uppgifter innebär således ingen
förändring av nuläget. Tillägget
syftar till att understryka och klargöra markpolitikens
roll som en av kommunens centrala uppgifter. Den markpolitik som
kommunen utövar har stor betydelse för kommunens
tomtproduktion, genomförandet av planer och kommunens ekonomi. Det är
viktigt att fästa uppmärksamheten vid en aktiv
markpolitik, eftersom det ringa tomtutbudet har konstaterats vara
en av de främsta orsakerna till de stigande boendekostnaderna
i landets tillväxtcentra. Å andra sidan måste
också kommuner där invånarantalet minskar
driva en aktiv markpolitik för att samhällsbyggandet
ska bli mer kostnadseffektivt. Vid sidan av en tillräckligt
omfattande och mångsidig tomtproduktion kan markpolitiken även
bidra till rättvisa konkurrensförhållanden
för näringsidkarna.
Att sörja för näringslivets förutsättningar
ingår såväl i markanvändnings-
och bygglagens mål för planering av områdesanvändningen
som i kraven på innehållet i landskaps- och generalplaner.
Det är dock oklart hur värnandet om näringslivets
förutsättningar inbegriper främjandet
av konkurrensen. Det är därför skäl
att precisera lagen i fråga om utvecklingen av en fungerande
konkurrens och bedömningen av konsekvenserna för
konkurrensen. Det är för konkurrensens del ytterst
viktigt att man genom planläggningen skapar möjligheter
också för utveckling av nya affärsidéer
och förutsättningar för nya aktörer
att etablera sig. Också ekonomiutskottet menar att målen
med propositionen är värda allt stöd
och har i sitt utlåtande betonat behovet av ny reglering;
exempelvis visar utredningar av Konkurrens- och konsumentverket
att planläggningssystemet har gjort det svårare
för nya aktörer inom dagligvaruhandeln att etablera sig.
Det är enligt miljöutskottet viktigt att konsekvensuppföljningen
av lagändringarna inkluderas i uppföljningen av
regleringen om placering av stora detaljhandelsenheter. Konsekvenserna måste
också granskas med avseende på en sammanhållen
samhällsstruktur, utveckling av servicestrukturerna, genomförande
av miljömålen och kravet på rättvisa
konkurrensvillkor.
I propositionen föreslås också en ändring
i 9 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen
så att kravet att en plan ska basera sig på tillräckliga utredningar ändras
till att en plan ska grunda sig på planering som omfattar
bedömning av de betydande konsekvenserna av planen och
på sådana undersökningar och utredningar
som planeringen kräver. Utskottet menar att ändringen
gör processerna smidigare, eftersom den gällande ordalydelsen
i många fall lett till att det för säkerhets
skull har gjorts alltför detaljerade undersökningar.
För att resurserna ska utnyttjas så kostnadseffektivt
som möjligt och för att regleringen ska leda till
de önskade målen är det enligt utskottet
angeläget att uppmärksamheten inriktas på de
saker som är väsentliga i planeringen.
I 9 § 2 mom. i lagförslaget finns en uppräkning
av olika delområden som kräver utredning. Hit
hör miljökonsekvenserna, inklusive de samhällsekonomiska,
sociala och kulturella konsekvenserna, samt övriga konsekvenser.
Enligt den föreslagna 9 § 3 mom. får
närmare bestämmelser om utredning av en plans
konsekvenser utfärdas genom förordning av statsrådet.
Utskottet menar att konsekvenserna för konkurrensen ingår
i de sistnämnda konsekvenserna. Eftersom lagändringarnas
faktiska konsekvenser blir beroende av tillämpningspraxis
måste kommunerna som stöd för beslutsprocessen
erbjudas anvisningar och bästa praxis för att
beakta konkurrensaspekterna och för att inrikta utredningarna så att
de på bästa sätt tjänar planläggningen.
I propositionen föreslås dessutom att det
ska införas ett förfarande med besvärstillstånd
hos högsta förvaltningsdomstolen i frågor
som gäller åläggande av skyldighet enligt
markanvändnings- och bygglagens 182 § 1 mom. Utskottet välkomnar ändringen,
som syftar till att påskynda verkställandet av
ett förvaltningstvång i situationer där
exempelvis ägaren eller innehavaren till en byggnad försummar
sin skyldighet att underhålla byggnaden och dess omgivning
eller då det är fråga om byggande utan
tillstånd.
Att genom lag styra placeringen av stora handelsenheter är
väl motiverat med hänsyn till såväl
de sociala aspekterna som miljöaspekterna, och det är
viktigt att regleringen träder i kraft. Regeringen föreslår
att övergångsperioden när det gäller
specialvaruaffärer som kräver mycket utrymme ska
förlängas med två år. Enligt
förslaget ska dessa affärer omfattas av regleringen
för stora detaljhandelsenheter först från
och med den 15 april 2017. Förlängningen av övergångsperioden
behövs dock för att kommunerna och landskapsförbunden
ska få skälig tid på sig att göra
de behövliga planändringarna.
Lagmotionen
I regeringens lagförslag ingår redan en bestämmelse
som på det sätt som föreslås
i lagmotionen föreskriver att det ska införas
ett förfarande med besvärstillstånd hos
högsta förvaltningsdomstolen i frågor
som gäller åläggande av skyldighet enligt
markanvändnings- och bygglagens 182 § 1 mom. Utskottet
föreslår därför att lagmotionen
förkastas.