Motivering

Faktorer som talar för propositionen

Av de orsaker som nämns i propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet den nya lagstiftningen om systemet med delägarbostäder behövligt och tillstyrker därmed lagförslagen.

Delägarbostäder har hittills byggts både med samhällsstödda räntestödslån och helt fri finansiering. Systemen har dock inte haft någon rättslig grund, utan bostadsproducenterna har skapat sitt eget avtalsbaserade system. Dessa system har i sin tur konstaterats skilja sig från varandra och bereda problem bland annat med tanke på de boendes boendetrygghet. Utskottet omfattar regeringens syn att procedurbestämmelserna inom produktionen av delägarbostäder bör vara enhetliga och boenderätten tryggad, om samhället skall skjuta till medel för produktionen.

Det är nödvändigt med en lagstiftning om delägarboende också därför att den reviderade räntestödslagstiftningen, som trädde i kraft i början av 2002, inte längre möjliggör byggande av delägarbostäder med räntestödslån.

Avsikten med regeringens förslag till ny delägarlagstiftning är att bostäder skall produceras för sådana bostadsbehövande som inte har möjlighet att direkt köpa en ägarbostad, men som har inkomster som gör att det inte ryms inom ramen för inkomstgränserna för en social hyresbostad. Avsikten är också att öka bostadsproduktionen på områden där det är brist på bostäder. Miljöutskottet har i flera sammanhang (bl.a. MiUU 9/1997 rd, MiUU 9/2000 rd) framhållit att det behövs bostäder till skäliga priser på marknaden också för s.k. marginalfall. Bristen på bostäder till skäliga priser har redan länge försvårat tillgången på arbetskraft i tillväxtcentren. Utskottet noterar med tillfredsställelse att lagstiftningen nu ses över med tanke på denna boendegrupp. Samtidigt understryker utskottet att regeringen också i övrigt bör vara effektiv i sin bostadspolitiska strategi, där en av hörnstenarna är att avskaffa bostadsbristen i tillväxtcentren och ta sig an problemen med tomma bostäder i kommuner med flyttningsförlust.

Risker med produktionen av delägarbostäder

Räntestödslån för delägarbostäder kunde beviljas kommuner och allmännyttiga sammanslutningar. Vissa sammanslutningar har uppmärksamgjort utskottet på de risker som byggande av delägarbostäder på villkoren i den nya lagstiftningen innebär. Riskerna hänger samman med valet av boende, gottskrivningen av avkastningen och försäljningen av bostäder som inte blivit inlösta. Riskerna har bedömts minska intresset för att låta bygga delägarbostäder.

I valet av boende till delägarbostäder tillämpas enligt förslaget samma inkomstgränser som i fråga om räntestödslån för ägarbostäder. Det har påpekats för utskottet att om de boende väljs på sociala grunder blir det svårare att hitta boende och de boende är mindre benägna att lösa in bostäderna.

Utskottet framhåller att delägarbostäderna är avsedda för dem som på grund av sina inkomster inte omedelbart kan skaffa sig en egen bostad. För att detta mål skall nås och det statliga räntestödet komma de mest behövande till del, är det all orsak att välja de boende till delägarbostäderna på sociala grunder.

På gottskrivning av avkastningen tillämpas enligt förslaget bestämmelserna i den gällande räntestödslagstiftningen. Det har framhållits för utskottet att bestämmelserna är alltför begränsande. En allmännyttig producent av delägarbostäder kommer inte att kunna gottskriva sina ägare med den eventuella avkastningen på bostäderna i det fall att en minoritetsdelägare löser in sin bostad, utan avkastningen blir kvar hos den allmännyttiga sammanslutningen. Därför föreslås det att avkastningen i ett sådant fall skall kunna gottskrivas utan begränsningar.

Utskottet konstaterar att ett allmännyttigt bostadssamfund enligt 24 § lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån inte får gottskriva sin ägare med annat än den skäliga avkastning på de medel som ägaren placerat i samfundet. Genom förordning föreskrivs att den skäliga avkastningen är 8 procent. Med ett allmännyttigt bostadssamfund avses ett block som består av alla de bolag i en koncern som är namngivna eller som äger bostäder med aravalån eller räntestödslån. Gottskrivningen av avkastningen begränsas därmed inte enligt bostad eller hus och inte ens enligt bolag inom en koncern. Gottskriven avkastning kan bildas också av eventuella vinster på försäljning av ägarbostäder. Enligt vad utskottet har erfarit har avkastningsprocenten bestämts med beaktande av riskerna med den räntestödda bostadsproduktionen. Därför menar utskottet att bestämmelserna om gottskrivning av avkastningen bör stå kvar oförändrade också i systemet med delägarbostäder, eftersom det är fråga om statligt stödd produktion.

Vad gäller bostäder som inte blivit inlösta utgår förslaget från att majoritetsdelägaren måste lösa in minoritetsandelen i en bostad, om det inte går att hitta en ny delägare för bostaden inom tre månader. En majoritetsdelägare kan hyra ut eller sälja en bostad som han fått i sin ägo när Statens bostadsfond har beviljat befrielse från begränsningar i användningen.

Det har påpekats för utskottet att om bostäder som inte blir inlösta hyrs ut, uppstår s.k. blandade hus, som kan medföra vissa risker bl.a. för uthyrningen och administrationen. Därför bör bostäder som inte blivit inlösta fritt kunna säljas vidare. Förfarandet med att anhålla om befrielse från begränsningar hos Statens bostadsfond är besvärligt och fondens prövningsrätt i den föreslagna bestämmelsen lämnar rum för tolkningar.

Utskottet konstaterar att meningen med ansökan om befrielse hos bostadsfonden är att säkerställa tillgången till delägarbostäder med räntestöd för boende som väljs på sociala grunder så länge det finns efterfrågan. Men utskottet menar att befrielseproceduren är alltför byråkratisk med hänsyn till bestämmelsens syfte. Det bör räcka med att majoritetsägaren anmäler för bostadsfonden sitt intresse för att fritt sälja en bostad som inte blivit inlöst. Utifrån anmälan kunde fonden övervaka att brott mot bestämmelserna inte sker. Utskottet föreslår att 17 § lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån kompletteras med ett nytt 4 mom. om anmälningsplikt och befrielse från begränsningar. Samtidigt måste förfarandet med ansökan om befrielse i 18 § 2 mom. strykas.

Trots uppskattade risker anser utskottet att den föreslagna lagstiftningen behövs, men konstaterar samtidigt att sannolikheten för att riskerna skall realiseras i långa stycken beror på konjunkturerna. På det hela taget är det motiverat att nya alternativ tas fram i den samhällsstödda bostadsproduktionen. Ett brett utbud ökar de individuella valmöjligheterna och tillåter att bostadsproduktionen hålls i gång till exempel när den fritt finansierade produktionen minskar.

Enligt erhållen utredning har det på senare tid skett en klar uppbromsning i produktionen av ägarbostäder. Därmed finns det just nu en beställning för delägarbostäder med räntestöd. På detta tyder också antalet ansökningar om räntestödslån för delägarbostäder som lämnats in till statens bostadsfond, dvs. omkring 600.

De boendes rättsskydd

Under ärendets behandling har utskottet ytterligare uppmärksamgjorts på en punkt i motiveringen som behandlar de boendes rättigheter när de är delägare respektive minoritetsägare. De boende skulle inte direkt med stöd av lagen kunna inverka på vare sig husbolagets underhåll eller renoveringar i det. Delägarnas och minoritetsägarnas ställning kan dock förbättras genom bestämmelser i avtal och bolagsordningen. I motiveringen framhålls att byggherresammanslutningarna och myndigheterna har skäl att fästa särskild uppmärksamhet vid detta.

Miljöutskottet understryker att de boendes rättsskydd absolut bör värnas. Det menar att miljöministeriet bör meddela närmare anvisningar om detta.