Allmän motivering

Med hänvisning till orsakerna i propositionen och annan information finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Överföring av befogenheter på de regionala miljöcentralerna

Enligt 6 § 1 mom. i lagförslaget överförs beslutanderätten i fråga om tillämpningen av bedömningsförfarandet på projekt som avses i 4 § 2 mom. (bedömning av miljökonsekvenser från fall till fall) från miljöministeriet till de regionala miljöcentralerna. Enligt motiven till propositionen (s. 5) ligger det i linje med den senaste tidens utveckling inom miljölagstiftningen och miljöförvaltningen att beslutsbefogenheter överförs från miljöministeriet till de regionala miljöcentralerna. Redan nu ingår en betydande del av befogenheterna enligt lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning i de regionala miljöcentralernas ansvarsområde. De är kontaktmyndigheter, lägger fram förslag till miljöministeriet om tillämpning av bedömningsförfarandet och lämnar merparten av utlåtandena i fall då bedömningsförfarandet inte tillämpas.

Utskottet har bedömt överföringen av befogenheter med avseende på garantier för en samordnad tolkningspraxis. Bedömningsförfarandet från fall till fall tar enligt motiven till lagen (RP 319/1993 rd) fasta på betydande skadliga miljökonsekvenser som är jämförliga med konsekvenserna av de projekt som avses i 1 mom. Prövningen bör särskilt fokusera på projektens kvalitet, omfattning och placering, eventuella samverkanseffekter mellan det aktuella projektet och andra projekt samt i 2 § avsedda miljökonsekvenser. Projekten kan vara av olika typ och i vissa fall av samma typ, men mindre omfattande än projekten enligt projektförteckningen enligt förordningen.

Utskottet noterar att tillämpningen av ett bedömningsförfarande avseende miljökonsekvenserna från fall till fall är exceptionellt i förhållande till ett förfarande på grundval av projektförteckning. Därmed är tillämpningskriteriernas enhetlighet av särskild betydelse. Detta framgår också av att det enligt den gällande lagstiftningen är miljöministeriet som har beslutsrätt. Det har ändå framhållits för utskottet att kompetensen när det gäller tillämpningen av lagen tack vare det nuvarande remissförfarandet har ökat ute på de regionala miljöcentralerna och att de genom förordning preciserade tillämpningskriterierna har etablerats i praktiken. Under de fem senaste åren har miljöministeriet träffat 34 avgöranden om behovet att tillämpa bedömningsförfarandet. I endast tre fall har miljöministeriet kommit till en annan slutsats än den regionala miljöcentralen. En överföring av behörigheten till de regionala miljöcentralerna skulle således inte i praktiken förändra nuvarande tolkningspraxis. Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet det ändå vara synnerligen viktigt att det sker en uppföljning av enhetligheten i förvaltningspraxis.

Utskottet pekar i detta sammanhang på att de regionala miljöcentralerna redan i detta nu har många uppgifter och att befogenheterna då kan stå i konflikt med varandra. Förslaget kommer därmed åtminstone inte att göra den administrativa situationen tydligare. Utskottet betonar att miljöcentralerna måste se till att hålla isär tillstånds- och kontaktmyndighetsuppgifterna. Enligt 4 § 5 mom. i lagen om miljöförvaltningen skall skötseln av lagstadgade tillstånds- och övervakningsärenden och andra därmed jämförbara myndighetsuppgifter vid de regionala miljöcentralerna organiseras så att en opartisk behandling av ärendena garanteras. Bestämmelsen gäller självfallet också de situationer där den regionala miljöcentralen är både kontaktmyndighet och tillståndsmyndighet i ett projekt.

Utskottet påpekar att miljöministeriet i november 2005 startat ett projekt för att förbereda en reformering av miljötillståndssystemet och miljötillståndsförvaltningen. Syftet är att koncentrera alla tillstånd till en och samma statliga tillståndsmyndighet och kommunerna. Tillståndsövervakningen kommer alltjämt att ligga på de regionala miljöcentralerna och kommunerna. De tillståndspliktiga blir färre, och i stället för tillstånd tillämpas andra, administrativt enklare förfaranden. I samband med detta projekt kommer man att beakta den aktuella reformeringen av kommun- och tjänstestrukturen och dess inverkan på statens och kommunernas miljötillståndsförvaltning. Också översynen av vattenlagen måste beaktas i samband med projektet. Utskottet anser att man i samband med helhetsöversynen av hur lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning fungerar ska beakta effekterna av reformeringen av miljötillståndsförvaltningen på de regionala miljöcentralernas uppgifter. Utskottet ser gärna att arbetet med att reformera miljötillståndsförvaltningen påskyndas.

Uranbrytning i projektförteckningen

Det är meningen att projektförteckningen i förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska ändras i samband med att lagförslaget godkänns, men endast till den del som ändringen av kemikalielagen påkallar. Utskottet vill dock hänvisa till den senaste tidens ökade intresse för prospekteringsprojekt med sikte på uranbrytning i vårt land och anser att det därvid är viktigt att uranbrytning läggs till i punkt 2 c i projektförteckningen där utvinning av asbest nämns. Då kommer bedömningsförfarandet alltid att tillämpas på uranbrytning oavsett gruvprojektets omfattning.

Man måste i fråga om uran också snabbt utreda provbrytningens miljökonsekvenser när det gäller undersökningsarbetet i inmutningsskedet, menar utskottet. Då kan man bedöma om även provbrytning måste läggas till i projektförteckningen. Uranbrytning väcker särskilda farhågor på grund av strålning och andra skadliga miljökonsekvenser, och därmed måste man vara uppmärksam både på projektens miljömässiga godtagbarhet och på deras samhälleliga hållbarhet. Utskottet poängterar att ju mer kontroversiellt ett projekt är, desto mer intensiva deltagandearrangemang är motiverade. Också för verksamhetsutövaren är det ändamålsenligt att projektets verkningar utreds i ett så tidigt skede som möjligt och att också tillståndsplikten i förväg är så klar som möjligt. Utskottet konstaterar på grundval av inkommen utredningen att provbrytning av uran redan utifrån gällande lagstiftning i vissa fall kan kräva en miljökonsekvensbedömning beroende på omfattningen på provbrytningen, sättet att utföra provbrytningen och därmed också beroende på konsekvenserna. Arbetet i undersökningsskedet kan beroende på situationen vara olika borrningsmetoder eller provbrytning, och då kan undersökningsstället variera i storlek från några meter till flera tiotals meter. Utskottet vill påskynda en definition av provbrytning och en utredning av provbrytningens konsekvenser och av behovet av ett bedömningsförfarande. Detta för att man ska kunna införa behövliga bestämmelser om kraven på provbrytning.

Avsikten är att behovet att göra ändringar i projektförteckningen i förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska granskas mer omfattande i samband med ratificeringen av ändringarna i konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (den s.k. Esbokonventionen, FördrS 67/1997) under FN:s ekonomiska kommission för Europa. Det är meningen att lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska ändras och att vindkraftsprojekt ska fogas till projektförteckningen när ändringarna i Esbokonventionen ratificeras. Regeringen planerar att överlämna sin proposition till riksdagen under våren 2007.

Effektivare lagstiftning om miljökonsekvensbedömning

Enligt inkommen utredning till utskottet är det meningen att en helhetsbedömning av hur lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning fungerar ska starta 2006 med tyngdpunkt på 2007—2008. Då ska man undersöka hur bedömningsförfarandet kan effektiviseras i ett bredare perspektiv, bl.a. hur lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning förhåller sig till annan lagstiftning.

Utskottet anser att en sådan helhetsbedömning av hur lagen fungerar är nödvändig, om man beaktar att en översyn av lagen behövs redan på rent lagtekniska grunder. Lagen har ändrats på olika sätt vid så många tillfällen att dess interna logik och klarhet har lidit. Man bör också utreda hur lagen fungerar i praktiken och hur den bör förbättras. Viktiga punkter som bör utredas i tillämpningspraxis är hur deltagandesystemet fungerar och hur projekthelheten ska fastslås, dvs. vilka delar av ett projekt som ska anses tillhöra den helhet som bedöms och vilka som kan bedömas särskilt som kringprojekt. Till detta anknyter också en problematisk möjlighet med avseende på miljökonsekvensbedömningen, dvs. att projektet delas in i delar som inte i sig kräver ett bedömningsförfarande. Den centrala frågan i helhetsbedömningen är hur bedömningsförfarandet står i relation till den övriga miljölagstiftningen. Det är också viktigt att utreda hur man ska beakta ett områdes planerade användning, dvs. planläggningen, och de beviljade byggloven när man utreder miljöns tillstånd och utifrån det bedömer hur betydande följder projektet får. Hur bedömningsförfarandet relaterar till den övriga miljölagstiftningen bör granskas i samband med omorganiseringen av miljötillståndsförvaltningen.