Allmän motivering
Allmänt
Miljöskyddslagen är vår mest centrala
lag för att förhindra miljöförstöring.
Tack vare vår miljölagstiftning har den industriella
belastningen minskat betydligt och miljöns tillstånd
har utvecklats huvudsakligen positivt. Lagen tryggar ett gott tillstånd
för vatten, luft och mark och har samtidigt skapat bra
villkor för företag och en grund för
utveckling av lösningar som bygger på ren teknik.
En totalrevidering av miljöskyddslagstiftningen behövs
eftersom lagen på grund av ett flertal mindre ändringar
har blivit strukturellt oenhetlig och delvis svårtydd.
Särskilt Europeiska unionens lagstiftning har utvecklats
betydligt och ändringarna har huvudsakligen genomförs genom ändringar
i miljöskyddslagen. Det bör allmänt konstateras
att regleringens innehåll huvudsakligen bestäms
av EU:s lagstiftning och att det inte finns särskilt många
bestämmelser och något större regleringsbehov
som har nationella utgångspunkter.
Miljöskyddslagen tillämpas i princip på all verksamhet
som orsakar eller kan orsaka förorening av miljön.
Lagen innehåller bl.a. tillstånds-, registrerings-
och anmälningsskyldighet samt ersättnings- och
rengöringsskyldighet för verksamhetsutövare
och dessutom bestämmelser om allmänhetens rätt
att delta i beslutsfattande om sin livsmiljö. Lagens syfte är
att trygga en sund och trivsam samt hållbar och mångsidig
miljö. Det är också viktigt att verksamhetsutövare
har en förutsägbar omvärld där
tillstånd fås utan dröjsmål.
Av propositionen framgår att lagen trots sina strukturella
brister anses ha fungerat förhållandevis bra.
Sakkunniga som utskottet har hört bekräftar denna
uppfattning. Propositionen har beretts i arbetsgrupper på bred
bas och måste på det hela taget anses vara av
hög kvalitet. Lagen har en tydligare struktur och sett
till grundlagens krav är förhållandet
mellan bestämmelser på lagnivå och reglering
genom förordning allmänt taget mer precist och
beaktar kraven enligt grundlagen bättre än förr.
Det rör sig om en fullständig omarbetning, men
innehållsmässigt skiljer sig propositionen allmänt
taget inte särskilt mycket från den gällande
lagen.
Men förvaltningens resurser har minskat och i fortsättningen
krävs ett effektivare system för att handläggningstiderna
för tillstånd ska förbli skäliga.
Möjligheterna till lättare förfaranden
för tillstånd och annat har utretts i flera år,
men relevanta förslag har enligt propositionen endast gått
att ta med i ytterst begränsad utsträckning, eftersom
lagen genomför ett EU-direktiv (2010/75/EU,
Industrial Emission Directive, IED), det s.k. industriutsläppsdirektivet,
som redan borde ha genomförts. Utskottet vill betona att
det med avseende på att trygga förvaltningens
verksamhetsförutsättningar är väsentligt
att den andra fasen av utvecklingen av tillståndssystemet
genomförs i skyndsam ordning.
Utskottet har i flera omgångar betonat att miljöförvaltningen
måste få tillräckliga resurser för att
sköta sina lagfästa uppgifter för att
trygga dels en hög nivå på miljöskyddet,
dels en smidig handläggning av tillstånd. Dessutom
har utskottet krävt åtgärder av regeringen
för en mer effektiv tillsyn av miljöskyddet. Det är
alltså vad utskottet nu fokuserar på, direkt eller
indirekt. Dessutom har utskottet utifrån grundlagsutskottets
utlåtande bedömt propositionen med avseende på 80 § i
grundlagen.
BAT-slutsatserna som gäller bästa tillgängliga
teknik
Ett av regeringens centrala mål är att industriutsläppsdirektivet
ska bli en del av vår nationella lagstiftning. Den främsta ändringen
jämfört med nuläget gäller i
det avseendet de s.k. BAT-slutsatserna om bästa tillgängliga
teknik (Best Available Techniques, BAT), som i fråga om
utsläppsgränserna blir rättsligt bindande,
medan de hittills har utgjort jämförelsematerial
som ska beaktas vid tillståndsprövningen. BAT-slutsatserna
meddelas genom kommissionens genomförandebeslut, och de är
direkt förpliktande för medlemsstaterna. De ses över
med jämna mellanrum, och efter varje översyn ska
också miljötillstånden ses över
enligt de nya slutsatserna inom fyra år från det
att slutsatserna offentliggjorts. Undantag kan beviljas om BAT-slutsatserna
annars leder till oskäligt höga kostnader jämfört
med miljövinsterna.
Verksamhetsutövare har vid utfrågningen av sakkunniga
betonat att den flexibilitet som direktivet medger måste
införas i den nationella lagstiftningen när BAT-slutsatserna
i princip blir bindande. Lagförslaget omfattar en möjlighet
till avsteg från utsläppsnivåerna enligt
slutsatserna på villkor som uppställs i direktivet.
Miljöutskottet anser det ändamålsenligt
och välkommet att flexibilitet inkluderas i propositionen.
Tidsfristen på fyra år lämpar sig t.ex.
inte för vissa verksamheter, såsom oljeraffinaderier, som
går cirka fem år och där en återinvestering skulle
kräva att anläggningen stoppas, vilket medför
både oskäliga kostnader i relation till miljövinsterna
och större utsläpp än normalt vid startfasen.
Därför är det motiverat att vid behov bevilja
förlängd tid med stöd av 81 § i
lagförslaget på de grunder som ingår
i 78 §. Också ekonomiutskottet har i sitt utlåtande
välkomnat att man vid genomförandet av direktivet
i den nationella lagstiftningen strävar efter att införa
alla möjligheter till undantag som direktivet tillåter.
Utskottet anser att detaljmotiveringen i propositionen innehåller
en grundlig utredning av situationer då undantag sannolikt
kommer på fråga. Utgångspunkten är
att när kriterierna för att bevilja undantag blir
uppfyllda ska inställningen till undantag inte vara återhållsam,
utan möjligheten till undantag ska ses som en behövlig
del av det annars bindande och ganska rigida systemet med BAT-slutsatser.
Därför vill utskottet betona att ministeriet ska
utarbeta tillräckliga anvisningar tillsammans med centrala
intressenter om tillämpning av BAT-undantag.
Verksamhetsutövarna har vid utfrågning av sakkunniga
föreslagit att 76 § ska förtydligas, och
uttryckt kritik över att bestämmelsen är oklar
i fråga om när slutsatser och vilka olika slutsatser
kan komma i fråga då tillståndsprocessen
redan är i gång. Industrin menar att slutsatser
som gäller sidoverksamheter inte bör tillämpas
mitt i en tillståndsprocess som aktualiserats på grund
av offentliggörandet av BAT-slutsatser som gäller
den huvudsakliga verksamheten, om verksamhetsutövaren inte
separat ber om det. Stora industrianläggningar kan omfattas
av BAT-slutsatser för den huvudsakliga verksamheten och
dessutom flera BAT-slutsatser för sidoverksamheten. Ekonomiutskottet
har i sitt utlåtande hänvisat till att man i Sverige
har stannat för en lösning som är skäligare
för de berörda anläggningarna och tydligare
med tanke på tillståndsprövningen genom
att bestämma att BAT-slutsatser som införts efter
att tillståndsärendet inletts inte beaktas i tillståndsprövningen,
såvida inte anläggningen själv begär
det. Ekonomiutskottet understryker att ett av de främsta
målen med bindande BAT-slutsatser är att industrierna
i hela EU ska bemötas jämlikt i fråga
om den tillämpade regleringen och att den nämnda
oklarheten i direktivet talar för att lagens bestämmelser
om skälighet tillämpas i så vid mening
som möjligt.
Miljöutskottet konstaterar att enligt 76 § i
förslaget till miljöskyddslag tillämpas
slutsatser som trätt i kraft efter det att miljötillståndsärendet
inletts endast om det är skäligt för
sökanden med beaktande av innehållet i tillståndsansökan och
slutsatserna och tidpunkten för slutsatsernas ikraftträdande.
Dessutom föreslår utskottet att 80 § ska
kompletteras med en bestämmelse enligt industriutsläppsdirektivet
om att när tillståndsvillkoren ses över
med anledning av BAT-slutsatser för den huvudsakliga verksamheten, ska
alla nya och uppdaterade BAT-slutsatser som tillämpas på anläggningen
och som har godkänts efter beviljandet av föregående
tillstånd eller efter översynen bli beaktade.
Utskottet anser att när det uttryckligen sägs
i industriutsläppsdirektivet att också BAT-slutsatser
för sidoverksamheten ska beaktas under pågående
tillståndsprocess för den huvudsakliga verksamheten,
kan beaktandet inte vara beroende av verksamhetsutövarens
bedömning. Däremot följer det av principen
om skydd för berättigade förväntningar
att sidoslutsatser beaktas endast om det är skäligt
med avseende på verksamhetsutövaren. Enligt detaljmotiven
i propositionen (s. 125/II) skulle det vara oskäligt
att behöva tillämpa de slutsatser som trätt
i kraft efter det att ärendet inletts, t.ex. i det fallet
att tillståndsansökan till följd av det
kräver komplettering och det skulle vara nödvändigt
att kungöra ansökan på nytt, vilket skulle
fördröja handläggningen av ärendet
betydligt. För iakttagande av utsläppsnivåerna
kunde man för att säkerställa rimligheten
också fastställa övergångstider
som vid behov skulle vara längre än fyra år
efter det att slutsatserna offentliggjorts.
Miljöutskottet anser att särskilt övergångstider
i de flesta fall kan leda till ett slutresultat där den
beskrivna överraskande tillämpligheten av BAT-slutsatser
för sidoverksamhet mitt i tillståndsprocessen
för BAT-slutsatserna för den huvudsakliga verksamheten ändå inte
skulle leda till ett slutresultat som är oskäligt
för verksamhetsutövaren, utan tvärtom
vore ändamålsenligt både för
tillståndsmyndigheten och verksamhetsutövaren.
På så sätt skulle en ny tillståndskontroll
till följd av BAT-slutsatserna inte behöva aktualiseras
kort efter att en pågående tillståndsprocess är
avslutad. Men eftersom det ändå kan leda till
olika tolkningar i olika myndigheter att avgörandet beror
på prövning av skälighet, bör
tillämpningen följas upp och vid behov bör
en regeländring övervägas. Direktivbestämmelsen
tolkas dessutom något olika i olika medlemsländer.
Också därför är det motiverat
med en omsorgsfull uppföljning av praxis. Utskottet vill
betona att det är ytterst viktigt att det inte blir stockning
i tillståndsförfarandena på så sätt
att det hindrar industrins verksamhetsförutsättningar.
Också förvaltningsutskottet betonar att det är viktigt
att tillståndsmyndigheten och verksamhetsutövaren
för en dialog under handläggningen. Till exempel
vid bedömningen av kriterierna för bästa
tillgängliga teknik ska tillståndsmyndigheten
enligt 75 § 3 mom. höra verksamhetsutövaren
om de tillståndsvillkor som meddelas enligt momentet, om
de avviker väsentligt från det som sökanden
anger i sin ansökan. Om ansökan kompletteras till
följd av hörandet ska tillståndsmyndigheten överväga
att på nytt kungöra tillståndsansökan
eller ordna nytt hörande på samma grunder som
i övrigt, när ansökan kompletteras efter
remiss- och hörandeförfarande. Utskottet menar
att detta kan minska behovet att överklaga och förkorta
den samlade handläggningstiden.
Miljöförvaltningens resurser och smidigare tillståndsförfarande
Av propositionen framgår det att revideringen av miljöskyddslagen
och genomförandet av direktivet om industriutsläpp
kräver större resurser för tillstånds-
och tillsynsmyndigheterna och för fullföljdsdomstolarna.
Direktivgenomförandet förväntas medföra
stor ärendebalans på både tillsynsmyndigheterna
och tillståndsmyndigheterna eftersom tillstånden
för anläggningarna måste kontrolleras
när de nya bestämmelserna och BAT-slutsatserna
införs. Verkställandet kräver också extra
resurser för tillsyn.
Miljöutskottet instämmer med förvaltnings-, jord-
och skogsbruks- och ekonomiutskottet i att det är positivt
att regeringen vill medverka till att miljöskyddsärenden
i allt högre grad handläggs elektroniskt. En elektronisk
handläggning av tillståndsansökningar
medför betydligt större effektivitet och kan också ge
bättre kvalitet. Propositionen har också som syfte
att främja information på elektronisk väg.
Därmed kan man förbättra informationen
om miljöfrågor och ge allmänheten bättre
möjligheter till deltagande.
I detta sammanhang vill utskottet också påminna
om den planerade strukturpolitiska modellen, som breddar tillämpningen
av överläggningar på förhand
och styrning i förväg mellan myndigheterna och
verksamhetsutövarna. Mer proaktiv dialog kan enligt utskottet
förbättra kvaliteten på tillståndsansökningarna
och därmed snabba upp tillståndsprocessen. Tillståndsförfarandets
längd kan också påverkas av den föreslagna
40 § om komplettering av ansökan. Om ansökan är
bristfällig ska sökanden enligt paragrafen ges
tillfälle att komplettera ansökan. Men om ansökan
inte kompletteras inom utsatt tid, kan ärendet lämnas
utan prövning. Den nya bestämmelsen kan påskynda
kompletteringen av ansökan och på så sätt
i praktiken påverka handläggningstiden.
Utskottet konstaterar att också den föreslagna 80 § om översyn
av tillstånd på grund av nya slutsatser beaktar
strävan att undvika handläggning av onödiga
tillståndsansökningar med påföljande
administrativ börda för tillståndsmyndigheter
och verksamhetsutövare. Paragrafens 3 mom. innehåller
ett förfarande enligt direktivet, som innebär
att nya slutsatser inte automatiskt betyder att tillstånden
och tillståndsvillkoren måste ses över,
utan tillsynsmyndigheten får först bedöma
om en översyn är nödvändig utifrån
informationen från verksamhetsutövaren. Om tillståndsvillkoren
inte behöver ses över ska myndigheten meddela
verksamhetsutövaren sin bedömning, behandlingen
av översynsärendet avslutas och verksamheten kan
fortsätta på tidigare villkor. Miljöutskottet
instämmer med förvaltningsutskottet i att förfarandet är ändamålsenligt.
Minskade administrativa resurser tvingar i fortsättningen
fram ett effektivare tillståndssystem för att
handläggningstiderna ska förbli skäliga.
Utskottet vill betona att det också med tanke på företagens
verksamhetsförutsättningar och eventuella industriella
investeringar är av stor vikt att miljöförvaltningen
ges de resurser den behöver för att sköta
sina lagstadgade uppgifter. Miljötillstånden måste
handläggas snabbt och smidigt och på ett sätt
som är acceptabelt och lämpligt ur hela samhällets
synvinkel och som håller hög standard i fråga
om miljöskyddet. Miljöförvaltningen måste
således tillförsäkras tillräckligt
med resurser och expertis. Överbelastningen måste åtgärdas
med det snaraste, bl.a. i fråga om torvärenden.
Här påpekar utskottet också att det föreslår
en förlängning av tidsfristen för ansökan
om tillstånd i 230 §. Syftet är att förhindra
att den redan svåra situationen med anhopningen av tillståndsansökningar
förvärras ytterligare.
Med hänvisning till det som sägs ovan och
till utlåtandena från förvaltningsutskottet,
jord- och skogsbruksutskottet respektive ekonomiutskottet anser
miljöutskottet det dessutom nödvändigt
att man också i fortsättningen försöker
göra miljötillståndsförfarandena
smidigare och snabbare. Att effektivisera myndighetsarbetet har
funnits med som aspekt i beredningen av propositionen, men effektiviseringsåtgärderna
och
ett lättare tillståndsförfarande ingår
egentligen som uppdrag i beredningsprojektet för andra
fasen av miljöskyddslagen. Utskottet vill påskynda
att lagberedningsprojektet genomförs inom utsatt tid. Utskottet
konstaterar i sammanhanget också att jord- och skogsbruksutskottet
i sitt utlåtande har ansett att tillståndsförfarandet för
fiskodling i recirkulationsanläggningar bör frångås
helt eller åtminstone förenklas märkbart.
Undersökningar visar nämligen att fiskodling i
recirkulerande system har liten och hanterbar miljöpåverkan,
samtidigt som möjligheterna att öka fiskodlingen
särskilt i inlandsvattnen växer stort. Behandlingen
av detta förslag bör ingå i beredningsprojektet
för andra fasen. Med hänvisning till detta föreslår
utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande enligt
vilket regeringen förutsätts se till att det finns
tillräckliga resurser för en snabb behandling
av miljötillstånd att den skyndsamt genomför
en reform som effektiviserar, förenklar och försnabbar
miljötillståndsförfarandena och där
systemet för sökande av ändring enligt
miljöskyddslagen ses över genom en utredning av
möjligheten att införa besvärstillstånd (Utskottets
förslag till uttalande 1).
Effektivare efterkontroll av miljöskyddet
Enligt förslaget till miljöskyddslag ska närings-, trafik-
och miljöcentralerna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna
vara tillsynsmyndigheter precis som nu. Det som är nytt
i lagen är bestämmelserna om allmänna
principer för tillsyn, bestämmelserna om tillsynsplaner
och tillsynsprogram och bestämmelserna om riskbedömning
som grund för tillsyn. Tillsynsmyndigheten ska upprätta
en tillsynsplan och den ska innehålla uppgifter om miljöförhållandena
i området, tillgängliga resurser och metoder för
tillsyn plus ett tillsynsprogram med information om tillsynsobjekten
och regelbundna tillsynsåtgärder. Genom tillsynsbestämmelserna
genomförs förpliktelserna om tillsyn i direktivet
om industriutsläpp.
Utskottet välkomnar att propositionen också innehåller
bestämmelser om att införa en tillsynsavgift,
som utskottet har efterlyst flera gånger. Det bör
dock noteras att största delen av utgifterna för
både kommunernas och närings-, trafik- och miljöcentralernas
tillsyn enligt miljöskyddslagen måste bekostas
med skatteinkomster också efter det att avgifterna införs,
eftersom avgiftsbelagda inspektioner och rapportgenomgångar
bara utgör en del av allt arbete som tillsynsmyndigheterna
utför.
Miljöutskottet välkomnar i likhet med förvaltningsutskottet,
jord- och skogsbruksutskottet och ekonomiutskottet en mer systematisk
tillsyn. Då kan resurserna användas effektivare
och för rätt ändamål miljöskyddsmässigt
sett. Avgifter ska införas för sådan
regelbunden tillsyn över anläggningar som anges
i tillsynsprogrammet, inbegripet inspektioner och granskning av
periodiska rapporter och inspektioner som hänför
sig till ett förvaltningstvångsförfarande.
En myndighet kan ta ut en avgift som högst motsvarar det
genomsnittliga självkostnadspriset för åtgärden.
Förslaget innebär att närmare bestämmelser
om avgifterna utfärdas genom förordning av statsrådet
och om kommunernas avgifter i kommunernas taxebeslut. Miljöutskottet
föreslår att 205 och 206 § om avgifterna ändras
på det sätt som framgår närmare
av detaljmotiven.
Med tillsynsavgifterna kan man förbättra tillsynsresurserna
och därmed också förbättra tillsynen,
betonar utskottet. För att det ska bli så måste
inkomsterna från avgifterna faktiskt användas
för tillsyn. Den eftersträvande effekten kan emellertid
inte uppnås om andra anslag för tillsyn samtidigt
skärs ner. Med hänvisning till det som sägs
ovan föreslår utskottet att riksdagen godkänner
ett uttalande där regeringen förutsätts
se till att närings-, trafik- och miljöcentralerna
faktiskt använder intäkterna av tillsynsavgifterna
till tillsyn utan att övriga tillsynsmedel minskas (Utskottets
förslag till uttalande 2).
Förvaltningstvång
Miljöutskottet har ägnat särskild
uppmärksamhet åt bestämmelserna i propositionen
i fråga om förvaltningstvång. I 179 § i
miljöskyddslagen föreslås en ny bestämmelse
om tillsynsmyndighetens åtgärder vid lagstridigt
förfarande. Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 2 § i
vattenlagen. Om miljöskyddslagen eller med stöd
av den utfärdade bestämmelser eller meddelade
villkor, förelägganden och föreskrifter
inte har iakttagits, ska tillsynsmyndigheten med hänsyn
till sakens natur uppmana den som gjort sig skyldig till överträdelsen
att upphöra med förfarandet. Myndigheten ska också vidta åtgärder
för att väcka ett förvaltningstvångsärende
som avses i 175 och 176 §.
Med hänvisning till de senaste tidernas händelser
anser utskottet att det är särskilt viktigt och
angeläget att fästa uppmärksamhet vid
bestämmelserna om förvaltningstvång och
vill samtidigt betona både verksamhetsutövarens och
tillsynsmyndighetens skyldighet att bidra till behövliga åtgärder
vid undantagssituationer. I samband med ett lagstridigt förfarande
ska verksamhetsutövaren omedelbart vidta korrigerande åtgärder
och underrätta tillsynsmyndigheten om saken. Myndigheten
ska aktivt övervaka situationen och vid behov tillgripa
uppmaningar och förvaltningstvång.
Som det konstateras i motiveringen i propositionen framgår
de centrala kraven på tillståndspliktig verksamhet
av tillståndsbestämmelserna och en del också av
ansökningen. De krav som ställts på verksamheten
kan också framgå av de allmänt bindande
bestämmelserna enligt näringsgren, såsom
av statsrådets förordningar. De ska iakttas både
vid tillståndspliktig verksamhet och vid registrerad verksamhet.
Utskottet vill betona att en effektiv tillsyn över miljötillstånden
i praktiken förutsätter att tillståndsansökningarna
och tillståndsbesluten är väl gjorda
och att de är tillräckligt entydiga och klara.
Den föreslagna undantagsbestämmelsen i 181 § om
avbrytande av verksamhet har preciserats i förhållande
till 86 § i den gällande lagen. Om det finns en
risk för förorening av miljön eller fara för
människans hälsa ska verksamheten enligt paragrafen
avbrytas, om de möjliga konsekvenserna är omedelbara
och allvarliga. Miljöskadeverkningarna ska vara betydande
för att avbrott ska komma på fråga. Lagstridig
verksamhet är inte en förutsättning för
tillämpningen. I enlighet med proportionalitetsprincipen
kan hela verksamheten inte avbrytas, om avbrottet går att begränsa
till den del av verksamheten som orsakar skada. Myndigheten behöver ändå inte
invänta verksamhetsutövarens åtgärder,
om de negativa hälsoeffekterna eller risken för
förorening av miljön är så omedelbar
och allvarlig att ett dröjsmål strider mot allmänt
intresse.
Omfattande industriprocesser kan i allmänhet inte avbrytas
på ett enkelt sätt, utan det måste i praktiken
ske på ett kontrollerat sätt bl.a. för
att hindra okontrollerade miljökonsekvenser. Kontakten
med verksamhetsutövaren är således viktig
och verksamhetsutövaren ska kunna närvara när
verksamheten avbryts.
I 3 mom. finns en ny bestämmelse om fördelningen
av behörigheten mellan myndigheterna vid tillämpningen
av paragrafen. Tillståndspliktig verksamhet avbryts av
den statliga tillsynsmyndigheten om miljötillståndet
beviljas av den statliga miljötillståndsmyndigheten
och av den kommunala miljövårdsmyndigheten om
tillståndet beviljas av den.
Utskottet konstaterar att miljöministeriet har publicerat
nya tillsynsanvisningar som är strängare än
förr när det gäller att tillgripa förvaltningstvång
vid behov. Även om förvaltningstvång
endast behövs i undantagsfall, måste tillsynen
vara på en sådan nivå att tillsynsmyndigheten
känner till läget och har förmåga
att agera som lagen föreskriver. Tillsynsanvisningarna bör
ses över i samband med att denna lagändring träder
i kraft.
Förläggning av torvutvinning
Statsrådets principbeslut av den 30 augusti 2012 innehåller
samlade riktlinjer om nyttjande och skydd av Finlands myr- och torvmarker.
Riktlinjerna baserar sig på ett förslag till en
nationell strategi för ett hållbart och ansvarsfullt
nyttjande och skydd av myr- och torvmarker. Strategin togs fram
av en brett sammansatt arbetsgrupp tillsatt av jord- och skogsbruksministeriet.
Enligt principbeslutet samordnas ett hållbart och ansvarsfullt
nyttjande och skydd av myr- och torvmarker genom att styra ny markanvändning som
på ett betydande sätt förändrar
myrarna till myrar och torvmarker som redan är utdikade
eller vars naturtillstånd annars har förändrats
betydligt, genom att genomföra sektorspecifika riktlinjer
för ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande och
skydd av myr- och torvmarker och genom att göra nätverket
av skyddade myrar mer representativt och ekologiskt fungerande.
Enligt riktlinjerna i principbeslutet väljs objekten
ut med hjälp av en naturtillståndsskala i sex
steg och därtill anslutna rekommendationer om nyttjandet.
Rekommendationerna bifogas både strategin och principbeslutet.
Utskottet vill betona att enligt den allmänna rekommendation som
bifogas principbeslutet är det ett allmänt mål
att torvutvinningen ska gälla myrar av klasserna 1 och
0.
Syftet med 13 § i förslaget till miljöskyddslag är
att bidra till målet att styra torvutvinningen till myrar
och torvmarker som redan är utdikade eller vars naturtillstånd
annars har förändrats betydligt. Bestämmelsens
syfte är att i tillståndsprövningen beakta
andra än med stöd av miljöskyddslagen
skyddade naturvärden. Eftersom miljöskyddslagen är
en utsläppslag, kan lokala naturvärden som förloras
på grund av fysisk ändring till följd
av placering av produktionsfältet och inte på grund
av föroreningseffekt till följd av placeringen
inte beaktas vid tillståndsprövningen enligt den
gällande lagenHFD:s första principiella avgörande
2005:27..
Det måste i sammanhanget konstateras att förorening
av vatten har betraktats som ett centralt miljöproblem
i samband med torvutvinning. Därför har tillståndspraxis
för nya produktionsfält skärpts tydligt
under de senaste åren. Vattenhanteringen på översilningsfält
har effektiviserats väsentligt, men undantagssituationer är
fortfarande ett problem med avseende på vattenvården,
i synnerhet de årliga översvämningarna. Syftet
med den föreslagna 13 § är dock att särskilt
skydda naturvärdena i myrarna från dräneringseffekter
av torvutvinningen. Utskottet konstaterar att det med avseende på lagstiftningssystematiken
inte kan betraktas som det bästa möjliga alternativet
att placera denna typ av reglering i miljöskyddslagen.
Men lösningen kan ändå accepteras på grund
av att bestämmelsen innefattar en hög tröskel,
möjligheter till undantag och de ändringar som
utskottet föreslår för mer noggrann avgränsning
och ökad exakthet som utskottet framställer nedan.
Geologiska forskningscentralen bedömer att ca 1,2 miljoner
hektar av Finlands myrar lämpar sig tekniskt för
torvutvinning. Av denna mängd är ca 62 000 hektar
i produktion, ca 530 000 hektar utdikade och ca 620 000 hektar odikade.
Torvutvinningen beräknas behöva ca 50 000 ha ny areal
före utgången av 2020.
Under utskottsbehandlingen har centralen färdigställt
en utredning om hur myrarna kan kategoriseras enligt en naturtillståndsskala.
Enligt utredningen är andelarna enligt areal för
graden av naturtillstånd i fråga om klassificerade
myrar följande: klasserna 0—1: 53 %,
klass 2: 31 %, klass 3: 14 %, klass 4: 1 % och
klass 5: under 1 %. Motsvarande tal uttryckt i
areal är: klasserna 0—1: 1 100 000 ha, klass 2:
640 000 ha, klass 3: 290 000 ha, klass 4: 25 000 ha och klass 5:
5 725 ha.
I de fem landskapsplaner där torvutvinningsområdena
har planerats enligt statsrådets riksomfattande mål
för områdesanvändning från 2008
har över två gånger fler myrar i klasserna 0—2
anvisats som torvutvinningsområden än vad som
enligt beräkningarna behövs i hela landet. Men
dessa områden är inte nödvändigtvis
i torvproducenternas besittning nu eller i framtiden, så det
handlar om en teoretisk potential.
Utfrågningen i utskottet har också gett information
från torvproducenterna om placeringen av torvutvinningen
och om fördelningen av områden för torvutvinning
enligt kategorierna i naturtillståndsskalan. Den visar
att av de myrar som är lämpliga för torvutvinning
och som är i torvproducenternas besittning hör
uppskattningsvis cirka hälften till klasserna 0—1
och omkring 30 procent till klass 2. Cirka 20 procent av myrarna
kan inte alls utnyttjas då utgångspunkten enligt
propositionsmotiven är att myrar i klasserna 0—2
inte ingår i bestämmelsens tillämpningsområde.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att de faktorer
som ska beaktas vid bedömning av betydelsen av naturvärden
inte i paragrafens ganska allmänna formulering väsentligen
preciserar innehållet i grunderna för avslag av
tillstånd. Därför anser utskottet det
problematiskt att det på grundval av bestämmelsen är
rätt svårt att förutsäga när
tillstånd för placering av torvutvinning inte
beviljas. Detsamma gäller bemyndigandet att utfärda
förordning: grundlagsutskottet anser det därför
nödvändigt att paragrafen preciseras för
att den ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Jord-
och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande ansett att
13 § måste ändras så att den
tydligare motsvarar propositionens detaljmotiv. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår
att 13 § ska ändras så att myrar i klasserna
0—2 i praktiken förblir i torvutvinning genom
en bestämmelse om att paragrafen inte ska tillämpas,
om det är fråga om en myr med både utdikade
och odikade delar där en utdikning förhindrar
hydrologisk förbindelse mellan myren och omgivningen. Dessutom
behövs det också en precisering om att bestämmelsen
uttryckligen gäller hotade typer av myrbiotoper och inte alla
generellt utrotningshotade arter eller hotade livsmiljöer
som finns i området.
Också ekonomiutskottet ser det i sitt utlåtande
som nödvändigt att 13 § preciseras så att
syftet enligt motiven till lagförslaget och uttalandet vid
statsrådets allmänna sammanträde framgår entydigt även
av paragrafen. Det förutsätter att bestämmelsen
preciseras till exempel i den riktning som framförs i jord-
och skogsbruksministeriets utlåtande, dvs. så att
myrar i klasserna 0—2 klart faller utanför tillämpningsområdet.
Statsrådet godkände tillsammans med propositionen
enhälligt ett uttalande som betonar att ett årligt
torvuttag kräver att tillräckligt många miljötillstånd
beviljas för nya produktionsområden. Enligt uttalandet
kräver detta att 13 § inte tillämpas
på myrar som enligt naturtillståndsskalan hör
till klasserna 0—2.
Med hänvisning till detta anser miljöutskottet det
nödvändigt att innehållet i 13 § preciseras enligt
följande:
Miljöutskottet föreslår en ändring
i det föreslagna 13 § 1 mom. Genom den avgränsas
paragrafens tillämpningsområde till att gälla
endast utrotningshotade myrlevande arter och myrbiotoper som är
nationellt eller regionalt betydelsefulla. Avgränsningen
innebär en betydande inskränkning i det antal
arter och biotoper vars förekomst på platsen potentiellt
måste utredas. Avgränsningen eliminerar också möjligheten
att en hotad art som sporadiskt iakttas i området men som ändå inte är
en typisk myrlevande art skulle leda till att bestämmelsen
tillämpas. Momentet har dessutom kompletterats med myrens
naturtillstånd som grund för bedömning
av betydelsen, och i anslutning till det föreskriver det
nya 4 mom. närmare utifrån förändringar
i naturtillståndet när hela bestämmelsen
inte alls ska tilllämpas. Utskottet vill betona
att tröskeln för begränsning av förstörelse
av nationellt eller regionalt betydande naturvärden i myrar
i 1 mom. med avsikt är hög, dvs. det handlar om
ytterst betydande naturvärden.
Lagförslagets 13 § 2 mom. föreslås
förbli oförändrat. Enligt det kan verksamheten
oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom. förläggas till
ett visst område, om placeringen inte äventyrar
möjligheterna att bevara i 1 mom. avsedda naturvärden
i den del av landet dit verksamheten förläggs
eller om tillämpningen av 1 mom. hindrar en med hänsyn
till allmänt intresse viktig verksamhet och det inte annars
finns något hinder för att tillstånd
ska beviljas. Eftersom nationellt eller regionalt betydelsefulla
naturvärden inte är jämnt fördelade
i olika delar av landet äventyrar ett torvutvinningsprojekt
inte nödvändigtvis bevarandet av naturvärden
i den berörda delen av landet. Utskottet vill påpeka
att undantagen i 2 mom. är separata och att ett undantag som
gäller hinder för allmänt intresse inte är
begränsat till någon kategori för naturtillstånd. Ändå ska
det allmänintresse som kommer på fråga
i intressejämförelsen vara mer betydande ju mer
betydande naturvärden det handlar om. Utskottet anser att
propositionens motivering i detta avseende står i konflikt
med paragraftexten.
Utskottet föreslår att det föreslagna
13 § 3 mom. huvudsakligen förblir oförändrat.
Men utskottet föreslår ändå att
det för exakthetens skull ska kompletteras med ett krav
på att planer ska ha vunnit laga kraft. Enligt ändringsförslaget
tillämpas 13 § inte om de i paragrafen avsedda
naturvärdena har beaktats i en lagakraftvunnen landskapsplan
eller en lagakraftvunnen generalplan med rättsverkningar
och verksamheten placeras på ett område som reserverats
för den i planen. Utskottet hänvisar till detaljmotiveringen
till 3 mom. i propositionen och anser det positivt att en stor del
av torvutvinningsområdena i fortsättningen kommer
att placeras direkt på grundval av planläggningen
då processerna för landskapsplanering framskrider.
Det är eftersträvansvärt dels med avseende
på att den regionala planläggningen stärks,
dels för att det ger möjligheter att undvika att
naturvärdena i samma område utreds och bedöms
i två separata förfaranden.
Utskottet föreslår att paragrafen utökas
med ett nytt 4 mom. som i praktiken enligt det ovan anförda
preciserar att myrar av klasserna 0—2 lämnas utanför
bestämmelsens tillämpningsområde. Enligt
den nya bestämmelsen kan torvutvinningen trots bestämmelsen
placeras på myrar vars naturtillstånd har förändrats
betydligt till följd av utdikning. Förändringen
i naturtillståndet ska bedömas med beaktande av
hur utdiktningen har förändrat vattenhushållningen
och vegetationen. Närmare bestämmelser om betydande
förändring i naturtillståndet utfärdas
genom förordning av statsrådet.
Utskottet finner det inte möjligt att i paragrafen
direkt hänvisa till kategorierna i naturtillståndsskalan
i bilagan till strategin om skydd av myrar eftersom kategorierna
inte har en juridiskt självständig status. Ändå är
det i praktiken just det som avses. I stället för
att hänvisa till kategorierna omnämns i 4 mom.
på lagnivå som en avgörande faktor en
betydlig förändring av naturtillståndet
vars väsentliga delfaktorer är förändringar
i myrens vattenhushållning och vegetation såsom
närmare framgår av naturtillståndsskalan.
I praktiken är det myrar i klasserna 0—2 enligt
beskrivningen i den nämnda skalan som har genomgått
betydliga förändringar. Väsentligt för
en myr i klass 2 är t.ex. att den har både utdikade
och odikade delar. Utdikningen förhindrar en hydrologisk
förbindelse mellan myren och omgivningen. I en del av den
odikade arealen förekommer uttorkning. Den för
myren typiska floran har lidit: risvegetationen kan ha ökat
och likaså kan det finnas exempel på ökad trädvegetation
eller plantuppslag. På samma sätt har vattenhushållningen
i myrar i klass 1 förändrats genomgående
och vegetationsförändringarna är tydliga.
Trädbeståndet har tydligt vuxit till sig eller
området har tagits över av plantor eller skog.
En myr i klass 0 har blivit oåterkalleligen förändrad:
vattenhushållningen har förändrats och
förändringen av vegetationen har gått
långt.
Med hänvisning till statsrådets uttalande
om att avgränsa myrar i klasserna 0—2 utanför
till-lämpningsområdet anser utskottet att ändringen är
nödvändig eftersom motiveringarna och paragrafförslaget
i propositionen i detta avseende står i inbördes
konflikt. Utskottet vill betona att motiveringen i utskottets betänkande
i detta avseende ersätter texten i propositionens detaljmotiv.
Den väsentliga ändringen jämfört
med motiveringen i propositionen gäller omnämnandet
på sidan 96—97 om att bestämmelsen ska
tillämpas på ett sätt som överensstämmer
med riktlinjerna i principbeslutet om skydd av myrar. Utskottet
betonar att bestämmelsen inte alls tillämpas på myrar
i kategori 0-2 på naturtillståndsskalan, och ingen
kompatibilitetsbedömning görs, utan undantaget är
kategoriskt. Utskottet finner detta nödvändigt
för att säkerställa att bestämmelsen är
tillräckligt tydlig och förutsägbar. Ändrad
enligt utskottets förslag och preciserad genom förordning
av statsrådet är regleringen så klar
och entydig att tillståndsförfarandet är
enhetligt och inte leder till långa tillståndsprocesser
på grund av överklaganden.
Utskottet förutsätter att statsrådet
genom förordning föreskriver om betydande förändring
i naturtillståndet enligt ovan; då är
det möjligt att med entydig klarhet förutsäga
när placering av torvutvinning är möjlig
trots bestämmelsen. Utan en förordning som innehåller
det väsentliga av texten till naturtillståndsskalan
och trots förslaget att grunderna för betydande
förändring i naturtillståndet föreslås
föreskrivas på lagnivå kan det anses
vara ett icke-acceptabelt sätt att genom motivering reglera
att de nämnda myrarna i klasserna 0—2 i praktiken
faller utanför tillämpningsområdet då de
inte kan nämnas i paragraftexten. Med hänvisning
till detta föreslår utskottet att riksdagen godkänner
ett uttalande som förutsätter att regeringen så snart
som möjligt sätter i kraft en förordning
med närmare bestämmelser om en betydlig förändring
i naturtillståndet på det sätt som framgår
av betänkandet genom att i förordningen i detalj
skriva ut att myrarna av klasserna 0—2 faller utanför
till-lämpningsområdet på samma sätt
som framgår av naturtillståndsskalan i bilagan
till statsrådets principbeslut avseende skyddet av myrmarker (Utskottets
förslag till uttalande 3).
Ersättningsfrågan
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att ingen
med hänvisning till skäl i grundlagen kan anses
ha rätt att få ersättning för
att ägaren inte kan använda sin egendom för
verksamhet som inte uppfyller de lagstadgade kriterierna för
placering som hindrar att miljön förstörs.
Samtidigt påpekar utskottet att grundlagen å andra
sidan inte heller hindrar att det införs en bestämmelse om
riktad ersättning. Inom ramen för sin prövningsrätt
kan lagstiftaren ta hänsyn till bland annat att det allmänna
kan ha bättre möjligheter att svara för
kostnaderna för skyddet än enskilda. Å andra
sidan inskränks regleringen om ersättning av att
de förväntade ersättningarna därför
inte får bli så höga att man tvingas
införa avsevärda begränsningar i det
ansvar för naturen och dess mångfald som 20 § 1
mom. i grundlagen föreskriver om.
Jord- och skogsbruksutskottet anser i sitt utlåtande
att miljöutskottet bör utreda frågorna
om kompensation i anknytning till 13 § grundligt med tanke
på ett eventuellt system för ersättning,
eftersom det inte finns något konstitutionellt hinder för
detta.
Ekonomiutskottet frågar om målet att bevara mångfalden
i naturen inte borde uppnås på det sätt
som bestäms i naturvårdslagen. Att inkludera myrar
med särskilt betydelsefulla naturvärden i naturskyddsprogrammet
skulle också bidra till att lösa frågan
om ersättningar. I likhet med jord- och skogsbruksutskottet
och med hänvisning till det som sagts om naturvårdslagen
ser ekonomiutskottet det som viktigt att miljöutskottet
noggrant utreder möjligheten att skapa ett ersättningssystem
eller på annat sätt uppnå motsvarande
effekt, till exempel genom ett myrskyddsprogram enligt naturvårdslagen.
Miljöutskottet konstaterar att avslag i fråga om
ett miljötillstånd enligt den gällande
miljöskyddslagen inte kan ge upphov till ersättningsskyldighet.
Ingen har en ersättningsrättsligt skyddad rätt
att förorena miljön. Men om naturvärden är
skyddade med stöd av naturvårdslagen, bestäms
rätten till ersättning enligt naturvårdslagen.
Naturvårdslagen föreskriver om utbetalning av
ersättning för begränsad användning
av egendom om en markägare åsamkas betydande olägenhet
av ett lagenligt beslut om avgränsning av en biotop eller
habitatet för en särskilt skyddad art eller förbud
mot att skada eller förstöra parnings- och rastplatser
enligt bilaga IV till habitatdirektivet, och tillstånd
till undantag från förbudet inte kan beviljas.
Rätten till ersättning aktualiseras när ägaren
har ansökt om tillstånd enligt naturvårdslagen
till undantag från förbudet och ansökan
har avslagits.
Samtidigt är det möjligt att utan ersättningsskyldighet
avslå en tillståndsansökan enligt vattenlagen
både genom intressejämförelse och ovillkorliga
hinder för tillstånd på grund av projektets
inverkan på naturvärden. Också enligt 42 § 1
mom. 4 punkten i den gällande miljöskyddslagen
krävs det för att tillstånd ska kunna beviljas
att verksamheten inte leder till försämring av
speciella naturförhållanden, vilket i propositionens
motivering beskrevs som områdets exceptionella naturvärden
som helhet. Miljöutskottet vill betona att det väsentliga
för dessa är att tröskeln för
att avslå ansökan om tillstånd ska vara
mycket hög. När grunden för avslag enligt
den föreslagna 13 § granskas, är
utgångspunkten på samma sätt att tröskeln
ska vara hög. Det handlar om förstörelse
av nationellt eller regionalt betydelsefulla naturvärden.
Också i detaljmotiven i propositionen (s. 202/II)
betonas att "tröskeln för inskränkningar
har i förslaget fastställts på en hög
nivå. Med betydelsefulla naturvärden avses således
förekomster av arter och biotoper som bedömts
vara utrotningshotade och som på grund av sin omfattning
eller förekomstens placering är särdeles
betydande."
Miljöskyddsutskottet anser därför
att om man drar en parallell till skyddet av arter enligt naturvårdslagen
kan en ersättningsbestämmelse lämpligen
kopplas till den reglering som avses i 13 §, medan en ersättningsbestämmelse
jämförd med grunden om försämring
av speciella naturförhållanden enligt den gällande
miljöskyddslagen inte vore motiverad. Det bör
också beaktas att hindren för beviljande av tillstånd
utan ersättning enligt de nämnda lagarna baserar
sig på verksamhetens föroreningseffekt och i den
situation som avses i 13 § handlar det om effekterna av
verksamhetens fysiska förläggning. Å andra sidan
kan tillstånd enligt t.ex. vattenlagen vägras
utan ersättningsskyldighet även utanför
bekämpning av förorening genom intressejämförelse
och ovillkorligt hinder för beviljande, där emellertid
tröskeln som sagt är mycket hög.
Miljöutskottet bedömer att 13 § kan
godkännas i den form som utskottet föreslår
och utan en separat bestämmelse om ersättning.
Det baserar sig för det första på att
bestämmelsen endast i begränsad utsträckning
gäller förstörelse av nationellt eller
regionalt betydelsefulla naturvärden. För det
andra tillämpas bestämmelsen inte om de i 1 mom.
avsedda naturvärdena har beaktats i landskapsplanen eller
i en generalplan med rättsverkningar och verksamheten placeras
på ett område som reserverats för den.
För det tredje innehåller bestämmelsen
en möjlighet till undantag på grundval av verksamhet
som är viktig med hänsyn till allmänt
intresse. För det fjärde tillämpas hela
bestämmelsen inte på myrar där naturtillståndet
har förändrats betydligt, och detta gäller
enligt erhållen utredning en så stor del av myrarna
att huvuddelen av torvutvinningsfälten i praktiken kan
förläggas till dem. Således blir inte
heller ersättningsfrågan aktuell annat än i
ett fåtal fall.
Utskottet konstaterar ytterligare att en arbetsgrupp för
skydd av myrar som tillsatts av miljöministeriet håller
på att ta fram ett naturskyddsprogram i enlighet med statsrådets
principbeslut om ett hållbart och ansvarsfullt nyttjande
och skydd av myr- och torvmarker. Programmet ska ange myrar med
nationellt betydelsefulla naturvärden som ska skyddas och åtgärderna
för att trygga dem. Programmet utarbetas med hänsyn till
statsbudgeten och tillgången till lämplig utbytesmark.
Den mark som tas med i programmet förvärvas eller
inlöses till staten. Följaktligen skyddas eventuellt
en del av myrarna. Enligt uppgift från verksamhetsutövare
har producenterna självmant undvikit att ansöka
om tillstånd för myrar i klasserna 4—5.
Grundlagsutskottets utlåtande
Lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning,
eftersom miljöutskottet på behörigt sätt
har beaktat grundlagsutskottets konstitutionella anmärkningar
om 13 § och 172 § 1 mom. 1 punkt i lagförslag
1.
Med undantag för regleringen om torvutvinning har grundlagsutskottet
i sitt utlåtande bedömt att bemyndigandena att
utfärda förordning är adekvata. Grundlagsutskottet
anser i fråga om genomförande av EU-bestämmelser
inom miljöområdet att det kan vara motiverat att
ha mer generösa delegeringsbestämmelser. Bestämmelser i
förordningar får inte ha karaktären av
normer som innehåller grunder för individens rättigheter
och skyldigheter. Därför kan regleringsmetoden
förorsaka en del problem med avseende på valet
av regleringsnivå. Miljöutskottet vill således
med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
betona att när statsrådet i fortsättningen
utfärdar förordningar med stöd av miljöskyddslagen
bör det noggrant utreda om det går att reglera
frågorna i förordning på ett sätt
som uppfyller kraven i grundlagen eller om det krävs nya grundläggande
bestämmelser i lag, som i förekommande fall kan
kompletteras med ett bemyndigande att utfärda förordning.
Grundlagsutskottet anser det i sitt utlåtande nödvändigt
att 13 § i lagförslag 1 kompletteras för
att det ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet
anser också att det inte är lämpligt
att grunderna för avslag enbart binds exempelvis till naturtillståndsklasserna
trots att klasserna i sig ger en grund för att bedöma
naturvärdenas betydelse. Däremot kan lagtexten
kompletteras så att den i enlighet med förslaget
i propositionen och i motsvarighet till det materiella innehållet
i naturtillståndsskalan visar på vilka typer av
myrar bestämmelsen inte alls tillämpas. Grundlagsutskottet
anser att en komplettering av paragrafen till exempel på detta
sätt uppfyller de krav på exakthet och noggrann
avgränsning som gäller för begränsning
av de grundläggande fri- och rättigheterna. En
sådan komplettering innebär att också bemyndigandet
att utfärda förordning preciseras på ett sätt
som är godtagbart med avseende på 80 § 1 mom.
i grundlagen.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande ytterligare
att 172 § 1 mom. 1 punkten ska ändras så att
man antingen kopplar ihop rätten att få uppgifter
med nödvändighetskravet eller preciserar uppgiftsinnehållet.
En sådan ändring är en förutsättning
för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig
lagstiftningsordning. Utskottet har gjort en ändring i
172 § på det sätt som framgår
av detaljmotiven.
Utlåtandena från förvaltningsutskottet,
jord- och skogsbruksutskottet och ekonomiutskottet
Förvaltningsutskottet tar i sitt utlåtande
särskilt upp effektiviseringen av tillståndshandläggningen, översynen
av tillståndsvillkoren, tillsynens planmässighet
och tillsynsavgiften samt frågor om resurser för
tillstånds- och tillsynsmyndigheterna. Jord- och skogsbruksutskottet
har tagit ställning till torvutvinning och fiskuppfödning, miljötillsyn
och tillsynsavgifter samt snabbare handläggning av miljötillstånd.
Ekonomiutskottet har särskilt tagit upp bestämmelserna
om bästa tillgängliga teknik, snabbare handläggning
av miljötillstånd och placeringen av torvutvinning.
Miljöutskottet har såvitt möjligt
beaktat utlåtandena enligt hänvisningarna i texten.
Detaljmotivering
1 kap.
4 §. Tillämpning i försvarsmakten
och i Gränsbevakningsväsendet.
Utskottets korrigering av bemyndigandet att utfärda
förordning i 3 mom. påverkar inte den svenska
texten.
5 §. Definitioner.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i 1 mom. 7 punkten
genom att infoga underpunkterna a och b.
2 kap.
9 §. Statsrådsförordningar om förebyggande
och hindrande av förorening av miljön.
Utskottet har ändrat justerat början av 1
mom. för att den språkligt ska lagens andra bemyndiganden
att utfärda förordning.
10 §. Statsrådsförordningar om förebyggande och
hindrande av förorening av miljön i vissa verksamheter.
Utskottet har gjort en korrigering som motsvarar ändringen
i 9 §.
13 §. Förläggning av torvutvinning.
Utskottet föreslår ändring i 1 och
3 mom. och ett nytt 4 mom. i enlighet med den allmänna
motiveringen. Eftersom ändringarna där beskrivs
i detalj upprepas motiven inte här.
3 kap.
22 §. Den kommunala miljövårdsmyndigheten.
Utskottet har gjort en teknisk justering i paragrafen.
23 §. Allmänna tillsynsmyndigheter.
EU:s förordning nr 73/2009 om direktstöd
har upphävts genom motsvarande förordning nr 1307/2013 som
dock träder i kraft först den 1 januari 2015. Utskottet
har korrigerat 2 mom. enligt detta. Ikraftträdandet beaktas
i bestämmelsen om ikraftträdande i 226 § 1
mom.
24 §. Övriga tillsynsmyndigheter.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i 3 mom. genom att ändra
den gamla benämningen tullverket till Tullen.
26 §. Myndigheter och inrättningar vid typgodkännande.
Utskottet har preciserat 3 mom. i fråga om det behöriga
ministeriet.
4 kap.
28 §. Tillståndsplikt i grundvattenområden.
Utskottet har gjort hänvisningarna i 2 mom. till lagens
bilagor tekniskt sett enhetliga genom att ta bort paragrafhänvisningen
och till alla delar hänvisa direkt till de verksamheter
som avses i bilagorna 1 och 2.
5 kap.
46 §. Samtidig behandling av tillstånd för
olika verksamheter.
Utskottet har ändrat "tillstånd" till "tillståndsärenden" i
paragrafrubriken. Dessutom har utskottet ändrat bestämmelsen
så att "av särskilda skäl" som
förutsättning för samtidig behandling
blir "av grundad anledning". Avsikten är
att betona att bestämmelsen får tillämpas
också i andra fall än i mycket exceptionella situationer.
7 kap.
80 §. Översyn av tillstånd på grund
av nya slutsatser.
Utskottet föreslår att 1 mom. ska kompletteras
med en bestämmelse enligt artikel 21.3 i industriutsläppsdirektivet
om att när tillståndsvillkoren bedöms
på nytt med anledning av BAT-slutsatserna avseende den
huvudsakliga verksamheten, ska alla nya och uppdaterade BAT-slutsatser
som är tillämpliga på anläggningen
och som har antagits sedan det förra tillståndet
utfärdades eller senast bedömdes på nytt.
9 kap.
96 §. Förvaltningsförfarande i vissa ärenden.
Utskottet föreslår att 2 mom. 1 och 3 punkten stryks
som obehövliga och att tillämpningsområdet
för 4 punkten begränsas till direktivanläggningar.
Det innebär att numreringen ändras och 2 punkten
blir en ny 1 punkt 1 och 4 punkten en ny 2 punkt. Paragrafens syfte är
att åstadkomma ett lättare förvaltningsförfarande
i vissa ärenden, och eftersom det inte är ändamålsenligt
att tilllämpa förfarandena för
anhängiggörande och information fullt ut varje
gång ett tillstånd eller en plan ändras,
kan 1 och 3 punkten strykas för att undvika en överflödig
administrativ börda.
10 kap.
97 §. Tillämpningsområde.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i 2 mom. 1 punkten
genom vilken bestämmelsens innehåll stämmer överens
med artikel 28 andra stycket led a i energiutsläppsdirektivet.
103 §. Utsläppsgränsvärden
för anläggningar som avses i statsrådets
beslut och beslutets förhållande till ett miljötillstånd.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras
genom ett omnämnande av att lagens 96 § är
tillämplig. Utan tillägget skulle förvaltningslagen
bli tillämplig, vilket inte är meningen.
15 kap.
140 §. Ytvattnens kvalitet.
Utskottet föreslår att bemyndigandet att utfärda
förordning ska göras enhetligt med motsvarande
bemyndigande i fråga om luftkvaliteten i 141 §.
144 §. Tryggande av luftkvaliteten.
Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras
med frasen "med de medel som står till buds".
Syftet är att betona att det också finns utsläppskällor
som kommunen varken har mandat eller möjlighet att påverka,
såsom långväga gränsöverskridande föroreningar
eller utsläpp från tillståndspliktig verksamhet.
Dessutom föreslår utskottet att också registreringspliktiga
verksamheter ska nämnas utöver de tillståndspliktiga.
Det klargör att den kommunala miljövårdsmyndigheten
inte är behörig att i syfte att genomföra
en luftvårdsplan meddela föreskrifter om att avbryta
eller begränsa registreringspliktiga verksamheter.
145 §. Luftvårdsplan.
Utskottet föreslår att ordet "och" på ett
ställe i 1 mom. ersätts med ordet "eller".
Som den står i propositionen kan bestämmelsen
tolkas så att om gränsvärdet överskrids
eller riskerar att överskridas ska kommunen göra
upp två separata planer, dvs. både en luftvårdsplan
på medellång sikt och en på lång sikt.
En sådan tolkning motsvarar dock inte syftet i det s.k.
luftkvalitetsdirektivet (2008/50/EG). Formuleringen
med "och" i propositionen baserar sig uppenbarligen
på ett misstag som begicks i samband med att luftkvalitetsdirektivet
genomfördes (RP 200/2010 rd). Direktivet säger
inget om den tid för vilken luftvårdsplaner på medellång
eller lång sikt (eller handlingsplaner på kort
sikt enligt 146 § i propositionen) ska utarbetas. Därför
konstateras det i proposition RP 200/2010 rd att det angående
den här frågan är omöjligt att
i den nationella lagstiftningen utfärda bestämmelser
som kan till-lämpas på alla situationer på ett
enhetligt sätt. Det blir då i sista hand kommunernas
uppgift att överväga saken.
147 §. Förfarandet för utarbetande
av planer samt lämnande av upplysningar.
Utskottet föreslår att 3 mom. ändras
genom att sista meningen stryks som obehövligt: "allmänheten" täcker också in
registrerade föreningar och stiftelser, varför
den separata bestämmelsen om dem bör strykas för
att förhindra dubbel reglering. Propositionen hänvisar
felaktigt till planer som gäller bullerbekämpning,
eftersom uttrycket "allmänheten" inte
alls är tillämpligt för deras vidkommande,
utan de berörda räknas upp. Dessutom har utskottet
gjort en teknisk korrigering i 4 mom. I fråga om skyldigheten
att informera ska hänvisningen gälla 3 mom. och
inte 2 mom. och dessutom tillfogas på finska att informationen ska
lämnas till allmänheten.
148 §. Överskridning av gränsvärden
orsakad av sandning och saltning.
Utskottet har strukit en felaktig hänvisning till 147 § 2
mom. i 2 mom. Dessutom föreslår utskottet
att "en utredning" i 3 mom. för tydlighetens
skull ska ändras till "upplysningar" eftersom
ordet "utredning" används i två något
olika betydelser i momentet.
18 kap.
165 §. Lämnande av uppgifter om fluorerade växthusgaser.
Utskottet har ändrat 1 mom. till följd av
att beslut nr 280/2004/EG har upphävts.
168 §. Regelbunden tillsyn.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
förtydligas genom att man understryker att det bara är
tillståndspliktiga och registreringspliktiga verksamheter
som berörs av omfattas av avgifter för regelbunden
tillsyn. Detta blir mer entydigt genom tillägg av ordet "niiden" på finska. Ändringsförslaget
påverkar inte den svenska texten.
172 §. Rätt att få upplysningar
och göra inspektioner.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett att
bestämmelsen i 172 § 1 mom. 1 punkten är
problematisk: enligt den har myndigheterna för att utföra
sina uppgifter rätt att trots sekretess få behövliga
upplysningar av myndigheter och verksamhetsutövare. Grundlagsutskottet
har förutsatt att antingen kopplas rätten att
få uppgifter till nödvändighetskravet
eller så preciseras innehållet i uppgifterna.
Det är en förutsättning för
att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med hänvisning till det förslår miljöutskottet
att 1 mom. 1 punkten ändras så att "behövliga" upplysningar ändras till "nödvändiga"
upplysningar.
186 §. Rätt att inleda ärenden.
Utskottet har i 2 mom. korrigerat en felaktig hänvisning
till 202 § 2 mom. till en hänvisning
till 202 § 3 mom.
187 §. Handräckning.
Utskottet har gjort en teknisk ändring i 1 mom. genom
att ändra den gamla benämningen tullverket till
Tullen.
19 kap.
190 §. Sökande av ändring.
Propositionen skulle innebära en ändring i
nuläget och leda till differentiering av bestämmelserna
om sökande av ändring i miljöskyddslagen
och vattenlagen i fråga om s.k. sammansatta projekt. Utskottet
föreslår att paragrafen ändras för
att förtydliga bestämmelserna om hörande
vid sökande av ändring för sammansatta
projekt. Detta sker genom en komplettering av 1 mom. med en bestämmelse
om att förfarandet i detta avseende sköts enligt
vattenlagen.
194 §. Begäran om omprövning av
beslut som gäller skyldigheten att se över tillstånd
för direktivanläggningar.
Utskottet har strukit orden "som gjort en utredning" ur
paragrafen som obehövliga.
196 §. Hörande med anledning av besvär över ett
beslut om miljötillstånd.
Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras
med ett 3 mom. med anknytning till ändringen i 190 §.
Syftet är att tydliggöra att besvärsskrifter
för sammansatta projekt lämnas till den beslutande
myndigheten och att de relevanta bestämmelserna i vattenlagen
tillämpas på hörande om besvär.
200 §. Verkställighet av beslut oberoende
av överklagande.
Utskottet har i paragrafens början preciserat att
behörigheten gäller den myndighet som fattat beslutet.
20 kap.
205 §. Avgifter.
Utskottets föreslår att 1 mom. 1 punkten
och 2 mom. 2 punkten preciseras på samma sätt
som 168 §. Förslaget påverkar inte den
svenska texten. Dessutom har utskottet kompletterat sista momentet
med en informativ hänvisning till grundbesvär.
206 §. Avgifter för tillsyn över
mikroföretag.
Utskottet hänvisar till utlåtandena från
grundlagsutskottet (s. 4), förvaltningsutskottet (s. 6), jord-
och skogsbruksutskottet (s. 5) och ekonomiutskottet (s. 5) och anser
att bestämmelsen behöver justeras. Detta görs
genom att till lagnivå lyfta definitionen på små företag, ändrad
till mikroföretag, och principerna för att fastställa storleken
på företag. Avgifterna för mikroföretag
och hushåll ska vara skäliga för att
kostnadsverkningarna inte i enskilda fall ska bli oskäliga för
dem. Förvaltningsutskottet anser i sitt utlåtande
att ett undantag från principen att avgifter tas ut till
fullt belopp är motiverat och jord- och skogsbruksutskottet
betonar behovet att genom definitionen på små företag
så väl som möjligt täcka in
de miljötillståndspliktiga jordbruks- och landsbygdsföretagen
och anser att ett lämpligt antal anställda i ett
småföretag är t.ex. tio personer. Ekonomiutskottet
hänvisar till den etablerade definitionen på mikroföretag:
färre än tio anställda och en årlig
omsättning eller balansomslutning på högst
2 miljoner euro.
Enligt miljöutskottets ändringsförslag
täcker definitionen på mikroföretag med
hänvisning till det ovan sagda fysiska eller juridiska
personer som driver ekonomisk verksamhet och har färre än
tio anställda och en årlig omsättning
eller balansomslutning på högst 2 miljoner euro.
Om det inte finns någon bokföringsskyldighet för
omsättningen eller balansräkningen räcker
antalet anställda som grund för bedömningen.
Dessutom har utskottet ändrat termen "hushåll" i
bestämmelsen till hänvisning till en verksamhetsutövare
som är en fysisk person som inte driver ekonomisk verksamhet.
Avgifter för tillsyn över dessa och mikroföretag
ska enligt bestämmelsen vara skäliga med beaktande
av verksamhetens omfattning och natur.
Utskottet anser det ändamålsenligt att tillsynsavgiften
för små aktörer görs skälig
när man beaktar att en tillsynsavgift är en stor
omställning jämfört med dagens avgiftsfria
praxis. För att bedöma hur systemet fungerar behöver
det följas hur det inverkar på företagens
och andra verksamhetsutövares verksamhet att avgifterna införs.
Det nya 5 mom. innehåller ett ändrat bemyndigande
att utfärda förordning som är betydligt exaktare
och noggrannare avgränsat än i propositionen,
samtidigt som definitionen på mikroföretag och
principerna för att fastställa storleken på företag
har lyfts upp till lagnivå.
218 §. Beviljande av undantag i vissa fall.
Utskottet anser att 1 mom. behöver kompletteras med
ett likadant bemyndigande att utfärda förordning
som ingår i 2 mom. Dessutom har 1 mom. ändrats
så att det föreskriver att undantag beviljas för
viss tid.
222 §. Datasystemet för miljövårdsinformation.
Utskottet har formulerat om 6 mom. för att miljöministeriets
huvudansvar ska framgå tydligare.
223 §. Uppgifter som ska registreras i datasystemet
för miljövårdsinformation.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i den finska paragrafrubriken
och använt uttrycket "talletettavat tiedot" i
enlighet med paragraftexten. Den svenska texten påverkas
inte.
21 kap.
226 §. Ikraftträdande.
Utskottet har kompletterat 1 mom. med ett avvikande ikraftträdande
som gäller 23 § 2 mom. och 2 mom. med en ändring av
ikraftträdandet med anledning av ändringen av
det momentet. Den s.k. grundförordningen om direktstöd,
förordning nr 73/2009, har upphävts genom
en ny motsvarande förordning nr 1307/2013, som
trädde i kraft i december 2013 men som börjar
tillämpas först den 1 januari 2015 (Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1307/2013
om regler för direktstöd för jordbrukare
inom de stödordningar som ingår i den gemensamma
jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets
förordning (EG) nr 637/2008 och rådets
förordning (EG) nr 73/2009).
230 §. Skyldighet att ansöka om miljötillstånd.
Utskottet föreslår en förlängning
av tiden för skyldigheten att ansöka om tillstånd
från ett år till två år i fråga
om sådana områden för torvutvinning där
utvinningsområdet är högst fem hektar.
Utan denna flexibilitet finns det risk för att tillståndsmyndighetens
handläggning av tillstånd blir långsammare
på grund av stor ärendebalans när tröskeln
för att ansöka om tillstånd för torvutvinning
försvinner och all torvutvinning kräver tillstånd.
232 §. Direktivanläggningar.
Utskottet föreslår att tiden för
ansökan om tillstånd ska förlängas eftersom
tidsfristen i propositionen, den 30 juni 2014, inte går
att hålla på grund av behandlingstidtabellen.
Utskottet menar att den 31 oktober 2014 är en skälig
frist för att söka tillstånd.
233 §. Stora förbränningsanläggningar.
Utskottet föreslår att 3 och 4 mom. ändras
på samma sätt som 103 §, dvs. med tillägg
av en hänvisning till tillämpningen av förfarandereglerna
i 96 §. Utskottet föreslår dessutom liksom
i 232 § att tiden för ansökan om tillstånd
ska förlängas eftersom tidsfristen i propositionen,
den 30 juni 2014, inte går att hålla på grund
av behandlingstidtabellen. Utskottet menar att den 31 oktober 2014 är
en skälig frist för att söka tillstånd.
234 §. Samförbränningsanläggningar.
Utskottet föreslår att 2 mom. ändras
på samma sätt som föregående
paragraf, dvs. med tillägg av en hänvisning till
tillämpningen av bestämmelserna om förfarande
i 96 §. Dessutom föreslår utskottet motsvarande
förlängning av tidsfristen som i 233 §.
240 §. Uppgifter som ska registreras i datasystemet
för miljövårdsinformation.
Utskottet har korrigerat paragrafrubriken på samma
sätt som i 223 §. Den svenska texten påverkas
inte.
Bilagor.
Utskottet har gjort tekniska preciseringar i bilagorna 1 och
2. De framgår närmare av bilagorna.
Övriga lagförslag
Lagförslag 2. Lag om ändring av avfallslagen.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i 41 § i avfallslagen
genom att ändra hänvisningen till en lag som har ändrats
genom proposition RP 16/2014 rd.
Lagförslag 7. Lag om ändring av lagen om
utsläppshandel.
Utskottet har gjort en teknisk korrigering i lagen genom att
lägga till en hänvisning till lag 11/2014.
Lagförslag 14. Lag om ändring av 14 § i
lagen om främjande av användningen av biodrivmedel
för transport.
Utskottet har ändrat ingressen eftersom ändringen
endast gäller 1 mom.
Lagförslag 15. Lag om ändring av 5 § i
lagen om kompensationsbidrag, miljöstöd för
jordbruket samt om vissa andra stöd som har samband med
förbättrande av miljöns och landsbygdens
tillstånd.
Hänvisningen till lagen om djursjukdomar har korrigerats
till att hänvisa till lag 441/2013.
Lagförslag 16. Lag om ändring av 1 § i
lagen om högsta förvaltningsdomstolens sakkunnigledamöter.
Utskottet har kompletterat lagen med en hänvisning
till den upphävda miljöskyddslagen utöver hänvisningen
till vattenlagen.
Lagförslag 17. Lag om ändring av 3 § i
lagen om gödselfabrikat.
Motsvarande korrigering görs som i lagförslag 15.
Lagförslag 20. Lag om ändring av 5 § i
lagen om vattentjänster.
Lagändringen förkastas som obehövlig
eftersom 5 § 3 mom. i lagen om vattentjänster
har utgått genom proposition RP 218/2013 rd.
Lagförslag 29. Lag om ändring av 4 § i
lagen om transport av farliga ämnen.
Den föreslagna lagändringen styrks. Den behövs
inte till följd av den ändring som gjorts genom
lag 956/2013.
Lagförslag 32. Lag om ändring av 18 § i
lagen angående vissa grannelagsförhållanden.
Också 19 § innehåller en hänvisning
till miljöskyddslagen, och därför har
en teknisk ändring gjorts i den.