Motivering

Tillstyrkande faktorer

Av de orsaker som nämns i propositionen och med stöd av erhållen utredning tillstyrker miljöutskottet att Kyotoprotokollet godkänns till den del det faller inom Finlands kompetens och att en anmälan inges om bördefördelningen mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater. Utskottet tillstyrker också förslaget till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen.

Utskottet konstaterar att Finland uppfyller kriterierna för ratificering av Kyotoprotokollet. Finland har tagit fram en klimatstrategi för hur åtagandena i protokollet skall uppfyllas. En redogörelse för strategin ingår också i den föreliggande propositionen.

EU fattade i mars 2002 beslut om ratificering av Kyotoprotokollet. Enligt beslutet skall gemenskapen och medlemsstaterna såvitt möjligt deponera sina ratifikationsinstrument samtidigt senast i början av juni 2002. Målet är att protokollet träder i kraft före världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (Rio +10). Det är viktigt, menar utskottet, att Finland fattar sitt ratificeringsbeslut enligt EU:s tidsschema.

Det har krävts en lång process av förarbeten för att nå ratificeringsstadiet för Kyotoprotokollet. Processen började med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändring, som undertecknades vid konferensen för miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Den sjunde konferensen med parterna i klimatkonventionen, som hölls i Marrakech i november 2001, lyckades formulera verkställighetsreglerna för protokollet så att protokollet kan ratificeras.

Ratificeringen av Kyotoprotokollet är enligt utskottets mening ett historiskt betydelsefullt steg, också om de överenskomna utsläppsåtagandena är blygsamma. Det är trots allt början på en internationell process för att stävja klimatförändringen. Följande viktiga steg är att få till stånd en världsomspännande samsyn på att avtalsbestämmelserna måste utvecklas så att de bättre motsvarar de krav klimatförändringen ställer.

En annan angelägen uppgift i framtiden är att få global spridning på åtagandena. Det gäller framför allt att få USA att återuppta förhandlingarna och gå med på de utsläppsminskningar som överenskommits i protokollet. Också u-länderna bör i framtiden omfattas av avtalsåtagandena med början från de länder där utvecklingen är snabbast, t.ex. Kina, Indien och Mexiko.

Utskottet ser det motiverade i att det är industriländerna som först skall minska utsläppen. I-länderna bär av historiska skäl skulden för växthusutsläppen, eftersom det handlar om en kumulativ effekt (i synnerhet koldioxidutsläppen stannar länge kvar i atmosfären). I-ländernas utsläpp är räknat per capita fortfarande anmärkningsvärt stora, större än exempelvis i något land under utveckling.

Andra aspekter

Utskottet har i samband med behandlingen av ärendet också lyft fram de flexibla Kyotomekanismerna. Kommissionen föreslår att handel med utsläppsrätter skall inledas inom gemenskapen 2005 och har tagit fram ett förslag som underlag för behandlingen i medlemsstaterna. Däremot föreligger inget förslag om gemensamt genomförande (JI) och mekanismen för ren utveckling (CDM) och en tillämpning av dem i samband med handeln om utsläppsrätter. Det krävs, anser utskottet, också andra flexibla mekanismer än enbart handel med utsläppsrätter. Här vill utskottet understryka att medlemsstaterna måste ges tillräckligt fria händer att besluta om tilllämpningen av de flexibla mekanismerna, eftersom det överenskomna minskningsåtagandet också är nationellt.

Avslutningsvis vill utskottet påpeka att det finns ett översättningsfel i artikel 11 i den finskspråkiga versionen av Kyotoprotokollet i propositionen. Det skall vara övriga parter och inte övriga industriländer. På svenska är översättningen rätt.