Motivering
Allmän motivering
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs
och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men med följande synpunkter och ändringsförslag.
Ändringar som gäller författningshierarkin
Syftet med propositionen är framför allt att
anpassa normhierarkin i markanvändnings- och bygglagen,
särskilt bemyndigandena att utfärda förordning,
till kraven enligt grundlagen. Strukturen på den nuvarande
helheten bestående av lagen, förordningar och
Finlands byggbestämmelsesamling motsvarar inte grundlagens
krav. Därför behövs det mer exakta bestämmelser
i lag om byggförutsättningar och byggkrav så att
lagbestämmelserna bildar en tillräcklig grundval
för närmare bestämmelser som utfärdas
genom förordning. Dessutom förtydligas skillnaden
mellan föreskrifter och anvisningar ytterligare, och görs
strukturen på byggbestämmelsesamlingen klarare.
Regeringen vill nu ändra på förfarandet
där man genom förordning utfärdar dels
föreskrifter, dels anvisningar. Enligt propositionen ska bara
förpliktande föreskrifter i fortsättningen
utfärda genom förordning, medan de icke-förpliktande
anvisningarna ska bifogas byggbestämmelsesamlingen för
kännedom. Utskottet välkomnar i och för
sig att man gör tydlig åtskillnad mellan föreskrifter
och anvisningar, men understryker samtidigt att även anvisningarna
i praktiken är till stor nytta och behöver bevaras.
Utskottet anser att Finlands byggbestämmelsesamling
fortsatt ska finnas trots att byggföreskrifterna i fortsättningen
kommer att utfärdas genom förordning och offentliggörs
i enlighet med det. Samlingen har en etablerad ställning och är
en lättanvänd källa till information
och instruktioner för många aktörer som
behöver byggföreskrifter. Den ska på motsvarande
sätt som varje del i den nuvarande samlingen och i lättläslig
form innehålla den berörda bestämmelsen
i markanvändnings- och bygglagen om väsentliga
tekniska krav, den berörda förordningen och de
tillhörande anvisningarna. Då kan läsaren
lätt finna alla relevanta bestämmelser och tillhörande
rekommendationer på ett och samma ställe. Byggbestämmelsesamlingen
kan också innehålla byggföreskrifter
som utfärdats av andra statliga myndigheter. För
att samlingen ska uppfylla dessa krav bör tillräckliga
resurser garanteras, särskilt med beaktande av vad som kommer
att behövas under lagens femåriga övergångsperiod.
Bemyndigandena att utfärda förordning
Ett syfte med propositionen är att se över
normgivningsbemyndigandena så att de motsvarar grundlagens
krav. Utgångspunkten för regleringen av bemyndigandena
ska i enlighet med grundlagen vara att statsrådets allmänna
sammanträde utfärdar förordningar som
gäller vittsyftande och principiellt viktiga ärenden,
medan ministerier kan bemyndigas att utfärda förordningar
främst i frågor med relativt begränsad samhällelig
och politisk betydelse som är av teknisk natur.
Utskottet har granskat de bemyndiganden som propositionen innehåller
utifrån dessa utgångspunkter. Kännetecknande
för regler som utfärdas på lägre
nivå än lag är ofta deras tekniska natur,
och detta har i propositionen ofta varit motiveringen till att miljöministeriet
i regel bemyndigas att utfärda förordning. Samtidigt är gränsdragningen
mellan å ena sidan tekniska frågor och å andra
sidan samhälleligt och politiskt viktiga frågor
ibland i någon utsträckning en fråga
om tolkning, och också en fråga av teknisk natur
kan ha mer omfattande samhällelig betydelse.
Enligt den föreslagna 117 g § ska byggnader uppföras
så att de är energieffektiva och beräkningar
i fråga om energiförbrukning, energiförlust
och energiform ska användas för att visa att minimikraven
på energiprestanda blir uppfyllda. Kriterierna för
att bestämma energiformsfaktorer kommer i lagen att anges
så att förbrukningen av primärenergi,
främjandet av förnybar energi och uppvärmningssätt
med avseende på den allmänna effektiviteten i
energiproduktionen ska uppskattas när faktorerna bestäms.
Miljöministeriet får utfärda närmare
bestämmelser om exempelvis energiformsfaktorerna (5 punkten)
genom förordning.
Enligt inkommen utredning har de gällande energiformsfaktorerna
bestämts utifrån primärenergifaktorer
(användningen av ursprungsenergi som inte omvandlats).
Man har utifrån statistik över energiproduktionen
i Finland på 2000-talet genom den s.k. alternativproduktionsmetoden
bestämt den totala primärenergifaktorn, som förhållandet
mellan energiformsfaktorerna bygger på. När de
nuvarande energiformsfaktorerna i byggbestämmelsesamlingen
bestämdes underströks behovet av att å ena
sidan öka användningen av förnybara energikällor
(främjande av förnybar energi, bl.a. skyldigheterna
enligt RES-direktivet) och å andra sidan minska användningen
av fossila bränslen. Det framgår av propositionen
att energiformsfaktorerna har bestämts och beslut om dem
fattas utifrån en mycket teknisk beräkning.
Det är motiverat att kriterierna för hur faktorerna
ska bestämmas skrivs i lag, menar utskottet. Samtidigt
anser utskottet att den föreslagna bestämmelsen
(när energiformsfaktorerna bestäms uppskattas
förbrukningen av primärenergi, främjandet
av förnybar energi och uppvärmningssätt
med avseende på den allmänna effektiviteten i
energiproduktionen) inte är så formulerad att
den skulle utgöra ett så pass exakt och noga avgränsat
kriterium att förfarandet kan anses vara rent tekniskt, även
om det baseras på ett omfattande tekniskt material. Det är
inte uteslutande fråga om bestämmelser om energiprestanda,
utan det är snudd på reglering av vilka energiformer
som ska användas, och då måste kriterierna
vara exakt angivna och noga avgränsade i lag. Dessutom
ligger bestämmelserna på gränsen till
arbets- och näringsministeriets ansvarsområde,
vilket också talar för att det är statsrådet
som ska bemyndigas att utfärda förordning. Faktorerna
kan således anses ha en mer omfattande samhällelig
betydelse.
Således anser utskottet att det är statsrådet och
inte miljöministeriet som ska ges behörighet att
utfärda förordning när det gäller
att bestämma energiformsfaktorerna. Sättet framgår närmare
av detaljmotiven.
Krav på energiprestanda vid ombyggnad och ändringsarbeten
Propositionen innebär också att direktivet
om byggnaders energiprestanda genomförs. Kraven på energiprestanda
ska enligt direktivet också tillämpas på sådan
ombyggnad och ändring av byggnader som i betydande grad
påverkar byggnadens energiprestanda.
Utskottet understryker att det finns stora möjligheter
att göra det befintliga byggbeståndet mer energieffektivt
och att nybyggnad förnyar byggbeståndet med bara
en procent per år. Däremot börjar en
stor del av byggbeståndet att vara så gammalt
att det kräver ombyggnad, och då är det
rationellt att också väsentligt förbättra
energiprestanda. Det finns omkring en miljon egnahemshus och andra
en- eller tvåbostadshus och ca 123 000 radhuslängor
och flervåningshus. Omkring 75 procent av landets bostads-,
affärs- och kontorshus är byggda efter 1960 och
ca 40 procent efter 1980. Därmed håller tyngdpunkten inom
byggandet på att förskjutas från nybyggnad
till underhåll och ombyggnad. Vidare pekar utskottet på hur
stor betydelse produktionsbyggnaderna har när det gäller
energiförbrukning. Därför måste
möjligheterna att främja effektivare energiutnyttjande
också i produktionsbyggnader utredas.
Utskottet understryker att investeringar för bättre
energiprestanda i samband med ombyggnad ofta snabbt återbetalar
sig i form av lägre boendekostnader. Det har i flera undersökningar slagits
fast att energisparande och förbättrad energiprestanda
också är de mest kostnadseffektiva sätten
att minska utsläppen av växthusgaser. Därmed
skulle incitamentet att handla i enlighet med reglerna vara starkt,
bara det finns forskningsresultat om kostnadseffektiva lösningar med
mångsidiga användningsmöjligheter. Det finns
allt mer forskningsresultat att tillgå. Också miljöministeriet
har försökt utveckla och etablera en underhålls-
och ombyggnadskultur bl.a. genom webbplatsen korjaustieto.fi.Korjausrakentamisen
strategia 2007—2017, miljöministeriets rapporter
28/2007 Det är viktigt med fortsatt information
och rådgivning i hela landet och att den verksamheten utvecklas.
Flexibel tillämpning
Utskottet påpekar att byggmyndigheterna redan i dagens
läge har relativt omfattande befogenheter när
det gäller att kräva energieffektivitet i samband
med vissa reparationer, eftersom byggbestämmelserna för
nybyggnad i tillämpliga delar också gäller
ombyggnad. Det har förekommit variation i hur byggnadstillsynsmyndigheterna
i olika situationer tolkat innebörden i "i tillämpliga
delar". Genom propositionen ändrar regeringen på detta
eftersom det i fortsättningen alltid kommer att utfärdas
särskilda föreskrifter om de skyldigheter som
gäller vid ombyggnad. Detta kommer att göra praxis
enhetligare och tydligare.
Det är alltid krävande att göra ändringar
och reparationer i gamla byggnader, och dessutom är objekten
så pass olika att också regleringen måste
vara tillräckligt flexibel. Detta är å sin
sida en utmaning med avseende på en enhetlig tolkning av
föreskrifterna. Åtgärder för
bättre energiprestanda får inte leda till fukt-
och mögelproblem eller till en negativ utveckling när
det gäller att bevara byggnadsarvet. Den princip som regeringen
går in för, dvs. att särskilt föreskriva om
kraven vid ombyggnad, leder till bättre övergripande
kontroll över energieffektiviteten vid byggande. Man framhäver
vikten av dels energiprestanda, dels bra inomhusluft, byggnadsfysikalisk
funktionsduglighet och sparsam användning av naturresurser.
Propositionen innehåller en övergångsbestämmelse
som innebär att de gällande byggbestämmelserna
liksom nu ska tillämpas både på uppförande
av nya byggnader och i tillämpliga delar på reparationer
och ändringar i fem års tid. Delarna i byggbestämmelsesamlingen
kommer att revideras genom nya förordningar, och i fortsättningen
kommer reglerna alltefter behov att åtskiljas så att
de gäller antingen nybyggnad eller ombyggnad. I princip
ger detta tillräckliga möjligheter till flexibilitet,
särskilt i fråga om ombyggnad. Utskottet noterar ändå att
besluten om de praktiska lösningarna oundvikligen kommer
att behöva fattas på förordningsnivå,
eftersom det inte är ändamålsenligt att
i lag skriva in så pass detaljerade regler som det är
fråga om. Det är mycket viktigt med anvisningar
för att man ska kunna se till att föreskrifterna
tillämpas på ett så enhetligt sätt
som möjligt i hela landet.
Beakta energiprestanda vid ombyggnad
Propositionen utgår från att byggnader ska
bli mer energieffektiva i samband med tillståndspliktiga åtgärder.
Energieffektiviteten kommer att granskas bara när byggnadens ägare
av någon annan orsak beslutar att renovera eller bygga
om. Utskottet understryker att ägaren fortfarande utifrån
sina egna premisser beslutar exempelvis om installation av fläktventilation
i efterhand. De nya krav som avses i propositionen ska tillämpas
bara när byggnadens ägare har beslutat byta ut
befintliga anordningar, modernisera ventilationssystemet eller låta
installera ventilationsanläggningar.
Enligt det föreslagna 125 § ska bygglov sökas för
sådan reparation eller ändring av klimatskalet
eller byggnadens installationssystem som kan ha stor inverkan på byggnadens
energiprestanda. De flesta av dessa åtgärder kräver
bygglov också i övrigt och därmed utvidgas
inte tillståndsplikten.
Enligt det föreslagna 126 § krävs
det åtgärdstillstånd för att ändra
en byggnads fasad och för byte av byggnadsdelar eller installationssystem när
detta kan inverka stort på byggnadens energiprestanda.
Till de åtgärder som kräver åtgärdstillstånd
hör i allmänhet byte av fönster och dörrar,
lättare fasadrenoveringar och fasadändringar.
De kommunala byggnadsordningarna kan skilja sig från varandra
i detta avseende. Utskottet vill betona att syftet med propositionen
inte är någon nyordning i fråga om när åtgärdstillstånd
ska krävas. Avsikten är att tillståndsprövningen
i fråga om reparationer och ändringar som kräver åtgärdstillstånd
också sker så att man fäster vikt vid
förbättrad energiprestanda när det är
möjligt med beaktande av åtgärdens natur.
Byte av enstaka fönster och dörrar inverkar inte
märkbart på en byggnads energiprestanda och därmed
behövs inget åtgärdstillstånd
om inte kommunens byggnadsordningI byggnadsordningen meddelas
de föreskrifter som de lokala förhållandena
kräver och som är nödvändiga med
tanke på ett planmässigt och lämpligt
byggande, för att kultur- och naturvärden ska
kunna beaktas och för att en bra livsmiljö ska
kunna skapas och bevaras. Kommunförbundet har utarbetat
en rekommendation om byggnadsordningar, och detta har lett till
att innehållet i de olika ordningarna nu huvudsakligen är enhetligt. kräver
det, understryker utskottet. Det är viktigt att direktivet
genomförs med så få administrativa tilläggsskyldigheter
som möjligt så att regleringen inte börjar
motverka sitt syfte och ändamålsenliga små reparationer
blir ogjorda.
Ändringen kommer heller inte att försvåra
underhållet av timmerbyggnader. När timmerbyggnader
har väggar på 180 millimeter uppfyller de kraven
på värmegenomgång för nybyggnad. Vanligen
repareras timmervägger inte på ett sätt där
det skulle uppkomma en skyldighet att förbättra
energiprestanda på det sätt som regeringen avser.
Trots detta är det möjligt att det nya 126 § 3 mom.
som föreslås i fråga om åtgärdstillstånd beroende
på kommunernas tillståndspraxis kan utvidga kretsen
av ändringsarbeten som kräver åtgärdstillstånd.
Dessutom kommer kommunernas arbetsmängd att öka
också när energieffektivitetsaspekterna beaktas
allt mer. Också av propositionen framgår det att ändringarna
innebär att de kommunala byggnadstillsynsmyndigheterna
får mer arbete och att det kan hända att det behövs
större resurser beroende på kommunens storlek
och typen av byggnadsbestånd. Dessutom kan det behövas
ytterligare utbildning. Utskottet anser att detta är oroväckande
när man beaktar att den kommunala byggnadstillsynen redan
nu är hårt belastad. Utskottet menar att det är
viktigt att miljöministeriet ger anvisningar om hur energiprestanda
ska beaktas. Detta i syfte att underlätta byggnadstillsynens
arbete och att garantera så enhetliga tolkningar som möjligt
i våra kommuner. Dessutom måste man iaktta vilka
tilläggskostnader kommunerna orsakas och granska möjligheterna
att förenkla bygglovsförfarandet för
att lätta på kommunernas administrativa börda.
Undantag från tillämpningsområdet
I enlighet med det 117 g § 2 mom. som regeringen föreslår
ska kravet på bättre energiprestanda inte gälla
alla kategorier av byggnader, utan i enlighet med direktivet utesluts
följande kategorier från lagens tillämpningsområde:
skyddade byggnader, byggnader som används för
andakt och religiös verksamhet, tillfälliga byggnader, produktionsbyggnader,
jordbruksbyggnader som inte avsedda som bostäder, byggnader
som är högst 50 m2 och fritidshus som
saknar uppvärmningssystem avsett att användas året
om. Kraven ska heller inte gälla byggnader vars avsedda
användning skulle försvåras i orimlig
grad om kraven iakttas. Som exempel kan nämnas växthus
och skyddsrum.
Kraven enligt propositionen gäller inte byggnader med
officiellt skydd, men samtidigt måste det påpekas
att alla byggnader som är värdefulla med tanke
på byggnadsarvet inte är officiellt skyddade.
Utskottet noterar att regeringen emellertid inte föreslår
någon ändring av 118 § i markanvändnings-
och bygglagen. Enligt den paragrafen ska man vid byggande, reparationer och ändringar
i byggnader, när andra åtgärder vidtas
och när en byggnad eller en del av den rivs se till att
historiskt eller arkitektoniskt värdefulla byggnader eller
stadsbilden inte förstörs. Med andra ord måste
dessa värden under alla omständigheter beaktas
i samband med ombyggnad och ändringsarbeten.
De lösningar som väljs när gamla
byggnader byggs om avviker ofta stort från de lösningar som
lämpar sig för nyare byggnader. Exempelvis tillåter
inte direktivet om byggnaders energiprestanda att gamla byggnader
av en viss ålder helt utesluts från tillämpningsområdet
för byggföreskrifterna, men samtidigt ligger kostnadsoptimering
till grund för all reglering. Utskottet understryker att
teknisk, funktionell och ekonomisk genomförbarhet ska beaktas
när man bedömer om skyddade eller äldre
byggnaders energiprestanda ska förbättras. Detta
kan leda till en annan slutsats än i fråga om
andra byggnader. För byggnader som är värdefulla
med tanke på byggnadsarvet ska det inte krävas
att energiprestanda ska förbättras exempelvis
genom försämring av de fukttekniska egenskaperna
så att byggnaden inte längre lämpar sig
för det ursprungliga användningsändamålet
eller så att ombyggnadskostnaderna blir oskäliga
när byggnadens värdefulla särdrag ska
bevaras.
Detaljmotivering
117 g §. Energiprestanda.
Utskottet föreslår att paragrafen ändras
så att 5 punkten, energiformsfaktorer, i uppräkningen
utgår. Som en följd av detta ändras också numreringen.
Samtidigt fogas ett nytt 4 mom. till den paragrafen. Enligt det är
det statsrådet och inte miljöministeriet som ska
ha rätt att utfärda förordning om energiformsfaktorer.