Motivering
Syftet med propositionen är att främja byggandet
av enskilda vindkraftverk av industriell storleksklass.
I den nationella energi- och klimatstrateginStatsrådets
redogörelse till riksdagen den 20 mars 2013, SRR 2/2013
rd. har produktionsmålet för den energi
som produceras med vindkraft fastställts till cirka 9 terawattimmar
senast 2025. Det tidigare fastställda målet för
2020 är 6 TWh. Det nya målet förutsätter
att det byggs cirka 1 200 kraftverk.
För att målet att öka utnyttjandet
av vindkraft ska nås krävs enligt strategin att
andra hinder än de ekonomiska hindren för utbyggnad
av vindkraften undanröjs. Strategin säger att
de utmaningar i fråga om markanvändning och planläggning
som har samband med byggandet av vindkraft skulle kunna påverkas
genom att byggandet av vindkraftsparker främjas i stället
för byggandet av enskilda eller små grupper av
vindkraftverk. I strategin sägs vidare att planeringen och
tillståndsförfarandena måste utvecklas
för att därigenom underlätta beviljandet
av tillstånd. Enligt de strategiska riktlinjerna för
vindkraften ska arbetet för att undanröja hinder
för investeringar i vindkraft fortsätta målmedvetet. Samtidigt
utreds möjliga metoder att främja koncentrering
av vindkraftsbyggen till större helheter.
Utskottet stöder i sitt utlåtande om energi- och
klimatstrateginMiUU 16/2013 rd. en märkbar ökning
av vindkraften och ställer sig bakom redogörelsens ståndpunkt
att markanvändning och planläggning i anslutning
till vindkraft kan underlättas genom att större
vindkraftsparker byggs i stället för enskilda
kraftverk.
Propositionen baserar sig på utredningsman Tarastis
förslagMinister Lauri Tarastis utredning 13.4.2012,
Tuulivoimaa edistämään, ANM:s publikationer
21/2012., som i enlighet med utredningsuppdraget
strävar efter att minska hindren och begränsningarna
för byggande av vindkraft och samordna målen för
de olika ministeriernas förvaltningsområden.
Propositionen syftar till att underlätta byggandet
av enskilda vindkraftverk genom att fastställa ett särskilt
förfarande för avvikelser, enligt vilket byggande
av ett vindkraftverk på ett som industri- eller hamnområde
detaljplanerat och redan bebyggt område inte ska betraktas som
byggande med betydande konsekvenser. Till övriga delar är
dock förutsättningarna för undantag oförändrade.
Undantag får således inte medföra olägenheter
med tanke på planläggningen, genomförandet
av planen eller annan reglering av områdesanvändningen
eller försvåra möjligheterna att uppnå målen
för naturvården eller för skyddet av
den byggda miljön. Utskottet understryker att det rör
sig om en rättslig prövning. Om det däremot
finns förutsättningar för det kan undantag
beviljas. I sådana fall är det fråga
om ändamålsenlighetsprövning.
Enligt det föreslagna nya 172 § 3 mom. i markanvändnings-
och bygglagen ska byggande av ett vindkraftverk på ett
område som i detaljplanen angivits som industri- eller
hamnområde och som redan är bebyggt inte betraktas
som byggande med betydande konsekvenser. Enligt propositionsmotiven
(s. 6/I) kan byggande av ett enskilt vindkraftverk av industriell
storleksklass komma i fråga med beaktande av behovet av
samordning med den markanvändning som förverkligats
i enlighet med det huvudsakliga användningsområdet
i områdets detaljplan.
Utskottet menar att tolkningskonflikten mellan paragrafförslaget
och motivtexten bör undanröjas och understryker
därför att paragrafens formulering inte får
tolkas som att den under alla omständigheter begränsar
avvikelseförfarandet till ett enda vindkraftverk. Förfarandet
kan alltså gälla byggande av ett eller flera vindkraftverk.
Också ekonomiutskottet har i sitt utlåtande (EkUU
24/2013 rd) ansett det motiverat att undantagsförfarandet
inte begränsas till ett enda kraftverk. Miljöutskottet
betonar att det inte finns någon risk för ett
alltför brett tolkningsutrymme, eftersom förutsättningarna
för undantag inte ändras i övrigt. Förutsättningarna
för undantag måste alltid föreligga till övriga
delar, för att undantag överhuvudtaget ska kunna övervägas. Byggande
av vindkraftverk kräver dessutom alltid bygglov. Bestämmelser
om förutsättningarna för bygglov på detaljplaneområden
finns i 135 § i markanvändnings- och bygglagen.
Utskottet påpekar att det ändå alltid är
frågan om prövning från fall till fall.
I det förslag som lades fram av utredningsman Tarasti
och som utgör grunden för propositionen omfattade
undantagsförfarandet inte bara industri- och hamnområden
utan även gruvområden. Också ekonomiutskottet
föreslog i sitt utlåtande att det kunde övervägas
om undantaget också kunde gälla gruv- och avfallsbehandlingsområden.
Miljöutskottet har undersökt möjligheterna
att bredda tillämpningen av undantagsförfarandet
och konstaterar att det i detta sammanhang inte är möjligt,
eftersom det kan leda till konflikter med t.ex. gruvlagen, som sätter gränserna
för hur ett gruvområde kan användas. Utskottet
understryker dock att det bör utredas om det är
motiverat att begränsa undantagsförfarandet till
industri- och hamnområden. Likaså bör
det undersökas vilka lagändringar som krävs för
att utsträcka undantagsförfarandet till gruv- och
avfallsbehandlingsområden.
Det är enligt utskottet väsentligt att man
då undantagsförfarandet tillämpas följer
bestämmelserna om hörande i 173 § i markanvändnings-
och bygglagen. Grannar och andra vars förhållanden
kan påverkas betydligt av projektet ska informeras och
beredas tillfälle att göra en skriftlig anmärkning.
Det kan också bli aktuellt med ett mer omfattande hörande
enligt 86 § 1 mom. i markanvändnings-
och byggförordningen.
Utskottet poängterar att det undantagsförfarande
som avses i propositionen i princip inte motsvarar den i energi-
och klimatstrategin och av miljöutskottet accentuerade
riktlinjen om att koncentrera byggandet av vindkraftverk till större
helheter, dvs. vindkraftsparker, i stället för
att bygga enstaka vindkraftverk. Det byggande som grundar sig på undantagsförfarande
får därmed sannolikt en relativt liten roll i
främjandet av vindkraft. I normala fall kommer byggandet nämligen
att baseras på planläggningen. Något som
sannolikt under de kommande åren kommer att ha större
effekt när det gäller att koncentrera byggandet är
den ändringMiUB 17/2010 rd — RP
141/2010 rd med förslag till lag om ändring
av markanvändnings- och bygglagen. (134/2011)
av markanvändnings- och bygglagen som styr utbyggnaden
av vindkraft och som gör det möjligt att bevilja
bygglov direkt på grundval av en generalplan. De pågående
generalplansprojekt som direkt styr vindkraftsbyggandet, dvs. generalplanerna
för vindkraft, har enligt miljöministeriet reserveringar
för vindkraftsbyggen på landområden till
en total effekt på cirka 5 300 MW (ca 1 700 kraftverk)
och på havsområden till en total effekt på cirka
1 300 MW (ca 450 kraftverk). Dessutom håller nästan
alla landskapsförbund på att göra upp
landskapsplaner som tar upp vindkraftsbyggande. Utskottet menar
dock att propositionen inom sitt avgränsade område
främjar vindkraftsbyggandet och anser därför
att propositionen, med beaktande av de ovan nämnda preciseringarna
av motiven, sammantaget sett är behövlig och ändamålsenlig.