Motivering

Allmänt

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med följande kommentarer.

Genom propositionen inrättas en ny nationalpark, Södra Konnevesi, i kommunerna Konnevesi och Rautalampi. I nationalparken ingår den mångsidiga strand-, insjöskärgårds- och skogsmiljön samt klippformationerna och vattenlandskapet vid Rautalampi-ledens centralsjö Konnevesi. Enligt propositionen omfattar nationalparken omkring 1 544 hektar statsägd mark, men inga vattenområden. En nationalpark i södra delen av Konnevesi blir en jämförelsevis enhetligt bevarad och ställvis till och med öde del av den örika naturen vid en centralsjö i ett oreglerat sjösystem föremål för permanent skydd.

Nationalparken kommer särskilt att skydda sådana växt- och djurarter som är beroende av klippor och som är på stark tillbakagång enligt en utredning som publicerades 2010Rödlistade arter i Finland 2010.. Artrikedomen i det område nationalparken omfattar är mångsidig, vilket åskådliggörs av det stora antalet utrotningshotade och nära hotade arter. Där förekommer bl.a. fyra insekter som lever på murkna träd och kräver särskilt skydd plus 25 andra nationellt hotade arter. Av arter som ingår i habitatdirektivet har man inom Naturaområdet Konnevesi-Kalaja-Niinivuori påträffat exempelvis flygekorre, utter och svart svampkortvinge (bilaga II) och björn och lo (bilaga IV). Till fågelfaunan hör såväl arter typiska för öppna fjärdar som arter typiska för gamla naturskogar. Där förekommer också sammalagt 28 arter som ingår i fågeldirektivet.

Utskottet understryker att nationalparken kommer att komplettera vårt nuvarande nationalparksnät, särskilt när det gäller sjösystemens strandmiljöer och insjöskärgårdsnatur samt nordsavolaxiska berglandskap, gamla naturskogar och lundar. Den nya nationalparken både uppfyller naturvårdslagens kriterier i fråga om naturvärden och har starkt stöd bland lokalbefolkningen, påpekar utskottet. Initiativet till nationalparken togs lokalt och på landskapsnivå.

Nationalparkens namn

Frågan om namnet på den nya nationalparken kom upp både i jord- och skogsbruksutskottets utlåtande och under sakkunnigutfrågningen. Jord- och skogsbruksutskottet föreslog att miljöutskottet tar ställning till om namnet i stället borde vara Konnevesi-Rautalampi nationalpark, och sakkunniga har föreslagit bl.a. namnet Rautalampi-Konnevesi nationalpark. Miljöutskottet har vägt de olika alternativen mot varandra och kommit fram till namnet Södra Konnevesi nationalpark i enlighet med regeringens förslag. Utskottet motiverar sin ståndpunkt i det följande.

Regeringens förslag ligger i linje med de allmänna kriterierna för namngivning av nationalparker. Namnet ska beskriva områdets karaktär, de dominerande dragen i naturen eller områdets belägenhet och dessutom vara så kort och koncist som möjligt med tanke på internationell användning. I allmänhet sammanfaller namnet på en nationalpark inte med den eller de kommuner där den finns.

Vissa nationalparker har fått dubbelnamn, såsom t.ex. Kauhaneva-Pohjankangas, Puurijärvi-Isosuo och Pallas-Yllästunturi nationalparker. Dessa namn har motiverats med att nationalparken i fråga består av två tydligt separata naturelement eller när det inrättades bestod av separata delområden. Utskottet vill också påpeka att miljöministeriet meddelat sig ha som mål att i framtiden föreslå kortare namnformer på åtminstone Kauhaneva-Pohjankangas och Puurijärvi-Isosuo nationalparker.

Namnen Konnevesi-Rautalampi nationalpark respektive Rautalampi och Konnevesi nationalpark, dvs. jord- och skogsbruksutskottets förslag och sakkunnigförslaget, lämpar sig enligt miljöutskottets bedömning därför inte som namn på parken. Utskottet anser att Södra Konnevesi mycket väl passar in i den linje som följts. Namnet säger att nationalparken ingår i det mer omfattande sjödistriktet kring Konnevesi. Samtidigt är det tillräckligt kort och koncist.

Jakt

Enligt lagförslaget ska bestämmelserna om fridlysning i nationalparken motsvara de allmänna bestämmelserna 13 § i naturvårdslagen, enligt vilka jakt i regel är förbjuden i nationalparker. Jord- och skogsbruksutskottet föreslog i sitt utlåtande att det skulle utredas om jaktbestämmelserna behöver ändras, dvs. jakt tillåtas i Södra Konnevesi nationalpark. Omkring 300 personer jagar aktivt på det område som föreslås bli nationalpark och där finns ett tiotal jaktföreningar.

I fråga om jakt konstaterar miljöutskottet inledningsvis att vi har etablerade grundläggande principerna för regleringen om nationalparker, naturreservat och andra naturskyddsområden och att man inte utan särskilda skäl ska frångå dem i fråga om en enskild nationalpark. Södra Konnevesi nationalpark måste ha tillräckligt stora enhetliga ödemarksområden, menar utskottet. Rent allmänt kan det slås fast att olika skyddsområden inrättas i syfte att säkerställa att ekosystemen i området förblir orörda och inte störs. Detta innebär att effekterna av mänsklig aktivitet på områdets natur ska vara så små som möjligt. Utgångspunkten är den att det i nationalparker i första hand är naturens egen dynamik som ska reglera förhållandet mellan arterna och djurbestånden.

När nationalparker inrättats i norra Finland har det beaktats att det på dessa områden funnits traditionella rättigheter enligt vilka lokalbefolkningen haft rätt att jaga på statens mark. Dessa traditionsbaserade har man försökt bevara i de nationalparker som nämns i 8 § i jaktlagen. På de vidsträckta skyddsområdena i norra Finland har det också i praktiken varit möjligt att ordna med jakt utan att riskera skyddsmålen och övrig användning.

I södra Finland gäller undantag från jaktförbudet bara i Kolovesi och Bottenhavets nationalpark. För Kolovesis del var det fråga om utvidgning av en nationalpark som inrättades innan nuvarande lagstiftning infördes och då ville man i nationalparken bevara den möjlighet att jaga älg som hade bestämts tidigare. I fallet Bottenhavet var undantaget i fråga om jakt på gråsäl å sin sida motiverat, eftersom nationalparken inbegriper mer omfattande havsområden än någon tidigare nationalpark. Dessutom inrättades den för att stödja yrkesfiske. Yrkesfisket var således en av orsakerna till att den nationalparken inrättades, och sett ur den näringens synvinkel var det motiverat att tillåta jakt på gråsäl så att fiskerinäringen kan fortsätta.

Utskottet konstaterar att jakten på det område som ingår i Södra Konnevesi nationalpark upphör när parken inrättas. Det bör påpekas att ingen av jaktföreningarna är helt beroende av att kunna använda det statsägda området i parken till jakt. Av det område som föreslås bli nationalpark har man hyrt ut jaktmarker till de lokala jaktföreningarna, men de utgör sammanlagt ca 10 procent av de områden som föreningarna använder. De som haft hyresavtal i området har i princip känt till att möjligheten att jaga bara är temporär. Procentuellt varierar arealen på de jaktmarker som kommer att ligga inom den blivande nationalparken mellan 1 och 25 procent för största delen av jaktföreningarna och jaktlagen. För föreningarna Nipurin Erä ry och Niemelän Erä ry är det fråga om större andelar: 41,5 respektive 57,3 procent. Med samtidigt måste det sägas att Niemelän Erä har bara 100 hektar till sitt förfogande som jaktmark.

Utskottet påpekar att FN har en förteckning över skyddsområdena globalt och den bygger på Internationella naturvårdsunionen IUCN:s kategorisering av skyddsområden. I den färskaste kategoriseringenGuidelines for Applying IUCN (International Union for Conservation of Nature) Protected Area Management Categories, 2008.har nationalparkerna placerats i klass II, dvs. den näst strängaste kategorin i fråga om skyddsmål. Nationalparkerna (skyddsområden i kategori II) är enligt IUCN:s kriterier sådana stora områden i ostört eller så gott som ostört tillstånd som inrättats för att skydda omfattande ekologiska processer och de arter och ekosystem som är kännetecknande för området. De ska enligt kriterierna samtidigt utgöra grundvalen för hållbar forskning och utbildning med tanke på miljön och traditionell kultur samt för möjligheter till välmående, rekreation, friluftsliv och turism.

I den föreslagna 1 § anges det varför Södra Konnevesi nationalpark ska inrättas. En av orsakerna är miljöforskning. I enlighet med sitt syfte ska nationalparken fungera som ett jämförelseområde mellan ekosystem. Områden av denna typ som integreras i verksamheten vid forskningsstationer och forskningsinstitut är av största vikt både för den ekologiska och zoologiska grundforskningen och för den tillämpade viltforskningen. Nationalparken kommer att stödja den nuvarande verksamheten vid Jyväskylä universitets forskningsstation i Konnevesi och även dess strävan att erbjuda också nya, internationella forskare allt fler forskningstillfällen.

Utskottet anser därför att det inte finns några sådana lokala särdrag inom det område där nationalparken ligger eller andra särskilda skäl som skulle tala för att jakt undantagsvis bör tillåtas där. Däremot går det att i nationalparken i enlighet med 15 § i naturvårdslagen decimera antalet individer av en växt- eller djurart av främmande ursprung och även individer av andra växt- och djurarter om de har förökat sig alltför mycket eller annars blivit skadliga, om syftet med att parken inrättades inte äventyras. Älgdrivning kan också tillåtas. Utskottet anser att verksamheten för att få bort främmande arter ska fortsätta i området.

Utvecklingen av nationalparken

Forststyrelsens naturtjänster ansvarar för att landets nationalparker sköts och utvecklas, påpekar utskottet. Kostnaderna för inrättande av Södra Konnevesi nationalpark uppskattas till ca 450 000 euro. Avsikten är att dessa kostnader ska täckas med det anslag för bättre infrastruktur för natur- och kulturobjekten som slogs fast i samband med statsrådets ramförhandlingar.

För att nationalparken ska kunna inrättas krävs det att de separata fastigheterna inom området ombildas till en enhetlig skyddsområdesfastighet genom Lantmäteriverkets förrättning, att parken i enlighet med naturvårdslagen märks ut i terrängen och att utfärds- och naturturismstrukturerna och guidningen utvecklas. De årliga kostnaderna för skötsel och användning av parken uppgår till ca 40 000 euro.

Eftersom det inte finns några forskningsdata om besökarna för Södra Konnevesi har Fortstyrelsen bedömt effekterna på den lokala ekonomin utifrån befintligt material om andra liknande nationalparker. Om besökarmängden fördubblas från nuvarande 6 000 till 12 000 personer är de lokalekonomiska effekterna 150 000-1 100 000 euro per år eller mer. Den sammanlagda summan av de ekonomiska effekterna beror på tjänsteutbud och på besökslängden i nationalparken och dess närområde. Utskottet anser det vara nödvändigt att säkerställa de årliga omkostnaderna för naturtjänster till alla delar.

Nationalparken och det kringliggande området ger möjlighet till vattenutflykter, paddling och vandring i relativt utmanande ödemarksnatur med skarpa silhuetter. Parken kommer att ingå i ett mer omfattande turismprojekt, som ska utvecklas genom nätverkssamarbete mellan olika aktörer. Utskottet anser att man när parken inrättas noga ska se till att områdets naturvärden bevaras.

Den framtida användningen av nationalparken stöder sig starkt på servicen i området. Kommunerna i området har i samband med tidigare projekt visat att de är engagerade i att utveckla området, och projekten har också fått aktörer att samverka över landskapsgränserna. En fungerande samarbetsmodell och förutsättningar för utveckling av området finns således redan. Bland annat håller ett planeringsprojekt, Master Plan, på att dra igång. Där ska riktlinjer dras upp för den övergripande utvecklingen av området, och projektet är avsett att få olika aktörer att samarbeta.

Utskottet understryker Södra Konnevesi nationalparks centrala läge, vilket innebär att parken har goda förutsättningar att få allt fler besökare. Att området blir nationalpark gör det mer välkänt och ger utmärkta förutsättningar för utveckling av rekreationsverksamheten och turismen.