Detaljmotivering

1. Anmälan om flygekorrar

I 14 b § föreslås ett lagfäst anmälningsförfarande för skogscentralen. Enligt bestämmelsen ska skogscentralen omedelbart göra en anmälan till den regionala miljöcentralen, markägaren och den representant för markägaren som centralen känner till samt innehavaren av avverkningsrätten om att en anmälan om användning av skog som lämnats till skogscentralen gäller en sådan parnings- eller rastplats för flygekorren som nämns i en handling som den regionala miljöcentralen tillställt skogscentralen.

Kommissionens överträdelseförfarande som bland annat tar upp behovet av närmare samarbete mellan skogs- och miljömyndigheterna är orsaken till att det tas in en bestämmelse om anmälningsskyldighet i lagen. Miljöutskottet anser att samarbetet mellan myndigheterna gott kunde förbättras utan någon bestämmelse i lag. Den föreslagna bestämmelsen är ändå motiverad på grund av att skyddet av flygekorren inskränker nyttjanderätten utifrån den kunskap som vi har om förekomsten av flygekorrar. Detta inverkar i sin tur på den enskildes rättigheter och skyldigheter och motiverar därmed en bestämmelse på lagnivå. Utskottet har erfarit att uppgifterna om flygekorrens parnings- och rastplatser ofta är bristfälliga, inte minst när det gäller ekonomiskogar. Det handlar i många fall om uppgifter som skogscentralerna har inhämtat i samband med skogsplanering och kartläggning av särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen. Därmed kan bestämmelsen anses vara uppenbart nödvändig för uppkomsten av en samlad kunskapsbas.

Miljöutskottet uppmärksamgör jord- och skogsbruksutskottet på att lagförslaget avgränsar skogscentralens meddelandeskyldighet till att gälla enbart de uppgifter om parnings- och rastplatser som centralen fått av den regionala miljöcentralen. Skogscentralen ska omedelbart göra en anmälan utifrån handlingarna utan att kontrollera på platsen om uppgiften håller streck eller inte. Avgränsningen kan motiveras med att informationen från miljöcentralen kan anses tillförlitlig. Det är särskilt viktigt att informationens riktighet verifieras, eftersom t.o.m. den tillgängliga informationen om förekomsten av flygekorrar har varit bristfällig och ställvis rent av felaktig. Dessutom har ju det stränga skyddet av flygekorren direkta rättsverkningar för markägare och innehavare av avverkningsrätten. Miljöutskottet hyser vissa farhågor för att den rättsliga och kunskapsmässiga osäkerheten kring skyddet av flygekorren i vissa situationer kan innebära en negativ utveckling med tanke på skyddet. Därför bör lagförslaget också på denna punkt vara så entydigt som möjligt.

Miljöutskottet påpekar samtidigt att gott myndighetssamarbete innebär så stor öppenhet som möjligt och utbyte av information också utan lagfäst förpliktelse till det. Ett bättre informationsutbyte är enligt utskottets mening ett av de mål med ändringsförslaget som gott kan tillstyrkas. Det är viktigt att den regionala miljöcentralen omedelbart anmäler eventuella iakttagelser av flygekorrar samtidigt till markägaren och skogscentralen. Likaså ska miljöcentralen så fort den blivit informerad anmäla om det inte längre finns någon parnings- eller rastplats för flygekorrar i området.

Enligt utredning till utskottet har de regionala miljöcentralerna på ett tacknämligt sätt informerat skogscentralerna om de parnings- och rastplatser för flygekorrar som miljöcentralerna haft kännedom om. För att systemet ska fungera klart bör den regionala miljöcentralens roll lyftas fram, anser utskottet. Myndigheterna bör underrätta miljöcentralen om eventuella iakttagelser av flygekorrar och miljöcentralen bör i sin tur utföra nödvändiga fältstudier för att verifiera iakttagelserna. Om man vill säkerställa informationsgången på det sätt som föreslås i 14 b § bör man överväga att lagstifta om en likadan skyldighet för den regionala miljöcentralen att anmäla flygekorrars parnings- och rastplatser till markägarna och skogscentralen. En bestämmelse på lagnivå är enligt utskottets mening motiverad därför att informationen om förekomsten av flygekorrar inverkar på den enskildes rättigheter och skyldigheter. Därför föreslår utskottet att jord- och skogsbruksutskottet överväger

Föreslagna 14 b § bygger på anmälan om användning av skog och för att fungera förutsätter det att anmälningarna görs på föreskrivet sätt. Det görs varje år omkring 80 000—100 000 anmälningar om användning av skog, omkring 800—1 000 av dem försenade. Utskottet inskärper att myndigheterna bör följa en enhetlig praxis i fråga om anmälningarna och i sin praxis följa lagen inom alla skogscentralers områden. Vidare poängterar utskottet att myndigheterna bör ta en sträng inställning till försummelser med anmälningarna, för den föreslagna bestämmelsens kontrollfunktion är till ingen nytta om anmälningarna inte görs i tid.

Enligt lagförslaget är skogscentralen skyldig att omedelbart anmäla om en anmälan om användning av skog gäller en parnings- och rastplats för flygekorrar. Anmälan om användning av skog ska göras minst 14 dygn innan avverkning inleds och det betyder att det blir mycket lite tid över för att kontrollera och uppfylla anmälningsplikten för anmälningar som gjorts för sent. Detta förutsätter att skogscentralerna kan sätta in resurser för sina myndighetsfunktioner på ett sådant sätt att det i praktiken går att garantera en snabb behandling. Det är möjligt att inte heller de regionala miljöcentralernas resurser räcker till för att snabbt kontrollera om de iakttagelser av flygekorre som de fått information om är tillförlitliga. Om det föreskrivs i lag om informationsskyldighet för den regionala miljöcentralen understryker det att nödvändiga resurser för uppgiften måste säkerställas. Dessutom är det möjligt att resursbehovet inte kan bedömas tillförlitligt på förhand eftersom uppgifterna om flygekorrbeståndet är bristfälliga. Därför föreslår miljöutskottet för jord- och skogsbruksutskottet

2. Förhandsbesked om en särskilt viktig livsmiljö

I 10 § i skogslagen sägs att skogarna ska skötas och användas så att de allmänna förutsättningarna för bevarande av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas. Livsmiljöer som är särskilt viktiga för skogarnas mångfald är t.ex. omedelbara närmiljöer för källor och stup. Om livsmiljöer föreskrivs vid behov närmare genom förordning.

Det är bra att regeringen föreslår att man ska kunna ansöka om ett förhandsbesked om ett område som en anmälan om användning av skog gäller är det slag av särskilt viktig livsmiljö som avses i skogslagens 10 §, för det har funnits olika tolkningar av hur denna typ av skydd direkt med stöd av lag ska genomföras. När skogslagen stiftades ansågs det att de särskilt viktiga livsmiljöerna i lagen utan tvivel kan identifieras utan någon avgränsning i terrängen. Detta har inte visat sig görligt i praktiken, eftersom det behövs ett förfarande med förhandsbesked för att identifiera sådana livsmiljöer som avses i 10 §. Utskottet anser att en totalrevidering av skogslagen behöver initieras. Det är inte bara sambandet mellan skogslagen och naturvårdslagen som bör tydliggöras och utvecklas utan också en rad frågor i lagen som har med rätten till medbestämmande och tillgång till information att göra.

Miljöutskottet anser att 14 c § om förhandsbesked bidrar till att skogarnas biologiska mångfald kan bevaras och tillstyrker paragrafen, trots att förhandsbesked i en rättslig bedömning är ett kapitel för sig och att t.ex. hur länge det ska gälla är förknippat med problem.

I skogslagens 14 § föreskrivs om anmälan om användning av skog. Markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet ska till skogscentralen lämna in en anmälan om planerad avverkning och om förnyelsesättet vid förnyelseavverkning, såsom bestäms genom förordning, om annan behandling av sådana livsmiljöer som nämns i 10 § minst 14 dygn och högst två år innan avverkningen inleds eller någon annan åtgärd vidtas, om inte skogscentralen på ansökan beviljar undantag från tidsfristen.

Tiden för ansökan om förhandsbesked är bunden vid tiden för att göra anmälan om användning av skog. Förhandsbesked måste med andra ord sökas minst 14 dygn innan avverkningar inleds. Om behandlingstiden är 14 dygn ställer den skogscentralen inför en svår utmaning. Enligt föreslagna 14 c § 2 mom. ska skogscentralen med beaktande av omständigheterna behandla ansökan om förhandsbesked i brådskande ordning. I propositionens motivering framhålls att till exempel snösituationen hindrar en skyndsam behandling. Om ansökan om förhandsbesked görs samtidigt med anmälan om användning av skog ska förhandsbeskedet med beaktande av omständigheterna i regel ges inom den tidsfrist på 14 dygn som gäller för anmälan om användning av skog. I förekommande fall ska en anställd vid skogscentralen kontrollera situationen i terrängen.

Miljöutskottet har ovan hänvisat till behovet av extra resurser på grund av de korta tidsfristerna. Det befarar dessutom att 14 dygn för ansökan om förhandsbesked kanske inte räcker till med hänsyn till att förhandsbeskedet åtnjuter ett starkt rättsligt skydd och kräver att saken utreds på ett tillförlitligt och grundligt sätt. Utskottet menar också att tiden för ansökan om förhandsbesked inte framgår helt klart av föreslagna 14 c §. Miljöutskottet föreslår därför för jord- och skogsbruksutskottet

Enligt avtalsvillkoren för virkeshandeln är det normalt att ett avtal om skogsavverkning gäller i två år från det att avtalet undertecknades. Lagförslaget innebär att förhandsmeddelandets giltighetstid kan gå ut redan innan avverkningar enligt anmälan om användning av skog ens har inletts. Utskottet anser att om tiden för ansökan om förhandsbesked förlängs på ovan föreslaget vis och informationens tillförlitlighet på detta sätt verifieras, vore det skäligt att också överväga en förlängning av förhandsbeskedets giltighet. Därför föreslår miljöutskottet för jord- och skogsbruksutskottet

Enligt propositionens motivering tas det i princip ut ett självkostnadspris för ett förvaltningsbeslut på ansökan. Priset ska täcka skogscentralens kostnader för den behöriga prestationen. Miljöutskottet poängterar att avgiften bör vara skälig för att den inte ska bli ett hinder för att genomföra skyddet i praktiken. Jord- och skogsbruksministeriet bör bereda anvisningar om grunderna för avgiften och se till att kostnaderna inte blir oskäligt höga för sökanden. Av denna orsak anför miljöutskottet att jord- och skogsbruksutskottet föreslår att följande uttalande godkänns.