Motivering

Finlands Natura 2000-nät är på grund av här förekommande biotoper och arter mycket omfattande i absoluta arealtermer, omkring en hektar per invånare. Storleken betyder också höga kostnader.

Finlands Natura 2000-nät finansieras huvudsakligen med nationella medel. De samlade kostnaderna beräknas uppgå till ca 50 miljoner euro per år, under 2003—2013 till ca 532 miljoner euro. Den största kostnadsposten utgörs av markområden som förvärvas för staten och ersättningar enligt naturskyddslagen till markägarna, totalt 217 miljoner euro. Bland andra betydande kostnader märks förvaltningskostnader, kostnader för vården av områden och områdens rekreationsanvändning och kostnader för uppföljning och forskning. Kostnaderna för vård, användning och uppföljning av områdena kommer att öka kraftigt i framtiden.

Under 1995—2004 har Finland fått totalt 33,4 miljoner euro i naturfinansiering över Life. Dessutom har vi fått en del finansiering från strukturfonderna och Life-miljöfonden. I relation till vårt finansiella bidrag har vi fått rätt mycket tillbaka.

Miljöutskottet ser det som ett mycket stort problem att kommissionen föreslår att medfinansieringen av Natura 2000-nätet ska tas från finansieringen av landsbygdsutveckling och regional utveckling. Med finansiering från fonden för landsbygdsutveckling kan man bara finansiera existerande jordbruksmarker och skogiga Naturaområden och finansieringen från den regionala utvecklingsfonden får bara användas för infrastruktur. De här finansieringsformerna har inte tänkts för att inrätta och upprätthålla Natura 2000-nät enligt åtagandena i naturdirektivet. Största delen av vårt Natura 2000-nät ligger i Lappland och östra Finland och därför måste de strukturpolitiska medlen av ekonomiska och sociala skäl huvudsakligen inriktas näringspolitiskt. Det finns inga beslut om nästa strukturfondsprogram och stöd.

Utskottet noterar att kommissionen som svar på sin förfrågan om medlemsstaternas synpunkter på huruvida finansieringen av Natura ska integreras i gemenskapens övriga politikområden eller om en särskild fond bör inrättas fick att en majoritet ställer sig bakom integrerad finansiering. Det är helt naturligt, för det lönar sig bättre för de medlemsstater att använda strukturfonderna som inte själva har betydande kostnader av att nätet genomförs. En expertgrupp bestående av berörda parter har däremot ställt sig bakom en särskild fond för Natura 2000-nätet.

Utskottet anser att Natura 2000-nätet bör medfinansieras via en fond som inrättas enkom för ändamålet och att den integrerade modellen i princip inte bör godkännas. Finlands Naturanät är mycket omfattande och skiljer sig i hög grad från den typ av områden som finns i sydligare delar av Europa och därför har jordbruks- och landsbygdsstöd bara i liten omfattning kunnat användas för att förvalta nätet. Hos oss ingår det nämligen mycket få jordbruksområden och områden som över huvud taget omfattas av ekonomisk verksamhet i nätet. Lösningen är inte alls lämplig för våra förhållanden. Hela det föreslagna finansiella systemet är bristfälligt. Det är inte lönsamt för Finland att använda strukturfonderna för detta ändamål och det finansiella instrumentet för miljön är inte tillräckligt. Finansieringen över det nya instrumentet ser ut att bli helt obetydlig och än så länge vet man inte hur stor del av det som är tillgängligt för åtgärder som har med Natura 2000-nätet att göra.

Utskottet förutsätter att Finland som sitt primära mål har att styra medfinansiering till Natura 2000-nätet via ett särskilt finansiellt instrument. Alternativt bör adekvat finansiering styras över det finansiella instrumentet Life+ och en fast andel av instrumentet bindas upp för finansiering av nätet. Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt att det nya finansiella instrumentet för miljön i större omfattning än vad kommissionen föreslår måste gå att använda till att täcka kostnaderna för nätet, allt ifrån inrättande till underhåll. Det understryker ytterligare att det måste ses till att vi klarar av de nödvändiga nationella finansiella bidragen.