Motivering
Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt att det är
viktigt att flygtrafiken blir en del av de klimatpolitiska åtgärderna
för att dämpa klimatförändringen.
Flygtrafiken och utsläppen från flygtrafiken ökar
i snabb takt. Om man inte vidtar sådana åtgärder
som utsläppshandel kan utsläppen från
flygtrafiken omintetgöra effekterna av de åtgärder
för att minska utsläppen som vidtas inom andra
sektorer. Om utsläppen fortsätter att öka
i samma takt, finns det risk för att ökningen av
EU:s utsläpp från utrikesflyget år 2012
kommer att ha raderat ut över en fjärdedel av
de minskningar som krävs för att uppfylla EU:s
mål enligt Kyotoprotokollet. Flygtrafiken utgör
omkring 3 % av CO2-utsläppen inom EU.
Utsläppen från flygtrafiken ökar emellertid
snabbare än utsläppen inom andra sektorer, totalt
har ökningen varit 87 % mellan 1990 och 2004.
Utöver CO2-utsläppen påverkar luftfarten
klimatet genom utsläppen av kväveoxider, vattenånga,
sulfatpartiklar och sotpartiklar. Forskningsrön visar att
luftfartens samlade påverkan kan vara omkring två gånger
högre än påverkan från enbart
koldioxidutsläpp. Från 2003 till 2004 ökade EU:s
andel av utsläpp av växthusgaser från
utrikesflyget med 7,5 %. Även i Finland har utsläppen
från luftfarten ökat med cirka 25 % på 2000-talet.
EU bör vara föregångare genom att
vidta både interna åtgärder för
att minska utsläppen inom gemenskapen och genom åtgärder
inriktade på att åstadkomma lösningar
internationellt för att uppnå målet att
den globala genomsnittstemperaturen vid jordytan inte når
en nivå som är högre än 2°C.
Utsläppshandel kan användas för att åstadkomma
miljönytta till lägre kostnad än med andra
medel. Delaktighet i systemet för utsläppshandel
bedöms vara ett mera kostnadseffektivt sätt att
komma till rätta med utsläppen än ett
särskilt system för luftfarten. Utskottet understöder
förslaget att flygtrafiken blir en del av utsläppshandeln
i EU och understryker att målet bör vara ett globalt
system. Den föreslagna modellen för utsläppshandel är
effektivare än ett system som endast gäller flygtrafiken
inom EU, men i framtiden bör målet vara att flygtrafiken ingår
i ett motsvarande globalt system.
Vid sidan av utsläppshandeln kan utsläppen reduceras
märkbart genom effektivare kontroll av flygtrafiken och
bättre planering av flygrutter, kortare tid i luften för
flygplanen och överlag mera miljöeffektiva trafiksystem.
I och med att tekniken har utvecklats har det också blivit möjligt
att ersätta flygningar till exempel med videokonferenser.
Kommissionen har bedömt att utsläppshandelns
inverkan på priset på flygbiljetter, beroende
på resans längd, är omkring 4—40
euro. Enligt bedömningen motsvarar detta 0,05 euro i skatt
på en liter fotogen. Det är emellertid svårt att
bedöma kostnadseffekterna av utsläppshandeln i
det här skedet, eftersom man inte känner till
prisbildningen för utsläppsrätterna på marknaden.
Man har också bedömt att direktivförslaget
inte kommer att få några betydande konsekvenser
för den regionala ekonomin. Utskottet anser det vara angeläget
att de ekonomiska konsekvenserna också utreds och följs
upp ur ett regionalt perspektiv.
Utskottet fäster särskild uppmärksamhet
vid det system som föreslås för jämförelse
av de olika effekterna och som fördelningen av utsläppsrätter
baserar sig på. Systemet är såtillvida
bra att det i princip bättre än den historiska
utsläppsmängden från luftfartsverksamhet
tar hänsyn till tidiga insatser, med andra ord beaktar
verksamhetsutövare som redan tidigare har vidtagit miljöeffektiva åtgärder.
Systemet bör emellertid ta mera hänsyn till ekoeffektiv
utrustning. Finland får inte heller särbehandlas
i förhållande till medlemsländerna i
Mellaneuropa på grund av de långa avstånden
och den glesa bebyggelsen i landet. Systemet bör uppmärksamma
att det i finländska förhållanden inte
alltid är realistiskt att resa från Finland till
andra EU-länder på annat sätt än
med flyg. I Mellaneuropa är spårtrafiken ofta
också tidsmässigt ett konkurrenskraftigt alternativ.
Utskottet noterar att kommissionen konstaterar att särskilda
frågor som gäller flyglinjer till avlägsna
eller isolerade regioner som är särskilt beroende
av flygförbindelser, bäst kan lösas genom
bestämmelser som har anknytning till allmän trafikplikt
eller statsbidrag.
Utskottet påpekar att trafiksystemen också bör
beaktas som en helhet med klimatförändringen som
utgångspunkt och miljövänliga trafiksystem
bör främjas. I direktivets ingress och artikel
3c (4) ingår en förpliktelse om att intäkter
från auktioner av utsläppsrätter ska
användas till finansiering av den globala fonden för
energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder
mot avskogning och för underlättande av anpassning
till klimatförändringen i utvecklingsländer.
Intäkterna bör således enligt förslaget användas
till motverkan av och anpassning till klimatförändringen,
minskning av utsläppen av växthusgaser, finansiering
av forskning och utveckling för motverkan av och anpassning
till klimatförändringen samt för att
täcka kostnaderna för att administrera systemet.
Utskottet konstaterar att bestämmelserna om en förpliktande finansieringsmekanism
kan utgöra ett rättsligt problem med tanke på gemenskapens
behörighet. Utskottet anser emellertid att Finland, oberoende
av frågan om behörighet, bör använda
intäkter från auktioner till att främja
miljövänliga trafiksystem.
Utskottet anför dessutom att granskningen av systemet
för handel med utsläppsrätter inom EU inte ännu är
slutförd, och vi vet därför inte vilka preciseringar
som eventuellt kommer att göras. Målet för
direktivförslaget är att införa luftfartsverksamheten
i systemet för handel med utsläppsrätter
inom EU redan från och med den 1 januari 2011, det vill
säga medan den andra perioden 2008—2012 för
handel med utsläppsrätter pågår.
Under denna period är också bestämmelserna
om internationell utsläppshandel fastlagda i Kyotoprotokollet
i kraft. Av dessa orsaker bör man med en snabb tidtabell
granska hur systemet för handel med utsläppsrätter
inom EU påverkas av att luftfartsverksamheten införs
i systemet och samtidigt ingående se över systemet.