Statsminister Matti Vanhanen (översättning): I Lahtis ordnades den 20 oktober ett inofficiellt möte för EU:s stats- och regeringschefer. Mötets teman var de yttre förbindelserna i fråga om energipolitiken, invandringen, den oroväckande situationen i Sudan och unionens innovationspolitik. EU:s stats- och regeringschefer träffade dessutom Rysslands president Vladimir Putin, med vilken EU-ledarna diskuterade förbindelserna mellan EU och Ryssland, inklusive energifrågor.

De inofficiella EU-toppmötena har visat sig vara ett lämpligt medel för att skapa politiskt samförstånd när det gäller att möta unionens centrala problem och föra arbetet vidare. EU har alla förutsättningar att effektivt driva ärenden framåt om man kan finna en gemensam politisk vilja. Dessa möten är gynnsamma tillfällen att skapa en sådan vilja, precis som resultaten från Lahtis visar.

Ett av de centrala temana i Lahtis var innovationspolitiken. Innovationer är väsentliga för EU:s konkurrenskraft. En fungerande innovationspolitik är avgörande för vår förmåga att skapa ekonomisk tillväxt och goda arbetsplatser samt upprätthålla den välfärd vi är vana vid. EU:s stats- och regeringschefer diskuterade innovationspolitik utgående från kommissionens meddelande, och resultatet av diskussionen var en stark vilja att föra innovationspolitiken framåt och ett klart mandat till kommissionen att förbereda fortsatta åtgärder.

Vi konstaterade i Lahtis att patentsystemet i Europa måste bli effektivare och mer högklassigt. Dessutom måste det nuvarande, splittrade rättegångssystemet bli mer förutsägbart. Dessa mål måste lösas inom gemenskapen, och till det behövs politiskt ledarskap. Det ideala alternativet vore att skapa ett gemensamt europeiskt patentsystem, men det har rådet inte kunnat nå samförstånd om. Vägen mot detta idealiska resultat är kanske smidigare om man framskrider i etapper. I Lahtis diskuterade vi därför möjligheten att utnyttja liknande arrangemang som Londonöverenskommelsen för att utveckla patentsystemet. Regeringen bereder en anslutning till Londonöverenskommelsen. Oavsett metod är det klart att alla medlemsländer måste kunna ge avkall på sina snäva nationella ståndpunkter och se till helheten med tanke på konkurrenskraften inom Europa. Detta förutsätter bl.a. att arbetsspråk gallras bort när det gäller patentsystemet.

I diskussionerna behandlades även standarder, teknologiplattformar och det europeiska tekniska institutet. EU bör snabbare kunna enas om gemensamma standarder. Det är uppenbart att det är svårt att få ut nya produkter på marknaden om de inte representerar en tillräckligt allmän standard. EU gjorde gsm-standarden till den succé som ligger bakom vår framgångsrika mobiltelefonindustri, men vi har knappt några nyare exempel alls. Mobil-tv-branschen kunde gärna få vara följande i tur. EU-ledarna gav det europeiska tekniska institutet grönt ljus, och behandlingen av institutet påbörjas i rådet.

Teknologiplattformarna är ett nytt och angeläget sätt att främja forskning och produktutveckling. De europeiska företagen vill samarbeta och avtala om att rikta sina resurser till gemensamma projekt. Dessa projekt utses inte av tjänstemän eller förvaltning utan av industrin inom branschen. Kommissionen lyfte i Lahtis fram de mest lovande projekten och vid mötet bestämdes att ett av dem, Artemis, som utvecklar inbyggda elektroniska system och i vilket den finska industrin har ett stort intresse, skall vara flaggskeppet för dessa teknologiplattformar och att kommissionen förbinder sig att främja och finansiera det — ett betydande resultat för såväl Europa som Finland. Detta blir ett projekt i miljardklassen.

Sammanfattningsvis: Den europeiska innovationspolitiken utgör en helhet som består av utvecklandet av patentsystemet, teknologiplattformar på strategiska områden som industrin själv valt, EIT, gemensamma standarder och skapande av efterfrågan för europeiska innovationer. Helheten är omfattande och utvecklandet av den fortsätter under hösten.

Energin har kommit för att stanna på agendan för EU:s stats- och regeringschefer. Det höga priset på energi, vårt beroende av fossila bränslen och behovet att utveckla energimarknaden såväl inom som utanför EU är viktiga frågor. I Lahtis behandlade vi utvecklandet av de yttre förbindelserna i fråga om energi. Vi har ett klart behov av att få våra yttre partner — både producentländer och transitländer — att förbinda sig till samma öppna principer som EU tillämpar. EU måste också mer målmedvetet utnyttja sitt breda nätverk av yttre förbindelser när det gäller energifrågor. Under Finlands ordförandeskap har vi diskuterat energifrågor vid alla toppmöten. Vi kom även överens om att EU-länderna systematiskt skall börja utbyta information om energifrågor genom ett eget korrespondentnätverk.

EU:s politik för de yttre förbindelserna i fråga om energi kommer att bestå av följande strävanden: att EU:s principer för den inre marknaden även skall gälla partner utanför EU, att samarbetet med producentländer och transitländer skall vara intensivt och att våra partner skall förbinda sig till de gemensamma principerna. EU är en öppen marknad, men våra partner måste svara mot denna öppenhet. Energieffektivitet och förnybara naturtillgångar intar en viktig ställning i detta samarbete.

Energin spelar en central roll också i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Ryssland är för oss en naturlig energileverantör, men när gasleveranserna till Ukraina avbröts i vintras väcktes frågan om Rysslands pålitlighet som energileverantör.

Jag bjöd in Rysslands president Vladimir Putin till Lahtis för att diskutera med EU-ledarna. Avsikten var att föra en dialog om förbindelserna mellan EU och Ryssland, bl.a. i energifrågor. Jag anser det viktigt att det förs direkta diskussioner mellan Ryssland och EU i dessa frågor. Många förutspådde att mötet skulle bli ett misslyckande för EU:s del och att vår oenighet skulle spela Putin i händerna. Så blev det inte. Jag var medveten om problemet och ville bygga upp mötet på ett sätt som gjorde det möjligt för EU att agera enat.

Under lunchdiskussionen drog EU-ledarna upp en gemensam linje för EU-ländernas budskap. Den baserade sig på riktlinjerna i det dokument som kommissionen förberett. Lunchen drog ut på tiden, vi förde en detaljerad diskussion och fick därmed rättning i leden. När EU mötte Rysslands president framförde jag tillsammans med kommissionens ordförande unionens gemensamma budskap. Jag yrkade på att det tragiska mordet på journalisten Anna Politkovskaja måste utredas och framförde vår oro över läget för yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Jag konstaterade att vi noggrant följer hur situationen i Tjetjenien utvecklas. Av Ryssland förutsatte jag öppenhet, ömsesidighet, marknadsbaserad energipolitik och rättvis behandling för EU-ländernas företag. Jag uttryckte också vår djupa oro över de ansträngda relationerna mellan Georgien och Ryssland. EU:s budskap blev inte oklart, det lindades inte in i bomull.

EU och Ryssland har många gemensamma intressen inom energisektorn, men för att de skall tillgodoses krävs klara spelregler. Dessa spelregler bör införas i det framtida avtalet mellan EU och Ryssland på ett bindande sätt.

EU-länderna visade upp en enad front vid sitt möte med president Putin. Alla följde den linje som vi gemensamt kommit överens om. Enskilda anföranden tog stöd i varandra och EU-ledarna talade i vi-form när de riktade sina ord till Rysslands president. Jag är övertygad om att det är till skada för EU om vi inte kan agera enat. EU har inte alltid lyckats med detta enade agerande, men i Lahtis lyckades vi. Vi får inte låta utomstående söndra och härska EU.

Mötet med president Putin var lyckat och präglades av en konstruktiv anda. Det var ett viktigt steg mot en mer enig Rysslandspolitik. Vägen till Lahtis är dock inte vägen till Damaskus. Jag väntade mig inte att president Putin skulle ändra åsikt i Lahtis — han hörde EU:s ståndpunkt och gav igen med samma mynt. Det är en alldeles normal dialog som måste bemötas med fakta. President Putin fick dock budskapet att EU är enigt i väsentliga frågor och att Ryssland måste beakta detta i sitt agerande. Jag tror att EU är en viktig partner för Ryssland och att vår åsikt har betydelse. Ryssland påpekade sin egen avhängighet av Europa och berättade att man godtar principerna i energistadgan.

Finland har under sitt ordförandeskap aktivt velat vårda sig om förbindelserna mellan EU och Ryssland. Jag förde långa samtal med president Putin vid G8-mötet i S:t Petersburg i juli. Nu mötte vi Putin i Lahtis. Ett toppmöte EU—Ryssland med president Putin ordnas i november. Kommunikationsministrarna och miljöministrarna i EU:s och Rysslands gemensamma råd för partnerskap har mötts. Det arrangeras ännu möten mellan justitie- och inrikesministrarna, utrikesministrarna och energiministrarna. Vårt samarbete med Ryssland är mycket intensivt, och det skall det också vara. Den här förteckningen beskriver bara hur Ryssland har stor prioritet i det praktiska arbetet under Finlands ordförandeskap.

Ett naturligt tillfälle att följa upp diskussionerna i Lahtis uppstår redan i november när EU och Ryssland samlas till ett gemensamt toppmöte i Helsingfors. Jag hoppas att vi under detta toppmöte skall kunna meddela att vi är färdiga att inleda förhandlingar om ett nytt ramavtal som innehåller de frågor som är viktiga för oss.

Vi kan vara stolta över Lahtismötet och den endräkt vi uppnådde. Därför vill jag kalla denna starka vilja till ett mer enat agerande i yttre förbindelser som EU nu visar för Lahtisandan. Det gläder mig att Lahtis, en företagsam finländsk stad, i och med förra veckans möte nu har intagit sin plats på EU-kartan.