Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen (översättning): Handeln är en av vårt lands mest centrala näringar. Dess andel av bruttonationalprodukten har under de tio senaste åren varierat mellan tio och femton procent. I motsvarande grad är branschens andel av de sysselsatta omkring 12 procent. Av de 46 000 företagen inom handelsbranschen hör cirka hälften till minuthandeln, en fjärdedel till partihandeln och en femtedel till bilhandeln och de övriga till företag inom agenturverksamheten.

Handelns sysselsättning och framgång har på många sätt en anknytning till den allmänna utvecklingen av ekonomin och sysselsättningen. Den ekonomi- och sysselsättningspolitik som Vanhanens regering bedrivit har medfört resultat. Den inhemska efterfrågan har förstärkts och arbetandet har uppmuntrats genom att beskattningen sänkts med cirka tre och en halv miljarder euro. Inom sysselsättningen har skett ett klart uppsving och vi närmar oss den målsättning på 100 000 nya jobb som regeringen uppsatt. Även företagandet har under de senaste åren utvecklats på ett gynnsamt sätt i Finland.

Särskilt gynnsam har denna allmänna utveckling varit inom handeln. Branschen har under denna regeringsperiod gett upphov till 19 200 arbetsplatser. Handeln sysselsatte i medeltal cirka 300 000 personer per månad under år 2005. Det börjar snarare vara fråga om en brist på yrkeskunnig arbetskraft, särskilt i tillväxtcentrumen i vårt land. Handelns omsättning har under motsvarande period ökat med cirka 7,3 miljarder euro (18,8 procent) och den beräknas öka med 4,5 procent under år 2006.

Det internationella genombrottet för minuthandeln har ägt rum under de tio senaste åren. Utländska företag har etablerat sig i vårt land, särskilt inom marknaden för minuthandel och i viss mån även dagligvaruhandeln. Finländska affärskedjor har i sin tur utvidgat sin verksamhet utomlands. Den finländska handelns försäljning i närområdena är 4—5 miljarder euro/år och i den finländska handelns tjänst utomlands är både inom minut- och partihandeln 14 000—15 000 personer. Handeln är på så sätt en stark exportör av tjänster och det skulle antagligen löna sig att allt modigare överväga att bege sig speciellt till Ryssland.

Dagligvaruhandeln har av tradition varit koncentrerad i alla nordiska länder. I Finland uppgår marknadsandelen för de tre största aktörerna till cirka 90 procent efter det senaste företagsköpet. Den höga koncentrationsgraden kan ha en inverkan på dagligvaruhandelns verksamhet och industrins och minuthandelns marknadsbalans. Uppföljningen av såväl handelns som hela livsmedelssektorns koncentration bör fortgå och eventuella missförhållanden åtgärdas genom konkurrenslagstiftningens medel.

I handelns struktur är det olika slags storbolag och handelskoncentrationer som är synliga och försäljningsmässigt dominerande. Till denna kategori hör bland annat varuhus, hypermarketar, stora supermarketar och köpcentra. Om man räknar handelsarealen är vårt största köpcentrum Östra centrum i Helsingfors av allt att döma det största och Sello i Esbo och Jumbo i Vanda bland de tre fyra största köpcentrumen i Norden.

Enligt undersökningar som gjorts av konsumentforskningscentralen bor cirka 80 procent av konsumenterna på vad som anses vara ett överkomligt avstånd från mataffärernas tjänster och över 90 procent är tillfredsställda med tjänsterna. Det kunde tänkas att den nämnda koncentrationen skulle komma fram i en sjunkande kundnöjhet, men av olika orsaker har detta inte varit fallet under de senaste åren. Tillgången till affärer varierar mycket mellan olika glesbygder, det är en sak som det är skäl att komma ihåg, och koncentrationen inverkar på handelns struktur i tätorten. I undersökningarna har man upptäckt en segregation av områdena. Problemets omfattning är dock svårt att bedöma.

Regeringen har lagt märke till tillgången till affärstjänster i glesbygderna och tagit ett investeringsstöd i bruk. Cirka 3,8 miljoner euro har använts för detta ändamål och cirka 300 positiva beslut har fattats. Min åsikt är att det är viktigt att ta hand om nätverket av bybutiker också under kommande år.

Den främsta framtida utmaningen för aktörerna inom den inhemska handeln är att sörja för den snabba tillväxten inom branschens produktivitet. Med tanke på produktivitetsutvecklingen är det viktigt att marknadsregleringarna i vårt land inte är strängare än regleringarna i de gamla EU-länderna, det vill säga EU 15-länderna.

Planläggningen har en betydande inverkan på handeln som näring, också på andra sätt än när det gäller regleringen av storenheter. Den kommunala markanvändningspolitiken har inflytande på affärernas konkurrensförhållanden. Enligt redogörelsen bör man vid lägesbestämningen se till att aktörerna blir jämlikt behandlade, att säkra en fungerande konkurrens och att handelns tjänstenätverk utvecklas jämnt. Miljöministeriet tillsätter inom den närmaste tiden en arbetsgrupp som skall utreda effekterna av regleringen och tryggandet av handelns mångsidiga struktur i olika slags boendemiljöer.

I och med lagen om öppettider, som trädde i kraft 2001, blev det möjligt för små dagligvaruhandlar att hålla söndagsöppet. Samtidigt blev det möjligt för alla affärer att hålla öppet på söndagar också i maj och november. Bilaffärerna berättigades fria öppettider. Syftet med lagen om öppettider, att förbättra närbutikernas lönsamhet och konkurrensposition i förhållande till stora affärer, har uppnåtts. Antalet stora snabbköp, det vill säga dagligvaruhandlar på 200—400 kvadratmeter, har under åren 2001—2005 ökat med 175, främst i tätorterna, och det var väl i princip också avsikten. Speciellt i fråga om antalet snabbköp av denna typ på 200—400 kvadratmeter har ökningen varit markant under dessa år.

Att hitta arbetskraft för söndagarna har enligt dagligvaruhandlarna inte ställt till med några problem. Vad arbetstagarna upplevde att var det största problemet med öppethållning på söndagar varierade enligt livssituationen. I exempelvis enpersonshushåll hade de största problemen med det sociala livet att göra och på motsvarande sätt uppstod i barnfamiljer problem med att organisera gemensam tid.

De olika parternas synpunkter varierar mellan en total avreglering av öppettiderna och en inskränkning av öppettiderna. Bland dem som arbetar i specialvaruaffärerna anses den nuvarande öppethållningen på söndagar vara tillräcklig medan de som arbetar i dagligvaruhandeln anser en utvidgning av öppettiderna vara befogad. Bland konsumenterna vinner en utvidgning av öppettiderna understöd. Nästan alla parter anser att butikernas öppethållningssystem är svårtolkat.

I samband med framställningen av denna fråga har man tagit upp möjligheten att inkludera järnaffärer, möbelaffärer, antikvitetsaffärer samt andrahandsaffärer i gruppen med begränsad öppethållning på söndagar. Redogörelsen tar dock i enlighet med sin natur inte aktivt ställning i frågan. Personligen kan jag säga att det är lite speciellt med att kunna köpa bil vilken dag som helst, nästan vid vilket klockslag som helst året och dygnet runt, men om man sedan skulle råka ha ärende till en järnaffär på en söndag så är det inte möjligt i dagens läge.

Syftet med läkemedelslagen är att upprätthålla och främja säkerheten hos läkemedlen och användningen av dem samt försäkra att de framställs på ett ändamålsenligt sätt och att de finns tillgängliga för konsumenterna inom landet. Läkemedlen klassificeras i receptläkemedel och läkemedel för egenvård. Försäljningen av läkemedel för egenvård är i vissa länder, bland annat Norge och Danmark, tillåten förutom i apoteken även i minuthandeln.

Huvudsakligen i samband med bybutikerna finns cirka 150 medicinskåp som är underställda apoteken och erfarenheterna har varit goda. I redogörelsen konstateras att det kan finnas skäl att förbättra tillgången till läkemedel för egenvård genom att utveckla medicinskåpen inom områden som varken har apotek eller filialapotek. Behovet av en utveckling kommer att utredas inom social- och hälsovårdsministeriets arbetsgrupp.

Efter sänkningen av alkoholskatten som genomfördes år 2004 samt införandet av EU:s obegränsade passagerarimport har alkoholkonsumtionen stigit märkbart och alkoholpolitiken befinner sig i något slags förändringsskede. Då bilden har klarnat och ifall man eventuellt gör nya linjedragningar i lagstiftningen som gäller detaljhandeln bör eventuella justeringar enligt redogörelsen i första hand genomföras med folkhälsan som utgångsläge.

Handelns internationalisering och den åtminstone på vissa punkter tilltagande konkurrensen har dämpat utvecklingen av prisnivån. Att genomföra prisnivåjämförelser mellan exempelvis Europeiska unionen och andra länder är svårt och utmanande. Man vet åtminstone att den indirekta beskattningen och nivån på den har betydelse för priserna på dagligvarorna. Redogörelsen påpekar bland annat det faktum att mervärdesskatten i Finland ligger på en högre nivå än i nästan alla andra länder.

Handeln är fortsättningsvis en viktig näring som utvecklas ytterst snabbt med avseende på omsättningen och sysselsättningen. Den moderniseras, internationaliseras och expanderar till nya marknadssektorer utanför Finlands gränser och höjer därmed produktiviteten, vilket förhoppningsvis också kommer att synas i konsumentens börs så att han i fortsättningen får mera för samma pengar.