Omsorgsminister Liisa Hyssälä (översättning):
Ett samhälles mognad mäts genom hur det sköter
om sina mest utsatta medborgare. Under den pågående
diskussionen om äldrevården bör man komma
ihåg att de äldres funktionsförmåga under
de senaste åren har förbättrats. Nästan
90 procent av de som fyllt 75 år klarar av att bo hemma.
Detta är för sin del ett tecken på en
lyckad social- och hälsovårdspolitik. När
funktionsförmågan försämras
och sjukdomar uppenbarar sig är de äldre förtjänta
av god vård såväl hemma som i olika institutioner.
Arbetet med gamla och sjuka är värdefullt.
I interpellationen bekymrar man sig, med rättta, om
tryggandet av tillgången på äldrevård, dess
kvalitet och dess resurser. När man ser på äldreomsorgen
som en helhet måste det erkännas att kommunernas
personalstruktur och personalantal inte till alla delar har utvecklats
på önskat sätt. Nuvarande regering har
inlett en kraftig utveckling av tjänsterna för
de äldre. Regeringen har höjt statsandelarna för
kommunernas social- och hälsovård med 350 miljoner
euro och satsat drygt 200 miljoner euro på utveckling av
tjänsterna. Den positiva utvecklingen beskrivs av att statsandelsprocenten
har ökat med nästan tio procentenheter från år
2001 till i år och i år uppgår den till
drygt 33 procent.
De tjänster som de äldre behöver
har förbättrats genom lagstiftning och utvecklingsprojekt och
genom ökade valmöjligheter. År 2005 trädde
vårdgarantin i kraft. Den har lett till snabbare tillgång
till vård. Denna reform är viktig för många äldre,
eftersom de utnyttjar många hälsovårdstjänster
och har köat för vård för sjukdomar som
hänger samman med åldrandet. I mars 2006 förbättrades
de äldres ställning genom den s.k. omsorgsgarantin,
vilket innebär en lag om bedömning av vårdbehovet
inom en viss tid.
En annan betydande reform är stiftandet av en särskild
lag om stöd för närståendevård,
som trädde i kraft vid ingången detta år.
Målsättningen med lagen är att förbättra
närståendevårdarnas ställning
och göra den praxis som följs i kommunerna enhetlig.
Med utgångspunkt i ett omfattande utredningsarbete har
bland annat arvodena till närståendevårdarna
höjts, en skälig maximiavgift fastställts
för ersättande vård och utöver
de lagstadgade ledigheterna har rekreationsledigheten tillkommit.
Det är viktigt att man fäster uppmärksamhet
vid att närståendevårdarna orkar med
sitt arbete genom att stödtjänsterna utvecklas.
Närståendevården kräver en kontinuerlig
utveckling. Det vore skäl för kommunerna att göra kostnadsjämförelser över
hur mycket en plats på en vårdanstalt kostar om
patienten överförs från närståendevård
till en anstalt. Vårt ministerium har kommit överens
med Finlands Kommunförbund om att vi tillsammans fäster
kommunernas uppmärksamhet vid de möjligheter som
närståendevården erbjuder och att vi
noggrant följer med hur lagen fungerar i praktiken.
De äldres valmöjligheter har ökats
genom att man tagit i bruk servicesedlarna och genom att hushållsavdraget
inom beskattningen utvecklats så att det är dubbelt
så stort från början av detta år.
Inom äldreomsorgen glömmer man ofta bort Fpa:s
vårdbidrag för pensionstagare, som för
sin del hjälper äldre personer som bor hemma att skaffa
tjänster och klara av de ökande läkemedelskostnaderna.
Under innevarande valperiod har genom social- och hälsovårdsministeriets
projektfinansiering på över 14 miljoner euro inletts
projekt för att förbättra servicen för
de äldre i nästan 100 kommuner i olika regioner.
Genom dessa projekt siktar man på bestående förbättringar
inom äldreomsorgen och hjälper arbetstagarna att
orka med arbetet genom utveckling av uppgiftsstrukturerna. Även
Penningautomatföreningens stöd till äldreomsorgen är
betydande. I år har organisationer beviljats sammanlagt
42,5 miljoner euro för att stöda äldreomsorgen.
Stödet för att utveckla närståendevården
har ökat betydligt som en del av detta och uppgår
nu till cirka 10 miljoner euro per år. Med dessa medel
från Penningautomatföreningen har man inlett 123
nationella eller lokala organisationsprojekt inom närståendevården.
Redan i början av detta år gav jag professorn
i allmänmedicin Sirkka-Liisa Kivelä i uppgift
att framställa åtgärdsförslag
för utveckling av kunnandet hos de personer som arbetar
med äldre, den geriatriska vården och seniorarbetet.
Utredningen stöds av en expertgrupp på bred bas
där de ledande experterna på äldreomsorg
i vårt land ingår. Med utgångspunkt i
professor Kiveläs utredningar kommer man att bedöma
reformbehovet.
Utredaren skall även utarbeta förslag till
hur läkemedelsbehandlingen av äldre kan utvecklas och
depressioner förebyggas och vårdas. Det talas
inte tillräckligt om ensamhet och depressioner som drabbar
de äldre. Risken för att det gemensamma ansvarstagandet
i samhället försvinner är en stor utmaning
för hela välfärdssamhället.
Det är viktigt att vi skapar nya sätt för
att öka det gemensamma umgänget och omsorgen om andra
människor samt för att stärka de sociala nätverken.
Många äldre personers anhöriga bor på annan
ort varför det kan vara svårt att hålla kontakten,
eller också finns inga anhöriga. För
de äldres rättsskydd och vård är
reformen av lagen om hemkommun viktig. Reformen bereds som bäst
vid social- och hälsovårdsministeriet och om den
genomförs gör den det möjligt för äldre
att flytta från ett ålderdomshem eller ett servicehem till
en annan kommuns ålderdomshem nära de anhöriga.
Det finns mycket gott i den grundläggande strukturen
för servicesystemet för de äldre i Finland.
I kommunerna har man inlett en systematisk utveckling av äldreomsorgen,
vilket beskrivs av att nästan alla kommuner har en äldrepolitisk
strategi. Till äldreservicens starka sidor hör även
en välutbildad och motiverad personal. Dessutom har kommunerna
börjat bedöma de äldres funktionsförmåga,
vilket ger en bättre garanti för att man väljer
rätt vårdplats.
Målsättningen med en god vård av
de äldre bör vara att upprätthålla
och stöda deras individuella resurser. Inom äldrevården är
ett arbetssätt som syftar till rehabilitering idag gängse praxis.
Kvalitetsrekommendationerna för vården har utarbetats
i samarbete mellan social- och hälsovårdsministeriet
och Kommunförbundet. Enligt dem bör den genomsnittliga
dimensioneringen av antalet vårdanställda vid
institutionsvård vara 0,5—0,6 anställda
per klient. För närvarande är det nationella
genomsnittet vid vård i ålderdomshem 0,52 och
på hälsovårdscentralernas bäddavdelningar
0,65 vårdanställda per klient. Ett genomsnitt är
aldrig hela sanningen. En dimensionering enligt genomsnittet möjliggör
en god primärvård. Den totala personaldimensioneringen är
för närvarande till och med större än vad
som ovan anges, eftersom vi på anstalterna har personer
som har varit anställda i tiotals år, såsom
kökshjälpar och badbiträden, vilka saknar examen
på området men som har en gedigen arbetserfarenhet.
Länsstyrelserna har använt kvalitetsrekommendationen
om vård och tjänster för äldre
inom sitt övervakningsarbete.
Sammanlagt har antalet vårdanställda inom social-
och hälsovården under de senaste åren ökat
med drygt 2 000 personer per år. I Finland fanns
vid ingången av detta år 229 läkare som specialiserat
sig på geriatri. Fortbildningen om diagnostik och vård
av sjukdomar hos äldre har utvidgats under de senaste åren,
men det finns ett växande behov av specialutbildning.
Trots att mycket har gjorts under innevarande regeringsperiod
finns det alltid utrymme för förbättringar
i fråga om tillgången på service för
de äldre och dess kvalitet. Det problematiska är
att trots att statsandelen för äldreomsorgen har ökats,
syns detta nödvändigtvis inte som en förbättring
av motsvarande servicenivå. Statsandelen är ju
inte bunden till användningsändamålet, vilket
innebär att kommunerna kan använda den förhöjda
statsandelen som de vill. Anordnandet av äldreomsorgen
varierar mellan kommuner. Många kommuner har skött
tjänsterna inom äldreomsorgen föredömligt,
medan det i andra kommuner finns problem, där länsstyrelserna
har varit tvungna att ingripa. I denna sal sitter många
ledamöter som anser att staten inte får styra
kommunerna mera ingående än för närvarande.
Det räcker inte med en bra lag, om den inte iakttas. Med
detta avser jag bland annat närståendevården
och hemservicen.
Säkerställandet av en tillräcklig
och yrkeskunnig personal är en stor utmaning inom äldreomsorgen.
Bristen på arbetskraft gäller tills vidare närmast
de största städerna. Till fasta tjänster och
långtidsvikariat är det tills vidare relativt
lätt att få personal i största delen
av landet. Situationen kan dock försämras på en
relativt kort tid utan utvecklingsåtgärder och
en aktiv personalstrategi på området.
Under de närmaste åren kommer även
vårdare som arbetar med vården av äldre
att gå i pension i stor utsträckning, och detta
kommer att leda till ett rekryteringsbehov av uppskattningsvis över 10 000
nya vårdare. Det är viktigt att man lyckas hålla
dem som arbetar inom äldreomsorgen inom branschen och, å andra
sidan, att tillräckligt med ny yrkeskunnig personal fås
till branschen. De primära åtgärderna
för att främja detta är tillräckliga
personaldimensioneringar som hjälper arbetstagarna att
orka med arbetet och trivas på arbetsplatsen, fungerande
uppgiftsstrukturer och ökad utbildning på området.
Inom äldreomsorgen borde man även bli av med
de kortjobb som saknar motivering; fast personal skall anställas
för fasta uppgifter. Pooler med vikarier och reservpersonal
som anställts med fasta arbetsvillkor är frågor
som är värda en vidare utveckling.
Social- och hälsovårdsministeriet har tillsatt en
arbetsgrupp som har i uppgift att utreda behovet av arbetskraft
inom socialområdet och ge rekommendationer för
utvecklingen av personalstrukturen och personaldimensioneringarna.
I detta sammanhang görs även en särskild
granskning av äldreomsorgen. Arbetsgruppens tidsfrist löper
ut vid utgången av detta år.
Såsom av det ovan nämnda kan härledas
har kommunernas verksamhet inte till fullo motsvarat de förväntningar
som gäller rekommendationerna och de höjningar
av statsandelen som grundar sig på dem. Stakes utvärderar
kvalitetsrekommendationernas verkningsgrad, och kommer att lägga
fram sina resultat inom de närmaste månaderna. Även
effekterna av den nya lagstiftningen om en omsorgsgaranti utvärderas. Informationsstyrningen
måste stärkas så att god praxis sprids över
hela landet på ett effektivt sätt. De pågående
nationella utvecklingsprojekten inom socialområdet och
hälsovården skapar nya modeller för god
praxis. Regeringen har genom kommun- och servicestrukturreformen
uttryckligen tagit sig an de stora utmaningar som den åldrande
befolkningen i Finland medför. Till exempel servicen för
personer som håller på att bli dementa är
sådana specialtjänster för äldre
som kräver ett tillräckligt omfattande befolkningsunderlag
för att de skall kunna anordnas på ett högklassigt
sätt. Servicen måste kunna tryggas även under
de år som de äldres andel av befolkningen enligt
prognoserna är som störst.
Regeringens målsättning är att så många äldre personer
som möjligt skall kunna leva ett självständigt
liv i sitt hem och i en bekant boendemiljö — så länge
som möjligt. Regeringen anser att vi kan svara på det ökade
servicebehovet hos den åldrande befolkningen i enlighet
med de linjedragningar som beskrivits i detta svar. Staten och kommunerna
måste förbereda sig för att det behövs
mera resurser för anordnande av tjänster för de äldre
då deras antal ökar. Servicesystemet och lagstiftningen
måste utvecklas och utvärderas kontinuerligt.
Det bör skapas mångsidiga alternativ till produktionen
och finansieringen av tjänster genom utnyttjande av kommunernas egen
serviceproduktion samt den privata och den tredje sektorn. På detta
sätt ökar valmöjligheterna och tryggas
högklassiga tjänster i hela landet för
alla äldre som är i behov av sådana.