Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Ärade talman! Som en sammanfattning av nationens tillstånd kan man, i efterdyningarna av den globala recessionen och i förhållanden då befolkningens medelålder stiger, konstatera att vi inte känner till tillräckliga resurser i framtiden med vars hjälp vi skulle kunna uppfylla våra löften om välfärd till medborgarna.

De politiska utmaningarna på sikt återspeglas i finansministeriets färska beräkningar, där utvecklingen av de åldersrelaterade utgifterna orsakade av befolkningens allt högre medelålder och möjligheterna till ekonomisk tillväxt skisseras upp. I den beräkning som uppdaterats i februari förutspås ett hållbarhetsunderskott på 5,5 procent av BNP. Detta motsvarar till sin omfattning, för åskådlighetens skull, statens skatteavkastning på förvärvs- och kapitalinkomster årligen.

Den nya beräkningen talar sitt bistra språk: vi är som nation i färd med att leva över våra tillgångar. Utan ytterligare åtgärder kan vi inte hålla fast vid vårt löfte om välfärd.

När vi inser detta, kan och hinner vi korrigera situationen.

I vår kommer sådana beslut att fattas — eller så fattas de inte — som på ett avgörande sätt inverkar på om vi kan hålla fast vid överenskommelsen om en rättvis bördefördelning generationerna emellan på 2020-talet.

För att vi ska kunna göra det behöver vi en politik som stöder ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Vi bygger vår välfärd med arbete, företagsamhet och gemensamt ansvar.

Vi vet också med vilka medel vi kan nå detta, nämligen längre arbetskarriärer, minskad strukturell arbetslöshet och ökad produktivitet inom alla sektorer, men i synnerhet inom produktionen av välfärdstjänster.

Av dessa medel är en förlängning av arbetskarriärerna det som både socialt och i generationsperspektiv är det rättvisaste. Ökad produktivitet och längre arbetskarriärer är de enda av dessa medel som också bidrar till en ökning av samhällsekonomin, i motsats till skattehöjningar och nedskärningar.

Ärade talman! Jag talar här om produktivitet i bemärkelsen att bygga framtiden och att skapa nytt arbete och nya värderingar inom arbetslivet. Det arbete som den enskilda människan utför ska vara meningsfullt och individuellt sporrande och det ska ledas på så sätt att det känns bra att arbeta och att det inte orsakar något behov av att fly arbetslivet. Att med våld tvinga fram tillväxt genom utsugning av arbetstagarna skulle vara det största möjliga felet.

Vi behöver också i framtiden en stark företagsamhet och incitament för företagsamhet för att vi ska kunna skapa nya arbetsplatser i stället för de som gick förlorade under recessionen.

Regeringen har tillsatt ett tillväxtprojekt som ska ta fram politiska rekommendationer om hur förutsättningarna för ekonomisk tillväxt ska förbättras för att vi ska kunna uppnå en högre tillväxttakt på 2010-talet än vad som förutspås. Jag hoppas att arbetsgruppens mellanrapport ska väcka livlig diskussion under våren.

För att vi ska kunna skapa arbete och utkomst för finländarna också framöver måste vi fästa särskild vikt vid vår produktionsstruktur och vid beskattningen, forskningen och utvecklingen, utbildningen, infrastrukturen för trafik och kommunikation, energisektorn och företagsamheten.

Finland lever av export, i dag och i framtiden. Exportens andel av Finlands bruttonationalprodukt är 43 procent, medan medeltalet i EU-länderna är 40 procent. Det är i sista hand vi själva som avgör om kvaliteten och priset på vår produktion motsvarar förväntningarna på världsmarknaden så att våra produkter har åtgång; om det inte blir några affärer på våra villkor, görs arbetet annanstans i världen.

Det är nu speciellt viktigt att se till att den offentliga ekonomin mår bra. En stark offentlig ekonomi är en nödvändig förutsättning för att tjänster och förmåner ska kunna tryggas. Enligt finansministeriets rapport förutsätter en minskning av hållbarhetsunderskottet ett anpassningsprogram som sträcker sig över två valperioder och som bör inledas redan 2011. Detta resultat är ingen överraskning, eftersom redan tidigare uppskattningar av det hållbarhetstryggande överskottet i den offentliga ekonomin var precis desamma som i dessa nya beräkningar. Att underskottet har ökat är till stor del en följd av konjunktursvackan.

Vid sidan av den ekonomiska och sociala hållbarheten måste Finland för att kunna upprätthålla välfärden välja ekologisk hållbarhet. Här finns också en stor möjlighet. Med finskt kunnande, finsk teknik och finskt arbete kan vi nå en framstående position i världen inom miljö- och energiteknologi, som är de snabbast växande branscherna i världen.

Vi måste nu våga fatta avgöranden som har en gynnsam inverkan på välfärden i framtiden. Regeringen utgår ifrån att de tjänster och förmåner som är viktiga för finländarna tryggas utan att kommande generationer belastas med orimligt höga skatter.

Vad vi har lovat måste vi också hålla.

Ärade talman! Finland upplevde under det år som gick en djup recession och vår ekonomi gjorde en djupdykning. Finland hamnade utan egen förskyllan in i finanskrisen och recessionen.

Vår samhällsekonomi var i gott skick. Men när exporten gick i stå stagnerade också samhällsekonomin, vilket är typiskt för ett land som lever av export av investeringsprodukter. I takt med konjunkturnedgången utsattes olika industribranscher för en kraftig global omstrukturering.

En förändring mot det bättre skedde i slutet av året, och för detta år förutspår den officiella prognosen en tillväxt på försiktiga 0,7 procent. I fortsättningen tar tillväxten fart, och om allt går bra år 2011 är vi som samhällsekonomi på väg uppåt.

Framtidsutsikterna är ännu inte helt klara, men i världsekonomin pekar utvecklingen i de stora länderna redan uppåt. Trots att tillväxten är förknippad med osäkerhet, har vi också i Finland troligen lämnat recessionens djupaste vågdal bakom oss. Samtidigt är det skäl att hålla i minne att vi ännu inte har vårt på det torra. Stimulansåtgärderna bör inte avvecklas för snabbt, vare sig i Finland eller i Europa. Regeringen verkar i tiden och sätter in sina åtgärder så att den sköra tillväxten inte skadas.

Under denna vår kommer dock många finländare och många familjer att drabbas av den ökande arbetslösheten. Det är regeringens fasta vilja att genom sin politik lindra de svårigheter som uppkommer.

Arbete, trygghet och utbildning. Med dessa ord kan regeringens centrala politiska mål under detta år sammanfattas.

Ärade talman! Vi måste samarbeta på bred front för att vi ska kunna hålla fast vid ett socialt helgjutet samhälle. I denna tid behövs gemensamt ansvarstagande. Det är alla finländares gemensamma sak att ta hand om de svagaste i samhället.

Centrala mål för denna regering har varit att stärka socialskyddet för finländarna och särskilt för dem som har det sämst ställt. Sata-kommittén, vars uppgift är att reformera socialskyddet, överlämnade sin rapport i slutet av senaste år. Målet är att genom en starkare grundtrygghet och aktivering uppnå en tillräcklig utkomst.

För att den spirande tillväxten, exporten och sysselsättningen inte ska gå om intet håller regeringen fast vid de tidigare utstakade lösningarna på både inkomst- och utgiftssidan. Tyngdpunkten inom beskattningen har i överensstämmelse med vad som länge planerats av sysselsättnings- och miljöskäl överförts från beskattning av arbete till beskattning av konsumtion. Regeringen har vid behov också beredskap att ta fram nya skattelösningar inom denna valperiod. Därför har Martti Hetemäkis arbetsgrupp, som arbetar på en totalreform av beskattningen, ombetts påskynda sitt arbete. Eftersom regeringen har riktat in beskattningen på konsumtion och tillämpat miljögrunder, kan skattelinjen kallas en "ekologisk skattereform".

Generellt sett är arbetslöshetsläget som tur inte så dystert som man i ljuset av historisk erfarenhet har bedömt. Arbetslöshetsgraden kanske inte nödvändigtvis stiger riktigt så mycket som förutspåtts, även om den första hälften av året, speciellt maj och juni, säsongmässigt är en svår tid.

Framför allt hotar ungdomsarbetslösheten att öka, och därför bereder regeringen så tidigt som möjligt ett specialåtgärdspaket som ska förhindra utslagning bland så många unga som möjligt. Detta kompletterar redan beslutade åtgärder bl.a. i statsbudgeten för detta år och tilläggsbudgeten föregående år. Det här är en följd av de beslut som fattades redan för ett år sedan. Det behövs ännu tilläggsåtgärder för unga.

Varvsindustrin, som befinner sig i ett svårt läge, blir redan i mars föremål för beslut genom vilka staten försöker bygga en bro mot bättre tider. När det gäller att svara på utmaningarna ligger tyngdpunkten alltså särskilt på de unga och på varvsverksamheten.

Regeringen har genom sina egna åtgärder försökt och kommer år 2010 att försöka upprätthålla ett allmänt förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Denna uppgift har också lyckats väl. Stimulansen har åtminstone mätt i statens upplåningsbelopp varit kraftig och rättidig. Samtidigt har regeringen varit försiktig med att ge missvisande och oroväckande signaler och samtidigt slagit vakt om ett omfattande samarbete i samhället. Man har likväl inte tigit om de ekonomiska realiteterna.

Vi kommer att ta oss ur lågkonjunkturen senare än många andra länder, eftersom vi på grund av vår ekonomiska struktur är tvungna att vänta på att investeringarna i andra länder tar fart. Det tar längre än ett eller två år att återhämta sig från konjunktursvackan, och staten kommer trots allt att skuldsätta sig ännu i flera år.

Inom den globala konkurrensen stöter den finska industrin också ständigt på kraftiga förändringar, där hundratals, t.o.m. tusentals arbetsplatser plötsligt försvinner. För att underlätta situationen för de människor och orter som drabbats av sådana förändringar har regeringen redan från och med Voikkaa år 2007 klassat områden som utsatts för exceptionellt hårda förluster som s.k. områden med plötsliga strukturförändringar.

Regeringen reviderar och effektiviserar förfarandet i anslutning till strukturförändringar. Målet är att i de fall det är möjligt förebygga problem eller finna medel för att skapa nya arbetsplatser. Regeringen bereder sig även med behövliga anslagsökningar på de åtgärder som ska effektiviseras.

Ärade talman! Regeringen förbinder sig att trygga en prismässigt konkurrenskraftig, tillräcklig och leveranssäker energiförsörjning som i högre grad än för närvarande är av inhemskt ursprung.

Finland har förbundit sig att höja andelen förnybar energi till 38 procent före utgången av 2020. Regeringen fattar på våren beslut om det program genom vilket detta ambitiösa mål kan uppnås. Regeringen fattar beslut om kärnkraften med beaktande av klimatpolitiken och industrins verksamhetsvillkor och med tanke på hela samhällets bästa.

Regeringen och näringslivet har redan kännbart ökat satsningarna på forskning och innovationer inom klimat- och energibranschen. Regeringen anser det vara viktigt att ansträngningarna i denna riktning utökas ytterligare.

Den teknik som bidrar till att förbättra energieffektiviteten utgör en viktig del av den nya gröna industrialiseringen. Regeringen fattade förra veckan ett principbeslut om energieffektivitetsåtgärder. Genom dessa åtgärder kommer man att förbättra energieffektiviteten i Finland betydligt, samtidigt som åtgärder vidtas för att sänka energiförbrukningen.

Förberedelserna inför klimatförändringen kräver också åtgärder inom livsmedelsindustrin. Regeringen svarar på detta krav med en livsmedelsstrategi ännu under innevarande år. En hög nivå på livsmedelsförsörjningen, självförsörjning och säkerhet är primära faktorer i förslag om jordbrukets verksamhetsmiljö, inklusive djurens välbefinnande.

Ärade talman! Regeringen står inför det mest arbetsdryga skedet av valperioden. Vi kommer att överlämna mer än 200 regeringspropositioner till riksdagen för behandling. Regeringen kommer att fullborda de ärenden som skrivits in i och beretts i enlighet med regeringsprogrammet. Genast i början av vårsessionen kommer regeringen att överlämna bl.a. en totalreform av gruvlagen och vattenlagen samt propositioner om val- och valfinansieringslagstiftningen till riksdagen.

Också en ny lag gällande hälso- och sjukvården kommer att behandlas under detta riksmöte.

Regeringen förväntar sig också åtgärder av kommunerna. Kommunerna bär ansvaret för att varje finländare får tjänster till skäliga kostnader. Det är uppenbart att beslutsfattarna i kommunerna, samarbetsområdena och landskapen är tvungna att ingående dryfta hela servicesystemet, dvs. ta ställning till huruvida rätta åtgärder vidtas på rätt ställe och på rätt sätt. Regeringen anser det vara positivt att en löneuppgörelse kunde nås inom den kommunala sektorn, och det sätt på vilket den uppkom vittnar om ansvarskänsla.

Regeringen har lättat på kommunernas börda till följd av recessionen genom att ta upp lån i statens namn. Kontot är dock inte gränslöst.

De lokala kommunala beslutsfattarna bör liksom de statliga beslutsfattarna ta sitt ansvar och försöka finna nya verksamhetsmodeller. Den stigande kostnadsspiralen måste brytas. Stora inbesparingar kan nås bl.a. genom att informationstekniken samordnas och utnyttjas fullt ut.

Ärade talman! Regeringen drog strax före julen upp linjerna för sina ståndpunkter till de frågor som är viktiga med tanke på genomförandet av EU:s Lissabonfördrag. Dessa linjer har nu följts.

Den kommitté som har letts av minister Taxell ska i dagarna lämna sitt förslag till en ändring av grundlagen och regeringen kommer att överlämna en proposition om ändring av grundlagen redan under detta år.