1.1
Lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare
1 §.Lagens syfte. Enligt förslaget beskrivs i paragrafens 1 mom. det principiella syftet med lagen och den sociala dimensionen betonas.
I 2 mom. i paragrafen nämns alla de förmåner som gäller avbytarservice som avses i lagen.
Paragrafens 3 mom. omfattar innehållet i den gällande paragrafens 2 och 3 mom. med en klarare formulering. Dessutom framgår av 2 punkten EU-lagstiftningens krav på ändring enligt vilken ersättningen för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv har ordnat betalas till serviceproducenten och inte längre till lantbruksföretagaren.
Ordet ”tillämpningsområde” stryks i paragrafens rubrik, eftersom bestämmelsen om det finns i 3 § i lagförslaget.
2 §.Definitioner. I 1 punkten i paragrafen räknas de djurarter upp som anses som husdjur i lagen. Produktionen från djuren som nämns i bestämmelsen ska som i nuläget beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967).
Det är viktigt att husdjursarterna specificeras på lagnivå, för i lagen bestäms såväl lantbruksföretagarens rätt att få avbytarservice som vilka djur som sköts genom servicen. Rätten till servicen bestäms enligt den totala mängden husdjursenheter på gården. Det framgår av 3 § i lagförslaget. I 8 b § i lagförslaget föreskrivs de uppgifter som sköts genom avbytarservicen.
I nuläget föreskrivs det om husdjursenheter i statsrådets förordning. Där fastställs det hur många djur en husdjursenhet omfattar. Djurarterna som nämns i den föreslagna bestämmelsen motsvarar djurarterna i den nuvarande definitionen av husdjursenhet och den nuvarande tolkningspraxisen. I definitionen nämns bl.a. hästar. Som hästar anses bl.a. också ponnyer, men inte t.ex. åsnor. Dessutom räknas t.ex. inte kameldjur (bl.a. alpackor och lamor), bin, renar, hjortar, fiskar och hardjur inte som husdjur enligt definitionen.
Begreppet lantbruk definieras i den gällande 2 § 1 punkten. Definitionen behövs inte längre eftersom växtodlingen enligt skälen i den allmänna motiveringen inte tas med i avbytarservicen.
Den föreslagna 2 punkten motsvarar med undantag för växtodlingen definitionen av lantbruk i den nuvarande 3 punkten.
3 §.Tillämpningsområde. Paragrafen innehåller en förteckning över de villkor som en person ska uppfylla för att anses vara en sådan lantbruksföretagare som avses i lagen. För att få avbytarservice ska lantbruksföretagaren på samma sätt som i nuläget dessutom uppfylla de särskilda villkor för avbytarservice som ställs för varje avbytarserviceförmån. Alla villkor ska alltid uppfyllas vid tidpunkten när avbytarservicen anlitas.
Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska en lantbruksföretagare på samma sätt som i nuläget vara skyldig att för sitt arbete i lantbruksföretaget teckna en s.k. obligatorisk LföPL-försäkring som avses i 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). Försäkringen ska också vara i kraft. I nuläget räcker det att en person som är skyldig att ta försäkringen har lämnat in ansökan om den. Då är det fråga om ett villkorligt beslut. Det ska enligt förslaget flyttas till en ny 11 a § där det ska föreskrivas om villkorligt beslut. Enligt nuvarande praxis kan även en person som är familjemedlem eller sambo till den som är skyldig att ta en obligatorisk LföPL-försäkring ha rätt till avbytarservice. Försäkringen ska uttryckligen gälla det lantbruksföretag som man ansöker om avbytarservice för.
Momentets 2 punkt gäller minimiantalet husdjursenheter som villkor för att få avbytarservice. Bestämmelsen motsvarar i övrigt 4 § 1 mom. i den gällande lagen, men av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen föreslås det att gränsen för husdjursenheter höjs från nuvarande fyra husdjursenheter till sex enheter. Kravet på antalet husdjursenheter gäller till åtskillnad från den gällande lagen också vikariehjälp och så kallad helt och hållet avgiftsbelagd avbytarhjälp. Här ska det uttryckligen nämnas att kravet på sex husdjursenheter ska uppfyllas vid tidpunkten när avbytarservicen anlitas. Detta eftersom saken som även gäller alla övriga punkter uttryckligen konstateras endast här, eftersom antalet djur i husdjursproduktionen i ett lantbruksföretag kan variera mycket beroende på tidpunkten. Rätt till avbytarservice föreligger alltså inte om antalet husdjursenheter understiger sex, t.ex. under eventuella avbrott i produktionen.
I momentets 3 punkt räknas de förmåner upp som utgör hinder för att få avbytarservice. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den nuvarande 4 § 3 mom. 2 punkten och 5 § 2 mom. där de förmåner räknas upp som utgör hinder för att få semester och vikariehjälp. Den bestämmelse som föreslås är noggrannare och tidsenligare än den nuvarande. Med invalidpension avses den fulla pension eller det rehabiliteringsstöd som motsvarar full pension som beviljas tills vidare enligt en lag som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare. Enligt etablerad tillämpningspraxis ska sådan sjukpension som avses i folkpensionslagen inte i detta sammanhang och inte heller i fall som avses i 7 eller 7 i § anses som sjukpension. Dessutom är det motiverat att som pensioner som utgör hinder lägga till olycksfallspension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar för lantbruksföretagare (873/2015) och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller motsvarande ersättning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959). Här avses ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen som hänför sig till tiden när det redan har gått ett år efter trafikskadan. Olycksfallspensionen betalas tidigast ut från och med årsdagen för skadedagen. I praktiken kan en person låta bli att söka invalidpension enligt arbetspensionslagarna om han eller hon redan har rätt till ersättning för inkomstbortfall enligt olycksfalls- eller trafikförsäkringslagarna. Det kan gå så eftersom de sistnämnda är primära i förhållande till arbetspensionslagarna och det kanske inte blir någon arbetspension att betala. Invalidpension enligt arbetspensionslagarna beviljas som full pension om lantbruksföretagarens arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. Därmed är det motiverat att en förmån enligt olycksfalls- eller trafikförsäkringslagarna som utgör ett hinder binds till att den har beviljats för en nedsättning av arbetsförmågan med minst 60 procent. Det föreslås att en övergångsbestämmelse som gäller förmåner som utgör hinder beaktar de motsvarande förmåner som har beviljats med stöd av lagarna som gällde tidigare. Arbetslöshetspensionen som i den nuvarande lagen nämns som hinder ska inte ingå i bestämmelsen eftersom arbetslöshetspension inte längre betalas ut efter 2014.
Eftersom en person vid tidpunkten för avbytarservicen bör få veta om han eller hon uppfyller villkoren för att få servicen föreslås det att bestämmelsen skrivs så att pensioner som senare eventuellt beviljas retroaktivt för samma tid inte leder till återkrav av kostnaderna.
Enligt 3 § 2 punkten i den gällande lagen avses med lantbruksföretagare också en person som har beviljats rehabiliteringsstöd som är lika stort som full invalidpension och som grundar sig på den obligatoriska LföPL-försäkringen. Den som får rehabiliteringsstöd har dock inte rätt till semester eftersom stödet hör till de ovan nämnda förmåner som utgör hinder för semester. Den som får rehabiliteringsstöd har i fortsättningen rätt att få vikariehjälp på basis av rehabiliteringsstödet. Det föreslås att detta beaktas i 7 § 6 mom. i lagen. Personen kan inte längre få vikariehjälp på andra grunder och inte heller semester eller avgiftsbelagd avbytarhjälp.
Momentets 4—6 punkt beror på villkor i EU-lagstiftningen. Avbytarservice kan enligt 4 punkten beviljas endast när en lantbruksföretagares lantbruksföretag är ett sådant mikroföretag eller litet eller medelstort företag som avses i gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn. Villkoret framgår av punkt 25 i riktlinjerna för statligt stöd. Enligt 5 punkten i förslaget kan avbytarservice inte beviljas om lantbruksföretagarens lantbruksföretag är ett företag i svårigheter enligt gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn. Villkoret framgår av punkt 26 i riktlinjerna för statligt stöd. Enligt 6 punkten kan avbytarservice inte beviljas om lantbruksföretagarens lantbruksföretag är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden och fordran inte har betalats tillbaka. Villkoret framgår av punkt 27 i riktlinjerna för statligt stöd.
Paragrafens 2 mom. hör ihop med bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten som gäller den obligatoriska LföPL-försäkringen. Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare får en person ha obligatorisk LföPL-försäkring först vid ingången av den kalendermånad som följer efter att personen har fyllt 18 år. Den obligatoriska LföPL-försäkringen upphör senast vid slutet av kalendermånaden när personen fyller 68 år. Den gällande lagens 3 § 3 punkt har möjliggjort att också en 15—18-årig gårdsbruksidkare har kunnat få avbytarservice. Bestämmelsen utvidgas till att gälla också de gårdsbruksidkare som har fyllt 68 år som på grund av sin ålder inte längre får ha en giltig obligatorisk LföPL-försäkring. Det är motiverat för att bestämmelsen inte ska leda till åldersdiskriminering. Om någon annan omständighet förutom åldern utgör ett hinder för obligatorisk LföPL-försäkring har personen inte rätt till avbytarservice. Till exempel ålderspension eller förtida ålderspension enligt arbetspensionslagarna utgör hinder för obligatorisk LföPL-försäkring. En person som har fyllt 68 år och har ålderspension enligt arbetspensionslagarna uppfyller inte kravet i 2 mom.
Paragrafens 3 mom. preciserar definitionen på husdjursenheter som avses i 1 mom. 2 punkten och innehåller ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. På samma sätt föreskrivs det i 4 § 1 mom. i den gällande lagen.
4 §.Rätt till semester. För att en lantbruksföretagare ska ha rätt till semester förutsätts det att han eller hon uppfyller villkoren i 3 §. För att få semester krävs precis som för närvarande dessutom att lantbruksföretagaren bedriver husdjursproduktion som huvudsyssla. Det föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt innehåll gällande 2 mom., och avsikten är att även tillämpningspraxis ska vara oförändrad.
I 2 mom. föreslås ingå den bestämmelse som för tillfället finns i 3 mom. och som gäller att en lantbruksföretagare inte har rätt till semester under det kalenderår då företagarens skyldighet att uppta LföPL-försäkring börjar.
5 §.Rätt till vikariehjälp. För att få vikariehjälp ska en lantbruksföretagare uppfylla villkoren i 3 § i lagförslaget. För att få vikariehjälp krävs det dessutom precis som i nuläget att lantbruksföretagaren har ett tillfälligt skäl som nämns i lagen för varför han eller hon inte kan sköta sin uppgiftsandel. Grunderna för vikariehjälpen framgår av 2 kap.
Bestämmelsen som föreslås innehåller precis som i nuläget behovsprövning för vikariehjälp från fall till fall. Då behovet av vikariehjälp uppskattas beaktas förhållandena i lantbruksföretaget i sin helhet samt möjligheterna att genom interna arrangemang sköta göromålen med vikariehjälp. Utifrån bestämmelsen kan man precis som i nuläget anse att en person har möjlighet att sköta sina uppgifter genom interna arrangemang inom företaget t.ex. om det finns andra personer som arbetar där och som uppgiftsandelen kan överföras på.
7 §.Vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga. Av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen föreslås det att 7 § i den gällande lagen omarbetas helt. Enligt 7 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen ordnas vikariehjälp för arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall utan läkarintyg för högst sju dagar och med läkarintyg i regel för högst 300 dagar utan eller med obetydliga avbrott. Om lantbruksföretagaren under den tiden har ansökt om invalidpension fortsätter rätten till vikariehjälp tills företagarens rätt till invalidpension tills vidare har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom. Rätten till vikariehjälp fortsätter också under en eventuell besvärsprocess. I nuläget kan vikariehjälpen i princip fortsätta i åratal.
Paragrafens 1 mom. innehåller enligt förslaget en grundläggande bestämmelse om rätten till vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga som beror på sjukdom eller olycksfall. Enligt bestämmelsen har man på den grunden rätt till vikariehjälp under högst 20 dagar om året. Av de 20 dagarna är högst sju sådana att vikariehjälp kan beviljas på basis av lantbruksföretagarens anmälan. För den tid som överstiger sju dagar krävs intyg över arbetsoförmågan. Förutom läkarintyg godkänns även intyg av sjukskötare eller hälsovårdare. Till den delen skiljer sig förslaget från den nuvarande lagstiftningen.
Den föreslagna maximitiden på 20 dagar är lämplig i största delen av fallen. I en del fall räcker den dock inte som stöd för att lantbruksföretagarens sociala trygghet ska tillgodoses och att han eller hon ska kunna fortsätta i arbetet. En lantbruksföretagare som får sociala trygghetsförmåner som nämns i 7 § 2 mom. 1–3 punkten i lagförslaget kan få vikariehjälp totalt cirka ett år på basis av paragrafens 1 och 2 punkt.
I paragrafens 2 mom. 1 punkt nämns dagpenning och med den avses den s.k. LPA-sjukdagpenningen (LPA – Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt) i lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991). Sjukdagpenningens självrisktid är dagen när arbetsoförmågan började och de därpå följande nio vardagarna. Under självrisktiden kan lantbruksföretagaren få LPA-sjukdag-penning med undantag för dagen för läkarbesöket och de därpå följande tre dagarna.
I paragrafens 2 mom. 2 punkt nämns sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som är en allmän ersättning för inkomstbortfall och som beviljas på grund av arbetsoförmåga. Den beviljas efter en självrisktid högst till slutet av kalendermånaden efter den månad när antalet dagpenningsdagar uppgår till 300 dagar. Vikariehjälp beviljas enligt förslaget inte på basis av partiell sjukdagpenning.
En förutsättning för vikariehjälp är att en förmån beviljas. En förmån anses inte beviljad under självrisktiden.
I paragrafens 2 mom. 3 punkt nämns de förmåner som betalas utifrån olycksfallsförsäkringen och trafikförsäkringen. De är primära i förhållande till sjukdagpenningen och är i allmänhet större räknat i euro. Därför lönar det sig ofta inte att söka sjukdagpenning vid olycksfall i arbetet och trafikskador där full dagpenning betalas ut genom olycksfalls- eller trafikförsäkringen, eftersom sjukdagpenning enligt sjukför-säkringslagen som subsidiär då inte betalas ut. Enligt förslaget kan man dock få vikariehjälp endast för en tid på högst ett år efter att olycksfallet eller trafikskadan inträffade. Vid olycksfall i arbetet har den skadade rätt till dagpenning i ett år efter skadedagen. På grund av den senaste reformen av lagstiftningen om olycksfallsförsäkring är det motiverat att förmånen som beviljats med stöd av de gamla bestämmelserna om olycksfallsförsäkring också nämns i ikraftträdandebestämmelsen.
I paragrafens 2 mom. 4 punkt föreskrivs det om rätten till vikariehjälp efter att rätten till de sociala trygghetsförmåner som nämns i 2–3 punkten upphör. Vikariehjälpen fortsätter endast om den som får hjälpen har ansökt om invalidpension innan förmånerna som avses ovan upphör.
Paragrafens 3 mom. preciserar bestämmelsen i 2 mom. 4 punkten. Enligt den upphör rätten till vikariehjälp när lantbruksföretagaren har fått vetskap om beslutet om invalidpension. Med beslutet avses en pensionsanstalts beslut om huruvida invalidpension beviljas eller avslås. Enligt arbetspensionslagarna har den sökande rätt att få förhandsbeslut om sin rätt till delinvalidpension. Vikariehjälpen upphör också på grund av ett förhandsbeslut. I motsats till nuläget har man inte längre rätt till vikariehjälp under en eventuell besvärsprocess.
I paragrafens 4 mom. regleras rätten till vikariehjälp när en lantbruksföretagare beviljas rehabiliteringsstöd i stället för invalidpension. Sjukpensionen beviljas som rehabiliteringsstöd bl.a. om det förväntas att den sökandes arbetsförmåga kan återställas genom vård eller rehabilitering. Om det inte anses möjligt att rehabilitera lantbruksföretagaren för det yrket kan rehabiliteringsstöd beviljas för utbildningstiden för ett annat yrke. Enligt 7 § 4 mom. i den gällande lagen fortgår rätten till vikariehjälp högst tills rehabiliteringsstöd betalas ut. Det sker om det bedöms att den som får rehabiliteringsstöd senare kan fortsätta sitt arbete som lantbruksföretagare. Det finns ingen maximitid för hur länge man kan få rehabiliteringsstöd. Ibland kan rehabiliteringsstödet fortsätta oavbrutet i flera år. Då fortsätter vikariehjälpen som beviljats på grund av rehabiliteringsstödet lika länge.
Den föreslagna paragrafens 4 mom. skiljer sig från motsvarande bestämmelse i den gällande lagen på så sätt att lantbruksföretagarens rätt till vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd fortsätter högst tre år efter pensionsfallet, dvs. när arbetsoförmågan började. Därefter kan lantbruksföretagaren inte få vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd på två år.
En ny vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd kan enligt förslaget börja först när det har gått minst två år sedan vikariehjälp beviljades på samma grund. I det fallet utgör vikariehjälpen en fortsättning på ny rätt till vikariehjälp enligt 2 mom. 4 punkten.
Under tiden för rehabiliteringsstödet har lantbruksföretagaren inte rätt till vikariehjälp enligt grunderna i den föreslagna paragrafens 1 eller 2 mom.
Om pensionen beviljas som rehabiliteringsstöd ger Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA på samma sätt som i nuläget den lokala enheten ett utlåtande om det kan anses sannolikt att den sökande återgår till sina tidigare uppgifter som lantbruksföretagare. Vikariehjälpen ska inte fortsätta om det verkar osannolikt att arbetsförmågan kan återställas på detta sätt. Då bör gårdens verksamhet anpassas till situationen genom andra metoder. Den lokala enheten beslutar om vikariehjälpen ska fortsätta, men beslutet binds vid LPA:s utlåtande om den sökandes arbetsoförmåga. Eftersom LPA:s utlåtande liksom i nuläget binder den lokala enheten bör LPA i praktiken höra vederbörande innan utlåtandet ges om det kommer att påverka personen på ett negativt sätt. På motsvarande sätt bör av ett utlåtande, som de facto leder till att en ansökan om vikariehjälp avslås, i tillämpliga delar framgå de omständigheter som enligt förvaltningslagen (434/2003) förutsätts av ett beslut. I ett fall där utlåtandet innehåller t.ex. sådan sekretessbelagd information om en persons hälsotillstånd som inte är nödvändigt för den lokala enheten när den verkställer lagen ska LPA ge enheten ett mer begränsat utlåtande än det som personen själv får.
Under tiden när en lantbruksföretagare har beviljats rehabiliteringsstöd men LPA ännu inte har hunnit ge sitt utlåtande ska utgångspunkten när vikariehjälpen beviljas vara den nuvarande, att det kan anses sannolikt att företagaren återgår till sina tidigare uppgifter. Likaså när en lantbruksföretagare på samma sätt som i nuläget under tiden för rehabiliteringsstöd har varit berättigad till vikariehjälp och när rehabiliteringsstödet upphör har lämnat in ansökan om fortsatt pension kan rätten till vikariehjälpen fortsätta medan pensionsansökan behandlas, bl.a. under förutsättning att arbetsoförmågan har börjat, dvs. pensionsfallet inträffat, för högst tre år sedan. På de grunder som nämns i lagförslagets 7 § 1, 2 och 4 mom. kan man få vikariehjälp oavbrutet i högst cirka tre år.
I 5 mom. föreslås en specificering som gäller de situationer där lantbruksföretagaren har begärt ändring i ett i 3 mom. avsett beslut genom vilket lantbruksföretagaren har nekats rehabiliteringsstöd eller invalidpension. Om lantbruksföretagaren med anledning av att ändring sökts beviljas rehabiliteringsstöd, har lantbruksföretagaren en i 4 mom. avsedd rätt till vikariehjälp tidigast från den tidpunkt då lantbruksföretagaren delges beslutet om beviljande av rehabiliteringsstöd. Även då är LPA:s i 4 mom. avsedda utlåtande om personens arbetsoförmåga bindande för beslutsfattandet. På motsvarande sätt kan rätten till vikariehjälp bl.a. fortgå högst tre år från pensionsfallet, varefter lantbruksföretagaren inte på två år kan få vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd. Under en eventuell besvärsprocess har lantbruksföretagaren inte rätt till vikariehjälp. Det föreslagna 5 mom. gäller inte heller situationer där lantbruksföretagaren söker ändring i ett beslut genom vilket han eller hon beviljats partiellt eller fullt rehabiliteringsstöd eller partiell eller full invalidpension.
Paragrafens 6 mom. innehåller undantagen från villkoren som gäller vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd. Bestämmelsen gör det möjligt att bevilja vikariehjälp på grund av rehabiliteringsstöd till en lantbruksföretagare som inte har obligatorisk LföPL-försäkring för att arbetsinsatsen som följd av arbetsoförmåga har varit liten. Samma sak regleras i 3 § 2 punkten i den gällande lagen. Rehabiliteringsstödet som i lagförslagets 3 § 1 mom. 3 punkt nämns som en förmån som utgör hinder ska naturligtvis inte heller utgöra ett hinder för att vikariehjälp ska ges på grund av rehabiliteringsstöd.
Enligt paragrafens 7 mom. får LPA oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar för att få information sända den lokala enheten beslut om sjukpension för kännedom. Det kan vara fråga om ett beslut av LPA eller av en annan pensionsanstalt. Beslutet kan sändas när det i samband med behandlingen av en pensionsansökan eller på annat sätt framgår att en lantbruksföretagare har fått vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga. Avsikten är att LPA precis som i nuläget endast sänder de uppgifter som är nödvändiga för den lokala enheten för verkställigheten av denna lag.
7 a §.Vikariehjälp på grund av rehabilitering och verksamhet som avser att bevara arbetsförmågan. Enligt 7 a § 1 punkten i den gällande lagen har en lantbruksföretagare rätt till vikariehjälp på grund av rehabilitering högst för den tid som rehabiliteringen enligt läkarordination eller lag varar. Det har kunnat gälla medicinsk, yrkesinriktad eller social rehabilitering. Med beaktande av de grunder för avbytarverksamhet som nämns i riktlinjerna för statligt stöd finns det skäl att koppla rätten till vikariehjälp till medicinsk rehabilitering för lantbruksföretagaren själv. Det ska regleras i den föreslagna paragrafens 1 punkt.
Enligt 7 a § 2 punkten i den gällande lagen har en lantbruksföretagare rätt till vikariehjälp för att delta i av företagshälsovården planerad verksamhet som avser att bevara arbetsförmågan för högst den tid som den planenliga verksamheten varar. Den föreslagna paragrafens 2 punkt ska formuleras noggrannare än den nuvarande. Verksamheten som upprätthåller arbetsförmågan ska vara i enlighet med lagen om företagshälsovård (1383/2001) och god företagshälsovårdspraxis. Enligt lagen om företagshälsovård avses med verksamhet för bevarande av arbetsförmågan planmässig och målinriktad verksamhet som genomförs i samarbete och som inriktar sig på arbetet, arbetsförhållandena och arbetstagarna och genom vilken företagshälsovården för sin del främjar och stöder arbets- och funktionsförmågan för personer i arbetslivet. Verksamheten bör alltså ledas, genomföras enligt ett planerat program samt vara mätbar och målinriktad. Man kan t.ex. inte anse självständig motion eller annan verksamhet som snarare kan jämföras med fritidsaktiviteter som verksamhet som avses i bestämmelsen.
Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. beviljas vikariehjälp enligt paragrafens 1 mom. när rehabiliteringen sker vid andra tidpunkter än under arbetsoförmåga. Om rehabilitering ges när en lantbruksföretagare är arbetsförmögen beviljas vikariehjälpen enligt 7 §.
7 b §. Vikariehjälp på grund av vård av sjukt barn. Enligt 7 b § 1 punkten i den gällande lagen har en lantbruksföretagare som är berättigad till vikariehjälp rätt att få hjälpen för högst sju dagar när ett barn som inte har fyllt 10 år insjuknat. Det föreslås att bestämmelsen enligt grunderna i den allmänna motiveringen ändras så att rätten till vikariehjälp så långt som möjligt motsvarar arbetstagares rätt till tillfällig vårdledighet för vård av sjukt barn.
Man ska få vikariehjälp för att vårda eller ordna vård för ett barn under 10 år som plötsligt insjuknar. Ledighetens maximitid förenhetligas dock inte så att den motsvarar längden på tillfällig vårdledighet, utan så att en lantbruksföretagare kan få vikariehjälp för högst sju dagar per sjukdomsperiod.
Rätten ska också utvidgas till att gälla en förälder som barnet inte bor hos som uppfyller villkoren i 3 § i lagförslaget. Det ska regleras i den föreslagna paragrafens 2 mom. Enligt samma moment ordnas vikariehjälp endast för en person åt gången som är berättigad till hjälpen.
Arbetstagare har skyldighet att på arbetsgivarens begäran visa en tillförlitlig redogörelse över grunderna för tillfällig vårdledighet. Som tillförlitlig redogörelse anses i första hand ett läkarintyg. Arbetsgivaren kan kräva att arbetstagaren visar en redogörelse förutom över barnets sjukdom också t.ex. över att barnet inte samtidigt sköts av den andra föräldern eller av en annan person som har rätt till tillfällig vårdledighet. På motsvarande sätt ska en lantbruksföretagare på begäran av den lokala enheten visa en tillförlitlig redogörelse över grunderna för vikariehjälpen. Det framgår av 44 a § i den gällande lagen där det föreskrivs om lantbruksföretagarens skyldighet att meddela den lokala enheten sådana uppgifter som kan inverka på ordnandet av avbytarservicen.
7 c §.Vikariehjälp på grund av graviditet, förlossning och vård av barn och adoptivbarn. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till innehåll och tillämpningspraxis den gällande lagen. I nuläget har man under en period för särskild moderskapspenning kunnat få vikariehjälp enligt 7 f § 5 punkten i avbytarservicelagen. Eftersom det föreslås att grunden för vikariehjälp enligt 7 f § 5 punkten i den nuvarande avbytarservicelagen stryks ska vikariehjälp under perioden för särskild moderskapspenning läggas till i 7 c § 1 punkten.
En teknisk ändring i den finska språkdräkten föreslås i rubriken samt i 2 punkten. De finska termerna ’ottolapsi’ och ’ottovanhempi’ uppdateras i enlighet med den övriga lagstiftningen till ’adoptiolapsi’ och ’adoptiovanhempi’.
7 d §.Vikariehjälp på grund av vård av barn under tre år. I nuläget kan en lantbruksföretagare som är berättigad till semester beviljas vikariehjälp för vård av barn under tre år i hemmet när föräldrapenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen har upphört. Vikariehjälpens maximitid är 100 dagar om året per barn och dess vardera förälder. I praktiken fastställs åren på grund av barnets ålder så att tiden mellan det att föräldrapenningsperioden har upphört och barnet fyller ett år utgör en period och andra och tredje levnadsåret utgör två separata perioder.
Det framgår av förarbetet (RP 170/2001 rd) till bestämmelsen att avsikten var att binda rätten till vikariehjälp vid att stöd för vård i hemmet betalas för barnet. Nu föreslås det att villkoret tas upp direkt i bestämmelsen för att villkoren för rätten tydligt ska framgå av lagen.
Avsikten är att om båda föräldrarna som har rätt till vikariehjälp vårdar barnet hemma kan de dela på maximiantalet vikariehjälpsdagar som de vill oberoende av till vilken förälder hemvårdsstödet för tillfället betalas.
7 e §. Vikariehjälp på grund av vuxenutbildning. Det föreslås att paragrafen upphävs enligt vad som anförs i den allmänna motiveringen.
7 f §. Vikariehjälp på andra grunder. Det föreslås att 1 punkten förblir oförändrad. Avsikten är att även tillämpningspraxis ska förbli oförändrad, vilket betyder att även kvinnor kan beviljas vikariehjälp för den tid som hon fullgör militärtjänst. Enligt lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) kan en kvinna som fullgör militärtjänst inom 45 dagar efter dagen för inträde i tjänstgöringen, anmäla att hon inte fortsätter tjänstgöringen. Efter utgången av denna tid jämställs en kvinna under tjänstgöringen och efter att hon har fullgjort eller blivit befriad från den till alla delar med en värnpliktig. Enligt motiveringen till lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor ska kvinnor som fullgör militärtjänst ha rätt till samma ekonomiska och sociala förmåner som män som fullgör militärtjänst.
I 2 punkten föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att uttrycket tjänstgöring som ersätter repetitionsövningar ersätts med uttrycket kompletterande tjänstgöring enligt civiltjänstlagen.
Det föreslås inga ändringar i 3 punkten. Man har rätt till vikariehjälp en dag på grund av anhörigs död och dessutom en dag för begravningen.
Det föreslås att 4 och 5 punkten upphävs enligt vad som anförs i den allmänna motiveringen.
7 g §. Vikariehjälp för person som gått i ålderspension. Enligt förslaget upphävs paragrafen eftersom det som avses där regleras i 7 i §.
7 h §. Vikariehjälp på grund av organisering av företagsverksamheten. Enligt förslaget upphävs paragrafen eftersom det som avses där regleras i 7 i §.
7 i §.Vikariehjälp på grund av organisering av företagsverksamheten. Enligt paragrafen ska vikariehjälp ges på grund av arrangemang som krävs för att husdjursproduktion ska fortsätta eller avslutas då en lantbruksföretagare har gått i ålderspension eller beviljats invalidpension tills vidare eller efter en lantbruksföretagares död. Paragrafen motsvarar till innehållet i huvudsak bestämmelserna i 7 g och 7 h § i den gällande lagen.
I samband med att en lantbruksföretagare går i ålderspension eller beviljas invalidpension ges vikariehjälpen till lantbruksföretagaren själv, som innan han eller hon går i pension har varit berättigad till vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga. Dessutom ska vikariehjälp som ges vid organisering av företagsverksamheten, med avvikelse från nuläget, utvidgas till att gälla även fall där en persons rätt till vikariehjälp på grund av arbetsoförmåga upphör då det enligt ett utlåtande som avses i 7 § 4 mom. inte är sannolikt att personen kan fortsätta sitt arbete på det sätt som avses i bestämmelsen. Företagaren behöver inte ha haft obligatorisk LföPL-försäkring som det föreskrivs om i 3 § 1 mom. 1 punkten i lagförslaget. Pensionerna i 3 § 1 mom. 3 punkten i lagförslaget som utgör hinder mot att få vikariehjälp är inte hinder i det här fallet. Det framgår av paragrafens 1 mom.
Efter att en lantbruksföretagare som varit berättigad till vikariehjälp dött har enligt paragrafens 2 mom. dödsboet rätt till vikariehjälpen. Villkoret är att lantbruksföretaget fortfarande uppfyller kraven i 3 § 1 mom. 2 och 4—6 punkten.
Enligt paragrafens 3 mom. kan vikariehjälp ges i sex månader efter att företagaren fått del av pensionsbeslutet, från dagen för ett negativt beslut från en pensionsanstalt eller efter dödsdagen. Under den tiden ges vikariehjälp i högst 60 dagar totalt.
8 §. Omfattningen av en semester- och vikariehjälpsdag. Enligt 8 § i den gällande lagen anges omfattningen av en avbytardag i avbytartimmar så att den i fråga om den företagare som får avbytarservice i genomsnitt motsvarar hans eller hennes uppgiftsandel av den totala arbetstid som åtgår till lantbruksföretagets nödvändiga göromål som hör till skötseln av företaget. Antalet avbytartimmar uppskattas utifrån hur många och vilken typ av husdjur som ingår i gårdens husdjursproduktion och utifrån produktionsmetoderna och produktionsförhållandena på gården samt tidpunkten för avbytarservicen. Vid uppskattningen av antalet avbytartimmar beaktas även avbytarens yrkesskicklighet och dennes förmåga att klara av de göromål som hör till avbytartjänsten. Närmare bestämmelser om fastställande av omfattningen av en avbytardag får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Det föreslås att paragrafens struktur omarbetas och innehållet preciseras. En del av bestämmelserna på förordningsnivå tas enligt förslaget delvis upp på lagnivå. Utgångspunkten för hur en avbytardag definieras är lantbruksföretagets totala arbetstid som det regleras om i paragrafens 1 mom. Lantbruksföretagarens uppgiftsandel av den totala arbetstiden i företaget fastställs i paragrafens 2 mom. Omfattningen av en avbytardag fastställs i paragrafens 3 mom.
Enligt paragrafens 1 mom. beaktas endast den dagliga nödvändiga skötseln av husdjuren i lantbruksföretagets totala arbetstid. Med husdjur avses de djur som nämns i 2 § 1 punkten i lagförslaget. Som skötsel räknas endast de faktiska arbeten som gäller skötseln av djur. Dit hör t.ex. inte uppgifter som gäller ledning av företaget. Med daglig skötsel avses att de aktuella arbetena är dagliga eller åtminstone regelbundna och att de upprepas på så vis att de i praktiken infaller under varje semesterperiod. Som skötsel räknas inte uppgifter som motsvarar övervakningsbesök och beredskap enligt 8 c § i lagförslaget.
Den totala arbetstiden fastställs enligt hur lång tid den dagliga skötseln genomsnittligt tar för lantbruksföretagaren och de övriga personerna som arbetar i företaget. Med andra som arbetar i företaget avses personer som arbetar där antingen som fast anställda eller tillfälligt. Numera beaktas endast företagets fast anställda arbetstagare (förordning om avbytarservice för lantbruksföretagare 1333/1996, 3 §). Ändringen behövs, för i vissa situationer kan också en väsentlig del av de dagliga nödvändiga arbetena med husdjur i lantbruksföretag skötas genom tidsbestämda anställningsförhållanden och uppdrag.
När den totala arbetstiden fastställs beaktas antalet och typen av husdjur i lantbruksföretaget samt produktionsmetoderna och produktionsförhållandena liksom i nuläget. Arbetstiden fastställs emellertid mer schablonmässigt än i nuläget och där beaktas inte längre tidpunkten för avbytarservicen eller avbytarens yrkesskicklighet och förmåga att sköta sina uppgifter. Det är motiverat, för arbetstiden fastställs i praktiken i samband med beslutet om semester. Så tidigt känner man ännu inte till de omständigheterna. Att arbetstiden fastställs mer schablonmässigt än i nuläget är motiverat även för att det lättar på det administrativa arbetet och säkerställer att lantbruksföretagarna behandlas likvärdigt.
Enligt paragrafens 2 mom. bestäms lantbruksföretagarens uppgiftsandel enligt hur länge arbetet med den dagliga nödvändiga skötseln av företagets husdjur genomsnittligt tar för företagaren. Uppgiftsandelen anges i procent av den totala arbetstid som avses i 1 mom. När lantbruksföretagarens genomsnittliga uppgiftsandel bestäms ska det inte beaktas att företagarens arbetsdag kan vara längre än den genomsnittliga de dagar när det inte finns utomstående anställda på gården.
Enligt 4 § 2 mom. i den gällande förordningen om avbytarservice ska den lokala enheten bestämma lantbruksföretagarens uppgiftsandel i enlighet med företagarens meddelande. I praktiken har det uppdagats fall där den lokala enheten genom sin lokalkännedom har vetat att anmälan inte motsvarar de faktiska förhållandena på gården. I sådana fall föreslås det att den lokala enheten kan fastställa uppgiftsandelen så att den avviker från lantbruksföretagarens meddelande.
Precis som i nuläget får uppgiftsandelen under kalenderåret ändras endast av synnerligen vägande skäl. Ett synnerligen vägande skäl kan t.ex. vara att antalet anställda på gården ändras. Begränsningen är motiverad för att man inte ska vara tvungen att fastställa avbytardagens längd på nytt t.ex. för att lantbruksföretagaren har meddelat att uppgiftsandelar har ändrats av andra än synnerligen vägande skäl som avses ovan.
Enligt paragrafens 3 mom. fastställs avbytardagens längd för avbytarservice vid semester och vikariehjälp schablonmässigt som avbytartimmar så att antalet timmar motsvarar lantbruksföretagarens uppgiftsandel av den totala arbetstiden i lantbruksföretaget.
Avbytardagens längd fastställs en gång om året i samband med beslutet om semesteransökan.
Enligt paragrafens 4 mom. får närmare bestämmelser om fastställande och justering av den totala arbetstiden, uppgiftsandelen och omfattningen av en avbytardag i lantbruksföretag utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 a §. Serviceplan. I 8 a § i den gällande lagen föreskrivs det att en serviceplan ska göras upp för lantbruksföretaget. För att uppnå de besparingar som förutsätts i regeringsprogrammet och för att minska på det administrativa arbetet föreslås det att bestämmelsen upphävs.
8 b §.Uppgifter som ingår i avbytarservicen. I nuläget regleras avbytaruppgifternas omfattning i 16 §. Bestämmelsen ingår i lagens 3 kap. som gäller avbytarservice som den lokala enheten ordnar. Det är motiverat att i princip samma uppgifter sköts genom service som företagaren ordnar själv och som den lokala enheten ordnar. Därför föreslås det att gemensamma bestämmelser för båda formerna av avbytarservice samlas i lagens 2 kap.
Enligt 16 § i den gällande lagen ska lantbruksavbytaren sköta de uppgifter som hör till lantbruksföretagets husdjursproduktion och andra nödvändiga göromål som hör till skötseln av lantbruksföretaget till den del de ingår i uppgiftsandelen för den lantbruksföretagare som är på semester eller får vikariehjälp. Det är nödvändigt att förnya definitionen på uppgifterna inom avbytarservice bl.a. för att avsikten är att avbytarservicen i fortsättningen endast sörjer för uppgifter som gäller skötseln av husdjuren. Lantbruksföretagare som idkar växtodling får inte avbytarservice. På husdjurslägenheter ska inte heller uppgifter som gäller växtodling, t.ex. ensilering, längre skötas.
Enligt den föreslagna paragrafen sörjer avbytarservicen vid semester och vikariehjälp endast för arbeten med nödvändig daglig skötsel av lantbruksföretagets husdjur till den del de hör till uppgiftsandelen för den semestrande företagaren eller för den som får vikariehjälp. Uppgifterna som hör till avbytarservicen vid semester och vikariehjälp överensstämmer därmed med de uppgifter som beaktas när gårdens totala arbetstid fastställs. Uppgifterna som ingår i den totala arbetstiden har behandlats i samband med 8 §.
I paragrafen föreslås även en bestämmelse om vilka uppgifter som kan skötas genom avgiftsbelagd avbytarhjälp. Den gällande lagen har inga bestämmelser om saken. Lagen kräver inte ens att det är fråga om arbete som hör till lantbruksföretagets verksamhet eller att arbetet ska höra till den personens uppgifter som anlitar den avgiftsbelagda avbytarhjälpen. Enligt riktlinjerna för statligt stöd kan avbytarstöd beviljas för de egentliga avbytarkostnader som uppkommer när en odlare, en familjemedlem på en gård eller en lantbruksarbetare är frånvarande på grund av semester eller på någon annan bestämd grund för vikariehjälp. Enligt riktlinjerna för statligt stöd bör stöd i princip beviljas endast för arbeten som gäller primärproduktionen inom lantbruk. Enligt förslaget kan avgiftsbelagd avbytarhjälp inom ramen för det disponibla timantalet användas för de uppgifter som gäller skötseln av lantbruksföretagets husdjur och som under tiden för avbytarhjälpen hör till företagarens uppgifter. De tillåtna arbetsuppgifterna är alltså i regel desamma som inom avbytarservice vid semester och vikariehjälp, men avgiftsbelagd avbytarhjälp kan utöver de dagliga nödvändiga uppgifterna även användas för att sköta andra sysslor som gäller lantbruksföretagets husdjur.
Enligt motiveringen till 28 § nedan föreslås det att den avgift som tas ut för den i 16 b § 2 mom. avsedda avgiftsbelagda avbytarhjälpen ska höjas så att avgiften motsvarar de genomsnittliga produktionskostnaderna för servicen och det pris som tas ut på marknaden för motsvarande service. Servicen ska då inte längre anses som statligt stöd. Fastställandet av rätt prisnivå och bl.a. konkurrensneutraliteten förutsätter att även de uppgifter som sköts med hjälp av sådan avgiftsbelagd avbytarhjälp som avses i 16 b § 2 mom. avgränsas betydligt mer detaljerat än i nuläget. Även med beaktande av yrkeskunskapen hos de avbytare som finns vid den lokala enheten föreslås det att uppgifterna avgränsas på samma sätt som i fråga om de uppgifter som sköts genom sådan avgiftsbelagd avbytarhjälp som avses i 16 b § 1 mom.
8 c §.Övervakningsbesök och beredskap. Av de skäl som nämns i den allmänna motiveringen föreslås en ny paragraf i lagen där det föreskrivs om övervakningsbesök och beredskap som förutsätts av övervakningen av automatik som hör till husdjursproduktionen. Bestämmelsen gäller semester och vikariehjälp som den lokala enheten ordnar. Om den lokala enhetens skyldighet att ordna övervakningsbesök i samband med semester föreskrivs i 14 § 2 mom. i den gällande lagen. Det finns inga bestämmelser om beredskap i den nuvarande lagen.
Enligt 14 § 2 mom. i den gällande lagen ska den lokala enheten, om lantbruksföretagarna i lantbruksföretaget håller semester samtidigt eller om det i företaget endast finns en lantbruksföretagare, som håller semester, för att trygga skötseln av de husdjur som ingår i husdjursproduktionen vid behov utöver den sedvanliga avbytartjänsten också ordna övervakningsbesök.
Den föreslagna paragrafen hänför sig till lagförslagets 8 § där det fastställs vilka uppgifter som beaktas när den totala arbetstiden fastställs för ett lantbruksföretag. Uppgifter som övervakningsbesök och beredskap beaktas inte. Övervakningsbesök och beredskap är inte heller uppgifter som avses i 8 b § i lagförslaget och som en avbytare normalt skulle sköta för att de hör till avbytarservicen. Det ska framgå av formuleringen i den föreslagna paragrafen.
Enligt paragrafens 1 mom. kan den lokala enheten ordna övervakningsbesök eller beredskap i stället för dem i samband med avbytarservice vid semester och som vikariehjälp. Den lokala enheten ska inte längre ha lagstadgad skyldighet att ordna övervakningsbesök i samband med avbytarservice vid semester. För att de besparingar som regeringsprogrammet kräver ska uppnås föreslås det att en avgift som bestäms enligt 28 a § i lagförslaget tas ut för övervakningsbesök och beredskap.
För att övervakningsbesöken eller beredskapen ska ordnas krävs det enligt paragrafens 2 mom. att de är nödvändiga för att trygga skötseln av lantbruksföretagets husdjur. Dessutom krävs det att uppgifter som motsvarar dem ska höra till uppgifterna för den lantbruksföretagare som vikarieras.
9 §.Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen samt verkställigheten. Enligt 1 mom. i den gällande lagen ankommer den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten på behörigt ministerium. Ersättningen som staten beviljar för avbytarservicen ses enligt EU:s regler för statligt stöd som en del av det nationella stödet för jordbruk. Hanteringen av jordbruksstöden hör huvudsakligen till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Syftet med avbytarservicen är enligt 1 § i lagförslaget att stödja lantbruksföretagarnas sociala trygghet, arbetshälsa och att de stannar längre i arbetet. Därför hör den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarservicen till social- och hälsovårdsministeriet. För tydlighetens skull är det nödvändigt att nämna det i den föreslagna bestämmelsen.
Enligt paragrafens 2 mom. ansvarar Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA fortfarande för att lagen verkställs.
11 a §.Villkorligt beslut om rätt till avbytarservice. Enligt paragrafens 1 mom. kan den lokala enheten fatta ett villkorligt beslut om avbytarservice om den sökande i övrigt uppfyller villkoren för att få servicen men ännu inte har fått beslut om sin ansökan om s.k. obligatorisk LföPL-försäkring. Det kan i praktiken alltså gälla en ansökan om att försäkringen ska börja. Dessutom är villkoret för att få vikariehjälp i en del fall att den sökande har beviljats en viss social trygghetsförmån, t.ex. sjukdagpenning eller en motsvarande förmån, moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning, särskild moderskapspenning, specialvårdspenning eller stöd för hemvård av barn. Beslutet om att en förmån beviljas kanske inte ännu har fattats när man ansöker om vikariehjälp.
Bestämmelsen är nödvändig speciellt för att avbytarservicen i vissa fall ska kunna ordnas fastän det ännu inte ens finns uppgifter om huruvida alla villkor uppfylls. I fråga om utbetalning av ersättning för avbytarservice som företagaren har ordnat själv krävs det emellertid att ett egentligt beslut om rätt till semester redan har meddelats.
Enligt paragrafens 2 mom. binder ett villkorligt beslut den lokala enheten om den som får ett villkorligt beslut lämnar ett positivt beslut om en försäkring eller en förmån inom den tidsfrist som enheten sätter ut. Avsikten är att tidsfristen ska vara så lång att pensions- eller försäkringsanstaltens beslut om förmånen säkert hinner komma innan tidsfristen går ut.
Paragrafens 3 mom. innebär att ett villkorligt beslut förfaller om beslutet om en försäkring eller en förmån är negativt eller om den som får ett villkorligt beslut av någon annan orsak inte inom utsatt tid lämnar det till den lokala enheten. Ett villkorligt beslut förfaller också om mottagaren av beslutet inte har gett korrekta uppgifter som underlag för beslutet. Om ett villkorligt beslut förfaller ska kostnaderna för den avbytarservice som getts med stöd av beslutet tas ut av den som fått servicen i enlighet med 29 § 2 mom. i lagförslaget. Bestämmelsen om beslut som förfaller underlättar förfarandet med återkrav och säkerställer att det fullgörs.
Enligt 4 mom. får ändring inte sökas i ett villkorligt beslut. Ändring får sökas i det egentliga beslutet som ges senare.
14 §.Den lokala enhetens skyldighet att ordna avbytarservice. Paragrafens rubrik ändras på finska genom att verbet ’antaa’ byts ut mot verbet ’järjestää’. Termen preciseras även på motsvarande sätt i paragrafen.
Paragrafens 1 moment motsvarar till innehållet 14 § 1 mom. i den gällande lagen och 2 mom. motsvarar 14 § 3 mom. i den gällande lagen.
I 14 § 2 mom. i den gällande lagen föreskrivs det om den lokala enhetens skyldighet att ordna övervakningsbesök i samband med semester. Det föreslås att bestämmelsen flyttas till 8 c § i lagförslaget.
16 §. Avbytaruppgifternas omfattning. Paragrafen upphävs eftersom avbytaruppgifternas omfattning fastställs i 8 b § i lagförslaget.
16 a §. Lantbruksföretagsspecifik handledning av avbytare. Hänvisningen till 16 § som upphävs ska ersättas med en hänvisning till den föreslagna 8 b §. Handledning får såsom i nuläget ges endast avbytare som ger avbytarservice vid semester eller som vikariehjälp och endast i de uppgifter som sköts genom avbytarservice vid semester och som vikariehjälp.
16 b §. Avgiftsbelagd avbytarhjälp. Enligt paragrafens 1 mom. kan liksom i nuläget avgiftsbelagd avbytarhjälp ordnas för högst 120 timmar per kalenderår mot avgift enligt 28 § 1 mom. i lagförslaget för de lantbruksföretagare som är berättigade till semester. Även en lantbruksföretagare som är berättigad till semester och som själv ordnar sin avbytarservice kan ordna service som motsvarar avgiftsbelagd avbytarhjälp. Det föreskrivs om saken i 24 § 2 mom.
Enligt 2 mom. kan den lokala enheten ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp även för andra lantbruksföretagare än lantbruksföretagare som är berättigade till semester. Bestämmelser om den avgift som tas ut för denna finns i 28 § 2 mom.
I 8 b § i lagförslaget föreskrivs det om de uppgifter som kan skötas med hjälp av sådan avgiftsbelagd avbytarhjälp som avses i 1 och 2 mom.
Av paragrafens 3 mom. framgår villkoren som ska uppfyllas för att den lokala enheten ska kunna ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp. Trots att villkoren uppfylls är enheten inte skyldig att ordna service.
Enligt momentets 1 punkt får ordnandet av avgiftsbelagd avbytarhjälp inte äventyra ordnandet av semester och vikariehjälp. Enligt 3 punkten får den avgiftsbelagda avbytarhjälp som avses i 2 mom. inte heller äventyra ordnandet av den avbytarhjälp som avses i 1 mom. Om den lokala enheten genom beslut har förbundit sig att ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp i enskilda fall måste lantbruksföretagaren kunna lita på att servicen också ordnas. Då går det inte längre att åberopa prioritetsordningen i de föreslagna bestämmelserna.
Enligt momentets 2 punkt får en avbytare som avses i 15 § 3 mom. som en lantbruksföretagare föreslår och som tillfälligt står i arbetsavtalsförhållande till den lokala enheten inte anlitas för ordnande av avgiftsbelagd avbytarhjälp. Till övriga delar avskaffas enligt lagförslaget villkoret enligt 16 b § 1 mom. i den gällande lagen enligt vilket den avgiftsbelagda servicen får genomföras bara av en avbytare som regelbundet utför avbytararbete i den lokala enhetens tjänst. Både den lokala enheten och lantbruksföretagarna har ansett att bestämmelsen är besvärlig. Den gör det svårare att ordna avbytarservice i synnerhet när man vill förlänga semesterdagen eller vikariehjälpsdagen med avgiftsbelagd service som stöds. Om en avbytare inte regelbundet utför avbytararbete kan arbetsdagen i nuläget inte förlängas med avgiftsbelagd avbytarhjälp.
Den lokala enheten ska fortfarande få ordna avgiftsbelagd avbytarhjälp genom att anlita en avbytare som köptjänst.
18 §.Ansökan om avbytarservice som den lokala enheten ordnar. Enligt paragrafens 1 mom. ska det ansökas skriftligen om avbytarservice hos den lokala enheten såsom riktlinjerna för statligt stöd kräver. Det gäller till åtskillnad från nuvarande bestämmelser även vikariehjälp samt i 16 b § 1 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarhjälp. Enligt riktlinjerna kan ett stöd anses passa den inre marknaden om det har en sporrande effekt. Kommissionen anser att ett stöd inte har en stimulerande effekt på stödmottagare i fall där arbeten som gäller ett projekt eller en verksamhet har påbörjats redan innan stödmottagaren lämnar en stödansökan till de nationella myndigheterna. Eftersom paragrafen gäller avbytarservice som den lokala enheten ordnar är det inte nödvändigt att ta med det kravet i bestämmelsen, för den lokala enheten kan ordna servicen först när ansökan har lämnats in.
Enligt paragrafens 1 mom. ska de uppgifter som behövs för att bevilja avbytarservice framgå av ansökan och bilagorna till den. Genom en uttrycklig föreskrift vill man säkerställa att lagstiftningen är acceptabel med tanke på EU:s regler för statligt stöd. I 71 punkten i riktlinjerna nämns det vilka uppgifter som åtminstone måste framgå av stödansökan: det sökande företagets namn och storlek, beskrivning av projektet eller verksamheten inklusive plats, start- och slutdatum, det belopp som behövs för att projektet ska kunna genomföras och de stödberättigande kostnaderna. Dessutom ska de omständigheter som den nationella lagstiftningen förutsätter framgå av ansökan.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att sådan i 16 b § 2 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarhjälp dock kan ansökas muntligen. Detta är möjligt eftersom det i enlighet med vad som anges i 8 b § föreslås att den avgift som tas ut för servicen ska motsvara de genomsnittliga produktionskostnaderna för servicen och det pris som på marknaden tas ut för motsvarande service. Då ska servicen inte längre anses som statligt stöd.
Enligt paragrafens 2 mom. ska ansökan om semester på samma sätt som i nuläget lämnas inom den ansökningstid som den lokala enheten bestämmer. De tänkta semestertidpunkterna ska nämnas i ansökan. Samtidigt ska även ansökan om sådan avgiftsbelagd avbytarhjälp som avses i 16 b § 1 mom. lämnas. Avsikten är att lantbruksföretagaren senare också muntligt kan föreslå tidpunkter för den avgiftsbelagda avbytarhjälpen. Om den lokala enheten på motsvarande sätt i enlighet med 19 § bereder lantbruksföretagaren tillfälle att ändra tidpunkten för semester kan företagaren föreslå nya tidpunkter även muntligt.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om ansökan om vikariehjälp. Det går inte att föreskriva en enhetlig ansökningstid eftersom behovet av vikariehjälp ofta kommer oväntat. Ibland kan tidpunkten vara känd i god tid, t.ex. när lantbruksföretagaren i förväg har reserverats tid för en medicinsk åtgärd som medför arbetsoförmåga. Det är svårt att ordna vikariehjälp i synnerhet i oväntade situationer med tanke på att avbytarresurserna ska fördelas effektivt. Därför är det viktigt att den lokala enheten så tidigt som möjligt informeras om alla behov av vikariehjälp. Ansökan om vikariehjälp ska enligt förslaget lämnas omedelbart när lantbruksföretagaren har fått kännedom om grunden för vikariehjälp och tidpunkten då behovet av service börjar.
Avsikten är att ansökan om vikariehjälp lämnas skriftligen innan varje vikariehjälp inleds. Det är meningen att en skriftlig ansökan delvis kan kompletteras muntligt. Det kan behövas t.ex. när det är nödvändigt att fortsätta med vikariehjälp som beviljats på samma grund.
23 a §.Ansökan om avbytarservice när lantbruksföretagaren själv ordnar avbytartjänst. Enligt kraven i riktlinjerna för statligt stöd ska lantbruksföretagare söka avbytarservice skriftligen också när de ordnar den själva. Saken regleras i 1 mom. i paragrafen. Det gäller till åtskillnad från nuvarande bestämmelser även vikariehjälp och service som motsvarar avgiftsbelagd avbytarhjälp. Enligt riktlinjerna ska ansökan lämnas in innan arbeten med ett projekt påbörjas. I fråga om avbytarservice som företagare ordnar själva innebär det att ansökan ska lämnas före en lagligen förpliktande förbindelse att anlita servicen.
Enligt paragrafens 1 mom. ska de uppgifter som behövs för att bevilja avbytarservice framgå av ansökan och bilagorna till den. Motsvarande bestämmelse för avbytarservice som den lokala enheten ordnar finns i 18 § 1 mom. i lagförslaget. Vid avbytarservice som företagaren ordnar själv kan uppgiften om t.ex. dagen när vikariehjälp upphör i praktiken komma till den lokala enheten först i samband med ansökan om ersättning enligt 26 a § i lagförslaget.
Avsikten är att ansökan om vikariehjälp lämnas skriftligen innan varje arbete som hör till vikariehjälpen börjar. Det är meningen att en skriftlig ansökan delvis kan kompletteras muntligt. Det kan behövas t.ex. när det är nödvändigt att fortsätta med vikariehjälp som beviljats på samma grund.
Paragrafens 2 mom. reglerar ansökan om semester och service som motsvarar avgiftsbelagd avbytarhjälp. I fråga om semester lämnas en skriftlig ansökan inom den ansökningstid som den lokala enheten bestämmer. En lantbruksföretagare som själv ordnar avbytarservice behöver inte meddela enheten om tidpunkterna för sin semester i förväg. Ansökan om avgiftsbelagd avbytarhjälp ska lämnas i samband med ansökan om semester också i fråga om avbytarservice som företagaren ordnar själv.
24 §.Lantbruksföretagares skyldighet att själv ordna sin avbytartjänst. För att minska på det administrativa arbetet föreslås det att den lokala enhetens skyldighet enligt paragrafens 1 mom. att bistå lantbruksföretagare som själva ordnar sin avbytarservice vid ordnande av avbytartjänst för vikariehjälp ska strykas. Den lokala enheten ska fortfarande med stöd av 14 § 2 mom. i förslaget kunna ordna vikariehjälp också för lantbruksföretagare som själva ordnar sin avbytarservice. Förutsättningen är att det inte försvårar ordnandet av service för lantbruksföretagare som avses i 1 mom.
25 §. Avbytare som lantbruksföretagaren själv anskaffat. Enligt riktlinjerna får inga direkta avgifter till förmånstagarna hänföra sig till stödet och stödet ska betalas till dem som tillhandahåller avbytarservice för jordbruk. Därför föreskrivs det i paragrafens 1 mom. att en lantbruksföretagare får skaffa vikariehjälp endast av en serviceproducent som finns registrerad i förskottsuppbördsregistret och får inte längre anställa avbytare. Möjligheten att anställa utesluts eftersom ett väsentligt kännetecken för ett anställningsförhållande är att arbetsgivaren själv betalar lön till den anställda.
Den statliga ersättning som betalas för avbytarservice som en lantbruksföretagare skaffat själv är ett offentligt finansieringsstöd och till det hör i princip kravet att lagen om offentlig upphandling (upphandlingslagen, 348/2007) ska tillämpas på service som skaffas med hjälp av stödet. Trots det föreslås en bestämmelse i 1 mom. enligt vilken upphandlingslagen inte tillämpas på anskaffningar som avses i paragrafen.
Enligt paragrafens 2 mom. 1 punkt får lantbruksföretagaren själv, en familjemedlem till företagaren eller en annan företagare i lantbruksföretaget eller en familjemedlem till den företagaren inte producera avbytarservicen. Tjänsteleverantör kan inte heller vara en sådan aktör att lantbruksföretagaren, en familjemedlem till företagaren eller en annan företagare i lantbruksföretaget eller en familjemedlem till den företagaren i verkligheten kan anses få avgiften själv, om än indirekt. Med det avses t.ex. att en lantbruksföretagare som tjänsteleverantör använder sitt eget, en familjemedlems eller den personens firmanamn som tillsammans med honom eller henne utövar lantbruk i det aktuella lantbruksföretaget. Ett liknande indirekt resultat kan uppkomma också t.ex. när tjänsteleverantören är ett företag där lantbruksföretagaren, en familjemedlem till lantbruksföretagaren eller en annan företagare i lantbruksföretaget eller hans eller hennes familjemedlem är personligen ansvarig t.ex. som bolagsman i ett öppet bolag eller som ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag.
Enligt paragrafens 2 mom. 2 punkt kan inte heller lantbruksföretagaren själv, en familjemedlem till företagaren, en annan företagare i lantbruksföretaget eller en familjemedlem till den företagaren arbeta som avbytare.
I paragrafens 3 mom. preciseras det vilka som avses med familjemedlemmar i 2 mom.
26 §.Ersättning för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv ordnat. Enligt paragrafens 1 mom. betalas ersättningen för den avbytarservice som lantbruksföretagaren ordnat själv till serviceproducenten. Av bestämmelsen framgår även att ersättning för avbytarservice vid semester och vikariehjälp betalas högst enligt det timantal som fastställs enligt 8 § i lagförslaget. Ersättning får betalas endast för skötsel av uppgifter i enlighet med 8 b §. Vid avbytarservice som motsvarar 24 § 2 mom. får avbytaren sköta endast uppgifter enligt 8 b §.
Av paragrafens 2 mom. framgår nivån på ersättningen som betalas för service som lantbruksföretagaren ordnat själv. Den nuvarande lägre ersättningsnivå som gäller avbytare i anställningsförhållande stryks eftersom lantbruksföretagarna i fortsättningen endast får skaffa avbytarservice av serviceproducenter som registrerats i förskottsuppbördsregistret. Ersättningen 2016 är 26,50 euro per timme. Beloppet motsvarar den högsta ersättningsnivån som för närvarande betalas för avbytarservice som lantbruksföretagaren ordnat själv.
Ersättningens belopp binds inte längre vid lantbruksavbytarnas minimilön i det allmänna kommunala kollektivavtalet utan ersättningen justeras enligt 47 b § i lagförslaget årligen i januari med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
Enligt 3 mom. är beloppet på ersättningen i 2 mom. i praktiken en maximiersättning. Om lantbruksföretagaren och serviceproducenten har avtalat om ett pris som är lägre än den ersättning som avses i 2 mom. betalas endast det avtalade priset i ersättning. Ersättningen utgörs endast av den arbetsersättning som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) som inte täcker t.ex. resekostnader.
Ersättning betalas inte för mervärdesskattens andel. Lantbruksföretagaren är skyldig att betala serviceproducenten de kostnader som staten inte ersätter, inklusive mervärdesskatten.
26 a §.Ansökan om och utbetalning av ersättning. Lantbruksföretagaren ansöker i efterskott hos den lokala enheten om ersättning för avbytarservice som företagaren själv har ordnat och som betalas till serviceproducenten. Ansökan ska lämnas senast inom de två kalendermånader som följer på tidpunkten när avbytarservicen utförts. Ersättningen kan beviljas trots att ansökan enligt tidsfristen är försenad om det är oskäligt att avslå den på grund av förseningen.
Enligt 31 § i förvaltningslagen (434/2003) ska en part lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. Av paragrafens 2 mom. framgår det mer ingående vilka uppgifter det särskilt ska redogöras för vid ansökan om ersättning för avbytarservice som lantbruksföretagaren själv har ordnat. Som en av de övriga uppgifter som avses i 7 punkten som behövs för utbetalning av ersättningen är det motiverat att man lämnar in en kopia av serviceproducentens faktura för tjänsten. Av fakturan ska bl.a. den eventuella mervärdesskattens och resekostnadernas andel framgå.
Enligt paragrafens 3 mom. ska serviceproducentens bekräftelse av de omständigheter som medverkar till att ersättningen beviljas bifogas ansökan.
Paragrafens 4 mom. reglerar hur ersättningen ska betalas. Bestämmelsen påverkar också paragrafens rubrik.
Avsikten är att 11—13 § i förordningen om avbytarservice för lantbruksföretagare upphävs. Där föreskrivs det i nuläget om ansökning om, beslut om och betalning av ersättning för service som en lantbruksföretagare ordnat själv.
27 §.Avgifter för vikariehjälp. För att de besparingar som regeringsprogrammet kräver ska åstadkommas föreslås det att formeln för uträkning av timavgiften för vikariehjälp som fastställs i paragrafens 1 mom. ska ändras.
Basavgiften för vikariehjälp ska som i nuläget vara tre euro per timme. Ändringen gäller endast den del av avgiften som är bunden till LföPL-arbetsinkomsten enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Divisorn som används för att fastställa den del av timavgiften som är bunden till LföPL-arbetsinkomsten ska vara 5400 i stället för nuvarande 6000.
I övrigt ska paragrafen bibehållas oförändrad.
27 a §. Förhöjd avgift för vikariehjälp. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 2 punkt till 7 e §, som upphävs, ska strykas.
27 b §. Avgift för vikariehjälp på grund av organisering av företagsverksamheten. I 27 b § i den gällande lagen föreskrivs det om avgiften som ska tas ut för vikariehjälp som motsvarar avgiften för avgiftsbelagd avbytarhjälp. Den gällande paragrafens 1 och 3 mom. blir onödiga på grund av ändringarna i lagförslaget.
Det gällande 2 mom. behövs fortfarande delvis. I praktiken gäller bestämmelsen endast avgiften för avbytarhjälp för organisering av företagsverksamheten. Det gällande 2 mom. har en hänvisning till 28 § i lagen där avgiften kopplas till minimilönen i kollektivavtalet för avbytare. I propositionen föreslås det att 28 § förenklas så att avgiften som föreskrivs ska vara 13,70 euro per timme.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt att avgiften för vikariehjälp för organisering av företagsverksamhet är 13,70 euro per timme. Samtidigt ändras paragrafens rubrik så att den motsvarar det nya innehållet.
28 §.Avgifter för avgiftsbelagd avbytarhjälp. För att få till stånd de besparingar som regeringsprogrammet kräver höjs den nuvarande timavgiften för avgiftsbelagd avbytarhjälp från 11,60 euro till 13,50 euro. Den avgift som avses i paragrafen tas också ut för sådan avbytarhjälp som avses i 24 § 2 mom. Preciseringen behövs eftersom avsikten är att upphäva 13 § i förordningen om avbytarservice för lantbruksföretagare. I den paragrafen föreskrivs det om att ersättning för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv har ordnat erläggs minskad med den i 24 § 2 mom. avsedda avgiften för avbytarhjälp.
I 2 mom. föreskrivs det om den avgift som tas ut för den i 16 b § 2 mom. avsedda avgiftsbelagda avbytarhjälpen. Från början var avsikten att avgiften ska motsvara produktionskostnaderna för servicen. För närvarande motsvarar den avgift som tas ut för servicen, 26,50 euro per timme, dock inte längre de verkliga produktionskostnaderna för servicen. Det föreslås att den avgift som tas ut höjs så att den motsvarar de genomsnittliga produktionskostnaderna för servicen.
Ersättningarnas belopp binds inte längre vid lantbruksavbytarnas minimilön i det allmänna kommunala kollektivavtalet utan ersättningen justeras enligt 47 b § i lagförslaget årligen i januari med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. De föreslagna avgifterna på 13,50 euro och 35 euro motsvarar nivån på lönekoefficienten 2016.
28 a §.Avgifter för övervakningsbesök och beredskap. I 8 c § i lagförslaget föreskrivs det om övervakningsbesök och övervakning av automatik som hör till husdjursproduktionen och som ingår i avbytarservice vid semester och vikariehjälp som den lokala enheten ordnar.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. tas 33 euro per besök ut för övervakningsbesök i samband med avbytarservice vid semester och vikariehjälp. För att de besparingar som regeringsprogrammet kräver ska uppnås och för att den avbytarservice som företagaren ordnar själv ska bli mer likvärdig i fråga om övervakningsbesöken ska också övervakningsbesök i samband med avbytarservice vid semester bli avgiftsbelagda. Å andra sidan ska övervakningsbesök enligt förslaget kunna ordnas vid semester fastän båda företagarna inte har semester samtidigt.
Enligt paragrafens 2 mom. tas 5 euro per timme ut för beredskap. Beloppet motsvarar i stort sett den merkostnad som den lokala enheten orsakas av beredskapsersättningen som betalas till avbytaren. Om avbytaren under beredskapen måste besöka en gård tas 33 euro per besök ut av lantbruksföretagaren.
I samband med övervakningsbesök eller besök som görs under beredskapen kan endast sådana uppgifter skötas som vid tidpunkten för besöket är nödvändiga av djurskyddsorsaker. Om en avbytare under ett besök av skäl som hänför sig till djurskyddet måste arbeta mer än en timme på gården tas för den tid som överstiger en timme 33 euro per timme, också när övervakningsbesöket eller beredskapen ingår i avbytarservicen vid semester. Om en avbytare arbetar på en gård t.ex. en timme och 30 minuter ska 33 euro i besöksavgift och 16,50 euro för de 30 minuter för tiden som överstiger en timme tas ut. Saken regleras i 3 mom. i paragrafen.
Det här är en ny avgift som ska dras av från de kostnader för avbytarservice som berättigar till ersättning av staten med stöd av 36 § 1 mom. 4 punkten.
29 §. Ersättning för service som getts utan grund och återbetalning av ersättning som betalats utan grund. Enligt paragrafens 1 mom. ska en servicemottagare ersätta den lokala enheten för de kostnader som orsakats av att avbytarhjälp för semester, vikariehjälp och i 16 b § 1 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarhjälp lämnats utan grund. Samma sak gäller ersättning som utan grund betalats för avbytarservice som en lantbrukare ordnat själv. Bestämmelsen ska inte omfatta sådan avbytarhjälp som avses i 16 b § 2 mom., eftersom den avgift som tas ut för den ska höjas i enlighet med vad som anges ovan, så att avgiften motsvarar de genomsnittliga produktionskostnaderna för servicen.
För att underlätta det administrativa arbetet och säkerställa att lantbruksföretagarna behandlas likvärdigt föreslås det att eurobeloppet för ersättningen för service som den lokala enheten ordnar fastställs i lag. Ersättningen föreslås vara 33 euro per avbytartimme minskat med den avgift som eventuellt tagits ut av servicemottagaren. Ersättningen för beredskap som getts utan grund ska dock vara 5 euro per timme minskad med den avgift som tas ut för servicen av servicemottagaren. Beloppen ska motsvara de genomsnittliga produktionskostnaderna för semester, vikariehjälp och i 16 b § 1 mom. avsedd avgiftsbelagd avbytarservice. Beloppet justeras i enlighet med lönekoefficienten som föreslås i 47 b §. Beloppet som tas ut fastställs enligt nivån för året när avbytarservicen ges. De fasta timavgifterna tillämpas också på avbytarservice som ges innan lagen har trätt i kraft.
Paragrafens 2 mom. gäller ett villkorligt beslut som avses i 11 a § i lagförslaget. Om ett villkorligt beslut upphör att gälla ska kostnaderna för vikariehjälpen med stöd av beslutet tas ut av lantbruksföretagaren enligt grunderna i 1 mom. i lagförslaget.
Paragrafens 3 mom. innehåller en huvudregel om att avstå från återkrav. Bestämmelsen motsvarar i stort sett 29 § 3 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 4 mom. ska föreskriva om undantag från regeln om när återkrav får efterges. Återkravet ska ske till fullt belopp, om återkravet beror på att ett villkorligt beslut förfaller. Därtill beaktas i bestämmelsen Europeiska unionens krav på lagstiftningen. Ersättningen som betalas för avbytarservicesystemet är stöd i enlighet med artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF). Det begränsas av unionens lagstiftning på samma sätt som övriga företagsstöd. Dit hör även bestämmelser och rättspraxis som gäller återkrav. Jämkningen av återkrav begränsas på så sätt endast till situationer där beviljandet och utbetalningen av stöd inte strider mot de regler för statligt stöd till jordbruk på grund av vilka stödsystemet och ändringen av det har kunnat godkännas.
Enligt paragrafens 5 mom. ska det enligt huvudregeln beslutas om återkrav inom fem år efter att service har getts utan grund eller efter att en ersättning har betalats ut utan grund. Av de skäl som det redogörs för i samband med 4 mom. bestäms tiden för återkrav av stöd som strider mot reglerna för statligt stöd enligt Europeiska unionens lagstiftning. Mer ingående föreskrifter om förfarandet vid återkrav av stöd som strider mot reglerna för statligt stöd finns bl.a. i rådets förordning om tillämpningsföreskrifter (EG) nr 659/1999 med detaljerade föreskrifter om tillämpning av artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt artikel 15 i den tillämpas en preskriptionstid på tio år på återkrav.
30 §.Dröjsmålsränta och verkställighet av betalningsskyldighet. Paragrafens 1 mom. föreslås beakta de avgifter som ska tas ut för övervakningsbesök och beredskap enligt 28 a §.
Samtidigt beaktas i bestämmelsen den ändring i räntelagen (633/1982) som trädde i kraft den 16 mars 2013. Avgifterna för vikariehjälp, för stödd avgiftsbelagd avbytarservice och den föreslagna nya kundavgiften ska betraktas som betalningar som avses i 1 § i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal (30/2013), dvs. betalningar som näringsidkare eller upphandlande enheter ska erlägga till näringsidkare som vederlag för varor eller tjänster. När en sådan betalning försenas tillämpas 4 a § i räntelagen. Till den del det är fråga om försening av en betalning som återkrävs enligt 29 § tillämpas dessutom 4 § i räntelagen.
Paragrafens 2 mom. ändras inte i sak.
30 a §. Företagares ansvar för avgifter och ersättningar. Det föreslås att ändringsbehovet på grund av den nya 3 § beaktas i paragrafen. Det föreslås att termen lantbruksföretagare i paragrafen ändras till termen företagare. Samtidigt ska termen sammanslutning i den gällande lagen preciseras så att termen ersätts med termerna öppet bolag, kommanditbolag, aktiebolag eller andelslag.
35 §.Kostnader för avbytarservice som berättigar till ersättning av statens medel. I nuläget grundar sig ersättningen av avbytarnas arbetsresor av statliga medel på paragrafens 2 mom. 1 punkt, enligt vilken kostnaderna för avlöning av och övriga förmåner till lantbruksavbytare till högst det belopp som ska anses behövligt med avseende på en ändamålsenlig och ekonomisk skötsel av verksamheten och som gällande kollektivavtal för avbytare och andra för arbetsgivaren förpliktande avtal förutsätter ersätts. Enligt det gällande kommunala allmänna tjänste- och arbetskollektivavtalet ersätts arbetsresorna från bostaden till det första arbetsstället och från det sista arbetsstället till bostaden för samtliga avbytare inom den lokala enhets område där avbytaren arbetar. Enligt en protokollsanteckning i avtalet ersätts dessutom resekostnaderna för övervakningsbesök i enlighet med de principer som LPA fastställer. Enligt LPA:s gällande anvisning kan resekostnaderna för ett separat övervakningsbesök som utförs på order av arbetsgivaren inkluderas i statens ersättning.
Nya bestämmelser om övervakningsbesök föreslås i enlighet med 8 c och 28 a §. Paragraferna ska dessutom föreskriva om beredskap och om eventuella besök på gården med anledning av beredskapen. Enligt förslaget ska alltid en avgift på 33 euro per besök tas ut för övervakningsbesök och besök som beredskapen leder till. Eftersom mera precisa regler föreslås om besöken är det motiverat med noggrannare regler även om ersättningen av resekostnader av statens medel. I paragrafens 2 mom. föreslås en ny punkt, enligt vilken en avbytares kostnader för arbetsresor med anledning av övervakningsbesök och beredskap på en lokal enhets område ersätts av statliga medel från avbytarens bostad till det första arbetsstället och från det sista arbetsstället till bostaden. Med en lokal enhets område avses här även den lokala enhet som avbytaren är anställd av. Med kostnader för arbetsresor avses den skattefria kilometerersättningen.
I enlighet med vad som föreslås ovan upphävs 8 a § som gäller serviceplan. I den gällande 35 § 2 mom. 2 b-punkten föreskrivs det om ersättning av resekostnader som uppgörande och översyn av serviceplaner orsakat. Det föreslås att bestämmelsen stryks.
40 a §.Kommunens skyldighet att återbetala grundlös ersättning av statens medel. Paragrafen motsvarar i huvudsak 40 a § i den gällande lagen.
För att underlätta det administrativa arbetet och säkerställa att lantbruksföretagarna behandlas likvärdigt föreslås det att eurobeloppet för ersättningen för service som den lokala enheten ordnar fastställs i lag. I 2 mom. föreskrivs det om ersättningens belopp i euro på samma sätt som i 29 § 1 mom. i lagförslaget. Det belopp som återbetalas ska i fråga om semester, vikariehjälp eller sådan avgiftsbelagd avbytarhjälp som avses i 16 b § 1 mom. vara 33 euro per timme minskad med den avgift som tagits ut av servicemottagaren, om återbetalningsskyldigheten grundar sig på att den lokala enheten har lämnat avbytarservice i strid med bestämmelserna. Om beredskap har ordnats i strid med bestämmelserna, är det belopp som ska återbetalas dock 5 euro per timme minskad med den avgift som tagits ut av servicemottagaren.
Det föreslås att kravet från Europeiska unionens lagstiftning beaktas i paragrafens 5 mom. på motsvarande sätt som det konstateras i samband med 29 § 4 mom. Jämkningen av återkrav begränsas på så sätt endast till situationer där beviljandet och utbetalningen av stöd inte strider mot de regler för statligt stöd till jordbruk på grund av vilka stödsystemet och ändringen av det har kunnat godkännas.
44 b §.Avbytarserviceproducentens anmälningsskyldighet. I fråga om avbytarservice som en lantbruksföretagare ordnar själv är serviceproducenten enligt paragrafens 1 mom. skyldig att ge den lokala enheten de uppgifter som inverkar på om ersättning betalas eller på ersättningens belopp. I de fall som avses i paragrafens 2 mom. ska uppgifterna ges till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA. Serviceproducenten ska ge uppgifterna såväl på eget initiativ som på begäran av den lokala enheten eller LPA.
45 §.Rätt att få uppgifter. Paragrafens 1 mom. ändras så att den lokala enheten har rätt att få uppgifter från en pensionsanstalt enligt samma principer som den har rätt att få uppgifter av de myndigheter som avses i 4 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen). Paragrafens 2 och 3 mom. bibehålls i sin nuvarande form.
45 a §.Sekretess och utlämnande av uppgifter. Enligt 14 § i offentlighetslagen fattas beslut om utlämnande av uppgifter ur en handling som har upprättats i samband med ett uppdrag som getts av en myndighet eller som har inkommit med anledning av ett uppdrag som utförs för en annan myndighets räkning hos den myndighet som givit uppdraget, om inte något annat följer av uppdraget. Enligt bestämmelsen kan man i ett uppdragsavtal avtala om att den lokala enheten beslutar om en uppgift ska lämnas ut. Det är motiverat eftersom handlingarna finns hos den lokala enheten och den har de bästa förutsättningarna att bedöma om det är motiverat att lämna ut uppgifter. För att den lokala enhetens behörighet att besluta om utlämnandet av uppgifter inte ska framgå endast av uppdragsavtalet ska saken enligt förslaget regleras direkt i lagen i paragrafens 1 mom.
När känsliga uppgifter behandlas vid verkställandet av lagen tillämpas sålunda bl.a. skyldigheterna att iaktta sekretess enligt 6 kap. i offentlighetslagen. Enligt offentlighetslagen ska t.ex. handlingar som innehåller uppgifter om en privat affärs- eller yrkeshemlighet (24 § 1 mom. 20 punkten), en persons ekonomiska ställning (24 § 1 mom. 23 punkten) samt om en persons hälsotillstånd (24 § 1 mom. 25 punkten) omfattas av sekretessen.
Eftersom uppgifter om försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare behandlas vid avbytarärenden ska paragrafens 2 mom. överensstämma med 139 § i lagen om pension för lantbruksföretagare.
I paragrafens 3 mom. tas emellertid villkoret i punkterna 128 och 131 i riktlinjerna upp. Enligt riktlinjerna ska medlemsstaterna på en omfattande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå offentliggöra viss information om ett enskilt stöd överstiger 60 000 euro. För varje enskilt stöd ska bl.a. följande uppgifter offentliggöras: namnet på de enskilda stödmottagarna, stödform för varje enskild mottagare och stödbelopp, datum när stödet har beviljats, stödmottagarens region (på NUTS 2-nivå) och den ekonomiska sektor där denna har sin huvudsakliga verksamhet (på tresiffrig nivå i Nace). Sekretessen ska alltså inte omfatta sådana uppgifter.
45 b §. Bevarande av handlingar. Paragrafen föreskriver hur de handlingar som gäller beviljande och ordnande av samt ersättning för avbytarservice ska bevaras. Handlingarna ska bevaras den tid som föreskrivs i riktlinjerna för statligt stöd om inte arkivverket har bestämt att de ska bevaras varaktigt. Enligt punkt 730 i riktlinjerna ska medlemsstaterna säkerställa att det förs detaljerad bokföring över alla åtgärder som gäller beviljandet av ett stöd. Bokföringen ska innehålla all information som behövs för att påvisa att alla villkor i riktlinjerna som gäller stödberättigande kostnader och högsta tillåtna stödnivåer har iakttagits i tillämpliga delar. Uppgifterna ska bevaras 10 år efter dagen då stödet beviljades och på begäran lämnas till kommissionen. För att underlätta det administrativa arbetet ska det dock föreskrivas att handlingarna får förstöras per kalenderår, dvs. att handlingar ska bevaras tio hela kalenderår efter att avbytarservice har beviljats.
47 a §.När betalningsskyldighet förfaller. Det föreslås att kravet från Europeiska unionens lagstiftning beaktas i paragrafens 2 mom. på motsvarande sätt som det konstateras i samband med 29 § 5 mom.
47 b §.Justering av beloppen med lönekoefficienten. Lagen nämner flera belopp som ska vara uppdaterade i enlighet med 1 mom. i den föreslagna paragrafen. Beloppen är:
- ersättningen för avbytartjänst som lantbruksföretagaren ordnar själv (26,50 euro) som det föreskrivs om i 26 § 2 mom. i lagförslaget.
- avgiften (13,50 euro) som tas ut för vikariehjälp på grund av organisering av företagsverksamheten som det föreskrivs om i 27 b §
- avgiften (13,50 och 35 euro) för avgiftsbelagd avbytarhjälp som det föreskrivs om i 28 § i lagförslaget
- avgifterna (5 och 33 euro) för övervakning och beredskap som det föreskrivs om i 28 a § i lagförslaget
- återkrav (5 ock 33 euro) för avbytarservice som getts utan grund och för ersättning som betalats utan grund för avbytarservice som en lantbrukare ordnar själv och som det föreskrivs om i 29 § 1 mom. i lagförslaget.
- återbetalning (5 ock 33 euro) av ersättning som staten utan grund betalat till en kommun som det föreskrivs om i 40 a § 2 mom. i lagförslaget.
Alla beloppen är av den karaktären att den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare lämpar sig bäst för indexbindningen.
Beloppen i paragrafens 2 mom. motsvarar nivån på lönekoefficienten 2016.
1.2
Lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare
1 §. Lagens tillämpningsområde och beaktande av Europeiska unionens lagstiftning. Paragrafens 1 och 2 mom. bibehålls i övrigt oförändrade, men av momentets 2 punkt framgår EU-lagstiftningens krav på ändring enligt vilken ersättningen för avbytartjänst som pälsdjursuppfödaren själv har ordnat betalas till serviceproducenten och inte längre till uppfödaren.
Enligt paragrafens 3 mom. iakttas dessutom gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn när lagen verkställs. Bestämmelserna i den föreslagna lagen kompletterar Europeiska unionens lagstiftning till den del det är nödvändigt ur nationella utgångspunkter. Största delen av villkoren enligt gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn framgår direkt av den föreslagna lagen.
2 §. Definitioner. I enlighet med vad som föreslås nedan upphävs 15 § som gäller serviceplan. Då behövs inte längre en separat definition av serviceplan och därför upphävs enligt förslaget även 2 § 5 punkten.
3 §. Villkor för avbytarservice. Paragrafens 1 mom. motsvarar i övrigt 3 § 1 mom. i den gällande lagen, men det föreslås att gränsen för djurenheter som villkor för att pälsdjursuppfödaren ska ha rätt till avbytartjänster höjs från nuvarande fyra enheter till sex. Den föreslagna ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 3 § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Ändringen är nödvändig för att regeringsprogrammets krav på besparingar ska uppnås.
Alla villkor i paragrafen ska alltid uppfyllas vid tidpunkten när avbytarservicen anlitas. I paragrafens 1 mom. ska uttryckligen nämnas endast att kravet på sex husdjursenheter ska uppfyllas vid tidpunkten när avbytarservicen anlitas. Den saken som även gäller alla andra villkor konstateras uttryckligen endast i samband med kravet på husdjursenheter, eftersom antalet pälsdjur vid pälsdjursproduktionen kan variera mycket beroende på tidpunkt.
I paragrafens 2 mom. 2 punkt räknas de förmåner upp som utgör hinder för att få avbytarservice. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak det nuvarande 3 § 2 mom., där de förmåner som utgör hinder för att få avbytarservice listas. Den bestämmelse som föreslås är noggrannare och tidsenligare än den nuvarande. Med invalidpension avses i enlighet med etablerad tillämpningspraxis och på motsvarande sätt som i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare den fulla pension eller det rehabiliteringsstöd som motsvarar full pension som beviljas tills vidare enligt en lag som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare. Arbetslöshetspensionen som i den nuvarande lagen nämns som hinder ska inte ingå i bestämmelsen eftersom arbetslöshetspension inte längre betalas ut efter 2014.
Eftersom en person vid tidpunkten för avbytarservicen bör få veta om han eller hon uppfyller villkoren för att få servicen föreslås det att bestämmelsen formuleras så att pensioner som eventuellt senare beviljas retroaktivt inte leder till återkrav av kostnaderna.
Paragrafens 2 mom. 3—5 punkt gäller villkor i EU-lagstiftningen. De motsvarar till innehållet 3 § 1 mom. 4—6 punkten i lagförslaget om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Avbytarservice kan enligt 3 punkten beviljas endast när en pälsdjursuppfödares företag är ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag som avses i gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn. Enligt 4 punkten i momentet kan avbytarservice inte beviljas om pälsdjursuppfödarens företag är ett företag i svårigheter enligt gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn. Enligt 5 punkten kan avbytarservice inte beviljas om pälsdjursuppfödarens företag är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden och fordran inte har betalats tillbaka.
4 §.Avbytarservicens kvantitet. Paragrafens 1 mom. bevaras i sin nuvarande form. I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om att avbytarservice får användas under högst 90 dagar per kalenderår. Vid beräkningen av det maximala antalet dagar beaktas alla dagar som avbytarservice har lämnats. Förslaget motsvarar till den delen villkoret i EU:s regler för statligt stöd enligt vilket avbytarservice i regel får ordnas för totalt högst tre månader om året per person.
5 §.Uppgifter som ingår i avbytarservicen. Det föreslås att paragrafens rubrik i den finska språkdräkten förkortas så att den motsvarar rubriken för 8 b § i förslaget till ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare.
Paragrafens 1 och 2 mom. bibehålls i övrigt oförändrade, men på grund av att bestämmelsen om serviceplan upphävs enligt föreslaget stryks omnämnandet av serviceplan i 1 mom.
6 §.Avgift för extraledighet. Det föreslås att den avgift som tas ut för extraledighet höjs till 6,50 euro per timme. Avgiften är i nuläget 5 euro enligt nivån 2010, dvs. 5,54 euro per timme enligt nivån 2015. Enligt 39 § gäller 6,50 euro 2016. Ändringen är nödvändig för att regeringsprogrammets krav på besparingar ska uppnås.
7 §.Ersättning för själv ordnad avbytartjänst. Paragrafen motsvarar till innehållet i huvudsak 7 § i den gällande lagen. Där beaktas emellertid kraven i EU:s regler för statligt stöd. Därför får stödet inte längre betalas till pälsdjursuppfödaren själv. Det ska betalas till producenten av avbytarservice. En avbytare får inte längre anställas av pälsdjursuppfödaren utan servicen måste skaffas av en serviceproducent som är registrerad i förskottsuppbördsregistret. Ersättning betalas inte längre för mervärdesskattens andel.
Avgiften är i nuläget 20 euro enligt nivån 2010, dvs. 22,14 euro per timme enligt nivån 2015. Enligt 39 § ska beloppen i föreskrifterna ändras till nivån 2016. Det föreslås att ersättningen 2016 är 22,50 euro om inget annat framgår av 3 mom.
7 a §.Avbytare som pälsdjursuppfödaren skaffat själv. Paragrafen överensstämmer med 25 § i lagförslaget till ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Till den delen hänvisas det till detaljmotiveringarna för den paragrafen.
8 §.Ersättande av service som lämnats utan grund och återbetalning av ersättning som betalats utan grund. Paragrafens 1 mom. motsvarar 29 § 1 mom. i lagförslaget till ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Paragrafens 2 mom. motsvarar 29 § 3 mom. i det lagförslaget, paragrafens 3 mom. motsvarar i tillämpliga delar lagförslagets 29 § 4 mom. och 4 mom. motsvarar 29 § 5 mom. Till den delen hänvisas det till detaljmotiveringen för 29 § i lagförslaget till ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare.
9 §. Dröjsmålsränta och verkställighet av betalningsskyldighet. I bestämmelsen beaktas den ändring i räntelagen (633/1982) som trädde i kraft den 16 mars 2013, på samma sätt som den beaktas i den föreslagna 30 § i lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare. Den avgift som tas ut för extraledighet ska betraktas som betalningar som avses i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal (30/2013), dvs. betalningar som näringsidkare eller upphandlande enheter ska erlägga till näringsidkare som vederlag för varor eller tjänster. När en sådan betalning försenas tillämpas 4 a § i räntelagen. Till den del det är fråga om försening av en betalning som återkrävs enligt 8 § tillämpas dessutom 4 § i räntelagen.
I 2 mom. föreslås inga ändringar i sak.
13 §.Ansökan om avbytarservice. Paragrafens 1 mom. motsvarar i stort sett 13 § 1 mom. i den gällande lagen. Där beaktas emellertid villkoret i EU:s regler för statligt stöd enligt vilket ansökan ska lämnas innan arbeten som hör till avbytarservicen inleds.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 13 § 2 mom. i den gällande lagen.
Enligt paragrafens 3 mom. ska de uppgifter som behövs för att bevilja avbytarservice framgå av ansökan och dess bilagor. Genom en uttrycklig föreskrift vill man säkerställa att lagstiftningen är acceptabel med tanke på EU:s regler för statligt stöd. I artikel 6.2 i gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn föreskrivs det vilka uppgifter som åtminstone måste framgå av stödansökan: företagets namn och storlek, beskrivning av projektet eller verksamheten inklusive start- och slutdatum, plats för projektet eller verksamheten, förteckning över stödberättigande kostnader, typ (bidrag, lån, garanti, förskott med återbetalningsskyldighet eller annat) och det offentliga finansieringsbelopp som behövs för projektet/verksamheten. Dessutom ska de omständigheter som den nationella lagstiftningen förutsätter framgå av ansökan.
15 §.Serviceplan. I 15 § i den gällande lagen föreskrivs det att en serviceplan ska göras upp för en pälsfarm. För att uppnå de besparingar som förutsätts i regeringsprogrammet och för att minska på det administrativa arbetet föreslås det att bestämmelsen upphävs. Samma ändring föreslås i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare.
16 §.Tidpunkten för avbytartjänst som den lokala enheten ordnar. Vid anlitandet av avbytarservice som den lokala enheten ordnar ska förslag om tidpunkterna för semestern lämnas genom en sådan skriftlig ansökan som avses i 13 §, dvs. före utgången av oktober det kalenderår som föregår det år under vilket avbytarservicen tas emot. För närvarande ska förslag som berör semester göras senast två månader före den planerade tidpunkten för avbytartjänsten och förslaget har kunnat ges muntligen. På motsvarande sätt ska lantbruksföretagare lämna förslag om tidpunkterna för semestern skriftligen redan i samband med semesteransökan i enlighet med vad som föreslås i 18 § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. I enlighet med vad som anges i allmänna motiveringen är ordnandet av avbytartjänst i princip mer ekonomiskt ju tidigare tidpunkterna för semestern lämnas. Kravet på en skriftlig ansökan härstammar från den gruppundantagsförordning som nämns i 13 §.
Förfarandet för lämnandet av förslag om tidpunkter om extraledighet ska bibehållas precis som för närvarande, dvs. pälsdjursuppfödaren ska lämna sina förslag om tidpunkter för extraledighet i ett så tidigt skede som möjligt och ett muntligt förslag är tillräckligt.
Paragrafens 2 och 3 mom. ändras inte. Även om förslagen om tidpunkterna för semester ska göras skriftligen på blanketten för ansökan om avbytarservice, är avsikten att om den lokala enheten i enlighet med 2 mom. reserverar pälsdjursuppfödaren möjlighet att föreslå en ny tidpunkt, får pälsdjursuppfödaren också lämna förslaget muntligt.
17 §.Ansökan om och utbetalning av ersättning för själv ordnad avbytartjänst. Enligt paragrafens 1 mom. ska pälsdjursuppfödaren ansöka skriftligen om att ersättningen betalas trots att den betalas till serviceproducenten. Ansökan ska göras före utgången av den kalendermånad som följer efter tidpunkten för avbytartjänsten. I övrigt motsvarar momentet till innehållet 17 § 1 och 3 mom. i den gällande lagen.
I paragrafens 2 mom. föreslås en förteckning över de uppgifter som ska ges den lokala enheten i samband med ansökan. De uppgifter som behövs ska specificeras noggrannare än i den nuvarande bestämmelsen. En sådan i 8 punkten avsedd övrig uppgift som behövs för betalning av ersättningen är en kopia av det kvitto som serviceproducenten ger över försäljning av service.
Enligt paragrafens 3 mom. krävs det att serviceproducenten bekräftar att uppgifterna är korrekta så vitt producenten känner till dem. Paragrafens 4 mom. reglerar hur ersättningen ska betalas. Bestämmelsen påverkar också paragrafens rubrik.
25 §.Kostnader för avbytarservice som berättigar till ersättning av staten. I enlighet med vad som föreslås ovan upphävs 15 § som gäller serviceplan. I 25 § 2 mom. 4 punkten i den gällande lagen föreskrivs det om ersättning av resekostnader som uppgörande och översyn av serviceplaner orsakat. Det föreslås att bestämmelsen stryks.
26 §.Grunderna för ersättning som betalas till kommuner som ingått uppdragsavtal. Enligt vad som föreslås ovan upphävs 15 § som gäller serviceplan och den allmänna föreskriften i 25 § som gäller ersättning av resekostnader för serviceplaner stryks. I 26 § 1 mom. i den gällande lagen finns en närmare bestämmelse om ersättning av resekostnader för serviceplaner, som enligt föreslaget nu ska strykas.
Paragrafens 2 mom. ändras inte.
35 a §.Avbytarserviceproducentens anmälningsskyldighet. I fråga om avbytarservice som en pälsdjursuppfödare ordnar själv är serviceproducenten enligt paragrafens 1 mom. skyldig att meddela den lokala enheten de uppgifter som inverkar på om ersättning betalas eller på ersättningsbeloppet. I de fall som avses i paragrafens 2 mom. ska uppgifterna ges till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA. Serviceproducenten ska ge uppgifterna såväl på eget initiativ som på begäran av den lokala enheten eller LPA.
36 §.Sekretess och utlämnande av uppgifter. I gällande 1 mom. föreskrivs det hur offentlighetslagen tillämpas på LPA:s och de lokala enheternas verksamhet i ärenden som hänför sig till verkställigheten av lagen. Eftersom samma bestämmelser finns i den allmänna lagen, offentlighetslagen, föreslås det att bestämmelsen stryks i speciallagen. Således blir gällande 2 och 3 mom. nu 1 och 2 mom.
Till det nya 3 mom. läggs ett krav från gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn. Enligt gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn ska medlemsstaterna på en omfattande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå offentliggöra viss information om ett enskilt stöd överstiger 60 000 euro. För varje enskilt stöd ska bl.a. följande uppgifter offentliggöras: namnet på de enskilda stödmottagarna, stödmottagarens region (på NUTS 2-nivå), sektor (på tresiffrig nivå i Nace), stöddelen till sitt fulla belopp, stödinstrument, datum när stödet beviljades, syftet med stödet och beviljande myndighet. Sekretessen ska alltså inte omfatta sådana uppgifter.
39 §.Justering av belopp med lönekoefficient. Enligt förslaget justeras de föreskrivna beloppen årligen i enlighet med en lönekoefficient på samma sätt som i nuläget. I lönekoefficienten utgör förändringar i inkomsterna 80 procent och priserna 20 procent. Eftersom det är fråga om ersättningar för kostnader som grundar sig på löne- eller andra arbetskraftskostnader är det motiverat att avgiften binds vid lönekoefficienten. De belopp som fastställs i lag är som tidigare den avgift som tas ut för extraledighet och den ersättning som betalas för avbytarservice som en pälsdjursuppfödare ordnar själv. Ett nytt belopp är den avgift som tas ut för service som lämnats utan grund enligt 8 § i förslaget. Beloppen som nämns i lagförslaget motsvarar lönekoefficientens nivå 2016. Beloppen som finns från tidigare i lagen motsvarar lönekoefficienten 2010. Avgiften för extraledighet som ordnats innan den föreslagna lagen träder i kraft, liksom ersättningen för avbytarservice som en pälsdjursuppfödare ordnat själv innan lagen träder i kraft, fastställs enligt den tidigare lagen.
39 a §. Bevarande av handlingar. Paragrafen föreskriver hur de handlingar som gäller beviljande och ordnande samt ersättning för avbytarservice ska bevaras. Handlingarna ska bevaras den tid som föreskrivs i gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn, om inte arkivverket har bestämt att de ska bevaras varaktigt. Enligt artikel 13 i gruppundantagsförordningen ska medlemsstaterna föra detaljerade register med den information och de styrkande handlingar som behövs för att fastställa att alla villkor i gruppundantagsförordningen är uppfyllda. Sådana register ska bevaras i tio år från den dag då stödet för särskilda ändamål beviljades eller det sista stödet beviljades enligt en stödordning.
39 b §.Avbrytande av ordnandet av avbytarservice. Det föreslås att en bestämmelse om avbrytande av avbytarservice fogas till lagen. Avbytarservice för pälsdjursuppfödare ordnas inom ramen för det reservationsanslag som finns för två år för ändamålet i statsbudgeten. Tills vidare har anslaget räckt till för att motsvara efterfrågan på service. Det är emellertid möjligt att efterfrågan överstiger det tillgängliga anslaget. Därför behövs en bestämmelse om hur det ska förfaras i det fallet.
Enligt paragrafens 1 mom. får social- och hälsovårdsministeriet vid behov utfärda en förordning om avbrott. Den föreslagna lagstiftningsnivån är motiverad för att behovet av avbrott kan uppkomma i all hast, och då blir en förordning av social- och hälsovårdsministeriet tillgänglig på ett smidigare sätt än en förordning av statsrådet. Avsikten är att servicen avbryts endast om det är absolut nödvändigt och inte bara för säkerhets skull.
Genom paragrafens 2 mom. säkerställs det att serviceproducenten innan avbrottet får ersättning för utfört arbete om än försenat. Ersättningen kan betalas ur anslaget för följande år.
Genom paragrafens 3 mom. säkerställs den lokala enhetens möjlighet att få ersättning under tiden för avbrottet. Bestämmelsen behövs eftersom den lokala enheten inte har möjlighet att omedelbart anpassa antalet anställda avbytare enligt en ny situation.