1  Lagförslag

2 kap. Allmänna befogenheter

12 §.Säkerhetsvisitation. I paragrafens 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagen att en polisman i samband med gripande, anhållande, häktning, tagande i förvar och andra åtgärder som riktar sig mot den personliga friheten har rätt att kontrollera vad en person har i sina kläder eller annars på sig eller i medhavda saker, för att förvissa sig om att personen inte innehar föremål eller ämnen med vilka denne kan äventyra sin förvaring eller utsätta sig själv eller andra för fara. En polisman får i samband med tjänsteuppdrag kroppsvisitera en person för att hitta sådana föremål eller ämnen också i andra fall, om det av grundad anledning behövs för att trygga polismannens säkerhet i arbetet och fullgörandet av tjänsteuppdraget. Av de skäl som anges i den allmänna motiveringen ska det alltid finnas en grundad anledning till visitationen och bestämmelsen berättigar inte till att göra säkerhetsvisitationer av razziatyp riktade mot vem som helst. Momentet motsvarar den gällande lagen också till denna del. 

I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagen att i samband med frihetsbegränsande åtgärder kan en person kroppsvisiteras eller saker som personen för med sig kontrolleras också för att hitta dokument som behövs för identifiering av denne. 

Paragrafens 3 mom. ändras så att där inte längre föreskrivs om en polismans rätt att utföra säkerhetsvisitation vid vissa tillställningar och i vissa lokaler. I fortsättningen ska det föreskrivas om saken i kapitlets 12 a §. Däremot motsvarar paragrafens 3 mom. till sitt innehåll det gällande 4 mom. Enligt momentet ska sådana farliga föremål och ämnen som avses i 1 mom. vid behov fråntas den visiterade. Också sådana föremål och ämnen ska fråntas den visiterade som det annars enligt lag eller med stöd av lag är förbjudet att inneha. Med uttrycket ”med stöd av lag” avses föremål och ämnen som är förbjudna enligt bestämmelser eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lag. I motiveringen till 4 mom. i den gällande lagen konstateras att man ibland i samband med säkerhetsvisitation påträffar föremål och ämnen som det är straffbart att inneha men som inte nödvändigtvis är sådana farliga föremål eller ämnen som avses i 1 eller 3 mom. I motiveringen nämns narkotika som exempel på detta. Straffbart innehav betyder att det är fråga om ett brottmål och bestämmelserna om beslag i 7 kap. i tvångsmedelslagen blir då tillämpliga. Om det är fråga om ett föremål eller ämne som anses vara farligt men som det inte är straffbart att inneha ska 2 kap. 15 § i polislagen tillämpas på behandlingen av föremålet (RP 224/2010 rd, s. 84). 

12 a §.Säkerhetsvisitation vid vissa tillställningar. I den nya paragrafens 1 mom. föreskrivs om sådana säkerhetsvisitationer i anknytning till vissa lokaler och tillställningar som det föreskrivs om i 2 kap. 12 § 3 mom. i den gällande polislagen. En polisman har på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver rätt att kroppsvisitera personer som anländer till, befinner sig vid eller avlägsnar sig från en rättegång eller en sammankomst som förutsätter särskilt skydd eller en offentlig tillställning eller annan motsvarande tillställning som förutsätter särskilt skydd eller särskild övervakning och personer som anländer till, befinner sig i eller avlägsnar sig från inkvarteringslokaler för deltagarna samt personer som befinner sig i omedelbar närhet av den plats där tillställningen ordnas eller inkvarteringslokalerna finns och granska de saker som de för med sig, för att förvissa sig om att de inte innehar föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten för deltagarna, de personer som befinner sig i inkvarteringslokalerna eller andra personer, eller som det annars enligt lag eller med stöd av lag är förbjudet att inneha vid tillställningen. 

Utgångspunkten är att kretsen av tillställningar som omfattas av paragrafens tillämpningsområde kan vara av många olika slag. Av denna orsak betonas det krav som ingår i proportionalitetsprincipen på att visitationer ska göras endast på det sätt och i den omfattning som är nödvändigt med tanke på situationen tydligare i 1 mom. än vad det görs för närvarande. Enligt momentet har en polisman rätt att utföra säkerhetsvisitation på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver.  

Hur nödvändig säkerhetsvisitationen är ska bedömas utifrån risken för säkerhets- och ordningsstörningar, situationen för visitationen och det förfarande som iakttas där samt den krets av föremål som visitationen omfattar. Syftet med offentliga tillställningar och publikevenemang, deltagarna, den omgivande miljön och t.ex. tidigare erfarenheter eller förhandsinformation inverkar i hög grad på hurudana risker för säkerhets- och ordningsstörningar man kan anta att är förknippade med tillställningen samt på hurudana visitationsåtgärder som är motiverade för kontrollera riskerna och kan utföras med beaktande av proportionalitetsprincipen. I förhandsplaneringen ingår också bedömning av till vilken del ordningsvakter kan användas vid visitationer i enlighet med 23 § i lagen om sammankomster och till vilken del det dessutom behövs visitationer verkställda av polisen. Utgångspunkten är att kartläggning av risker i anknytning till tillställningar och evenemang och det behov av särskilt skydd eller särskild övervakning som avses i momentet, de resurser som kan användas för åtgärderna samt det visitationsförfarande som iakttas vid en tillställning ska bedömas på nivån för allmän ledning och fältledning eller t.ex. i ett förfarande som anknyter till ledningen av en ad hoc-organisation i anknytning till en särskild händelse. I praktiken ska beslutanderätten i fråga om visitationsåtgärder dock också ligga hos enskilda polismän, eftersom behovet av visitationsåtgärder kan grunda sig på t.ex. en enskild polismans observation i en situation där åtgärder omedelbart måste vidtas. 

Också själva visitationstillfället och platsen där visitationen utförs inverkar på bedömningen av nödvändigheten av verkställandet av visitation samt på de förfaringssätt som i enlighet med den princip om minsta olägenhet som uttrycks i 2 kap. 13 § i polislagen iakttas vid visitationen. Om det t.ex. är möjligt att i tillräcklig omfattning säkerhetsvisitera personer som kommer till en tillställning så är utgångspunkten att personer som redan anlänt till tillställningen och befinner sig där inte ska visiteras. Den miljö där evenemanget ordnas och riskerna för säkerhets- eller ordningsstörningar samt situationsfaktorerna kan kräva att säkerhetsvisitation utförs också på evenemangsområdet. På grund av den miljö där evenemangen ordnas kan sådana farliga eller annars förbjuda föremål eller ämnen som avses i paragrafen komma in på evenemangsområdet också via andra vägar än de egentliga tillfarterna. Exempelvis observationer i anknytning till en situation eller en ordningsstörning kan kräva ingrepp genom visitationer i innehavet av de nämnda föremålen och ämnena också i fråga om dem som befinner sig på evenemangsområdet eller är avlägsnar sig därifrån. Ett sådant behov kan anknyta såväl till en officiell tillställning ordnad av ett offentligrättsligt samfund som till ett evenemang som är öppet för allmänheten. 

Nytt jämfört med den gällande bestämmelsen är dessutom att säkerhetsvisitation kan utföras förutom med tanke på föremål som innebär fara också för att säkerställa att en person inte innehar föremål eller ämnen som det annars med stöd av lag är förbjudet att inneha vid en tillställning. Sådana föremål och ämnen som det kan utföras säkerhetsvisitation för att påträffa när situationen kräver det är därmed t.ex. alkoholdrycker och andra berusningsmedel som förbjudits vid en tillställning i enlighet med 23 § 3 mom. i lagen om sammankomster samt föremål och ämnen som förbjudits genom en sådan föreskrift av polisen som avses i 20 § i lagen om sammankomster. Säkerhetsvisitation omfattar också olagligt innehav av sådan narkotika som avses i 50 kap. i strafflagen. Allmänna förbud i fråga om innehav, handel och användning av narkotika finns i 5 § i narkotikalagen (373/2008). 

Den föreslagna bestämmelsen avviker från den gällande också i det att säkerhetsvisitationer får utföras förutom vid tillställningar som kräver särskilt skydd också vid tillställningar som kräver särskild övervakning. Sammankomster som kräver särskilt skydd och andra motsvarande tillställningar är i enlighet med motiveringen till den gällande bestämmelsen t.ex. tillställningar i anknytning till statsbesök och betydande internationella konferenser. Också allmänna sammankomster och andra former av offentliga tillställningar kan förutsätta särskilt skydd om de är förknippade med hot mot säkerheten. Det kan t.ex. vara fråga om en fotbollsmatch där det kan finnas risk för läktarvåld eller risk för sammandrabbningar mellan olika anhängargrupper i närheten av stadion. Behovet av särskilt skydd kan också bero på ett framfört hot mot tillställningen eller annan förhandsinformation om ett hot (RP 34/1999 rd, s. 25). Situationer i anknytning till allmänna sammankomster måste särskilt bedömas utifrån de grundläggande fri- och rättigheterna och polisens uppgift i fråga om tryggande av utövandet av mötesfriheten. Utgångspunkten är att vid dessa tillställningar ska man vid ingripande i individens friheter förhålla sig mycket återhållsamt och vid nödvändiga visitationer ska betoningen ligga på ingripande i innehav av föremål som äventyrar människors säkerhet, vilket för sin del också tryggar utövandet av mötesfriheten. För att betona betydelsen av mötesfriheten föreslås att det i 1 mom. nämns endast sammankomster som kräver särskilt skydd som sådana som omfattas av regleringen. Definitionen av olika tillställningar försvåras av att en tillställning samtidigt kan ha t.ex. kommersiella, underhållande, konstnärliga och politiska drag. I programmet för en allmän sammankomst kan ingå för publikevenemang typiska till sin karaktär underhållande inslag, trots att huvudsyftet för tillställningen anknyter till utövandet av mötesfriheten. Definitionen av tillställningar av blandad karaktär ska på motsvarande sätt som i tolkningsanvisningarna för lagen om sammankomster (RP 145/1998 rd) avgöras i enlighet med tillställningens huvudsakliga ändamål. 

Det behovet av särskild övervakning som avses i 1 mom. kan bero på tillställningens särskilda karaktär eller t.ex. på att det finns grundad anledning att anta att deltagarna i tillställningen innehar sådana förbjudna föremål eller ämnen som nämns i momentet. Detta kan förandledas t.ex. av observationer gjorda av en polisman eller annars vid övervakning, andra observationer som bedöms som tillförlitliga, eller sådan information, eller på grund av tidigare händelser vid tillställningen eller vid tidigare tillställningar. På grund av tillställningens speciella karaktär kan övervakning krävas vid t.ex. nöjestillställningar med stora folkmassor, såsom musikfestivaler. För upprätthållande av ordning och säkerhet vid en tillställning kan det vara nödvändigt att man genom polisens säkerhetsvisitationer förhindrar att t.ex. narkotika förs in på områdena för tillställningar eller till deras omedelbara närhet. Behovet kan i synnerhet gälla tillställningar med många unga deltagare och där det t.ex. på grund av tidigare erfarenheter finns behov av att ingripa i olaglig spridning av narkotika. Enligt 19 § i lagen om sammankomster är det polisens uppgift att trygga utövandet av mötesfriheten. Polisen ska också övervaka att arrangören och ordföranden uppfyller sina skyldigheter enligt lagen om sammankomster samt vid behov vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Offentliga tillställningar och publikevenemang som kräver särskilt skydd eller särskild övervakning kan inte definieras uttömmande i polislagen, utan behovet av skydd och övervakning samt de förfaringssätt som med tanke på omständigheterna är lämpliga för utförandet av säkerhetsvisitationerna ska bedömas från fall till fall. På motsvarande sätt som i 2 § 3 mom. i lagen om sammankomster omfattar regleringen inte sådana tillställningar som på basis av antalet deltagare, tillställningens natur eller andra särskilda skäl kan anses vara enskilda. Utgångspunkten är att som en tillställning som kräver sådan särskild övervakning som avses i 2 kap. 12 a § 1 mom. i polislagen kan endast stora tillställningar med många besökare och som dessutom är förknippade med ett särskilt behov av att polisen verkställer säkerhetsvisitation. 

I 1 mom. föreskrivs om en polismans rätt att visitera ”på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver”. I bestämmelsen betonas kravet på nödvändigheten av visitationen tydligare än i det gällande 2 kap. 12 § 3 mom. Utgångspunkten är fortfarande att inte visitera alla som kommer till en tillställning eller inkvarteringslokaler. Visitationen kan utifrån riskbedömning utföras t.ex. selektivt med tanke på tidpunkten eller platsen där visitationen görs. Visitationen ska också göras på ett sätt som i så liten utsträckning som möjligt ingriper i den personliga integriteten och egendomsskyddet. När behovet av visitation bedöms och visitationen utförs i praktiken ska det säkerhetshot eller hot om ordningsstörning som de som kommer till tillställningen och som de som befinner sig där medför. Visitationernas proportionalitet ska bedömas också i förhållande till själva tillställningen eller evenemanget och med tanke på tillställningens eller evenemangets karaktär och i övrigt också med tanke på situationen. Bestämmelser om verkställande av säkerhetsvisitation finns i den gällande 2 kap. 13 §, där det som tillvägagångssätt nämns bl.a. användning av tränad hund. Vid säkerhetsvisittering som utförs med tanke på sprängämnen eller narkotika ingriper det mindre i målpersonens personliga integritet att utföra visitationen med hjälp av hund än att utföra den manuellt. I motiveringen till den gällande paragrafen konstateras att behovet av grundlig säkerhetsvisitation understryks i sådana fall där polisen på grund av information som den fått eller på grund av andra omständigheter (t.ex. hotbilder) har särskild anledning att vara på sin vakt (RP 224/2010 rd, s. 83). 

En polisman har rätt att utföra visitation på området för en tillställning eller tillställningens evenemang och i inkvarteringslokaler samt i deras omedelbara närhet. När visitationen utförs ska dock alltid beaktas principen om minsta olägenhet som krävs enligt 13 § och iakttas den diskretion som förhållandena kräver. Enligt 2 kap. 12 a § 1 mom. i polislagen omfattar rätten att utföra visitation också personer som befinner sig inkvarteringslokalerna för dem som deltar i tillställningen, t.ex. den som befinner sig på ett hotell eller på en campingplats. Med dessa lokaler avses allmänna utrymmen, t.ex. hotellets vestibul och motsvarande utrymmen. Rätten att utföra visitation omfattar fortfarande inte sådana i egentlig mening hemfridsskyddade platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen, t.ex. personer som befinner sig i hotellrum, tält eller övriga lokaler eller utrymmen avsedda för boende. Personer som befinner sig på sådana platser står utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna i 2 mom. Avgränsningen inverkar inte på en polismans rätt att med stöd av 2 kap. 12 § utföra en säkerhetsvisitation. Bestämmelser om platsgenomsökning, där föremålet för genomsökningen bl.a. är ett fordon, finns i 8 kap. i tvångsmedelslagen.  

Ändringen av den gällande bestämmelsen innebär också att utöver den som kommer till en tillställning kan också den visiteras som befinner sig vid en tillställning eller i inkvarteringslokalerna för tillställningens deltagare. Med uttrycket ”personer som är närvarande” avses en person som redan har anlänt till och befinner sig på området för tillställningen eller i inkvarteringslokalerna för tillställningens deltagare. Med personer som anländer till eller befinner sig i den omedelbara närheten av en tillställning avses personer som kan äventyra tillställningen på basis av var de befinner sig. Som det konstateras i motiveringen (RP 34/1999 rd, s. 25) till den gällande bestämmelsen kan omedelbar närhet inte på förhand preciseras i lagen, eftersom denna påverkas av t.ex. byggnadernas placering, terrängformationen, trafikstråk, arten av en misstänkt eller känd hotande faktor eller bevakningsobjektets karaktär. När visitation verkställs ska alltid kravet på visitationens nödvändighet beaktas och t.ex. det att en person enbart passerar platsen där tillställningen ordnas berättigar inte till visitation, om inte orsaker i anknytning till upprätthållande av ordning eller säkerhet nödvändigtvis kräver att visitation verkställs. 

Enligt 1 mom. kan också en person som avlägsnar sig från en tillställning visiteras om situationen kräver det. Med en person som avlägsnar sig avses en person som håller på att avlägsna sig, men som ännu befinner sig på området för tillställningen eller evenemanget eller ankytande inkvarteringslokaler eller i omedelbar närhet till någon av dessa platser.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar till sitt innehåll 2 kap. 12 § 3 mom. som föreslås i propositionen. Också sådana föremål och ämnen som avses i 12 a § 1 mom. ska vid behov fråntas den visiterade. Om innehav av föremålet eller ämnet i fråga är straffbart blir bestämmelserna om beslag i 7 kap. i tvångsmedelslagen tillämpliga. I fråga om ett föremål vars innehav är förbjudet, men inte straffbart, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 15 § på hanteringen av föremålet. 

15 §.Hantering av omhändertagen egendom. På grund av de ändringar som nämns ovan ändras i 1 mom. hänvisningen till 12 § 4 mom. till en hänvisning till 12 § 3 mom. och 12 a § 3 mom. 

22 §.Befogenheter för främmande staters tjänstemän. På grund av de ändringar som nämns ovan ändras i 1 mom. hänvisningen till 12 § 4 mom. till en hänvisning till 12 § 3 mom. I hänvisningsbestämmelsen stryks dessutom omnämnandet om farligheten för föremål och ämnen, i och med detta gäller hänvisningen 12 § 3 mom. i sin helhet. 

2  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 november 2017. 

3  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Säkerhetsvisitation innebär ingripande i den personliga integriteten som skyddas genom 7 § 1 mom. i grundlagen och som det enligt 7 § 3 mom. i grundlagen inte får ingripas i godtyckligt eller utan laglig grund. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. De föreslagna bestämmelserna har betydelse också i förhållande till egendomsskyddet som tryggas i 15 § i grundlagen, eftersom farliga och olagliga föremål i enlighet med 2 § kap. 12 § 3 mom. och 12 a § 3 mom. i polislagen vid behov ska tas ifrån den visiterade. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. 

I de allmänna begränsningsförutsättningarna för de grundläggande fri- och rättigheterna ingår att begränsningarna ska grunda sig på en lag som stiftats av riksdagen. Begränsningarna ska uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning. Begränsningarna ska vara godtagbara och de får inte ingripa i kärnan i de grundläggande fri- och rättigheterna. Begränsningarna ska också uppfylla kraven på proportionalitet och rättssäkerhet samt förpliktelserna i de internationella människorättsfördrag som är bindande för Finland.  

Grundlagsutskottet ansåg det lagförslag som problematiskt med tanke på exakthet och noggrann avgränsning där det föreslogs att en polisman för att trygga säkerheten för deltagarna i en rättegång eller en allmän sammankomst, en offentlig tillställning eller någon annan motsvarande tillställning som förutsätter särskilt skydd ska ha rätt att kroppsvisitera en person som anländer till eller vistas i omedelbar närhet av en sådan tillställning och granska de saker han eller hon medför, i syfte att förvissa sig om att personen inte innehar sådana föremål eller ämnen med vilka deltagarnas säkerhet kan äventyras eller som kan göra det svårare att upprätthålla ordningen och säkerheten under tillställningen. Grundlagsutskottet ansåg att den föreslagna bestämmelsen är mycket allmänt formulerad och gör att många olika föremål som personer kan inneha omfattas av regleringen, också den typen av föremål som inte spelar någon roll för tryggad säkerhet för de som deltar i en sammankomst (GrUU 11/2005 rd). 

Syftet med de bestämmelser som nu föreslås är att bl.a. säkerställa att en polisman har tillräcklig rätt i geografisk utsträckning för att med tanke på föremål som innebär fara utföra de visitationer som krävs för upprätthållande av säkerheten vid tillställningar. Syftet med regleringen stöder därmed polisens verksamhetsförutsättningar bl.a. vid tryggandet av utövandet av mötesfriheten i enlighet med 13 § i grundlagen. En polisman ska ha rätt att utföra säkerhetsvisitation med tanke på sådana föremål eller ämnen som kan äventyra säkerheten för deltagarna, dem som befinner sig i inkvarteringslokalerna eller andra personer eller som det annars enligt lag eller med stöd av lag är förbjudet att inneha vid tillställningen. Utöver föremål som innebär fara omfattar bestämmelserna dessutom andra föremål och ämnen som det är förbjudet att inneha vid en tillställning. Ett förbud med stöd av lag mot att inneha ett föremål eller ämne bygger i regel på att innehavet äventyrar ordningen och säkerheten vid tillställningen. Exempelvis i 23 § 3 mom. i lagen om sammankomster föreskrivs om polisens rätt att förbjuda innehav av berusningsmedel vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar. Utöver ordningsvakter ska också polismän genom visitationer kunna övervaka att förbudet iakttas, om situationen nödvändigt kräver det.  

Ett av målen med de föreslagna bestämmelserna är att förhindra att olaglig narkotika förs in på områden för offentliga tillställningar. Detta mål innefattar fler syften som ska anses vara godtagbara, mest centralt är strävan att förhindra olaglig spridning av narkotika vid offentliga tillställningar. Om olaglig narkotika kommer in på områden för offentliga tillställningar har det betydelse både för ordningen vid tillställningarna och för människors säkerhet. Det kan anses vara synnerligen viktigt att ingripa i tillgången på narkotika när det gäller tillställningar med många unga deltagare. Lätt tillgänglighet till rusmedel har normalt ansetts som en central faktor i fråga om risker som ökar ungas rusmedelsanvändning. I statsrådets principbeslut om narkotikapolitiken 2016–2019 betonas tidigt ingripande i de ungas situationer för att förebygga narkotikaberoende, kriminalitet och utslagning.  

Det är också fråga om en säkerhetsrisk t.ex. om det kommer in sådan narkotika till en tillställning och den olagligen sprids där och vars bruk medför livsfara vid felaktig dosering eller på grund av att den är oren eller fara för allvarlig hälsoskada även vid ett enda användningstillfälle. På det sätt som konstateras i fråga om beskrivningen av nuläget kan narkotika av denna typ också användas i syfte att skada någon och begå brott. Exempelvis finns bestämmelserna om straff för brott mot förbudet mot för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen numera i 5 a § i 44 kap. om brott som äventyrar andras hälsa och säkerhet i strafflagen. Förbudet mot dessa ämnen och kriminaliseringen av bl.a. olaglig försäljning och annan överlåtelse av dem är motiverat i synnerhet då det ökade utbudet av hälsofarliga designdroger kräver att barn och unga skyddas från skadliga verkningar av bruk av och risksituationer till följd av experimenterande med dessa ämnen (RP 327/2014 s. 4). Upprätthållande av ordning, brottsbekämpning och upprätthållande av säkerheten vid tillställningar är intressen som stöder varandra i enlighet med syftet för den säkerhetsvisitation som föreslås. Av dessa orsaker kan omhändertagandet av förbjudna föremål och ämnen som också föreslås i bestämmelserna anses vara godtagbart med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna.  

Den föreslagna rätten till visitation utsträcker sig inte till sådana hemfridsskyddade platser som avses i 24 kap. 11 § i strafflagen, såsom hotellrum, tält och övriga lokaler och utrymmen avsedda för boende. I fråga om kretsen av föremål och ämnen som omfattas av visitationen påminner den föreslagna rätten för en polisman att utföra säkerhetsvisitation om en ordningsvakts rätt till säkerhetsvisitation inom sitt tjänstgöringsområde i 46 § i lagen om privata säkerhetstjänster. Den befogenheten föreskrivits med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 22/2014 rd). 

Vid bedömningen av proportionaliteten när det gäller begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna bör beaktas att det i propositionen inte föreslås några nya förfaringssätt för säkerhetsvisitation. I 2 kap. 13 § i polislagen nämns som förfaringssätt bl.a. användning av tränad hund. Utvidgningen av syftet med visitation till att omfatta sådana föremål som det med stöd av lag är förbjudet att inneha vid en tillställning innebär i praktiken att säkerhetsvisitation kan utföras också med tanke på olaglig narkotika, t.ex. med hjälp av en narkotikahund. I vissa av laglighetsövervakarnas och grundlagsutskottets ställningstaganden anses att användning av narkotikahund vid övervakning och visitationer innebär ett mycket litet ingrepp i målpersonens friheter (se t.ex. biträdande justitiekanslerns avgörande AOK 29.12.2005, Dnro 907/1/04, på finska). Många ämnen som klassificeras som narkotika också har en laglig marknad i medicinskt syfte, varför regleringen också på grund av detta har betydelse med tanke på det personliga integritetsskyddet. Exempelvis i fängelselagen (767/2005) föreskrivs om en tjänstemans geografiskt avgränsade rätt att granska en person (i fråga om fångar i 16 kap. 3 § och i fråga om andra i 17 kap. 2 §) för att säkerställa att personen inte har med sig föremål eller ämnen med vilka någons säkerhet eller ordningen i fängelset kan äventyras eller vars innehav har förbjudits i lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag. Granskningen kan därmed göras för att söka efter bl.a. sprängämnen och berusningsmedel. Utförandet av granskningen förutsätter inte någon konkret misstanke om att de föremål och ämnen som nämns i bestämmelsen finns och granskningen kan utföras t.ex. genom ytlig undersökning av kläderna, med metalldetektor, någon annan teknisk anordning eller en tränad hund. Grundlagsutskottet tog ställning till lagstiftningsordningen när den till sitt innehåll motsvarande bestämmelsen om verkställighet av straff i 2 kap. 9 e § som gällde tidigare stiftades. Grundlagsutskottet ansåg att möjligheten att utföra en granskning ska anses vara ett relativt lindrigt ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna för dem som kommer till fängelset. Dessutom ansåg grundlagsutskottet att ”Av väsentlig betydelse i sammanhanget är dessutom att förekomsten av en lag i frågan gör att möjligheten att låta utföra en sådan granskning står klar redan på förhand.” (GrUU 12/1998 rd). 

Riksdagens biträdande justitieombudsman påminde i sitt ställningstagande (EOAK 1870/2013, på finska) om Europeiska människorättsdomstolens praxis, enligt vilken ingripande i integritetsskyddet trots lagstiftning kan vara problematisk med tanke på artikel 8 i Europakonventionen om den verkställande maktens prövningsrätt inte har begränsats i lag (se Gillan och Quinton mot Förenade kungariket, 12.1.2010). De bestämmelser som föreslås i denna proposition innefattar den väsentliga begränsningen redan i och med att det i bestämmelserna är fråga om en geografiskt och i praktiken också tidsmässigt avgränsad befogenhet. I och med lagstiftning i saken kan man förutsätta att den som deltar i en tillställning bereder sig på att säkerhetsvisitation i den omfattning som föreslås också kan utföras av polisen. Enligt bestämmelserna blir visitation aktuell endast på det sätt och i den omfattning som situationen nödvändigt kräver. Detta kräver bedömning av riskerna i anknytning till en tillställning och prövning av proportionaliteten i fråga om visitationsförfarandet både vid ledningen av polisverksamheten i anknytning till tillställningen och vid utförandet av en enskild visitationsåtgärd. Enligt det föreslagna 2 kap. 12 § 1 mom. i polislagen är utgångspunkten fortfarande inte att alla som deltar i en tillställning ska visiteras och i enlighet med 2 kap. 13 § 2 mom. får visitationen inte kränka den visiterades personliga integritet mer än vad som är nödvändigt för utförande av uppdraget. Visitationen ska, som det konstateras i detaljmotiveringen, utföras på ett sätt som i så liten utsträckning som möjligt ingriper i den personliga integriteten och egendomsskyddet, vilket innebär en betoning av principen om minsta olägenhet vid förfarandet. Vid visitationen ska iakttas den diskretion som förhållandena kräver, vilket innebär att bl.a. den visiterades ålder, hälsotillstånd och anständighetssynpunkter ska beaktas. Med det sistnämnda avses bl.a. att säkerhetsvisitationen när det är möjligt ska verkställas av en person av samma kön som den visiterade (se RP 224/2010 rd, s. 85). Proportionalitetsfrågorna har därmed beaktats i den gällande lagstiftningen om verkställande av säkerhetsvisitation och även när det gäller dessa frågor har lagen stiftats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 67/2010 rd). Lagstiftningen ska därmed med tanke på metoderna anses uppfylla proportionalitetskraven. 

Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Lagstiftning om den geografiska utsträckningen för säkerhetsvisitation och de föremål och ämnen som säkerhetsvisitationen omfattar klargör möjligheten för att en sådan visitation utförs och därmed kan individen bereda sig på visitationer när han eller hon deltar i olika tillställningar. Av de orsaker som konstateras ovan kan det anses att bestämmelserna uppfyller kraven på exakthet, noggrann avgränsning och godtagbarhet. 

Enligt regeringens uppfattning kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser det dock vara önskvärt att grundlagsutskottets utlåtande om propositionen inhämtas.