2.1
Lagstiftning
Miljöskyddslagen
Miljöskyddslagen är en allmän lag om förebyggande och hindrande av förorening av miljön. I lagen föreskrivs bland annat om olika förfaranden för att skydda miljön, såsom miljötillstånds-, anmälnings- och registreringsförfarande.
I 19 kap. föreskrivs om omprövning av och sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av miljöskyddslagen. Förutom den mera allmänna bestämmelsen om sökande av ändring i 190 § i miljöskyddslagen föreskrivs det i 195 § om sökande av ändring i vissa beslut som gäller typgodkännande och certifikat samt i vissa beslut som gäller bedömning av kompetensen. Systemet med besvärstillstånd infördes i bestämmelserna om sökande av ändring i 190 och 195 § 2018, och i samband med stiftandet av lagen om rättegång i förvaltningsärenden ändrades dessutom lag- och paragrafhänvisningarna till förvaltningsprocesslagen i 190 § 1 mom. så att de började gälla den nya allmänna lagen. Till tillämpning av förvaltningsprocesslagen hänvisas också i 196 § 2 mom., 199 § 2 mom., 207 § och 208 § 1 mom. i miljöskyddslagen.
Avfallslagen
Avfallslagen (646/2011) innehåller bestämmelser om flera olika typer av beslut som gäller bland annat avfallshantering som kommunen ordnar, godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret eller producentregistret, internationella avfallstransporter och transport av fartyg för nedmontering samt förvaltningstvång och försummelseavgift.
Genom den ändring av 137 § i avfallslagen som trädde i kraft 2016 (1062/2015) utvidgades systemet med besvärstillstånd till nya ärendegrupper. Besvärstillstånd blev huvudregeln, dvs. det började omfatta till exempel beslut om godkännande för anteckning i producentregistret eller avfallshanteringsregistret och beslut om ändring av dessa beslut, beslut som tillsynsmyndigheten meddelar i enskilda fall för uppfyllande av en lagstadgad skyldighet samt beslut om godkännande av en internationell avfallstransport. Utanför besvärstillståndsregleringen ställdes beslut om återkallande av ett godkännande för anteckning i avfallshanteringsregistret eller producentregistret samt om återkallande av beslut om godkännande av en internationell avfallstransport och beslut om förhandsgodkännande, liksom beslut som avses i 126–128 § och som gäller skyldighet att rätta till förseelser eller försummelser samt beslut som avses i 131–133 § och som gäller försummelseavgift. Dessa betraktades som särskilt betydelsefulla med tanke på partens rättsskydd och idkande av näring.
Lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
Syftet med lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (387/2013) är att skydda människors hälsa och miljön genom att begränsa användningen av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning och främja för miljön skonsamma sätt att återvinna och bortskaffa avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning. I lagen föreskrivs om skyldighet för tillverkare, importörer och distributörer att försäkra sig om att elektrisk och elektronisk utrustning överensstämmer med kraven. Dessutom föreskrivs bland annat om åtgärder som tillsynsmyndigheterna riktar mot näringsidkare i situationer där skyldigheter enligt lagen försummas. I 26 § föreskrivs om administrativa ålägganden, med stöd av vilka tillsynsmyndigheten kan bland annat temporärt eller permanent förbjuda näringsidkaren att tillverka utrustning, släppa ut eller tillhandahålla den på marknaden eller i övrigt överlåta utrustningen, samt bestämma att utrustningen ska dras tillbaka. Vid sökande av ändring i dessa ålägganden iakttas enligt 28 § förvaltningsprocesslagens bestämmelser.
Lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel
I lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel (170/2018) föreskrivs om skyldighet för drivmedelsleverantörerna att fram till utgången av 2010 minska växthusgasutsläppen per energienhet från drivmedel som frisläppts för konsumtion med minst 6 procent jämfört med de genomsnittliga växthusgasutsläppen under hela livscykeln från fossila bränslen i Europeiska unionen år 2010. I lagen föreskrivs också om iakttagande av hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och råvaror till dem, beräkning av växthusgasutsläpp och årligt lämnande av uppgifter. I 14–16 § föreskrivs om Energimyndighetens förbud eller föreläggande för att rätta till en överträdelse eller försummelse samt om möjlighet för Energimyndigheten att påföra en försummelseavgift eller påföljdsavgift. Ändring i alla dessa beslut får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen. För sökande av ändring hos högsta domstolen krävs besvärstillstånd.
Lagen om frivilligt deltagande i miljölednings- och miljörevisionsordningen
I lagen om frivilligt deltagande i miljölednings- och miljörevisionsordningen (121/2011) föreskrivs om bland annat ackreditering av miljökontrollanter samt om registrering av organisationer i EMAS. Genom den ändring av lagens 13 § som trädde i kraft 2016 (1064/2015) utvidgades systemet med besvärstillstånd till nya ärendegrupper. Enligt 2 mom. ställdes ärenden som gäller återkallande av ackreditering eller licens eller begränsningar av omfattningen av ackrediteringen utanför besvärstillståndsregleringen, som utgör huvudregeln. De betraktades som särskilt betydelsefulla med tanke på partens rättsskydd och idkande av näring.
Lagen om stödjande av sanering av förorenade områden
I och med lagen om stödjande av sanering av förorenade områden (246/2019), som träder i kraft vid ingången av 2020, övergick man från det tidigare avtalsbaserade stödsystemet för utredning och sanering av förorenade områden (systemet för statliga avfallshanteringsarbeten) till ett system baserat på beviljande av statsunderstöd. Ändring i ett statsunderstödsbeslut söks i enlighet med 34 § i statsunderstödslagen (688/2001).
En annan stödform i lagen är utredning av föroreningsgraden samt sanering som ordnas av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland (12 §). Beträffande beslut om utredning av föroreningsgraden på ett område och sanering av området föreskrivs det om sökande av ändring i 13 §. Man får begära omprövning av beslutet. Beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning överklagas hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, och överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen kräver besvärstillstånd.
Lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
Genom lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (416/2012) förbjöds lagring av koldioxid i geologiska formationer inom Finlands territorium eller i Finlands ekonomiska zon. Beslut som närings-, trafik- och miljöcentralen och Energimyndigheten meddelar med stöd av 14 § överklagas hos förvaltningsdomstolens och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i beslut om transportnät för koldioxid som Energimyndigheten har meddelat med stöd av 7–9 § söks genom besvär hos marknadsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen med iakttagande av förvaltningsprocesslagen.
Naturvårdslagen
I naturvårdslagen föreskrivs det om sökande av ändring i 9 kap. Lagens 61 § reglerar besvär. Enligt 1 mom. får ett beslut av miljöministeriet med stöd av 50 § 3 mom. eller 52 § 2 mom. samt ett beslut av statsrådets allmänna sammanträde överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. 2 mom. gäller andra beslut. Enligt det får andra beslut av miljöministeriet samt beslut av Forststyrelsen, Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet eller en närings-, trafik- och miljöcentral och beslut som en kommunal myndighet fattat överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. I 3 mom. regleras vem som har besvärsrätt i fråga om beslut enligt naturvårdslagen. I 4 mom. konstateras att beträffande besvär gäller i övrigt förvaltningsprocesslagen.
Lagens 62 § gäller besvär över förvaltningsdomstolens beslut. I 1 mom. uppräknas sådana beslut av förvaltningsdomstolen som får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Enligt 2 mom. får besvär över andra beslut av förvaltningsdomstolen anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) har varit i kraft sedan den 16 maj 2017. Syftet med lagen är att främja miljökonsekvensbedömningen av projekt och ett enhetligt beaktande av bedömningen vid planering och beslutsfattande som gäller projekt och samtidigt öka tillgången till information och möjligheterna att delta. Bestämmelser om sökande av ändring finns i 37 §. Enligt 1 mom. får den projektansvarige får på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen söka ändring genom besvär i beslut som avses i 13 § och som gäller tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning i enskilda fall samt i beslut som fattats med stöd av 36 § om avslag på att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska tillämpas på sådana projekt som syftar till att tjäna försvaret eller den civila beredskapen. Om besvären gäller ett beslut av en närings-, trafik- och miljöcentral, är den behöriga förvaltningsdomstolen enligt momentet den förvaltningsdomstol inom vars domkrets huvuddelen av projektet i fråga är belägen.
Enligt 2 mom. får utöver vad som nämns i 1 mom. den som har rätt att söka ändring i ett tillståndsbeslut söka ändring i ett beslut genom vilket det konstateras att ett MKB-förfarande inte är behövligt. Detta sker i samma ordning och sammanhang som besvär anförs över tillståndsbeslutet som gäller projektet. Enligt 3 mom. har en närings-, trafik- och miljöcentral rätt att söka ändring genom besvär i ett beslut av en förvaltningsdomstol genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett i 1 mom. avsett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen.
Terrängtrafiklagen
Terrängtrafiklagen (1710/1995) gäller användning av motordrivna fordon i terräng och på snöskoterleder. Bestämmelser om sökande av ändring finns i 31 §. Enligt den begärs omprövning av ett sådant beslut av en kommunal myndighet som avses i 30 § på det sätt som anges i förvaltningslagen, och beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning överklagas i sin tur genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Enligt 3 mom. förutsätter överklagande av förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen besvärstillstånd. Enligt 4 mom. får ändring i andra beslut av en kommunal myndighet än sådana som avses i 30 § sökas på det sätt som anges i kommunallagen (410/2015).
30 § i terrängtrafiklagen gäller tillstånd som förutsätts för återkommande eller permanent anordnande av tävlingar eller övningar med motordrivna fordon, och som beviljas av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Lagen innehåller inga bestämmelser om avgifter för tillstånd.
Lagen om friluftsliv
Lagen om friluftsliv (606/1973) gäller friluftsleder, statens strövområden samt campingplatser. Lagen har varit i kraft sedan den 1 augusti 1973. Bestämmelser om sökande av ändring i beslut enligt lagen finns i 30 a § i lagen om friluftsliv. Enligt den får ändring i beslut som kommunens myndighet för campingområden har fattat med stöd av 3 kap. sökas hos länsrätten genom besvär inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks ska lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/1950) iakttas.
Förköpslagen
I förköpslagen (608/1977) föreskrivs om kommunens rätt att utnyttja sin förköpsrätt till en fastighet som sålts i kommunen. Kommunens beslut får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i kommunallagen. Enligt 22 § 1 mom. förutsätter överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen besvärstillstånd.
Lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden
I lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (669/1978) föreskrivs om kommunens och tomtägarens skyldigheter att ombesörja underhållet och renhållningen av gator och andra allmänna områden inom detaljplaneområden. Kommunens allmänna föreskrifter om underhållet och renhållningen (14 §), kommunens beslut om en taxa (14 b §) och kommunens beslut genom vilket en tillsynsmyndighet utsetts (15 §) är beslut där kommunallagen enligt 18 § tillämpas på överklagande. Enligt 18 § 1 mom. förutsätter överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen i dessa ärenden besvärstillstånd. De andra typerna av beslut i lagen omfattas av förvaltningsbesvär. I fråga om dem används besvärstillståndsförfarande hos högsta förvaltningsdomstolen, med undantag av förvaltningstvångsärenden enligt 16 § (18.2 §).
Lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter
I lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter (954/2012) föreskrivs om förfarandena för godkännande av byggprodukter, som är typgodkännande, kontrollintyg och certifiering av tillverkningskontroll samt byggplatsspecifik prestandakontroll. I lagen föreskrivs dessutom om godkännande av bemyndigade och godkända organ och om krav på verksamheten.
Bestämmelser om sökande av ändring finns i 36 §. I en del av de beslut som meddelas med stöd av lagen ingår omprövningsförfarande och i en del inte. Omprövning av ett beslut som ett organ fattat om en ansökan får enligt 36 § 1 mom. begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Enligt 2 mom. får andra beslut som har fattats med stöd av lagen och beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. I 3 mom. föreskrivs om överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen. Ett beslut får i regel överklagas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Utanför besvärstillståndsregleringen har ställts ärenden som gäller avbrytande av organs verksamhet samt återkallande av bemyndiganden och godkännanden för organ, eftersom de är särskilt betydelsefulla med tanke på partens rättsskydd och idkande av näring.
Lagen om energicertifikat för byggnader
I lagen om energicertifikat för byggnader (50/2013) föreskrivs om upprättande av energicertifikat, dess innehåll, behörigheten hos den som upprättar energicertifikat och bedrivande av verksamhet samt tillsyn över lagen. Bestämmelser om sökande av ändring finns i 26 §. I en del av de beslut som meddelas med stöd av lagen ingår omprövningsförfarande och i en del inte. När det gäller beslut av den som konstaterar behörigheten får omprövning enligt 26 § 1 mom. begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Enligt 2 mom. får beslut av miljöministeriet och Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet samt beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. I 3 mom. föreskrivs om överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen. Ett beslut får i regel överklagas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Utanför besvärstillståndsregleringen har ställts förvaltningsdomstolarnas beslut i ärenden som avses i 24 och 25 §.
Lagen om skyddande av byggnadsarvet
I lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010) föreskrivs om hur man gör en framställning om skyddande av en byggnad, hur skyddsframställningen behandlas och om tillsyn över skyddet. Lagen tillämpas på byggnadsskyddet vid sidan av planläggning enligt markanvändnings- och bygglagen.
Enligt 9 § i lagen om skyddande av byggnadsarvet beslutar närings-, trafik- och miljöcentralen om skyddande av en byggnad samt om ändring och upphävande av skyddsbeslut. Dessutom fattar närings-, trafik- och miljöcentralen med stöd av 6 § beslut om förbud mot äventyrande av byggnadsarvet och med stöd av 17 § beslut om att förplikta ägaren att utföra nödvändiga iståndsättningsarbeten. Skyddsbeslut tillställs miljöministeriet för fastställelse. Enligt 21 § söks även ändring i ett beslut av en närings-, trafik- och miljöcentral om skyddande av en byggnad hos miljöministeriet. I ett beslut om förbud mot äventyrande av byggnadsarvet söks ändring direkt genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Behörig förvaltningsdomstol är den inom vars domkrets byggnaden är belägen. I övrigt tillämpas förvaltningsprocesslagen på sökande av ändring.
Lagarna om stöd för boendet
Inom miljöministeriets förvaltningsområde finns flertalet lagar där det föreskrivs om statliga stödåtgärder som gäller boendet. Huvudregeln i dessa lagars bestämmelser om sökande av ändring är att omprövning av myndighetens beslut först får begäras på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen och det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. I den mån det i det överklagade beslutet är fråga om indragning eller återkrav av stöd eller om ett sanktionsliknande ärende (till exempel borgensersättning som lämnas obetald, påförande av påföljdsavgift eller förbud mot att ta ut ränta på självfinansieringsdelen eller betala avkastning) för förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. I den lagstiftningsreform som berörde förvaltningsprocesslagen och som trädde i kraft 2016 ansågs sådana beslut vara särskilt betydelsefulla med tanke på partens rättsskydd och därför beslöt man att ställa dem utanför besvärstillståndsregleringen. Även i de lagar om stöd för boendet som stiftats eller ändrats efter det lagstiftningsprojektet har man i bestämmelserna om sökande av ändring följt de riktlinjer som slogs fast inom det projektet och de formuleringar som användes där.
Marktäktslagen
Det föreskrivs om sökande av ändring i ärenden enligt marktäktslagen i 20–20 c §. Enligt 20 § får beslut som en myndighet meddelat överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Enligt 20 c § 1 mom. kan, utöver vad som i förvaltningsprocesslagen föreskrivs om syn, fullföljdsdomstolen eller, på förordnande av den, ordföranden, en ledamot eller en föredragande förrätta inspektion på platsen.
Avsikten är att förenhetliga bestämmelserna om sökande av ändring i marktäktslagen med lagen om rättegång i förvaltningsärenden i regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av vissa bestämmelser inom miljöministeriets förvaltningsområde som gäller offentliga kungörelser, som enligt planerna ska överlämnas till riksdagen under höstsessionen 2019.
Markanvändnings- och bygglagen
Bestämmelserna om sökande av ändring i markanvändnings- och bygglagen reviderades 2017 så att besvärstillstånd blev huvudregeln vid överklagande från förvaltningsdomstolen till högsta förvaltningsdomstolen. På grund av reformen av lagen om rättegång i förvaltningsärenden måste i första hand tekniska ändringar företas i lagen. De kommer att genomföras i samband med den pågående totalreformen av markanvändnings- och bygglagen, så de ingår inte i denna regeringsproposition.