1.1  Försäkringsbolagslagen

8 kap. Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern

1 §.Tillämpning av aktiebolagslagen. Med hänsyn till systematiken i försäkringsbolagslagens 8 kap. är det ändamålsenligt att hänvisa till de punkter i aktiebolagslagen som ska tillämpas när försäkringsbolagslagens materiella innehåll inte med anledning av försäkringsverksamhetens karaktär förutsätter avvikande bestämmelser. Detta innebär att det inte ska finnas en omedelbar anledning att ändra försäkringsbolagslagen när bestämmelserna i 8 kap. i aktiebolagslagen ses över, om de ändrade bestämmelserna kan iakttas av försäkringsbolag. 

I paragrafens 1 mom. ska göras en ovan beskriven ändring, huvudsakligen av teknisk natur, enligt vilken det i bestämmelsen direkt hänvisas till 8 kap. 5—9 § i aktiebolagslagen. Samtidigt ska de paragrafer i försäkringsbolagslagen i vilka bestämmelser från 8 kap. i aktiebolagslagen har skrivits ut upphävas. Nämnda bestämmelser i aktiebolagslagen kan tillämpas av försäkringsbolag på basis av hänvisningsbestämmelsen såsom det närmare beskrivs nedan i samband med dessa paragrafer som ska upphävas eller ändras. 

I 8 kap. 9 § 1 mom. 6 punkten samt 10—13 § i den gällande försäkringsbolagslagen finns bestämmelser som till sitt innehåll motsvarar 8 kap. 5—8 § i aktiebolagslagen. Innehåll som motsvarar aktiebolagslagens 8 kap. 9 § ingår delvis i 8 kap. 20 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen. När det nedan föreslås att 8 kap. 20 § 3 mom. ska upphävas, är det meningen att bevara motsvarande bestämmelser som ska tillämpas på försäkringsbolag genom att hänvisa till aktiebolagslagens 8 kap. 9 §. Samtidigt ska försäkringsbolagens skyldighet att upprätta koncernbokslut begränsas, eftersom ett bolag enligt 8 kap. 9 § i aktiebolagslagen inte behöver upprätta ett koncernbokslut, om bolaget på basis av 6 kap. 1 § 4 mom. i bokföringslagen har befriats från skyldigheten att upprätta ett koncernbokslut.  

Enligt 8 kap. 5 § 1 mom. i aktiebolagslagen ska av verksamhetsberättelsen alltid framgå den information som anges i nämnda lag. Motsvarande information får dock ges i bokslutsnoter i stället för verksamhetsberättelsen, om inte något annat föreskrivs i bokföringslagen. Det föreslås att denna bestämmelse ska överföras som 5 mom. till 8 kap. 5 § i aktiebolagslagen. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 8 § 4 mom. i den gällande försäkringsbolagslagen. Enligt 8 kap. 5 § 2 och 3 mom. i aktiebolagslagen ska verksamhetsberättelsen innehålla styrelsens förslag till disposition av bolagets vinst samt styrelsens förslag till eventuell utbetalning av annat fritt eget kapital och uppge 1) antalet aktier av varje aktieslag och bolagsordningens huvudsakliga bestämmelser om varje aktieslag samt 2) de huvudsakliga villkoren för kapitallån och den på lånen upplupna, icke-kostnadsförda räntan. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 10 § 1 och 2 mom. i försäkringsbolagslagen. Enligt 8 kap. 5 § 4 mom. i aktiebolagslagen ska i verksamhetsberättelsen uppges bolagets utländska filialer. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 9 § 1 mom. 6 punkten i den gällande försäkringsbolagslagen. 

Enligt 8 kap. 6 § i aktiebolagslagen ska i verksamhetsberättelsen separat uppges penninglån, säkerheter och ansvarsförbindelser till personer som står bolaget nära samt de huvudsakliga villkoren för dessa, i det fall att penninglånen, säkerheterna och ansvarsförbindelserna sammanlagt överstiger 20 000 euro eller utgör mer än fem procent av bolagets eget kapital enligt balansräkningen. Ett bolag och en person anses vara närstående till varandra, om den ena parten kan utöva ett bestämmande inflytande över den andra eller ett betydande inflytande över beslut som gäller den andras ekonomi och affärsverksamhet. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 11 § i den gällande försäkringsbolagslagen. Det föreslås att det i 8 kap. 6 § 3 mom. i aktiebolagslagen ska ingå en bestämmelse som gäller små företag och mikroföretag och som inte ska tillämpas på försäkringsbolag, eftersom lättnader som baserar sig på storlek inte tillämpas på företag i försäkringsbranschen. Därför ska tillämpandet av 3 mom. uteslutas. 

Enligt 8 kap. 7 § i aktiebolagslagen ska av verksamhetsberättelsen framgå 1) om bolaget har blivit moderbolag, om bolaget har varit övertagande bolag vid en fusion eller delning eller om bolaget har delats, 2) det huvudsakliga innehållet i ett sådant emissionsbeslut som avses i 9 kap. 5 och 17 §, 3) det huvudsakliga innehållet i ett beslut som i enlighet med 10 kap. 3 § har fattats om emission av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier, 4) de huvudsakliga villkoren för aktieteckning som baserar sig på tidigare emitterade optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samt 5) styrelsens gällande fullmakter att emittera aktier samt optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 12 § 1 och 3—6 punkterna i den gällande försäkringsbolagslagen. De särskilda uppgifterna som hänför sig till försäkringsverksamheten, som det alltjämt finns skäl att ange i verksamhetsberättelsen, är uppgifterna om överlåtelse av försäkringsbeståndet som avses i 12 § 2 punkten. Om dessa ska alltjämt föreskrivas i 8 kap. 12 § i försäkringsbolagslagen. Det nya 2 mom. i 8 kap. 7 § i aktiebolagslagen ska omfatta en bestämmelse om små företag och mikroföretag, som inte ska tillämpas på försäkringsbolag. 

Enligt 8 kap. 8 § 1 mom. i aktiebolagslagen ska i verksamhetsberättelsen för varje aktieslag uppges 1) det sammanlagda antal aktier i bolaget och moderbolaget som bolaget och dess dottersammanslutningar innehar och har mottagit som pant samt dessas relativa andelar av samtliga aktier och röstetalet för dem samt 2) de egna aktier och aktier i moderbolaget som bolaget har förvärvat och mottagit som pant under räkenskapsperioden samt avyttring och ogiltigförklaring av dessa. Enligt 8 kap. 8 § 2 mom. i aktiebolagslagen ska i verksamhetsberättelsen lämnas följande uppgifter om egna aktier och aktier i moderbolaget som under räkenskapsperioden har förvärvats och mottagits som pant av bolaget samt avyttrats och förklarats ogiltiga: 1) hur aktierna har tillfallit bolaget eller avyttrats, 2) aktiernas antal och relativa andel av samtliga aktier samt 3) betalt vederlag. Enligt 8 kap. 8 § 3 mom. i aktiebolagslagen ska aktier som bolaget innehar uppges separat från aktier som det har tagit emot som pant. Om aktier har tagits emot från eller överlåtits till en närstående, ska denne nämnas vid namn. Motsvarande bestämmelse ingår i 8 kap. 13 § 1—3 mom. i den gällande försäkringsbolagslagen. Aktiebolagslagens nya 8 kap. 8 § 4 mom. ska inte tillämpas på försäkringsbolag, eftersom bestämmelsen gäller småföretag och mikroföretag. 

Enligt 8 kap. 9 § 1 mom. i aktiebolagslagen ska koncernbokslut, utöver vad som föreskrivs annanstans, upprättas i enlighet med 8 kap. Enligt första meningen i paragrafens 2 mom. ska moderbolaget alltid upprätta ett koncernbokslut, om det betalar ut medel till aktieägarna eller är ett publikt aktiebolag. En motsvarande bestämmelse ingår i 20 § 3 mom. I andra meningen i nämnda 2 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs att ett koncernbokslut dock inte behöver upprättas om bolaget på basis av 6 kap. 1 § 4 mom. i bokföringslagen har befriats från skyldigheten att upprätta ett koncernbokslut. Bestämmelsen är tillämplig på försäkringsbolag, varför den kan tillämpas genom att hänvisa till den. 

4 §.Tillämpning av bokföringslagen. På motsvarande sätt som gällande tillämpningen av 8 kap. i aktiebolagslagen ska det med tanke på systematiken i försäkringsbolagslagens 8 kap. vara ändamålsenligt att hänvisa till de punkter i bokföringslagen som ska tillämpas när försäkringsbolagslagens substantiella innehåll inte förutsätter avvikande bestämmelser med anledning av försäkringsverksamhetens karaktär. 

Bokföringslagens 3 kap. 1 § (bokslutets innehåll) är tillämplig på försäkringsbolag. Motsvarande bestämmelser ingår i 8 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen, som enligt förslaget ska upphävas. 

Det föreslås att 3 kap. 2 § 2 mom. i bokföringslagen ska upphävas och följaktligen behöver man inte lägre hänvisa till denna upphävda bestämmelse i försäkringsbolagslagen. 

Lättnader som baserar sig på storlek har inte tillämpats på företag i försäkringsbranschen, varför 3 kap. 2 § 4 mom. och 4 § 2 mom. i bokföringslagen inte ska tillämpas på ett försäkringsbolags bokföring. Av motsvarande orsak ska inte heller bokföringslagens 5 kap. 2 a § 6 mom. (bestämmelser gällande mikroföretag) tillämpas. Verkligt värde är alltid för försäkringsbolag en obligatorisk not när tillgångarna värderas till anskaffningsutgiften. Bestämmelserna i bokföringslagens 5 kap. 2 a § tillämpas på försäkringsbolag när det gäller upptagandet av finansiella instrument till verkligt värde i balansräkningen enligt godkända IFRS-standarder. Bokföringslagens 7 a kap. 3 § kan inte iakttas av försäkringsbolag eftersom upprättandet av ett särskilt bokslut med iakttagande av IFRS-standarder inte ska vara tillåtet. Till andra delar kan bestämmelserna i 7 a kap. iakttas av försäkringsbolag såsom det nedan i samband med 24 § närmare förklaras. Dessa ovan beskrivna preciseringar föreslås i paragrafens 2 mom. 

I paragrafens 3 mom. föreslås preciseringar som klargör hur bokföringslagens koncernbestämmelser ska tillämpas i försäkringsbolag. Bokföringslagens 6 kap. 1 §, i vilken de föreskrivs om skyldigheten att upprätta koncernbokslut, kan som sådan tillämpas av försäkringsbolag och försäkringsholdingsammanslutningar. Innehållet i bokföringslagens 6 kap. 1 § 1 mom. motsvarar 20 § 1 mom. i detta kapitel. På motsvarande sätt innehåller 20 § 2 mom. bestämmelser som motsvarar bokföringslagens 6 kap. 1 § 4 mom. 6 kap. 1 § 2 och 3 mom. i bokföringslagen kommer i praktiken inte att tillämpas och därför är det inte nödvändigt att utesluta tillämpandet av dessa moment i lagen. Detta kan i stället klargöras genom Finansinspektionens anvisningar. På motsvarande sätt ska de lättnader som föreslås till bokföringslagens 6 kap. 1 § 5 och 6 mom. och bestämmelser om emittent av värdepapper som föreslås till 7 mom. även för försäkringsbolags del iakttas genom en ändring av hänvisningssystematiken, som möjliggör upphävandet av 20 § 1 och 2 mom. nedan. Bestämmelser som motsvarar 6 kap. 2 § i bokföringslagen (Koncernbokslutets innehåll och upplysningar om koncernen som skall ingå i moderbolagets verksamhetsberättelse) ingår i 8 kap. 21 §, som enligt förslaget delvis ska upphävas. I försäkringsbolagslagen ska bara ingå bestämmelser som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär, vilket innebär att nämnda 6 kap. 2 § i bokföringslagen ska tillämpas på ett försäkringsbolags koncernbokslut och upprättande av verksamhetsberättelsen gällande koncernen. 

Det föreslås att hänvisningen till 6 kap. 7 § 6 mom., som ska upphävas, ska uteslutas som onödig. 

När det gäller tillämpningen av 7 a kap. i bokföringslagen, ska motsvarade ändring göras som ovan i 2 mom. 

De nya bestämmelserna i bokföringslagens 2 kap. 4 § 2 och 4 mom. (bokföringsordning och bokföringstid) kan tillämpas av försäkringsbolag. Bestämmelserna i det gällande momentet, enligt vilket bokföringen ska göras inom tre månader, baserar sig på det att ett försäkringsbolags bokslut enligt 6 § ska upprättas inom tre månader, och därför ska bokföringen göras inom samma tid. Det nya 2 kap. 4 § 4 mom. i bokföringslagen är tillämpligt, eftersom bokföring enligt det ska göras innan bokslutet upprättas. Därför blir det gällande 4 mom. onödigt och ska upphävas. 

8 §.Bokslutets innehåll. Det föreslås att paragrafen ska upphävas. Det föreslås att på innehållet av ett försäkringsbolags bokslut ska tillämpas bokföringslagens 3 kap. 1 § 1 mom., vilket innebär att 1 mom. i den gällande 8 § blir onödigt. Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till 20 § i kapitlet är informativ och behövs inte, eftersom motsvarande bestämmelser kan meddelas genom en anvisning av Finansinspektionen. Paragrafens 3 mom. blir onödigt, eftersom dess innehåll motsvarar bokföringslagens 3 kap. 1 § 2 mom., som kan tillämpas av försäkringsbolag. Bestämmelserna i paragrafens 4 mom. motsvarar i huvudsak bokföringslagens 3 kap. 1 § 3 mom., som kan tillämpas av försäkringsbolag, när det i 9 § nedan ges tilläggsbestämmelser om de uppgifter som ska ingå i ett försäkringsbolags verksamhetsberättelse. Det att de upplysningar som ska ges i verksamhetsberättelsen alternativt kan ges i bokslutsnoterna följer av 8 kap. 5 § 1 mom. i aktiebolagslagen. Därför är momentet onödigt och kan upphävas. Paragrafens 5 mom. motsvarar 3 kap. 1 § 7 mom. i bokföringslagen, som ska tillämpas på försäkringsbolag. Därför kan det upphävas som onödigt. 

9 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om verksamheten och dess utveckling. När 3 kap. 1 a § ska tillämpas på försäkringsbolag, ska bara de tilläggsbestämmelser om uppgifterna i verksamhetsberättelsen som föranleds av försäkringsverksamhetens speciella karaktär ges i försäkringsbolagslagen. Sådana tilläggsuppgifter ska vara uppgifter om försäkringsbolagets anknytande verksamhet enligt 2 kap. 16 §. Innehållet i den gällande paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak bokföringslagens 3 kap. 1 a § 1 och 4 mom. 

I bokföringslagens 3 kap. 1 a § 4 mom. 4 punkten ska förutsättas uppgifter om filialer, men försäkringsbolagslagens gällande bestämmelser förutsätter därutöver en förteckning över filialerna. Förteckningen över filialerna är inte ett krav som baserar sig på direktivet om försäkringsföretagens årsbokslut utan det är fråga om genomförandet av samma grundläggande bestämmelse på ett litet annorlunda sätt i försäkringsbranschen. Eftersom det inte är fråga om regleringsbehov som föranleds av försäkringsverksamhetens speciella karaktär, ska det inte längre föreskrivas separat om den form i vilken uppgifterna presenteras. Om det är mest ändamålsenligt är att presentera uppgifterna i form av en förtäckning, finns det naturligtvis inget hinder till detta presentationssätt.  

Paragrafens 2 och 3 mom. ska upphävas, eftersom de till sitt sakinnehåll motsvarar bokföringslagens 3 kap. 1 a § 2 och 3 mom.  

10 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om eget kapital och kapitallån. Paragrafen ska upphävas eftersom den innehåller bestämmelser som motsvarar aktiebolagslagens 8 kap. 5 § 2 mom. Till den här delen ska det i 8 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen hänvisas till 8 kap. 5 § i aktiebolagslagen. 

11 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om närståendelån. Paragrafen ska upphävas eftersom den innehåller bestämmelser som motsvarar aktiebolagslagens 8 kap. 6 §. Till den här delen ska det i 8 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen hänvisas till nämnda paragraf i aktiebolagslagen. 

12 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om strukturella och finansiella arrangemang. Paragrafen motsvarar i huvudsak aktiebolagslagens 8 kap. 7 §, som kan tillämpas av försäkringsbolag. Till den här delen ska det i 8 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen hänvisas till nämnda paragraf i aktiebolagslagen. Därför ska det i paragrafen bara föreskrivas om tilläggsuppgifter som inte ingår i aktiebolagslagen. Sådana tilläggsuppgifter ska vara uppgifterna om överlåtelse av försäkringsbestånd eller ansvarsöverföring enligt gällande 1 mom. 2 punkten. Ifrågavarande 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen ska bilda paragrafens nya innehåll. Till övriga delar ska paragrafen upphävas. 

13 §. Verksamhetsberättelsens uppgifter om egna aktier och garantiandelar. Paragrafen motsvarar aktiebolagslagens 8 kap. 8 §. Med anledning av detta ska paragrafen upphävas.  

I bokföringslagens 3 kap. 1 a § 4 mom. 6 punkten hänvisas till aktiebolagslagens 8 kap. 8 §, med stöd av vilken den även tillämpas på försäkringsbolag. Om paragrafen inte upphävs, leder detta till dubbel reglering, ifall nämnda punkt i bokföringslagen inte utesluts från försäkringsbolagens tillämpningsområde.  

15 §.Val av värderings- och periodiseringsmetoder för placeringar. På tillgångar som hänförs till ett visst användningsändamål ska tillämpas enhetliga värderingsprinciper. Ett försäkringsbolag kan välja som värderingsprincip för placeringstillgångar antingen anskaffningsutgiften eller verkligt värde. 

Enligt förslaget ska bestämmelserna ändras så att det beträffande värderingen till verkligt värde ska iakttas motsvarande förfarande som andra bokföringsskyldiga som följer bokföringslagen iakttar. Detta innebär att ett försäkringsbolag ska iaktta 5 kap. 2 a och 2 b § i bokföringslagen när det värderar sina placeringar till verkligt värde i balansräkningen. Ett försäkringsbolags möjligheter att värdera sina placeringstillgångar till verkligt värde i balansräkningen begränsas eftersom biologiska tillgångar efter den föreslagna ändringen inte lägre kan värderas till verkligt värde i bokslutet. I praktiken består de biologiska tillgångar som ägs av försäkringsbolag av växtlighet på jordmån, såsom skog. Biologiska tillgångar är även till exempel mjölkkor eller gödsvin i lantbruksproduktion, i vilka försäkringsföretag vanligen inte placerar sina tillgångar. Det är inte fråga om särskilt behov av reglering som föranleds av försäkringsverksamhetens speciella karaktär och inte heller om särskilt betydande placeringstillgångar. Därför är inverkan i praktiken ringa. Tills vidare har försäkringsbolagen inte utnyttjat möjligheten att värdera biologiska tillgångar till verkligt värde. 

Placeringstillgångar som utgör täckning för fondförsäkring ska värderas till verkligt värde och presenteras separat från andra placeringar i försäkringsbolagets balansräkning. Om detta ska föreskrivas i paragrafens 2 mom. Till sitt sakinnehåll motsvarar momentet 8 kap. 19 § 1 mom. i gällande lag. Paragrafens 3 mom. motsvarar 19 § 2 mom. i gällande lag. 

Bestämmelserna om fondförsäkringar kommer i praktiken inte att tillämpas på skadeförsäkringsbolag eller anstalter som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring på vilka lagen om försäkringsbolag tillämpas, varför det inte är nödvändigt att separat utesluta dem på grund av en ändring av teknisk karaktär som föreslås i lagstiftningen gällande dem.  

17 §.Värdering av placeringar till verkligt värde. Paragrafens 1 och 2 mom. ska upphävas, eftersom de bestämmelser som ersätter dem ingår i bokföringslagens 5 kap. 2 a och 2 b mom., som ska tillämpas. Såsom det har beskrivits i 15 § 1 mom. ovan ska det inte längre vara möjligt att i bokslutet tillämpa värdering till verkligt värde på andra placeringar än finansiella instrument och förvaltningsfastigheter. Även om möjligheten att värdera biologiska tillgångar till verkligt värde ska strykas, ska social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att vid behov genom förordning föreskriva om sådana tillgångs- och skuldposter som ingår i aktiva och passiva som enligt internationella bokslutsstandarder kan värderas till verkligt värde bibehållas. Det är fråga om regleringsbehov som hänför sig till försäkringsverksamhetens speciella karaktär och som till exempel kan ansluta sig till bokföringen av försäkringsansvar i bokslutet i framtiden. 

Bestämmelsen om att förändringen i det verkliga värdet tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen ska slopas från 3 mom. i den gällande paragrafen, eftersom ett annat bokföringssätt kan bli möjligt i nya IFRS-standarder. 

De IFRS-standarder som tillämpas inom Europeiska unionen godkänns enligt Europaparlamentets och rådets förordning 1606/2002/EG om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. Ministeriets befogenheter ska begränsas till att bestämma om standarden även kan tillämpas vid upprättande av ett bokslut enligt detta kapitel. Utgångspunkten är att en standard som har godkänts inom EU ska godkännas för tillämpning som sådan. Ministeriet ska inte ha möjligheten att godkänna delar av standarder på annat sätt än genom att inkludera bestämmelser från standarder i lagstiftningen, vilket i princip förutsätter en regeringsproposition. Sådana här delvisa lösningar bildar dock ingen grund för enhetliga principer för upprättandet av bokslut. 

18 §.Värdering av och periodiseringsbestämmelser för derivatavtal. Derivatavtal kan värderas antingen till anskaffningsutgiften eller till verkligt värde. När det gäller värderingen till verkligt värde är det meningen att i paragrafen göra en hänvisningsjustering av teknisk karaktär till 5 kap. 2 a § i bokföringslagen, vars innehåll ska ersätta 17 § 1 mom., som enligt förslaget ska upphävas. 

19 §.Värdering av placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar till verkligt värde. Paragrafen ska upphävas eftersom bestämmelserna i paragrafens 1 och 2 mom. ska som oförändrade överföras till 15 §, som 2 och 3 mom. Det är fråga om särskilda bestämmelser som gäller fondförsäkringar. 

20 §.Skyldighet att upprätta koncernbokslut. Regleringen i paragrafens 1 mom. motsvarar innehållet i bokföringslagens gällande 6 kap. 1 § 1 och 2 mom. och i paragrafens 2 mom. innehållet av gällande 6 kap. 1 § 4 mom. i bokföringslagen. Innehållet i paragrafens 3 mom. motsvarar 8 kap. 9 § i aktiebolagslagen, till vilken det ska hänvisas i 1 §. Därför kan paragrafen upphävas enligt de grunder som presenteras i samband med 1 § och 4 § 3 mom. ovan. 

21 §.Koncernbokslutets innehåll och upplysningar om koncernen som ska ingå i moderbolagets verksamhetsberättelse. Paragrafens 1 mom. ska upphävas, eftersom det till sitt innehåll motsvarar bokföringslagens 6 kap. 2 § 1 och 2 mom. och eftersom bokföringslagens motsvarande bestämmelser som sådana ska tillämpas på försäkringsbolag. 

I paragrafens 2 mom. ska göras en rättelse av teknisk karaktär, som beror på det att kapitlets 8 och 19 § enligt förslaget ska upphävas. På ovan beskrivna sätt har innehållet i 19 § överförts till 15 §. Det föreslås att kapitlets 17 § ska ändras så att social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att utfärda förordningar bibehålls, om det beträffande tillämpningen av internationella bokslutsstandarder ska uppstå ett behov av särskilda bestämmelser med anledning av försäkringsverksamhetens speciella karaktär som inte ska iakttas av företag i andra branscher. 

I paragrafens 3 mom. ska på motsvarande sätt göras en rättelse av teknisk karaktär, som beror på det att 3 kap. 1 a § i bokföringslagen ska tillämpas och att i 9 och 12 § i detta kapitel ska ges närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär. 

Formuleringen i 2 och 3 mom. ska moderniseras genom att utesluta uttrycken i tillämpliga delar. Innehållet i lagen ändras inte, eftersom lagen ska tillämpas utan sådana här omnämnanden. Finansinspektionen kan med stöd av bemyndigandet i 29 § meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna. 

Paragrafens 4 mom. ska upphävas, eftersom det till sitt innehåll motsvarar 6 kap. 2 § 4 mom. i bokföringslagen, som enligt förslaget ska tillämpas. 

23 §.Sammanställning av ett arbetspensionsförsäkringsbolags bokslutsuppgifter med koncernbokslutet. Uppgifterna för ett arbetspensionsförsäkringsbolag får enligt den gällande bestämmelsen inte sammanställas med koncernbokslutet för ett annat försäkringsbolag eller en annan sammanslutning. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag kan i princip vara dotter- eller intresseföretag av ett företag i någon annan bransch. Till arbetspensionsförsäkringsbolagets koncern kan höra ett livförsäkringsbolag eller ett serviceföretag. I Finland finns för närvarande två arbetspensionsförsäkringsaktiebolag, och ett av dessa är ett dotterföretag. Det att bokslutuppgifterna inte sammanställs betyder att vinsterna eller förlusterna av det arbetspensionsförsäkringsbolag som är dotter- eller intresseföretag inte syns på koncernnivån. De tillgångar som har placerats i ett arbetspensionsförsäkringsbolag och deras avkastning påverkar inte koncernens soliditet, ifall det inte görs en upp- eller nedskrivning av aktierna.  

Ett arbetspensionsförsäkringsbolags koncern kan utgöra en underkoncern i koncernen för dess ägarintresseföretag. I detta fall kan företaget med ägarintresse indirekt eller direkt äga samma företag som arbetspensionsförsäkringsbolaget. 

I den gällande paragrafen föreskrivs förutom om ett försäkringsbolags koncernbokslut även om en annan sammanslutnings koncernbokslut. När försäkringsbolagslagen inte tillämpas på någon annan sammanslutning än på ett försäkringsbolag är detta motstridigt med tanke på lagens tillämpningsområde, som begränsas till försäkringsbolag och deras koncerner.  

Utgångsmässigt ska den som upprättar koncernbokslutet, revisorn och tillsynsmyndigheten tolka om det uppstår situationer i vilka sammanställningen av ett arbetspensionsförsäkringsbolag är befogat. Om ett företag som hör till koncernen inte sammanställs med moderbolagets koncernbokslut, ska man i princip inte heller eliminera interna affärstransaktioner, vilket kan påverka givandet av en rättvisande bild. Redogörelse för interna affärstransaktioner mellan ett arbetspensionsförsäkringsbolags och de företag som hör till dess koncern och dess moderföretag och andra dotterföretag kan utgöra en orsak till att ett arbetspensionsförsäkringsföretag ska ingå i koncernbokslutet. Ett arbetspensionsförsäkringsbolags konkurs kan ha motsvarande effekter på företag som hör till koncernen som konkursen av vilket annat koncernbolag som helst.  

När ett arbetspensionsförsäkringsbolags tillgångar, exklusive den andel som motsvarar dess eget kapital, hör till försäkringstagarna, har fullständigt sammanställande dock i praktiken inte ansetts komma i fråga. Den andel av det egna kapitalet som motsvarar räntan på garantikapitalet och dividenden på aktiekapitalet kan anses tillhöra arbetspensionsförsäkringsbolagets ägare.  

24 §.Tillämpning av internationella redovisningsstandarder. Ett offentligt noterat bolag är alltid skyldigt att upprätta ett koncernbokslut med iakttagande av IFRS-standarder. Om detta föreskrivs i 1 punkten i paragrafen, som motsvarar bokföringslagens 7 a kap. 2 § 1 mom.  

Enligt gällande lag får ett försäkringsbolag inte upprätta bokslutet enligt IFRS-standarder som har godkänts inom EU. Ett undantag till detta uppstår i en situation i vilken försäkringsbolaget har noterats och är inte skyldigt att upprätta ett koncernbokslut. Då är tillämpningen av ifrågavarande standarder obligatoriskt. Om detta föreskrivs i 2 punkten i paragrafen, som motsvara bokföringslagens 7 a kap. 2 § 2 mom. När bokföringslagens 7 a kap. 2 § kan tillämpas som sådan, med hänvisningar som presenterats i försäkringsbolagslagens 8 kap. 4 § 3 mom., ska 1 och 2 punkten i paragrafen upphävas. 

Inga ändringar föreslås i den rättsliga situationen. Förvarandet av systemet med utjämningsbelopp som obligatoriskt för alla skadeförsäkringsbolag förutsätter att utjämningsbeloppet kan tas upp som skuld i bokslutet. Därför kan upprättandet att ett särskilt IFRS-bokslut inte tillåtas för försäkringsbolag, eftersom det i ett IFRS-bokslut är fråga om att avsätta vinstmedel för ett visst ändamål. Såsom i nuläget ska ett försäkringsbolag och en försäkringsholdingsammanslutning få upprätta koncernbokslutet enligt godkända IFRS-standarder. Hänvisningen i 3 punkten i paragrafen ska ändras att gälla 7 a kap. 2 § i bokföringslagen. Även om texten i fråga inte uttryckligen nämner försäkringsbolag, ska hänvisningen tolkas så att den bokföringsskyldige ska vara ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning. 

Bokföringslagens 7 a kap. 1, 2, 4 och 5 § ska sålunda tillämpas på försäkringsbolag. 

25 §.Tillämpning av bokföringslagen på bokslut och koncernbokslut som upprättats med iakttagande av internationella redovisningsstandarder. Paragrafen ska upphävas. Paragrafen förblir onödig eftersom bestämmelserna om bokföringslagens tillämpningsområde ska framgå av 7 a kap. 4 och 5 § i nämnda lag, som ska tillämpas på upprättandet av ett försäkringsbolags IFRS-bokslut och koncernbokslut.  

26 §.Tillämpning av denna lag på bokslut och koncernbokslut som upprättats med iakttagande av internationella redovisningsstandarder. Tillämpliga ska bli bestämmelserna i detta kapitel om räkenskapsperiod (5 §), tid för upprättande av bokslut och verksamhetsberättelse (6 §), verksamhetsberättelsens tilläggsuppgifter (9 §), verksamhetsberättelsens uppgifter om överlåtelse av försäkringsbeståndet (12 §), bestämmelser om fondförsäkringar (15 § 2 mom.) och vad som i 21 § 2 mom. föreskrivs om upprättandet av koncernbokslut. Social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att utfärda förordningar och Finansinspektionen bemyndigande att meddela föreskrifter och dispens ska bibehållas i förhållande till nuläget. 

28 §.Närmare bestämmelser. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. I 1 punkten i paragrafens 1 mom. ska inte hänvisas till ett bokslut som avses i 8 §, eftersom det beträffande definitionen av bokslut ska iakttas vad som föreskrivs i bokföringslagen. Andra punkten i den gällande lagen ska upphävas eftersom det inte finns behov till närmare reglering om värdering till verkligt värde med anledning av försäkringsverksamhetens speciella karaktär genom förordning. Samtidigt som punkten i fråga upphävs, upphävs även ministeriets förordning 615/2008, som i praktiken inte har tillämpats. Den föreslagna 2 punkten motsvarar 3 punkten i den gällande lagen. Det föreslås att man i 3 punkten gör en teknisk förändring som motsvarar ändringen i 1 punkten. Därtill ska det specificeras att bestämmelserna gäller undantag från verksamhetsberättelse som gäller en koncern. Den föreslagna 3 punkten motsvarar 4 punkten i den gällande paragrafen. 

29 §.Finansinspektionens föreskrifter. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Från 1 punkten i paragrafens ska strykas hänvisningen till 8 §, som enligt förslaget ska upphävas, och läggas till en hänvisning till 24 §. Finansinspektionen ska ha rätt att meddela närmare föreskrifter om upprättandet av bokslut, koncernbokslut och ett bokslut eller koncernbokslut som upprättats enligt IFRS-standarder. 

Finansinspektionen ska meddela närmare föreskrifter om fastställandet av placeringarnas verkliga värde och uppgivande av placeringarnas verkliga värde och anskaffningsutgift balanspostvis i noterna, om vilket det ska föreskrivas i 2 punkten. Direktivet om försäkringsföretagens årsbokslut förutsätter att när placeringar värderas till verkligt värde ska anskaffningsutgiften tas upp i noterna. När placeringarna värderas till anskaffningsutgiften, ska det verkliga värdet tas upp i noterna. Finansinspektionen ska meddela de nödvändiga föreskrifterna och anvisningarna om hur det verkliga värdet av ett försäkringsbolags placeringar ska fastställas och tas upp i noterna, när försäkringsbolaget tillämpar värdering till anskaffningsutgiften.  

Enligt bedömning kan Finansinspektionen tillåta att rapportering enligt solvens II-direktivet även ska tillämpas i bokslutet när det är fråga om principerna för placeringarnas marknadsbetingade värdering till verkligt värde. Detta innebär att placeringar som har värderats enlig marknadsbetingad värdering enligt 10 kap. i försäkringsbolagslagen ska kunna tas upp i noterna till bokslutet till samma värde till vilket de värderas i solvensbetraktelsen enligt solvens II, när Finansinspektionen anser att den rättvisande bilden inte äventyras. Enligt detta förfaringssätt blir rapporteringen av det verkliga värdet av försäkringsbolagets placeringar konsekvent oberoende av om det är fråga om verkligt värde som upptas i noterna till bokslutet eller marknadsbetingad värdering som avses i solvensberäkningarna.  

Finansinspektionen ska vid behov meddela närmare föreskrifter om hur finansiella instrument och förvaltningsfastigheter tas upp i bokslutet. Detta bemyndigande att meddela föreskrifter kan behövas i situationer i vilka kraven på presentationssättet med anledning av IFRS-standarder ändras genom förordning av statsrådet, och särskilt behov för reglering uppstå med anledning av försäkringsverksamhetens speciella karaktär. Bemyndigandet beträffande detta ska ingå i 3 punkten i paragrafen.  

Finansinspektionen ska enligt 4 punkten i paragrafen ha rätt att meddela föreskrifter om bokförings- och bokslutsbehandlingen av derivatavtal inklusive närmare bestämmelser för säkringsredovisning när man säkrar placeringar som har värderats enligt 16 § 1 mom. eller när bokföringsmässig ansvarsskuld säkras. 

5 och 6 punkten i paragrafen ska motsvara den gällande lagen. 

30 §.Dispens. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sakinnehållet gällande lag. Som teknisk ändring ändras Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen, som i enskilda fall på ansökan av ett försäkringsbolag eller en försäkringsholdingsammanslutning av särskilda skäl för viss tid kan bevilja tillstånd att avvika från 6 § (tid för upprättande av bokslut), 28 § 1 och 3 punkten (scheman och noterna i bokslutet samt upptagande av noterna och de tilläggsuppgifter som ges i samband med ett koncernbokslut som upprättats enligt IFRS-standarder), 29 § 2 punkten (fastställande av placeringarnas verkliga värde och upptagande av det verkliga värdet och anskaffningsutgiften i noterna) och bokföringslagens 6 kap. 5 § 1 mom. (samma räkenskapsperiod för koncernbolag). 

Såsom i gällande lag är förutsättningen för beviljande av ett sådant undantag som avses i 2 mom. att det inte strider mot Europeiska unionens bestämmelser om bokslut och koncernbokslut. I bestämmelsen ska Europeiska unionen även avse de bestämmelser som den Europeiska gemenskapen utfärdat. I momentet ändras Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen. Hänvisningen till 2 kap. 9 § 1 mom. i bokföringslagen ska slopas eftersom bestämmelsen ska ändras att gälla omsorgsfull bevaring av bokföringsmaterial. Från denna bestämmelse ska man inte i fortsättningen kunna avvika. 

1.2  Lag om arbetspensionsförsäkringsbolag

1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafens 3 mom. finns en förteckning över de bestämmelser i försäkringsbolagslagen som inte ska tillämpas. Från momentet ska strykas hänvisningen till 8 kap. 19 § i försäkringsbolagslagen, som enligt förslaget ska upphävas. Eftersom ett arbetspensionsförsäkringsbolag inom ramen för sin koncession inte kan bedriva fondförsäkring, är det inte nödvändigt att utesluta bestämmelserna i 8 kap. 15 § 2 och 3 mom. om fondförsäkringar. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag får inte uppgöra sitt bokslut eller koncernbokslut med iakttagande av internationella redovisningsstandarder. Av denna orsak ska inte 8 kap. 24—26 § i försäkringsbolagslagen inte tillämpas. 

Det föreslås att 3 mom. ändras också så att de bestämmelser om koassurans inom gemenskapen som föreslås i 31 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen inte ska tillämpas i arbetspensionsförsäkringsbolag. I gällande 1 § 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag undantas bl.a. 10—13 kap. och 26 kap. i försäkringsbolagslagen från tillämpningsområdet. Detta innebär att inte heller övriga ändringar som gäller solvensreglering och som föreslås i denna proposition i praktiken kommer att tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Till paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., i vilket det ska specificeras att bokföringslagens 5 kap. 2 a och 2 b § samt 7 a kap. (tillämpning av internationella redovisningsstandarder) inte tillämpas på upprättande av ett arbetspensionsförsäkringsbolags bokslut. På basis av remissvaren under beredningen har det ansetts att tillämpningen av nämnda bestämmelser på arbetspensionsförsäkringsbolag inte är möjligt.  

I 8.1.2 artikel i årsbokslutsdirektivet förutsätts att medlemsstaterna ska tillåta värderingen av finansiella instrument till verkligt värde i koncernbokslut. Med anledning av detta är det nödvändigt att tillåta detta alternativ för arbetspensionsförsäkringsbolag tills det har hittats en lösning enligt Europeiska unionens bestämmelser om bokslut och koncernbokslut som tar i beaktande arbetspensionsförsäkringsverksamhetens speciella karaktär och till vilken sammanslutningar som bedriver arbetspensionsförsäkringsverksamhet är redo att övergå. Det verkliga värdet ska definieras i Finansinspektionen anvisningar eller föreskrifter. 

1.3  Lag om sjömanspensioner

196 §.Tillämpliga lagar. På Sjömanspensionskassans bokslut tillämpas i princip bestämmelserna i försäkringsbolagslagens 8 kap. med undantag för de avvikelser som listas i paragrafens 2 mom. Även om en del av bestämmelserna i försäkringsbolagslagens 8 kap. 10—13 §, som ansluter sig till bestämmelserna i aktiebolagslagens 8 kap. 5—8 §, tillämpas på Sjömanspensionskassan, är betydelsen av dessa bestämmelser i praktiken ringa. När bestämmelserna i aktiebolagslagen inte längre har skrivits ut i försäkringsbolagslagen, ska dessa bestämmelser inte utan separat nämnande tillämpas på Sjömanspensionskassans bokslut och koncernbokslut, eftersom bestämmelserna om aktiebolagslagens tillämpningsområde ingår i försäkringsbolagslagens 8 kap. 1 §, som inte tillämpas på Sjömanspensionskassan. 

På Sjömanspensionskassan tillämpas inte 8 kap. 1—3 §, 10 § 1 mom. och 2 mom. 1 punkten, 12 § 3—6 punkten, 13 §, 14 § 1 mom. 2 punkten, 19, 23 och 27—31 § i gällande försäkringsbolagslag. 

Det föreslås att 8 kap. 10 §, 12 § 3–6 punkten och 13 § i försäkringsbolagslagen ska upphävas, vilket innebär att man med anledning av detta inte längre separat behöver utesluta dessa från tillämpningsområdet. Det föreslås att bestämmelserna om fondförsäkring, som ingår i den gällande lagens 19 §, ska överföras till 15 § som 2 och 3 mom. Det är inte nödvändigt att separat utesluta dessa bestämmelser från tillämpningsområdet, eftersom Sjömanspensionskassan i praktiken inte beviljar fondförsäkringar. Därför tillämpas ifrågavarande bestämmelser inte i praktiken. Hänvisningen till försäkringsbolagslagens 8 kap. 23 § ska strykas, eftersom det föreslås att paragrafen ska upphävas. För tydlighetens skull ska i momentet inkluderas en bestämmelse enligt vilken försäkringsbolagslagens 8 kap. 24—26 §, som gäller tillämpningen av internationella redovisningsstandarder, inte ska tillämpas på sjömanspensionskassan. 

Bestämmelser som ansluter sig till de uppgifter om verksamheten och dess utveckling som lämnas i verksamhetsberättelsen och som ingår i 8 kap. 9 § i försäkringsbolagslagen, som enligt förslaget devis ska upphävas, ska tillämpas genom bokföringslagens bestämmelser, till vilka det hänvisas i 8 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen.  

Sjömanspensionskassan är skyldig att med stöd av 10 § 2 mom. 2 punkten i gällande försäkringsbolagslag uppge de huvudsakliga villkoren för kapitallån och den på lånen upplupna, icke-kostnadsförda räntan. Punkten ska enligt förslaget upphävas när en motsvarande bestämmelse ingår i aktiebolagslagens 8 kap. 5 § 3 mom. I praktiken kommer det inte i fråga att finansiera Sjömanspensionskassans verksamhet med kapitallån. Därför är det i praktiken onödigt att hänvisa till bestämmelsen. Om Sjömanspensionskassan finansierade sin verksamhet med ett kapitallån, kan det anses att skyldigheten att lämna information följer av den allmänna bestämmelsen om rättvisande bild.  

Bestämmelserna om närståendelån i 8 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen tillämpas inte utan separat nämnande på grund av den hänvisningsteknik som används i försäkringsbolagslagen. För klarhetens skull ska det till paragrafens 1 mom. läggas en hänvisning till bestämmelsen om angivande av närståendelån i 8 kap. 6 § i aktiebolagslagen.  

I 8 kap. 12 § 1 punkten i försäkringsbolagslagen ingår bestämmelser enligt vilka det av verksamhetsberättelsen ska framgå om bolaget har blivit moderbolag, huruvida bolaget har varit övertagande bolag vid en fusion eller delning eller huruvida bolaget har delats. Dessa blir utanför tillämpningsområdet utan separat nämnande. Motsvarande bestämmelser ingår i 8 kap. 7 § 1 mom. 1 punkten i aktiebolagslagen, som inte utan separat nämnande ska tillämpas på Sjömanspensionskassan. Med tanke på naturen av Sjömanspensionskassans verksamhet är det inte nödvändigt att uttryckligen införa dessa bestämmelser i lagen om sjömanspensioner. 

I paragrafens 3 mom. ska placeras en bestämmelse som motsvarar 1 § 5 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag om att på upprättandet av bokslut inte ska tillämpas bestämmelserna i bokföringslagens 5 kap. 2 a och 2 b § samt 7 a kap. De nämnda bestämmelserna gäller tillämpningen av internationella redovisningsstandarder och upptagandet av finansiella instrument och förvaltningsfastigheter i bokslutets balansräkning och upptagandet av deras värdeförändringar i resultaträkningen, när värderingen baserar sig på verkligt värde. Till den här delen ska principerna för upprättandet av Sjömanspensionskassans bokslut överensstämma med lösningar som gäller arbetspensionsförsäkringsbolag. 

197 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter, dispens och bokföringsnämndens utlåtande. De bemyndiganden om att utfärda förordningar, föreskrifter och dispens som ingår i 197 § motsvarar bestämmelserna i 8 kap. 28—31 § i försäkringsbolagslagen. Beträffande Sjömanspensionskassan ska social- och hälsovårdsministeriet och Finansinspektionen även i framtiden på basis av försäkringsbolagslagen ha motsvarande rätt att utfärda normer som det nu föreskrivs i lagen om sjömanspensioner. I stället för att nämnda bestämmelser i 28—31 § ska skrivas i lagen om sjömanspensioner, ska det i 197 § ingå en hänvisning till ifrågavarande bestämmelser om bemyndigande i försäkringsbolagslagen, som ska tillämpas på motsvarande sätt som i lagen om försäkringsföreningar. 

Regleringen ska ändras på så sätt att det enligt den gällande paragrafens 1 mom. 5 punkten genom ministeriets för ordning kan utfärdas nämnare bestämmelser om hur pensionskassans försäkringstekniska ansvarsskuld ska tas upp i bokslutet. Försäkringsbolagslagens 9 kap. tillämpas inte på Sjömanspensionskassans ansvarsskuld. Sjömanspensionskassans ansvarsskuld fastställs enlig 200 § i lagen om sjömanspensioner. Det kan inte anses vara sannolikt att man låter bli att anteckna Sjömanspensionskassans ansvarsskuld i bokslutet utan en uttrycklig bestämmelse i ministerieförordningen. När social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 28 § 4 punkten i försäkringsbolagslagen har möjlighet att föreskriva när och hur avvikelser får göras från bestämmelserna om upprättandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen samt koncernbokslutet och verksamhetsberättelsen för koncernen, kan det vid behov utfärdas bestämmelser om angivande av pensionskassans ansvarsskuld även i bokslutet. 

198 §.Finansinspektionens rätt att bevilja pensionskassan undantag. Paragrafen ska upphävas som onödig, eftersom motsvarande rätt ska baserar sig på de bestämmelser i försäkringsbolagslagen som ska tillämpas. 

1.4  Lag om pension för lantbruksföretagare

I 126 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare ska göras motsvarande tekniska ändringar som i 196 § 2 mom. i lagen om sjömanspensioner. 

127 § i lagen om pension för lantbruksföretagare motsvarar till sitt sakinnehåll 197 och 198 § i lagen om sjömanspensioner. Bemyndigandet i paragrafen ska ha samma innehåll som 197 § i lagen om sjömanspensioner. 

1.5  Lag om utländska försäkringsbolag

För närvarandet finns det i Finland inte ett enda filial till ett försäkringsbolag från tredjeland. Alla filialer för utländska bolag i Finland hör till försäkringsbolag med hemort i en EES-stat. Filialer till ett försäkringsbolag i en EES-stat är inte skyldiga att upprätta ett bokslut eller en verksamhetsberättelse över sin verksamhet utan en filial ska ge bokslutet för det försäkringsbolag till vilket det hör för registrering. För tillsynen av en filial i en EES-stat ansvarar tillsynsmyndigheten för försäkringsbolagets hemstat. 

Filialen är inte en separat juridisk person och dess bokslut ger inte som sådant en bild om det försäkringsbolags förmåga att bära ansvar till vilket filialen hör. Solvensen och förmågan att betala ut ersättning av en filial från tredjeland övervakas dock som en separat affärsenhet. 

40 §.Filialens bokslut och verksamhetsberättelse. De gällande bestämmelserna om bokslutet och verksamhetsberättelsen för en filial från tredjeland är inte till alla delar ändamålsenliga eller tidsenliga. En filial har till exempel inte aktie- eller garantikapital eller andra bolagsandelar, om vilka det föreskrivs i 40 § 3 mom. Filialen har grundkapital. 

I stället för detaljerade tillämpningsbestämmelser föreslås det att filialen från tredjeland ska upprätta bokslutet och verksamhetsberättelsen genom att tillämpa bestämmelserna om ett inhemskt försäkringsbolags bokslut och verksamhetsberättelse i 8 kap. i försäkringsbolagslagen. Därtill ska Finansinspektionen kunna bevilja ett tillstånd att upprätta bokslutet enligt samma bokslutsnormer som tillämpas på det försäkringsbolag till vilket filialen hör. Sådana bokslustsnormer kunde till exempel vara sådana som Europeiska kommissionen har godkänt som likvärdiga med internationella IFRS-standarder. Eftersom en filial inte är en självständig juridisk person utan närmast bildar en separat boksföringsenhet vars uppgifter sammanställs med företagets övriga uppgifter, är utgångspunkten att det för ett försäkringsföretag är mer ändamålsenligt att tillämpa samma bokförings- och bokslutsprinciper i alla affärsenheter. I praktiken ska detta innebära att det inte av en filial från tredjeland förutsätts bildandet av ett utjämningsbelopp. Detta motsvarar till den här delen gällande reglering, eftersom en filial enligt gällande 4 mom. får upprätta sitt bokslut i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen förutsatt att det försäkringsbolag till vilket filialen hör upprättar sitt bokslut i enlighet med dessa standarder. 

Det hur en filial från tredjeland upprättar sitt bokslut ska bland annat bero på till vilka försäkringsklasser den försäkringsrörelse som bedrivs via filialen hör, om det är fråga om direkt försäkring eller återförsäkring och på den totala premieinkomsten samt det hur filialens solvenstillsyn ordnas. Därtill ska Finansinspektionen ta hänsyn till det om försäkringsföretaget på det sätt som föreskrivs i 167 artikel i Solvens II-direktivet har verksamhet i fler än en medlemsstat och i vilken medlemsstat tillgångarna finns. Även det ska vara av betydelse vilken tillsynsmyndighet inom gemenskapens område som på det sätt som avses i 168 artikel i Solvens II-direktivet ansvarar för granskningen av solvensen av hela affärsverksamheten av filialer som är verksamma inom gemenskapen. Finansinspektionen eller en annan EES-tillsynsmyndighet kommer bland annat överens om anordnandet av grupptillsyn med tillsynsmyndigheten i tredjeland. Därtill ska det iakttas huruvida Europeiska unionen genom ett avtal som överensstämmer med föredraget om upprättande ingått ett avtal om tillämpningen av avvikande bestämmelser för att med tanke på ömsesidighet garantera tillräckligt skydd för försäkringstagare, de försäkrade och andra förmånstagare. 

40 a §.Ytterligare bestämmelser om verksamhetsberättelsen för en filial. Paragrafen ska upphävas som onödig, eftersom de nödvändiga bestämmelserna om verksamhetsberättelsens innehåll finns i försäkringsbolagslagen och bokföringslagen. Det är sannolikt att det försäkringsbolag till vilket filialen hör uppger motsvarande uppgifter i sitt eget bokslut eller koncernbokslut. Bestämmelserna om företagets aktier som innehas av filialen innehåller i praktiken inget informativt värde eftersom det är fråga om samma juridiska person. När ett försäkringsbolag råkar i svårigheter har det ingen väsentlig betydelse i vilken affärsenhet de egna aktierna förvaras. 

40 b §.Föreskrifter om bokslut och verksamhetsberättelse. I stället för de detaljerade bestämmelserna i gällande lag ska Finansinspektionen ges ett bemyndigande att vid behov utfärda närmare föreskrifter om tillämpandet av 8 kap. i försäkringsbolagslagen på upprättandet av en filials bokslut och verksamhetsberättelse. 

Detaljerade bestämmelser är inte ändamålsenliga eftersom tillsynen över filialen kan arrangeras på olika sätt. Varken ur försäkringsföretagets eller ur tillsynsmyndighetens synvinkel möjliggör de detaljerade bestämmelserna anpassandet av bokslutsrapporteringen, så att den är ändamålsenligt med tanke på tillsynen.  

1.6  Lag om pensionsstiftelser

37 §. I paragrafens 1 mom. ska göras en rättelse av teknisk karaktär. I paragrafen ska det inte hänvisas till normer på lägre nivå än lag vid deras namn.  

I paragrafens 2 mom. ska uteslutas de bestämmelser i bokföringslagen som inte tillämpas på en pensionsstiftelses bokföring. I 37 a § i den gällande lagen om pensionsstiftelser har bestämmelsen i bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom., som gäller räkenskapsperioden, skrivits ut. Bestämmelsen i bokföringslagen kan tillämpas, när det i 37 a § med anledning av försäkringsverksamhetens speciella karaktär behålls en bestämmelse om att en pensionsstiftelse som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare har kalenderåret som räkenskapsperiod. I den gällande lagen utesluts bokföringslagens 1 kap. 5—8 § från en pensionsstiftelses tillämpningsområde. Det är fråga om definitioner vars uteslutande inte är nödvändigt. 

I den gällande lagen finns en heltäckande definition av bokslutets och verksamhetsberättelsens innehåll, med anledning av vilken 3 kap. 1 § i bokföringslagen inte tillämpas. Bokföringslagens definition av bokslutets innehåll kan även tillämpas på en pensionsstiftelse. Det har ansetts att en pensionsstiftelse inte ska behöva upprätta en finansieringsanalys (RP 224/2004 rd). Inga närmare motiveringar till bestämmelsen har presenterats. Intjäningslogiken i försäkringsbranschens företag baserar sig på det att premierna i huvudsak samlas in i förväg och ersättningar betalas ut senare. Ackumuleringen av kassaflödet i motsatt ordning än i sådana företag som bedriver produktionsverksamhet innebär att likviditeten i regel är bra även om solvensen hade äventyrats. I resultaträkningen upptas sådana intäkter som resultatförda uppskrivningar och utgifter, till exempel vissa förändringar i ansvarsskulden, som inte motsvarar kassaflöden. Därför kan finansieringsanalysen anses ge väsentlig upplysning om finansieringen av en pensionsstiftelses verksamhet på motsvarande sätt som i försäkringsföretag. Eftersom en pensionsstiftelse inte är en sammanslutning som jämställs med företag av allmänt intresse, förutsätts upprättandet av en finansieringsanalys inte, ifall pensionsstiftelsen inte uppfyller definitionen av ett storföretag enligt 1 kap. 4 c § i bokföringslagen. Det föreslås inte att den allmänna situationen i detta sammanhang ska ändras för andra än sådana pensionsstiftelser som överskrider storleksgränsen för storföretag utan läget bedöms vid behov på nytt i samband med helhetsreformen av lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor. Lättnader som baserar sig på storlek har inte föreskrivits för företag i försäkringsbranschen, varför en pensionsstiftelse inte ska kunna utnyttja lättnaderna för mikroföretag enligt 3 kap. 2 § 4 mom. eller 4 § 2 mom. För tydlighetens skull och för att undvika en eventuell motstridighet i 41 § 1 mom. 2 punkten ska det föreskrivas att bokföringslagens 3 kap. 3 § 1 mom. 3 punkten (innehållsbetoning) inte ska tillämpas på handläggningen av ett arbetspensionsansvar som fastställs enligt den finska lagstiftningen, även om punkten för övrigt kan tillämpas av pensionsstiftelser. Denna bestämmelse ska ingå i momentets sista mening. En pensionsstiftelse ska vara skyldig att upprätta en verksamhetsberättelse på samma sätt som nu. Enligt 3 kap. 13 § 1 mom. i bokföringslagen ska bokslutet och verksamhetsberättelsen bekräftas med specifikationer till balansräkningen samt till noterna. När även en pensionsstiftelse enligt ministeriets förordning upprättar balansspecifikationer och specifikationer till noterna, tillämpas momentet. Tillämpningen av bestämmelsen är konsekvent, eftersom det genom ministeriets förordning utfärdas närmare bestämmelser om balansspecifikationerna och specifikationerna till noterna enligt bemyndigandet i 42 § nedan.  

Bokföringslagens 4 kap. 1—4 § tillämpas enligt gällande lag inte på en pensionsstiftelses bokslut. Bokföringslagens begrepp om omsättning (4 kap. 1 §) tillämpas inte på företag i försäkringsbranschen. Denna allmänna inskränkning som gäller företag i försäkringsbranschen beror på direktivet om försäkringsföretagens årsbokslut. Med tanke på tillämpningen av bestämmelserna i bokföringslagen ska med omsättning avses vad som i 13 § i social- och hälsovårdsministeriets förordning om försäkringskassors och pensionsstiftelsers bokslut (1336/2002) föreskrivs om relationstalet gällande en försäkringskassas och pensionsstiftelses omsättning. Eftersom det föreslås att 4 kap. 2 § i bokföringslagen ska upphävas, är det inte längre nödvändigt att utesluta den. Bokföringslagens 4 kap. 3 § (bestående och rörliga aktiva) och 4 § (omsättnings- och finansieringstillgångar) är däremot tillämpliga med specificeringarna i 3 mom. Enligt gällande lag tillämpas bokföringslagens 4 kap. 5 § 3—5 mom. inte på en pensionsstiftelses bokslut. Det finns inga särskilda orsaker med anledning av försäkringsverksamhetens speciella karaktär att utesluta dem, vilket innebär att de ska tillämpas på en pensionsstiftelses bokslut på motsvarande sätt som på andra försäkringsföretags bokslut. Bestämmelser som motsvarar dessa bestämmelser ingår i 40 a §, som enligt förslaget ska upphävas. 

Enligt förslaget ska bestämmelserna i bokföringslagens 5 kap. i större omfattning än för närvarande tillämpas på en pensionsstiftelses bokföring. Den viktigaste förändringen är att bokföringslagens 5 kap. 2 a § (Värdering av finansiella instrument till verkligt värde samt fonden för verkligt värde) och 2 b § (Upptagande av förvaltningsfastigheter till verkligt värde) ska tillämpas på en pensionsstiftelses bokslut. Även om placeringar inte har värderats till verkligt värde i kassornas och stiftelsernas bokslut, ska det för de företag till vilkas verksamhetsområde kassor och stiftelser hör i fråga om det pensionsskydd och annat skydd som de anordnar i kassor och stiftelser tillåtas motsvarande värderingsprinciper som i den övriga verksamheten tills man har kommit överens om en lösning som tar hänsyn till arbetspensionsverksamhetens speciella karaktär. De nuvarande principerna gällande verkligt värde, som baserar sig på ministeriets förordning och som har konstateras vara olämpliga, upphävs i och med att förordningen upphävs. Eftersom bestämmelsen om mikroföretag inte ska tillämpas på pensionsstiftelser, ska inte heller 5 kap. 2 a § 6 mom. i bokföringslagen tillämpas på en pensionsstiftelses bokföring. Enligt gällande lag tillämpas 5 kap. 4 § (Redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad), 5 § 1 mom. (Periodisering av anskaffningsutgiften för bestående aktiva), 5 a § 2 mom. (Periodisering av anskaffningsutgiften för immateriella tillgångar), 6 § (Periodisering av anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar), 7 § (Periodisering av grundläggningsutgifter), 8 § (Periodisering av forsknings- och utvecklingsutgifter), 9 § (Periodisering av anskaffningsutgiften för goodwill), 10 § (Kapitalrabatt och emissionsutgifter för lån), 11 § (Periodisering av andra utgifter med lång verkningstid) och 12 § (Andra än planenliga avskrivningar) inte på en pensionsstiftelses bokföring. Även om 5 kap. 6—10 § i bokföringslagen inte i praktiken tillämpas, är deras uteslutande onödigt. Regleringen ska ändras så att även en pensionsstiftelse enligt 5 kap. 11 § i bokföringslagen kan, på samma sätt som andra bokföringsskyldiga, avskriva de i paragrafen avsedda utgifterna med lång verkningstid enligt plan. När undantag för små företag inte annars har tillämpats på företag i försäkringsbranschen, är det konsekvent att även pensionsstiftelser kan avskriva utgifter med lång verkningstid enligt plan. På motsvarande sätt ska en pensionsstiftelse få bokföra i bokföringslagens 5 kap. 12 § avsedda andra än planenliga avskrivningar, om det finns en skattemässig grund för detta. En pensionsstiftelse ska även få tillämpa avskrivning enligt plan som baserar sig på avskrivningen av utgiftsresten enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968), ifall förfarandet enligt pensionsstiftelsen bedömning är befogat med hänsyn till de tillgångsposter som är föremål för avskrivningar. När utgifterna med lång verkningstid i varje fall ska avskrivas under sin verkningstid, ökar avskrivningar enligt plan i praktiken inte den administrativa bördan, annat än av orsaker som beror på pensionsstiftelsens egna val, men de möjliggör enhetlig praxis i förhållande till de bolag till vilkas verksamhetsområde pensionsstiftelser hör. Bokföringslagens 5 kap. 19 § (överföringar mellan omsättningstillgångar och bestående aktiva) kan tillämpas med de specificeringar som föreslås i 3 mom. Det föreslås att 5 kap. 20 § i bokföringslagen ska upphävas. Följaktligen behöver den inte uteslutas. 

I exceptionella situationer kan förutsättningarna för upprättande av ett koncernbokslut uppfyllas. Det föreslås att de kategoriska bestämmelserna om befrielse från skyldigheten att upprätta ett koncernbeslut enligt 37 a § 2 mom. ska upphävas. Med anledning av detta kan bokföringslagens 6 kap. bli tillämplig för en pensionsstiftelse, och nämnda 6 kap. ska inte längre uteslutas från tillämpningsområdet. 

Enligt förslaget ska paragrafens 3 mom. ändras så att dess form motsvarar 8 kap. 4 § 6 mom. i försäkringsbolagslagen. Eftersom en pensionsstiftelse vanligen inte har varulager eller betydande egna anläggningstillgångar, ska ändringen inte i praktiken ha någon betydelse, men den klarlägger tillämpandet av bokföringslagens 5 kap. på en pensionsstiftelses bokföring. 

37 a §. Bokföringslagens 1 kap. 4 § (räkenskapsperiod) är tillämplig på en pensionsstiftelse. Från 37 a § 1 mom. ska den första meningen, som motsvarar ifrågavarande bestämmelse, strykas. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det konstateras att räkenskapsperioden för en pensionsstiftelse som bedriver lagstadgad arbetspensionsförsäkring är ett kalenderår. 

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. i den gällande lagen föreslås upphävas. Bokföringslagens och bokföringsförordningen koncernbestämmelser tillämpas inte på finska pensionsstiftelser eller ArPL-pensionsstiftelser. Enligt 2 mom. i den gällande lagen är en pensionsstiftelse inte skyldig att upprätta koncernbokslut. En pensionsstiftelse skall inte heller ingå i en annan sammanslutnings koncernbokslut. I RP 234/1998 är motiveringarna knapphändiga:” att det till paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om upprättandet av koncernbokslut. Enligt dem motsvarar momentet de två sista meningarna i gällande 37 § 2 mom.”  

I Europa bedrivs avtalsbaserad tilläggspensionsverksamhet i sammanslutningar av olika slag. Huvudregeln verkar vara att de sammanslutningar som bedriver avtalsbaserad tilläggspensionsverksamhet ska ingå i tillämpningsområdet av årsbokslutsdirektivets 22 artikel om koncernbestämmelser. Tillämpningen av årsbokslutsdirektivets koncernbestämmelser är inte kopplad vid en viss juridisk form utan de ansluter sig till begreppen om innehav och inflytande. Det är klart att utländska tilläggspensionsanstalter inte bedriver ArPL-försäkring enligt finska bestämmelser. I fråga om arbetspensionsförsäkringsverksamheten finns därmed nationella särdrag.  

I lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor finns inga begränsningar om kredittagning gällande dotterföretag. Ett fastighetsdotterföretag har inte befriats från skyldigheten att upprätta ett koncernbokslut, om det bildar en underkoncern med sina egna dotterföretag. Befrielsen från skyldigheten att upprätta koncernbokslut leder till en situation där fastighets- eller andra dotterföretags eget kapital, fastställda vinster och förluster eller skulder inte tas upp i försäkringskassans eller pensionsstiftelsens balansräkning. 

I Finland har pensionsstiftelsernas och försäkringskassornas verksamhetskrets begränsats. Verksamhetskretsen kan vara ett företag, en koncern eller i fråga om försäkringskassor en bransch. Om de ansvar som ansluter sig till den avtalsbaserade tilläggspensionsverksamheten ska överföras till ett livförsäkringsbolag som grundas, ska livförsäkringsbolaget i fråga vara skyldigt att upprätta ett koncernbokslut enligt allmänna principer.  

En kategorisk befrielse från skyldigheten att upprätta ett koncernbokslut kan inte anses vara motiverad utan Finansinspektionen ska ha möjlighet att ta ställning till det huruvida upprättandet av ett koncernbokslut är motiverat.  

Enligt 17 § i lagen om pensionsstiftelser ska en pensionsstiftelse ha en styrelse med minst fem medlemmar och minst fem suppleanter. De personer som hör till stiftelsens verksamhetskrets väljer bland sig minst två styrelsemedlemmar och minst två suppleanter för dessa. Arbetsgivaren väljer de övriga styrelsemedlemmarna och deras suppleanter. En pensionsstiftelse ska med stöd av 78 i lagen om pensionsstiftelser upplösas om arbetsgivaren upphör med den verksamhet inom vilken de i pensionsstiftelsen försäkrade personerna är verksamma. Arbetsgivarföretaget har obegränsat ansvar för pensionsstiftelsens förmånsbestämda förbindelser. En pensionsstiftelse kan anses lyda under arbetsgivarföretagets bestämmanderätt, och allmänt sett leds pensionsstiftelsen och dess arbetsgivarföretag av samma personkrets. Pensionsstiftelsen ska upplösas när arbetsgivarföretagets verksamhet avslutas. 

Sammanställningsförbudet enligt lagen om pensionsstiftelser gäller inte avtalsbaserad tilläggspensionsverksamhet i andra stater. Enligt den finska bokföringslagen får ett företag i annan bransch än försäkringsbranschen som upprättat ett koncernbokslut därför enligt egen bedömning inkludera en utländsk tilläggspensionsanstalt över vilken det har bestämmanderätt i koncernbokslutet. Då ska även tillgångarna och skulderna eller andelen av kapitalet av en tilläggspensionsanstalt eller sammanslutningar som hör till dess koncern tas upp antingen i tilläggspensionsanstaltens koncernbokslut eller i arbetsgivarföretagets bokslut. I lagen om försäkringskassor finns ingen motsvarande bestämmelse om sammanställningsförbud. 

Om en pensionsstiftelses försäkringsbestånd överförs till ett livförsäkringsbolag, ska livförsäkringsbolaget sammanställas som dotter- eller intresseföretag med ett annat företags koncernbokslut. 

Ifall tilläggspensionsarrangemangen genomfördes med bokföringsmässiga reserveringar, ska de tillgångar och skulder som hör till ett dylikt arrangemang ingå i arbetsgivarföretagets balansräkning. 

Bestämmelserna om sammanställningsförbudet i den gällande lagen om pensionsstiftelser är därmed av karaktären ”form före sak”. Årsbokslutsdirektivet innehåller inte en sådan medlemsstatsoption med vilken det ska vara möjligt att kategoriskt utesluta ett dotterföretag som bedriver viss verksamhet ur moderföretagets koncernbokslut utan det är fråga om bedömning från fall till fall. 

När den internationella bokslutsstandarden IAS 19 anställningsförmåner förutsätter att de förmånsbestämda tilläggspensionsarrangemangens aktuariska vinster och förluster ska iakttas i arbetsgivarföretagets resultaträkning och balansräkning, är det kategoriska sammanställningsförbudet problematisk med tanke på avtalsbaserade tilläggspensionsarrangemang, om man tar i beaktande att syftet med ändringarna i årsbokslutsdirektiven var att stryka motstridigheterna i förhållande till internationella redovisningsstandarder. 

Det hör inte till tillämpningsområdet av lagen om pensionsstiftelser att föreskriva om koncernbokslutet av ett företag i en annan bransch. Beslutet att inkludera en pensionsstiftelse i en annan sammanslutnings koncernbokslut ska göras med iakttagande av allmänna principer. När det är fråga om upprättandet av koncernbokslutet för ett företag i annan bransch än försäkringsbranschen, kan bokföringsnämnden och Finansinspektionen, till den del den utövar tillsyn över företaget, vid behov ge utlåtanden eller anvisningar om förfaringssätten. 

På basis av ovan beskrivna motivering ska paragrafens 2 mom. upphävas. 

38 §. Paragrafens 1 mom. kan upphävas, eftersom det till sitt sakinnehåll motsvarar bokföringslagens 3 kap. 1 § 1, 2 och 4 punkten, som ska tillämpas på pensionsstiftelser. 

Paragrafens 2 mom. kan upphävas, eftersom det motsvarar bokföringslagens 3 kap. 1 § 2 mom. 

Det blir nödvändigt att ändra paragrafens 3 mom. eftersom verksamhetsberättelsen alltjämt ska upprättas även om pensionsstiftelsen inte vore en sammanslutning av allmänt intresse. De närmare bestämmelserna om verksamhetsberättelsens innehåll föranleds av bokföringslagens 3 kap. 1 a §, som ska tillämpas på en pensionsstiftelse.  

Paragrafens 4 mom. ska upphävas, eftersom det motsvarar bokföringslagens 3 kap. 1 § 7 mom. 

39 §. Enligt 3 kap. 6 § i bokföringslagen ska bokslutet och verksamhetsberättelsen upprättas inom fyra månader från räkenskapsperiodens utgång. Enligt 39 § i lagen om pensionsstiftelser ska bokslutet tillställas revisorerna inom fyra månader efter räkenskapsperiodens slut. Meningen innehåller därtill Finansinspektionens bemyndigande att bevilja undantag från tillställandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen till revisorn. Eftersom bokslutet och verksamhetsberättelsen ska genomgå revision, ska styrelsen tillställa bokslutet och verksamhetsberättelsen till revisorn efter att de har upprättats. Bestämmelsen om att revisorerna ska avge en revisionsberättelse till styrelsen är onödig eftersom skyldigheten föranleds av revisionslagen.  

När Finansinspektionen beviljar undantag från tiden för upprättandet av bokslutet, blir även den utsatta tiden för revisionen längre eftersom en revision inte kan slutföras innan bokslutet har upprättats. Den särskilda bestämmelsen om bemyndigande att bevilja undantag från tillställandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen till revisorn behövs inte. 

1 kap. 4 § 7 mom. i den gällande revisionslagen föreskrivs att om beslut om fastställelse av bokslutet fattas vid ett sammanträde som hålls av sammanslutningens eller stiftelsens organ, ska bokslutet och verksamhetsberättelsen lämnas till revisorn senast en månad före detta sammanträde. Stiftelsens styrelse är ett organ till vars uppgifter upprättandet av bokslutet hör. En stiftelse har inte utöver styrelsen ett separat organ som separat ska fastställa bokslutet. Enligt andra meningen i paragrafen ska revisorerna inom en månad avge en revisionsberättelse till styrelsen. Bestämmelsens innehåll är oklart. Av den framgår inte direkt om revisorerna ska avge revisionsberättelsen inom en månad från det att styrelsen har tillställt dem bokslutet och verksamhetsberättelser eller inom en månad från det att perioden på fyra månader som har utsatts för upprättandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen har gått ut. Av bestämmelsen framgår inte heller inom vilken tid styrelsen ska behandla fastställandet av bokslutet och verksamhetsberättelsen. 

När en pensionsstiftelse enligt 65 § i lagen om pensionsstiftelser ska varje år inom fem månader från räkenskapsperiodens slut eller vid en senare tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer till Finansinspektionen överlämna bokslutet, verksamhetsberättelsen, revisorernas utlåtande och en statistikberättelse enligt ett fastställt formulär, kan paragrafen upphävas, eftersom de nödvändiga bestämmelserna om förfarandet framgår av ovannämnda paragrafer som ska tillämpas. 

40 a §. Paragrafen ska upphävas eftersom bokföringslagens 4 kap. 5 § 3—5 mom., som ska tillämpas, innehåller motsvarande bestämmelser. 

41 §. I paragrafens 1 mom. ska hänvisningarna till social- och hälsovårdsministeriets förordningar och till Finansinspektionens föreskrifter strykas, eftersom lagens 43 § innehåller de nödvändiga hänvisningarna. 

41 a §. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 1 mom. 

Paragrafens 2 mom. ska ändras så att det motsvarar 8 kap. 16 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. Till följd av detta lyfts regleringen på förordningsnivå till lagnivån på samma sätt som i försäkringsbolagslagen. 

Paragrafens 3 mom. ska ändras så att det motsvarar 8 kap. 16 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen. Regleringen ska ändras till den del att uppskrivningen av en tillgångspost som betraktas som anläggningstillgångar ska upptas i uppskrivningsfonden. I balansschemat finns ingen uppskrivningsfond, men en uppskrivningsfond ska bildas vid behov. De nya bestämmelserna ska tillämpas på uppskrivningar som gjorts först efter att lagen har trätt i kraft. 

I fråga om värderingen av finansiella instrument motsvarar den gällande paragrafens 4 mom. till sitt sakinnehåll bokföringslagens 5 kap. 2 a § och är onödig. 

I fråga om värderingen av förvaltningsfastigheter motsvarar den gällande paragrafens 5 mom. till sitt sakinnehåll bokföringslagens 5 kap. 2 b § och är onödig. 

I paragrafens 4 mom. som till sakinnehållet motsvarar gällande 6 mom. ska göras en hänvisningsjustering av teknisk karaktär till 5 kap. 2 a och 2 b § i bokföringslagen. 

Paragrafens 5 mom. motsvarar till innehållet 7 mom. i den gällande paragrafen och 6 mom. motsvarar 8 mom. i den gällande paragrafen. 

I paragrafens 7 mom. ska ingå en bestämmelse som till sitt sakinnehåll motsvarar 8 kap. 18 § i försäkringsbolagslagen. 

42 §. Paragrafens 1 mom. ska innehålla ett bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordningar. Bemyndigandet att utfärda en förordning ska inte vara tvingande om det till exempel inte är nödvändigt att meddela tilläggsbestämmelser om verksamhetsberättelsens innehåll. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 2 mom. i den gällande lagen. 

I paragrafens 3 mom. ska ingå Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter om bokslutet och verksamhetsberättelsen som motsvarar försäkringsbolagslagen. 

De bestämmelser som ingår i paragrafens 4 mom. är onödiga, eftersom det inte behövs bemyndigande för att ge anvisningar och utlåtanden. 

I 5 mom. föreslås att Finansinspektionen i enskilda fall för en viss tid bevilja undantag från de ministeriebestämmelser som avses i 1 mom. eller de föreskrifter som avses i 3 mom. om detta undantag behövs för att ge en rättvisande bild av resultatet av pensionsstiftelsens verksamhet och av dess ekonomiska ställning. 

Social- och hälsovårdsministeriet ska innan utfärdandet av en bestämmelse som avses i 1 mom. och Finansinspektionen ska innan den meddelar en föreskrift som avses i 3 mom. eller ger ett tillstånd till avvikelse som avses i 4 mom. begära bokföringsnämndens utlåtande ifall att bestämmelsen, föreskriften eller tillståndet är av vikt för den allmänna tillämpningen av bokföringslagen eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. En sådan bestämmelse som motsvarar det gällande 6 mom. ska ingå i 5 mom. 

Formuleringen i paragrafens 6 mom. ska klarläggas så att Finansinspektionen i enskilda fall kan bevilja undantag från tiden för upprättande av bokslut enligt 3 kap. 6 § i bokföringslagen. 

1.7  Lag om försäkringskassor

70 §. Paragrafens 1 mom. ska motsvara 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 2 mom. ska motsvara 37 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser med den skillnaden att en försäkringskassas räkenskapsperiod alltid är ett kalenderår, till följd av vilket bokföringslagens 1 kap. 4 § 1 mom. inte kan tillämpas på motsvarande sätt som på en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet inom tjänstepension. Paragrafens 3 mom. ska motsvara det föreslagna 37 a § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

71 §. En försäkringskassas bokslut kan sammanställas med en annan sammanslutnings koncernbokslut ifall den rättvisande bilden så förutsätter. På motsvarande sätt som gällande pensionsstiftelse kan en kategorisk befrielse fån skyldigheten att upprätta ett koncernbokslut inte anses vara motiverad, och därför ska paragrafens 2 mom. upphävas. Motiveringarna till detta presenteras i anknytning till 37 a § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

72 §. Paragrafens 1, 2 och 4 mom. ska upphävas enligt de motiveringar som presenteras i anknytning till 38 § 1, 2 och 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och paragrafens 3 mom., som utgör det nya innehållet i paragrafen, ska ändras på basis av motiveringarna i anknytning till 38 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 5 mom. ska upphävas som onödig, eftersom motsvarande reglering föranleds av revisionslagens 1 kap. 4 § 7 mom. 

74 §. Paragrafen ska upphävas enligt de motiveringar som presenteras i anknytning till 40 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

74 a §. Paragrafens 1 mom. ska ändras så att dess sakinnehåll motsvarar 41 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser, som enligt förslaget ska ändras. 

74 b §. Paragrafen ska motsvara vad som föreslås i 41 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

77 §. Paragrafen ska till sitt innehåll ändras att motsvara vad som föreslås bestämmas i 42 § i lagen om pensionsstiftelser. 

4.1  Bemyndiganden att utfärda förordningar, föreskrifter, och att bevilja dispens

Social- och hälsovårdsministeriets bemyndiganden att utfärda förordningar och Finansinspektionens bemyndiganden att meddela föreskrifter ska utvärderas utgående från grundlagens 80 §. 

Enligt 80 § 1 mom. kan republikens president, statsrådet och ett ministerium utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag.  

På basen av bemyndigandena som föreslås i försäkringsbolagslagens 8 kap 28 §, 42 § i lagen om pensionsstiftelser och 77 § i lagen om försäkringskassor ska social- och hälsovårdsministeriet ha rätt att genom förordningar utfärda bestämmelser om sådana saker som har uppräknats i punkt 2 ovan.  

Det som ska bestämmas genom förordningar motsvarar till sakinnehållet det nuvarande sakläget. Bestämmelserna är till den grad detaljerade och till karaktären tekniska, att det inte är ändamålsenligt att stifta om dem i lag. Det är inte heller fråga om grunderna för försäkringsföretagens eller pensionsanstalternas rättigheter eller skyldigheter som skulle förutsätta att bestämmelserna utfärdas med lag och inte heller fråga om saker som det enligt grundlagen ska lagstiftas om. Ytterligare ska noteras att regleringen riktar sig till ett samfund eller en stiftelse som bedriver försäkringsverksamhet och inte på en individ. 

Enligt 80 § 2 mom. kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande skall vara exakt avgränsat. 

I propositionen ingår det bemyndiganden för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. På basen av bemyndigandena som föreslås i försäkringsbolagslagens 8 kap 29 §, 42 § i lagen om pensionsstiftelser och 77 § i lagen om försäkringskassor ska Finansinspektionen på motsvarande grunder som i den gällande lagen ha rätt att meddela föreskrifter som gäller bokföring och bokslut. Finansinspektionen ska dessutom ha rätt att bevilja dispens från försäkringsbolagslagens 8 kap. 6 § (tiden för upprättande av bokslut), 28 § 1 och 3 punkten (bokslutsscheman, notuppgifter och specifikationer samt tilläggsuppgifter som ska ges i samband med ett IFRS -koncernbokslut), 29 § 2 mom. (bestämning av placeringarnas verkliga värde och uppgivande av verkligt värde i noterna) samt bokföringslagens 6 kap. 5 § 1 mom. (samma räkenskapsperiod för koncernföretagen). I paragrafen har endast gjorts tekniska ändringar. I förhållande till nuläget har tillämpningen av paragrafen gjorts snävare så att dispens inte längre kan beviljas från omsorgsfull förvaring av bokföringsmaterial. 

Regeringen anser att den föreslagna koncessionsregleringen rimmar ihop med 80 § i grundlagen. De ovan nämnda förordningarna och föreskrifterna är huvudsakligen av teknisk natur. Motsvarande bemyndigande för social och hälsovårdsministeriet att meddela förordningar och för Finansinspektionen att meddela föreskrifter ingår i den nu gällande lagen och ändringarna som föreslås är av teknisk natur. 

Av de skäl som framförs ovan anses det att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.