Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
RSv 111/2001 rd - RP 146/2000 rd
Regeringen har till 2000 års riksdag överlämnat sin proposition med förslag till lagar om skydd för informationssamhällets tjänster samt om ändring av 38 kap. strafflagen och av vissa kommunikationslagar (RP 146/2000 rd).
Trafikutskottet har i ärendet lämnat sitt betänkande (TrUB 8/2001 rd).
Nu församlade riksdag har antagit följande lagar:
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas när informationssamhällets tjänster i telenät skyddas mot obehörig användning av avkodningssystem.
Definitioner
I denna lag avses med
1) informationssamhällets tjänster TV- eller radiosändningar i ett telenät eller sådana tjänster i ett telenät som utförs på distans på individuell begäran av mottagaren, om dessa sändningar eller tjänster är avgiftsbelagda och skyddade med hjälp av ett särskilt tekniskt system, samt tillhandahållandet av skydd för ovan nämnda sändningar och tjänster med hjälp av ett särskilt tekniskt system, samt
2) avkodningssystem en utrustning, ett dataprogram eller ett annat system eller en väsentlig del av ett system vars ändamål är att koppla bort skyddet för en i telenätet tillhandahållen tjänst som skyddas med hjälp av ett särskilt tekniskt system.
Förbud som gäller avkodningssystem
Det är förbjudet att obehörigen inneha, använda, tillverka, importera, saluföra, hyra ut, distribuera, främja försäljningen av samt installera och underhålla avkodningssystem.
Marknadstillsyn och kontroll
Kommunikationsverket har till uppgift att utöva tillsyn över tillämpningen av denna lag.
Av Kommunikationsverket förordnade kontrollörer övervakar den verksamhet som avses i 3 § och efterlevnaden av det där föreskrivna förbudet.
En kontrollör, som framlägger utredning om Kommunikationsverkets förordnande, har rätt att för kontroll få tillträde till den plats där ett avkodningssystem finns eller där ett sådant på sannolika skäl misstänks finnas. Kontroll får dock inte genomföras på hemfridsskyddade platser, om det inte finns särskilda skäl att misstänka att brott mot 6 § 2 mom. eller 38 kap. 8 a § strafflagen (39/1889) har skett.
Undersökning av utrustning
Om det på sannolika skäl misstänks att bestämmelserna om import, saluförande eller uthyrning av avkodningssystem har överträtts, har kontrollören rätt att ta avkodningssystemet för undersökning och förbjuda att utrustningen saluförs eller på annat sätt överlåts vidare under den tid undersökningen pågår. Undersökningen skall företas utan dröjsmål.
Till den från vilken avkodningssystemet har tagits för undersökning skall utfärdas ett intyg av vilket framgår omfattningen av den egendom som tagits för undersökning och orsaken till detta.
Straffbestämmelse
Om straff för avkodningssystemsbrott bestäms i 38 kap. 8 a § strafflagen.
Den som på annat sätt än vad som avses i den i 1 mom. nämnda bestämmelsen uppsåtligen bryter mot förbudet i 3 § skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för avkodningssystemsförseelse dömas till böter.
Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för avkodningssystemsförseelse, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.
Handräckning
Kommunikationsverket har rätt att få handräckning av polisen, tullmyndigheterna och gränsbevakningsväsendet för verkställigheten av bestämmelserna i denna lag.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 20 .
_______________
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) 38 kap. 10 § 2 mom., sådant det lyder i lag 578/1995, samt
fogas till 38 kap., sådant det lyder jämte ändringar, nya 8 a och 11 § som följer:
38 kap.
Om informations- och kommunikationsbrott
Avkodningssystemsbrott
Den som i strid med förbudet i 3 § lagen om förbud mot vissa avkodningssystem ( / ) i förvärvssyfte eller så att gärningen är ägnad att orsaka den som tillhandahåller skyddade tjänster betydande men eller skada, tillverkar, importerar, saluför, hyr ut eller distribuerar ett avkodningssystem eller gör reklam för, installerar eller underhåller ett sådant, skall, om inte ett strängare eller lika strängt straff föreskrivs för gärningen någon annanstans i lag, för avkodningssystemsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Åtalsrätt
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för kränkning av kommunikationshemlighet, grov kränkning av kommunikationshemlighet, dataintrång eller avkodningssystemsbrott, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller gärningsmannen när brottet begicks var anställd hos en inrättning som utövar allmän post- eller televerksamhet eller om ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.
Förverkandepåföljd
Avkodningssystem som avses i 8 a § skall dömas förverkade till staten.
upphävs i telemarknadslagen av den 30 april 1997 (396/1997) 4 § 22 punkten och 25 §, samt
ändras 3 § 6 mom., 8 § 3 mom., rubriken för 39 § och 39 § 1—3 mom. samt 45 § 1 mom., av dessa 3 § 6 mom. och 8 § 3 mom. sådana de lyder i lag 566/1999, som följer:
Vid import, försäljning, saluförande, användning och främjande av försäljning av teleterminalutrustningar och vissa andra utrustningar skall dessutom 7 kap. iakttas.
Teleföretagets skyldigheter
Om de uppgifter som följer av 2 mom. 3 punkten förutsätter åtgärder som klart avviker från televerksamhet som skall anses vara sedvanlig och som medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas av statens medel eller ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992), om inte den som beställer åtgärden betalar teleföretaget de kostnader som åsamkas det. Den myndighet som svarar för teleavlyssning och teleövervakning skall till teleföretaget betala av ministeriet fastställda avgifter för de åtgärder som avses i 2 mom. 3 a-punkten. När dessa avgifter bestäms skall beaktas de direkta kostnader som åtgärden har åsamkat teleföretaget samt en skälig ränta på det kapital som teleföretaget har varit tvunget att investera i den utrustning och den programvara som telenätet eller teletjänsten har försetts med i enlighet med de föreskrifter som meddelats med stöd av 4 mom. 1 punkten.
Av Kommunikationsverket förordnade kontrollörer övervakar importen, saluförandet och främjandet av försäljningen av teleterminalutrustningar.
En kontrollör, som framlägger utredning om Kommunikationsverkets förordnande enligt 1 mom., har rätt att för tillsynen få tillträde till den plats där teleterminalutrustningen finns eller där sådan på sannolika skäl misstänks finnas. Kontroll och tillsyn får dock inte genomföras på hemfridsskyddade platser, om det inte finns särskilda skäl att misstänka att brott mot 45 § 1 mom. 1 eller 2 punkten har skett.
Om det på sannolika skäl misstänks att bestämmelserna om import eller saluförande av teleterminalutrustningar har överträtts, har kontrollören rätt att ta teleterminalutrustningen för undersökning och förbjuda att utrustningen saluförs eller överlåts vidare under den tid undersökningen pågår. Undersökningen skall företas utan dröjsmål. Till den från vilken teleterminalutrustningen har tagits för undersökning skall utfärdas ett intyg av vilket framgår omfattningen av den egendom som tagits för undersökning och orsaken till detta.
Brott mot stadgandena om televerksamhet
Den som uppsåtligen
1) i strid med 15 § 1 mom. 4 punkten ansluter teleterminalutrustning till det allmänna telenätet,
2) bryter mot bestämmelserna i 23 § om import, försäljning och saluförande av teleterminalutrustning,
3) utför arbete som nämns i 12 § 2 mom. utan auktorisering enligt lagrummet, eller
4) försummar de skyldigheter som i 13 § föreskrivs för ägare av telenät,
skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna om televerksamhet dömas till böter.
ändras i lagen den 22 april 1999 om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet (565/1999) 2 § 3 mom., 5 § 2 mom., 8 § 2 mom. samt 27 § 1 mom. som följer:
Denna lag tillämpas på sådan telekommunikation från eller till något annat nät än ett allmänt telenät som sker via ett allmänt telenät, om det andra nätet har anslutits till det allmänna telenätet som en del av det eller till en anslutning till det. Lagens 4 och 5 § skall dock tillämpas på all telekommunikation.
Skydd vid telekommunikation
Det är förbjudet att obehörigen inneha ett system för avkodning av det tekniska skyddet vid telekommunikation. Kommunikationsverket kan ge tillstånd till innehav av ett dylikt system.
Beredskap för undantagsförhållanden
Om de uppgifter som följer av 1 mom. förutsätter åtgärder vilka klart avviker från teleföretagets sådan verksamhet som skall anses vara sedvanlig och vilka medför väsentliga merkostnader, kan dessa kostnader ersättas av statens medel eller ur den försörjningsberedskapsfond som avses i lagen om tryggande av försörjningsberedskapen (1390/1992), om inte den som beställer åtgärden betalar teleföretaget de kostnader som åsamkas det.
Brott mot bestämmelserna om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet
1) bryter mot förbudet i 5 § 2 mom.,
2) försummar att sörja för dataskyddet inom televerksamhet enligt 6 § 1 mom.,
3) behandlar identifieringsuppgifter i strid med 9—13 §, eller
4) använder telekommunikation för direktmarknadsföring i strid med 21 §,
skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet dömas till böter.
ändras i lagen den 29 juni 2001 om kommunikationsförvaltningen (625/2001) 2 § 1 punkten som följer:
Kommunikationsverkets uppgifter
Kommunikationsverket har till uppgift att
1) sköta de uppgifter som enligt telemarknadslagen (396/1997), radiolagen (/), postlagen (907/1993), lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998), lagen om statens televisions- och radiofond (745/1998), lagen om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet (565/1999) samt lagen om förbud mot vissa avkodningssystem (/) ankommer på verket, samt
Helsingfors den 10 oktober 2001