Detaljmotivering
1. Lag om förbud mot vissa avkodningssystem
Trafikutskottet föreslår utifrån
erhållna sakkunnigutlåtanden att rubriken för
det första lagförslaget i propositionen ändras.
Regeringens förslag till rubrik "Lag om skydd för
informationssamhällets tjänster" kan ge medborgarna
en missvisande uppfattning om hur omfattande räckvidd lagen
har och om vad som avses med informationssamhällets tjänster.
Här är det fråga om en begränsad åtgärd
för att förbjuda olika gärningsformer
av obehörig användning av avkodningssystem. Meningen är
att skydda kommersiella tjänster som tillhandahålls
på telenätet. Enligt trafikutskottets uppfattning är
"informationssamhällets tjänster" ett betydligt
vidlyftigare begrepp. Utskottets förslag till rubrik talar
om för medborgarna vad lagen handlar om.
Med stöd av lagutskottets utlåtande har trafikutskottet
strukit 5 § om förverkandepåföljd
i det första lagförslaget och flyttat straffbestämmelsen
till slutet av lagen.
Föreslagna 4 § om marknadstillsyn (RP 6 §) har ändrats
utifrån lagutskottets utlåtande och kompletterats
med en bestämmelse om Kommunikationsverkets allmänna
tillsynsuppgift. I linje med lagutskottets anmärkning har
lydelsen i 4 § samordnats med lydelsen i 3 § genom
att förteckningen över olika slag av åtgärder
har strukits och genom hänvisning till den allmänna
förbudsbestämmelsen i 3 §. Vidare har
rubriken för 4 § preciserats för att
bättre stämma överens med innehållet.
Lagutskottet ber i sitt utlåtande trafikutskottet att överväga
om det i ljuset av de till buds stående övervakningsmöjligheterna är
motiverat att föreskriva om ett mycket omfattande förbud
i 3 §. Trafikutskottet konstaterar att en systematisk
myndighetsövervakning av förbudet i 3 § utan
tvivel ställer sig svår. Övervakningen
bygger i stora delar på att de som blir lidande på grund
av den förbjudna verksamheten anmäler brott eller
misstanke om brott mot förbudet till Kommunikationsverket.
Enligt utredning till utskottet övervakar också Kommunikationsverket verksamhet
som omfattas av förbudet, bl.a. genom att följa
upp annonser och chatkanaler på Internet. Utskottet menar
att det vore i högsta grad samhällspolitiskt tvivelaktigt
om verksamheten i bestämmelsen inte förbjöds
och kriminaliserades.
Bemyndigandet att genomföra kontroll på hemfridsskyddade
platser i 4 § (RP 6 §) 3 mom. om marknadstillsyn är
sammankopplat med en konkret misstanke om brott. En motsvarande
bestämmelse finns i 39 § i det tredje lagförslaget om ändring
av telemarknadslagen i samma proposition och 31 § i den
nya radiolagen, som utskottet behandlar i samma sammanhang.
2. Lag om ändring av 38 kap. strafflagen
Enligt utredning till utskottet uppfyller tillverkning av ett
avkodningssystem, till exempel ett s.k. smartkort, i vissa fall
också rekvisitet för förfalskningsbrott. Åbo
hovrätt avkunnade den 21 juni 2001 fyra domar baserade
på denna ståndpunkt. För att hindra uppkomsten
av olika tolkningar och för att samordna olika rekvisit
föreslår utskottet att 38 kap. 8 a § kompletteras med
en sekundär bestämmelse.
Lagutskottet framhåller i sitt utlåtande att
föreslagna 38 kap. 8 a § strafflagen är
för omfattande med hänsyn till ändamålet
och att tillämpningsområdet för straffbestämmelserna
i strafflagen bör begränsas till att gälla
de grövsta och mest klandervärda gärningarna.
Vidare påpekar lagutskottet att motiveringen till bestämmelsen är
bristfällig och delvis missledande.
Trafikutskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande
och framhåller att kriminaliseringar i strafflagen bör
förbehållas särskilt klandervärda gärningar.
Innehav av ett avkodningssystem uppfyller inte i sig villkoren för
en särskilt klandervärd gärningsform
i bestämmelsen, dvs. för en gärning som
begåtts i förvärvssyfte eller så att
den är ägnad att orsaka betydande men eller skada. Därför
behöver innehav som gärningsform inte inkluderas
i bestämmelsen. För att villkoren för
särskild klandervärdhet i bestämmelsen
skall uppfyllas måste det också annan verksamhet
till som avser att främja och sprida användningen
av systemen i fråga. Därmed blir all verksamhet
som på ett meningsfullt sätt kan bedrivas i förvärvssyfte
eller så att den är ägnad att orsaka
betydande men eller skada straffbar också som brott mot
strafflagen. Och därmed blir det också möjligt
att tillgripa adekvata tvångsmedel som husrannsakan. Utskottet
påpekar att det faktum att innehav stryks i strafflagen
inte innebär att det är tillåtet att
inneha avkodningssystem, vare sig för privat bruk eller
förberedelse för förvärvsverksamhet.
Det är fortfarande straffbart som brott mot 6 § (RP
4 §) 2 mom. om förbud som gäller avkodningssystem.
Detta medger att kontrollbefogenheter enligt 4 § utövas
också på hemfridsskyddade platser. Vidare är
det möjligt att innehav av avkodningssystem i vissa fall
uppfyller rekvisitet för innehav av förfalskningsmaterial
enligt 33 kap. 4 § strafflagen eller förberedelse
till betalningsmedelsbedrägeri enligt 37 kap. 11 § strafflagen.
Båda brotten är belagda med hot om fängelsestraff
och medger husrannsakan enligt 5 kap. tvångsmedelslagen.
Trafikutskottet understryker i alla fall att de gärningar
som nu skall förbjudas och kriminaliseras är nya
aspekter på brottslighetens förändrade
utseende. Det har blivit allt vanligare med att sprida och använda
avkodningssystem och det är allt yngre människor
som gör det. I många fall har de ingen uppfattning
om att gärningarna är klandervärda. Det
händer lätt att innehav och privatbruk, som betraktas
som förseelser, blir en inkörsport till allvarlig
och skadlig brottslighet enligt strafflagen utan att detta egentligen
har varit avsikten. Domstolspraxis får i framtiden utvisa
hur lyckad regleringen är och om det visar sig nödvändigt
med en ombedömning av bestämmelsernas innehåll.
Lagutskottet ber trafikutskottet precisera motiveringen till
bestämmelserna till den del det är fråga
om att orsaka skada eller men. Enligt utskottets uppfattning förutsätter
uppfyllandet av brottsrekvisitet i den föreslagna bestämmelsen och
motiveringen till propositionen inte att den olagliga verksamheten
ger upphov till direkt, eller alltid ens en verklig ekonomisk skada.
Villkoret för straffbarhet är att gärningen är
av sådant slag att den vanligen ger upphov till omfattande
eller långvarigt men eller skada. Bestämmelsens
lydelse avser detta i och med att den slår fast att en
straffbar gärning "är ägnad att
orsaka ... betydande men eller skada". Lydelsen hänvisar
till ett abstrakt farebrott, som inte förutsätter uppkomst
av skada eller men för att rekvisitet skall uppfyllas,
utan bara att gärningen utifrån allmän
livserfarenhet och verksamhetens särdrag normalt kan bedömas
ge upphov till en betydande, dvs. långvarig eller omfattande,
skada eller men. Därmed anser utskottet att också en kortvarig
eller liten skada kan uppfylla rekvisitet, om gärningen
kunde ha orsakat betydande men. Å andra sidan uppfyller
till exempel olovligt tittande på tv-program i en liten
bekantskapskrets med hjälp av ett avkodningssystem inte
nödvändigtvis brottsrekvisitet, eftersom verksamheten
normalt inte orsakar allvarlig skada eller allvarligt men, om den
inte fortsätter särskilt länge. Verksamhet
av denna typ bestraffas därmed fortfarande som en bötesbelagd
förseelse.
3. Lag om ändring av telemarknadslagen
I lagförslaget har 46 § om förverkandepåföljder strukits
och dessutom har namnet på Teleförvaltningscentralen ändrats
till Kommunikationsverket. Vidare har rubriken för 39 § i
telemarknadslagen precis som 4 § lagen om förbud
mot vissa avkodningssystem preciserats för att den bättre skall
svara mot innehållet.
4. Lag om ändring av lagen om integritetsskydd vid
telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet
I lagförslaget har namnet på Teleförvaltningscentralen ändrats
till Kommunikationsverket.
5. Lag om ändring av 2 § lagen om teleförvaltningen
Utskottet har ändrat det femte lagförslaget
i propositionen i överensstämmelse med det förändrade
rättsläget. De i lagen om skydd för informationssamhällets
tjänster föreskrivna uppgifterna lyfts över
på Kommunikationsverket från den nedlagda Teleförvaltningscentralen.
6. Lag om upphävande av 7 § 2 mom. radiolagen
Det sjätte lagförslaget i propositionen har
blivit obehövligt i och med RP 80/2001 rd och
föreslås bli förkastat. Den nya radiolagen
avses träda i kraft samtidigt med lagförslagen
i detta betänkande.