1 §

Syfte

Syftet med denna lag är att säkerställa tillgången och kvaliteten på veterinärtjänster som kommunerna ordnar med och tillsynen över övriga veterinärtjänster. Lagen har dessutom till syfte att säkerställa tillsynen över livsmedelssäkerheten och över djurs hälsa och välbefinnande.

2 §

Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på veterinärtjänster, på tillsynen över hygienen vid primärproduktion av livsmedel av animaliskt ursprung, annan tillsyn över livsmedelssäkerheten och tillsynen över hygienen vid djurhållning, på bekämpningen och förebyggandet av djursjukdomar samt på djurskyddet.

Bestämmelser om tillsyn som hör till tillämpningsområdet för denna lag finns dessutom i livsmedelslagen (23/2006), lagen om djursjukdomar (55/1980), lagen om bekämpning av djursjukdomar, som med lätthet sprida sig (488/1960), djurskyddslagen (247/1996), lagen om transport av djur (1429/2006), lagen om medicinsk behandling av djur (617/1997) och lagen om verkställighet av systemet med samlat gårdsstöd (557/2005).

3 §

Definitioner

4 §

Jord- och skogsbruksministeriet

Jord- och skogsbruksministeriet leder och övervakar i egenskap av högsta myndighet verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

5 §

Livsmedelssäkerhetsverket

Livsmedelssäkerhetsverket leder och övervakar i egenskap av centralförvaltningsmyndighet verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

6 §

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen svarar i länet för tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Länsstyrelsen ordnar med sådan regelbunden tillsyn som hör till villkoren för Europeiska unionens direkta jordbruksstöd när det gäller livsmedel, anmälan av djursjukdomar och djurs välbefinnande och som Europeiska unionens rättsakter om djurs välbefinnande förutsätter. Tillsynen sker genom stickprov. Länsstyrelsen deltar i den tillsyn som avses i djurskyddslagen antingen självmant eller när den lokala djurskyddsmyndigheten ber om att uppgifterna ska överföras på länsstyrelsen.

7 §

Kommunen

Varje kommun ordnar inom sitt område med grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp samt med tillsyn över livsmedelssäkerheten och skötseln av för kommunalveterinären föreskrivna uppgifter i enlighet med vad som bestäms i denna lag. I kommunen sköts dessa uppgifter av en nämnd eller något annat av kommunen utsett kollegialt organ. Det som denna lag föreskriver om kommuner gäller också samkommuner och samarbetsområden enligt lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009).

Kommunen kan komma överens med en annan kommun eller en samkommun om att en uppgift som enligt denna lag ska skötas av kommunen och där behörigheten tillkommer eller kan överföras på en tjänsteinnehavare anförtros en annan kommuns eller en samkommuns tjänsteinnehavare under tjänsteansvar. En samkommun får ingå avtal som avses ovan, om samkommunens medlemskommuner har gett sitt samtycke till det.

8 §

Riksomfattande program

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta ett riksomfattande program för de veterinärtjänster som kommunerna ordnar med och för tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande enligt denna lag. Programmet ska innehålla allmänna mål för tillgången och kvaliteten på veterinärtjänster samt uppgifter om inspektioner, provtagningar och andra åtgärder som ingår i tillsynen. Programmet ska ses över vid behov, dock med högst tre års mellanrum. Programmet utgör en del av det riksomfattande tillsynsprogrammet för miljö- och hälsoskyddet och en del av den nationella kontrollplanen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

Närmare bestämmelser om utarbetande av det riksomfattande programmet och om dess innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om Livsmedelssäkerhetsverkets skyldighet att utarbeta ett riksprogram för livsmedelstillsynen och en tillsynsplan för livsmedelstillsynen finns i livsmedelslagen.

9 §

Regionala planer

Länsstyrelsen ska utarbeta en regional plan för de veterinärtjänster som kommunerna ordnar med och för hur tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande enligt denna lag ordnas på länsstyrelsens område. Planen ska innehålla regionala mål för tillgången och kvaliteten på veterinärtjänster samt uppgifter om inspektioner, provtagningar och andra åtgärder som ingår i tillsynen.

Det riksomfattande programmet ska beaktas i den regionala planen. Planen ska utvärderas och ses över vid behov, dock med högst tre års mellanrum.

Bestämmelser om länsstyrelsens skyldighet att utarbeta en plan för livsmedelstillsynen finns i livsmedelslagen.

10 §

Kommunala planer

Kommunen ska utarbeta en plan för de veterinärtjänster som den ordnar samt för hur tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande enligt denna lag ordnas på kommunens område. Planen ska innehålla uppgifter om sättet att producera veterinärtjänster, tillgången och kvaliteten på samt dimensioneringen av tjänsterna samt uppgifter om inspektioner, provtagningar och andra åtgärder som ingår i tillsynen. Vid planeringen av hur tjänsterna ska dimensioneras ska de tjänster beaktas som privata veterinärtjänsteproducenter tillhandahåller på kommunens område.

Det riksomfattande programmet och den regionala planen ska beaktas i kommunens plan. Kommunens plan ska utvärderas och ses över vid behov, dock med högst tre års mellanrum. Länsstyrelsen styr utarbetandet av kommunala planer och övervakar att de genomförs samt utvärderar utfallet av dem.

Bestämmelser om kommunens skyldighet att utarbeta en plan för livsmedelstillsynen finns i livsmedelslagen.

11 §

Grundläggande veterinärtjänster

Kommunen ska ordna med grundläggande veterinärtjänster som är tillgängliga vardagar under tjänstetid för husdjur som kommuninvånarna och sammanslutningar med hemort i kommunen håller. För andra husdjur än nyttodjur ska dock tjänsterna ordnas bara, om sådana tjänster inte annars finns tillgängliga inom samarbetsområdet.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. ska kommunen inom ramen för de grundläggande veterinärtjänster som tillhandahålls inom kommunens område för nyttodjur se till att en veterinär som kan besöka djurhållningsplatserna är tillgänglig på vardagar under tjänstetid.

12 §

Riksomfattande djurhälsovårdsprogram

Riksomfattande djurhälsovårdsprogram får upprättas av livsmedelsföretagare som avses i livsmedelslagen och föreningar som företräder dem.

13 §

Akut veterinärhjälp

Kommunen ska ordna med akut veterinärhjälp som är tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur som finns på kommunens område.

Kommunen ska ordna med jourtjänst för akut veterinärhjälp som behövs utanför tjänstetid i samarbete med andra kommuner inom ett jourområde som motsvarar en eller flera ekonomiska regioner eller ett eller flera landskap.

Den akuta veterinärhjälpen inom jourområdet ska ordnas så att små husdjur som utan svårigheter kan transporteras till veterinärmottagningen i huvudsak vårdas av annan personal än sådana husdjur där veterinärhjälpen förutsätter att en veterinär besöker djurhållningsplatsen. Från detta krav får man dock avvika i ett jourområde där djurtätheten är låg eller där små husdjur som utan svårigheter kan transporteras till veterinärmottagningen utgör en liten andel av alla husdjur som hålls inom jourområdet, eller när det av andra särskilda skäl är motiverat. För varje jourområde ska det ordnas med en centraliserad kontaktservice.

14 §

Tillgången på grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp

Den som behöver grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp ska ha tillgång till dem inom skälig tid och på skäligt avstånd med beaktande av de geografiska förhållandena.

15 §

Ordnandet av tillsynsuppgifter

Kommunen ska sköta tillsynen över hygienen vid primärproduktion av livsmedel av animaliskt ursprung och annan tillsyn över livsmedelssäkerheten så som föreskrivs i livsmedelslagen eller med stöd av den.

Kommunen ska se till att förutsättningarna för skötseln av de uppgifter som kommunalveterinären har enligt de andra lagar som nämns i 2 § 2 mom. eller som åläggs kommunalveterinären med stöd av dessa lagar är sådana som avses i den regionala planen och det riksomfattande programmet.

16 §

Tjänsten som kommunalveterinär

Kommunen ska ha ett behövligt antal kommunalveterinärstjänster för skötseln av uppgifter enligt denna lag. En tjänst kan inrättas gemensamt för flera kommuner eller samkommuner eller för en kommun och en samkommun. Om en kommun har två eller flera kommunalveterinärstjänster, ska kommunen fastställa uppgiftsfördelningen mellan kommunalveterinärerna.

En kommunalveterinär ska vara legitimerad veterinär och insatt i de uppgifter som hör till tjänsten. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsten som kommunalveterinär utfärdas genom förordning av statsrådet.

17 §

Ordnandet av veterinärtjänster

Kommunen får ingå avtal om produktion av tjänster enligt 11 och 13 § med en privat veterinärtjänsteproducent.

18 §

Ordnandet med lokaler och redskap

Om kommunen ordnar med tjänster enligt 11 och 13 § genom att producera tjänsterna själv, ska kommunen ordna med de lokaler och redskap som behövs för tjänsterna med beaktande av den plan som avses i 10 § samt vilka slags och hur många husdjur som hålls på kommunens område.

Kommunen ska ordna med lokaler och redskap som fortlöpande behövs för skötseln av tillsynsuppgifter enligt 15 § 2 mom. och säkerställa att det finns den kompetens som behövs för användningen av redskapen.

19 §

Arvode och ersättningar till kommunalveterinärer

För tjänster som kommunalveterinärerna tillhandahåller med stöd av 11 och 13 § har de rätt att hos husdjurets ägare eller innehavare ta ut i tjänstekollektivavtalet fastställt arvode, ersättning för resekostnader och ersättning för användning av utrustning i sin ägo samt ersättning för kostnader för förbrukade läkemedel och förnödenheter.

20 §

Avgifter och ersättningar som tas ut av privata veterinärtjänsteproducenter

Om kommunen har ingått avtal om produktion av tjänster enligt 11 och 13 § med en privat veterinärtjänsteproducent, får den privata tjänsteproducenten för veterinärtjänster som tillhandahålls i enlighet med avtalet hos husdjurets ägare eller innehavare ta ut högst den avgift som framgår av de anbudshandlingar som avtalet grundar sig på samt ersättning för sina resekostnader. En privat veterinärtjänsteproducent får också ta ut ersättning för kostnader för förbrukade läkemedel och förnödenheter.

21 §

Avgifter som tas ut av kommunen

När ett husdjur vårdas på veterinärmottagningen får kommunen hos husdjurets ägare eller innehavare för tjänster enligt 11 och 13 § ta ut en avgift som täcker kostnaderna för lokaler och redskap som kommunen tillhandahåller och avlönandet av biträdande personal.

Kommunen får också ta ut en avgift för att täcka de kostnader som centraliserad kontaktservice enligt 13 § 3 mom. förorsakar den.

22 §

Kommunens deltagande i kostnader som veterinärtjänster förorsakar ägare till eller innehavare av husdjur

Kommunen får delta i de kostnader som tjänster enligt 11 och 13 § förorsakar ägaren till eller innehavaren av ett husdjur.

23 §

Ersättning för tillsynsuppgifter

För utförandet av tillsynsuppgifter som avses i 15 § 2 mom. får kommunen ersättning av statsmedel. Ersättningen beräknas utifrån de direkta kostnader som tillsynen har förorsakat kommunen. Ersättningen får inte överskrida beloppet av de faktiska kostnaderna. Ersättning betalas inte för inspektioner och åtgärder som avses i 15 § 3 mom. i lagen om djursjukdomar.

Närmare bestämmelser om grunderna för den ersättning som betalas till kommunen och om det förfarande som ska iakttas vid betalningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

24 §

Avgifter för statliga myndigheters prestationer

För statliga myndigheters prestationer enligt denna lag tas det ut avgifter till staten enligt vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

25 §

Statsandel

På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992), om inte något annat bestäms genom lag.

26 §

Anmälningsskyldighet

En privat veterinärtjänsteproducent ska göra en skriftlig anmälan om sin verksamhet till länsstyrelsen i det län där tjänsteproducenten har sitt fasta verksamhetsställe. Om en privat veterinärtjänsteproducent inte har något fast verksamhetsställe, ska anmälan göras till länsstyrelsen i det län där det är meningen att veterinärtjänsterna huvudsakligen ska tillhandahållas.

Anmälan ska göras innan verksamheten inleds, ändras väsentligt eller läggs ner. Anmälan ska innehålla den privata veterinärtjänsteproducentens kontaktinformation samt uppgifter om tjänster, personal och tjänsteproducentens fasta verksamhetsställe. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och hur den ska göras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om anmälningsskyldigheten för en person som temporärt tillhandahåller veterinärtjänster utan att vara legitimerad veterinär finns i 8 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000).

27 §

Ansvarig veterinär

En privat veterinärtjänsteproducent som är en fysisk person ska vara en sådan veterinär som avses i lagen om utövning av veterinäryrket.

En privat veterinärtjänsteproducent som är en juridisk person ska i sin tjänst ha en i lagen om utövning av veterinäryrket avsedd veterinär som ska ansvara för att veterinärtjänsterna ordnas i enlighet med kraven i denna lag (ansvarig veterinär). Uppgifter om den ansvarige veterinären ska ingå i den anmälan som avses i 26 §.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas inte på undersökningsanstalter som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) när de gör undersökningar som hör till veterinärtjänsterna.

28 §

Verksamhetsförutsättningar

En privat veterinärtjänsteproducent ska ha lokaler och redskap som med beaktande av verksamhetens art och omfattning är ändamålsenliga för de veterinärtjänster som tillhandahålls samt den personal som verksamheten förutsätter. Veterinärtjänsterna ska vara veterinärmedicinskt korrekta.

29 §

Inspektionsrätt

Livsmedelssäkerhetsverket och länsstyrelsen har rätt att få tillträde till platser där veterinärtjänster tillhandahålls samt att inspektera en privat veterinärtjänsteproducents lokaler, redskap, bokföring, journalhandlingar och andra handlingar som gäller produktionen av veterinärtjänster, om detta behövs för att utöva tillsyn som föreskrivs i denna lag. Livsmedelssäkerhetsverket får bestämma att länsstyrelsen ska utföra inspektionen.

På områden som omfattas av hemfriden får inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och om det finns anledning att misstänka att en privat veterinärtjänsteproducent har gjort sig skyldig till ett straffbart förfarande i sin verksamhet.

Myndigheten får anlita sakkunniga vid inspektionen. De sakkunniga ska vara erkänt skickliga och erfarna personer som företräder vetenskaplig, praktisk veterinärmedicinsk eller annan sakkunskap av betydelse för inspektionen. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). De sakkunniga har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna få tillgång till de uppgifter som behövs för inspektionen av mottagningsverksamheten. De sakkunniga är skyldiga att hemlighålla sekretessbelagda uppgifter som de får tillgång till.

30 §

Åtgärder vid överträdelser eller försummelser

Om det vid en inspektion eller annars konstateras att en privat veterinärtjänsteproducent inte har iakttagit bestämmelserna i 26—28 §, kan Livsmedelssäkerhetsverket genom beslut ålägga tjänsteproducenten att fullgöra sin skyldighet inom en tid som är tillräcklig med beaktande av sakens natur.

31 §

Avbrytande av verksamheten

Om en privat veterinärtjänsteproducents verksamhet   inte   uppfyller   kraven   enligt 26—28 § och bristerna eller missförhållandena inte har avhjälpts trots ett föreläggande enligt 30 § och om verksamheten kan medföra allvarlig risk för djurs hälsa eller välbefinnande, kan Livsmedelssäkerhetsverket avbryta verksamheten tills bristerna eller missförhållandena har blivit avhjälpta. Ett beslut om att avbryta verksamheten ska omedelbart återkallas, om bristerna eller missförhållandena har avhjälpts så att verksamheten inte längre behöver avbrytas.

32 §

Vite och hot om tvångsutförande eller avbrytande

Livsmedelssäkerhetsverket kan förena ett föreläggande enligt 30 § med vite, med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller med hot om avbrytande av verksamheten. I ärenden som gäller vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande iakttas viteslagen (1113/1990).

33 §

Register

För tillsynen ska Livsmedelssäkerhetsverket föra ett register över privata veterinärtjänsteproducenter. Länsstyrelserna behandlar uppgifterna i registret i den omfattning som deras uppgifter enligt denna lag förutsätter. I registret införs de uppgifter som anmäls enligt 26 § samt uppgifter om beslut om föreläggande som avses i 30 och 31 §.

Uppgifterna avförs ur registret tre år efter det att den privata veterinärtjänsteproducenten har upphört med sin verksamhet. Uppgifter om de beslut om föreläggande som avses i 30 och 31 § avförs dock senast tio år efter det att beslutet meddelades. På behandling av personuppgifter samt på användning och utlämnande av uppgifter som är införda i registret tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Länsstyrelsen och kommunen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna få de uppgifter ur registret som är nödvändiga för deras tillsynsuppgifter enligt denna lag.

34 §

Handräckning

Bestämmelser om polisens skyldighet att lämna handräckning vid inspektioner enligt 29 § ingår i 40 § i polislagen (493/1995).

35 §

Ändringssökande

Bestämmelser om sökande av ändring i kommunala myndigheters beslut finns i kommunallagen (365/1995).

Bestämmelser om sökande av ändring i Livsmedelssäkerhetsverkets beslut finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Beslut som Livsmedelssäkerhetsverket har fattat med stöd av 30 eller 31 § ska iakttas även om ändring har sökts, om inte besvärsinstansen förordnar om något annat.

36 §

Sekretessbelagda uppgifter

37 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 november 2009.

Genom denna lag upphävs veterinärvårdslagen av den 17 augusti 1990 (685/1990) jämte ändringar.

Om det på något annat ställe i lagstiftningen hänvisas till veterinärvårdslagen som gällde vid ikraftträdandet av denna lag ska denna lag tilllämpas i dess ställe.

Veterinärvårdsförordningen (1039/1990) som utfärdats med stöd av den lag som upphävs förblir dock i kraft tills den upphävs särskilt.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

38 §

Övergångsbestämmelser

Samarbetsområdena ska inleda sin verksamhet senast vid ingången av 2013.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta ett sådant program som avses i 8 § och länsstyrelsen en sådan plan som avses i 9 § inom ett år efter lagens ikraftträdande. Kommunen ska utarbeta en sådan plan som avses i 10 § inom två år efter lagens ikraftträdande.

Kommunen ska ordna med de tjänster som avses i 11 och 13 § inom ett år efter lagens ikraftträdande. Till dess ska 8 § i den veterinärvårdslag som upphävs tillämpas på de veterinärtjänster som kommunen tillhandahåller.

För tillsynsuppgifter som utförs av kommunalveterinären från och med den 1 november 2009 betalas ersättningen enligt 23 § till kommunen. För tillsynsuppgifter som utförts före detta datum har kommunalveterinären rätt att få arvode och ersättning enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.