7 kap.
Lönesubvention
1 §
Lönesubvention
Lönesubvention är ett stöd som är
avsett för att främja sysselsättningen
av arbetslösa arbetssökande och som arbets- och
näringsbyrån kan bevilja arbetsgivare för
lönekostnader. Syftet med lönesubventionerat arbete är
att förbättra arbetslösa arbetssökandes
yrkeskompetens och främja deras sysselsättning
på den öppna arbetsmarknaden.
2 §
Allmänna förutsättningar för
beviljande av lönesubvention
För att lönesubvention ska beviljas krävs
det att arbets- och näringsbyrån bedömer
att produktiviteten hos den som anställs med subvention till
följd av brister i yrkeskompetensen är nedsatt
i de arbetsuppgifter som erbjuds. Lönesubvention kan dock
beviljas även om den som anställs med subventionen
inte har brister i yrkeskompetensen, i det fall att han eller hon
har fyllt 60 år och varit arbetslös utan avbrott
i minst 12 månader omedelbart före beviljandet
av lönesubventionen. För att lönesubvention
ska beviljas på basis av en skada eller sjukdom krävs
det att arbets- och näringsbyrån bedömer
att skadan eller sjukdomen väsentligt och permanent eller varaktigt
minskar den arbetslösa arbetssökandes produktivitet
i de arbetsuppgifter som erbjuds.
När arbets- och näringsbyrån beviljar
lönesubvention kan den ställa behövliga
villkor för att få subventionen med avseende på den
som anställs med subventionen och syftet med subventionen.
3 §
Förutsättningar som gäller arbetsgivare
i fråga om lönesubvention
Lönesubvention kan beviljas kommuner, samkommuner,
sammanslutningar och andra arbetsgivare, dock inte statliga ämbetsverk
eller inrättningar.
Om arbetsgivaren har sagt upp eller permitterat arbetstagare
av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker eller om arbetsgivaren
har deltidsanställda, kan lönesubvention beviljas, om
arbetsgivaren har fullgjort sin skyldighet att erbjuda uppsagda,
permitterade eller deltidsanställda arbetstagare arbete
på det sätt som föreskrivs i arbetsavtalslagen
eller lagen om sjöarbetsavtal före inlämnandet
av ansökan om lönesubvention, eller om arbetsgivaren
av någon annan anledning inte har skyldighet att erbjuda
arbete. För att lönesubvention ska beviljas en
arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet förutsätts
dessutom, med avvikelse från den återanställningstid
på nio månader som föreskrivs i 6 kap.
6 § 1 mom. i arbetsavtalslagen eller i 7 kap.
9 § i lagen om sjöarbetsavtal, att arbetsgivaren
har erbjudit arbetet åt sådana arbetstagare som
arbetsgivaren sagt upp av produktionsorsaker eller av ekonomiska
orsaker och vars uppsägningstid har gått ut under
de 12 månader som föregår ansökan
om lönesubvention.
Lönesubvention beviljas inte, om
1) den anställning som subventionen avser
leder till eller skulle kunna leda till att andra anställda
hos arbetsgivaren sägs upp, permitteras eller blir anställda
på deltid,
2) subventionen snedvrider konkurrensen mellan andra
aktörer som erbjuder samma produkter eller tjänster,
3) arbetsgivaren på ett väsentligt
sätt har försummat sin skyldighet att betala skatter
eller lagstadgade avgifter, om inte arbets- och näringsbyrån
av särskilda skäl som har samband med den som
anställs med lönesubventionen anser det vara ändamålsenligt
att bevilja subventionen,
4) en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet är
ett företag i svårigheter enligt artikel 2.18
i den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt
stöd eller en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet är
föremål för oreglerade återbetalningskrav
enligt artikel 1.4 a i den förordningen till följd
av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar
ett stöd olagligt och oförenligt med den inre
marknaden.
4 §
Förutsättningar som gäller anställningsförhållandet
i fråga om lönesubvention
Lönesubvention kan beviljas om arbetsgivaren förbinder
sig att betala lön minst enligt det kollektivavtal som
tillämpas på anställningsförhållandet,
eller, om det inte finns något tillämpligt kollektivavtal,
sedvanlig och skälig lön för arbetet
i fråga. Lönesubvention kan dock inte beviljas,
om lönen enbart ska bestämmas utifrån arbetsresultatet.
Lönesubvention beviljas inte om det anställningsförhållande
som subventionen är avsett för har börjat
innan beslut om beviljande av subvention har fattats.
Lönesubvention kan beviljas trots att anställningsförhållandet
har börjat, om det är fråga om beviljande
av en ny period med lönesubvention och den nya perioden
börjar omedelbart efter det att den föregående
subventionsperioden gått ut. Ansökan om fortsatt
subvention ska lämnas in till arbets- och näringsbyrån
innan den föregående subventionsperioden har gått
ut.
5 §
Överföring av den som anställts med
subventionen
Arbetsgivaren får med samtycke av den som anställts
med subventionen överföra honom eller henne till
uppgifter hos någon annan arbetsgivare (användarföretag). Överföringen
förutsätter att användarföretaget
uppfyller de villkor som anges i 3 § 2 mom. och 3 § 3
mom. 1 punkten. Innan överföringen sker ska den
som får lönesubventionen meddela arbets- och näringsbyrån
om överföringen. Till meddelandet ska det fogas
en försäkran av användarföretaget
om att de villkor som anges i 3 § 2 mom. och 3 § 3 mom.
1 punkten uppfylls.
Närmare bestämmelser om förutsättningar
för överföring av den som anställts
med subvention får utfärdas genom förordning
av statsrådet.
6 §
Beviljande av lönesubvention till arbetsgivare som
bedriver näringsverksamhet
Arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet
beviljas lönesubvention i form av stöd enligt den
allmänna gruppundantagsförordningen om statligt
stöd, när den som anställs med subventionen
1) har en skada eller sjukdom som väsentligt och
permanent eller varaktigt minskar produktiviteten i de arbetsuppgifter
som erbjuds,
2) inte har varit i anställningsförhållande
som gällt tills vidare under de senaste sex månaderna omedelbart
före beviljandet av lönesubventionen,
3) saknar yrkesutbildning,
4) har fyllt 50 år,
5) är under 25 år, eller
6) är berättigad till en integrationsplan
enligt lagen om främjande av integration.
För anställning av andra än i 1 mom.
avsedda arbetslösa arbetssökande beviljas lönesubventionen
i form av de minimis-stöd till arbetsgivare som bedriver
näringsverksamhet. Trots det som föreskrivs i
1 mom. 2—4 och 6 punkten, beviljas dessutom lönesubvention
i form av de minimis-stöd, om den som anställs
med subventionen har fyllt 60 år och varit arbetslös
utan avbrott i minst 12 månader omedelbart före
beviljandet av lönesubventionen. För läroavtalsutbildning
beviljas lönesubventionen i form av de minimis-stöd.
7 §
Lönekostnader som täcks med lönesubvention
Med lönekostnader som täcks med lönesubvention
avses lön som betalas till en arbetstagare före
innehållning av den försäkrades lagstadgade
avgifter och skatter och dessutom arbetsgivarens lagstadgade socialskyddsavgift
och arbetspensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings-
och arbetslöshetsförsäkringspremie och den
obligatoriska grupplivförsäkringspremien.
Till lönekostnaderna räknas inte
1) semesterersättning eller motsvarande ersättning
som betalas till den som anställts med subventionen,
2) lönen för den tid arbetsgivaren
med stöd av 7 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen
(1224/2004) har rätt att få dagpenningsförmåner
eller med stöd av 26 § i lagen om olycksfallsförsäkring
har rätt att få dagpenning eller ersättning,
för lönekostnaderna för den som anställts
med subventionen,
3) den del av lönen som bestäms utifrån
resultatet av det arbete som den som anställts med subventionen
utför.
8 §
Lönesubventionens belopp och maximitid
Av de i 7 § avsedda lönekostnader
som den som anställs med subventionen föranleder
för arbetsgivaren utgör lönesubventionens
belopp
1) 30 procent under högst 6 månader,
om den som anställs med subventionen har varit arbetslös
kortare tid än 12 månader omedelbart före beviljandet
av lönesubventionen,
2) 40 procent under högst 12 månader,
om den som anställs med subventionen har varit arbetslös
i minst 12 månader under de senaste 14 månaderna
omedelbart före beviljandet av lönesubventionen,
3) 50 procent under högst 12 månader,
och därefter 30 procent under högst 12 månader,
om den som anställs med subventionen har varit arbetslös
i minst 24 månader under de senaste 28 månaderna
omedelbart före beviljandet av lönesubventionen;
om lönesubventionen beviljas i form av stöd enligt
den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt
stöd till en arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet
krävs det dessutom att den som anställs med subventionen
inte har haft ett anställningsförhållande som
gällt tills vidare under de senaste 24 månaderna
omedelbart före beviljandet av lönesubventionen,
4) 50 procent under hela anställningsförhållandet,
dock högst 24 månader i sänder, om den som
anställs med subventionen har en skada eller sjukdom som
väsentligt och permanent eller varaktigt minskar produktiviteten
i de arbetsuppgifter som erbjuds.
Om lönesubventionen beviljas i fler än en
period, bestäms lönesubventionens belopp och maximitid
enligt tidpunkten för beviljade av den första
subventionsperioden tills maximitiden för lönesubvention
börjar räknas om från början.
9 §
Lönesubventionens belopp och maximitid i vissa fall
I fråga om en förening eller en stiftelse
som anställer en i 8 § 1 mom. 3 punkten avsedd
arbetslös arbetssökande i uppgifter som inte betraktas
som näringsverksamhet, är lönesubventionens
belopp under de första 12 månaderna 100 procent
av de lönekostnader för den som anställts
med subventionen som motsvarar högst 65 procents arbetstid
av den ordinarie maximiarbetstiden i branschen, dock högst
det maximibelopp som anges i statsbudgeten.
En kommun har rätt att som lönesubvention
få 50 procent av lönekostnaderna för
den som anställts med subventionen, när kommunen
sysselsätter en arbetslös arbetssökande
på grundval av sysselsättningsskyldigheten enligt
11 kap. 1 §.
Oberoende av det som i 8 § 1 mom. föreskrivs om
maximitiden för lönesubvention, kan lönesubvention
beviljas
1) för högst 24 månader
i sänder, om den som anställs med subventionen
har fyllt 60 år och varit arbetslös utan avbrott
i minst 12 månader omedelbart före beviljandet
av lönesubventionen,
2) för högst 24 månader
i sänder, om en kommun, samkommun, förening eller
stiftelse med hjälp av subventionen anställer
en person i uppgifter som inte betraktas som näringsverksamhet
för att planera och ordna arbetstillfällen och utbildningsplatser
och annan sysselsättningsfrämjande service för
arbetslösa,
3) för läroavtalsutbildning för
hela utbildningstiden.
I situationer som avses i 3 mom. är lönesubventionens
belopp för tiden efter de första 12 månaderna
30 procent av de lönekostnader som den som anställs
med subventionen föranleder för arbetsgivaren.
Oberoende av det som i 8 § 1 mom. 1 punkten föreskrivs
om maximitiden på sex månader för lönesubvention,
kan lönesubvention beviljas för högst
10 månader för att anställa en person
som är under 30 år.
10 §
Lönesubvention till sociala företag
Om ett socialt företag enligt lagen om sociala företag
(1351/2003) anställer en arbetslös arbetssökande
som avses i 1 § 2 punkten i den lagen, kan lönesubventionen
trots vad som föreskrivs i 8 § 1 mom. 2 punkten
i denna lag höjas så att lönesubventionens
belopp är 50 procent av de lönekostnader
som den som anställs med subventionen föranleder
för arbetsgivaren, dock högst 1 300 euro
i månaden.
Om den som anställs med subventionen har en skada eller
sjukdom som väsentligt och permanent eller varaktigt minskar
produktiviteten i de arbetsuppgifter som erbjuds, kan lönesubvention
med avvikelse från 8 § 1 mom. 4 punkten beviljas
för högst för 36 månader i sänder.
Med avvikelse från det som i 8 § 1 mom. 3 punkten
föreskrivs om lönesubventionens belopp, kan sociala
företag för högst 24 månader beviljas
lönesubvention som utgör 50 procent av de lönekostnader
som den som anställs med subventionen föranleder
för arbetsgivaren, om den som anställs är
en sådan person som avses i 1 § 3 punkten
i lagen om sociala företag.
11 §
Tillfälligt avbrott
Om utförandet av det lönesubventionerade arbetet
och lönebetalningen avbryts för minst en månad,
avbryts utbetalningen av lönesubventionen. Tiden för
avbrottet räknas inte in i den maximitid för
subventionen som föreskrivs i 8 och 9 §.
12 §
Förnyad beräkning av maximitiden
Efter det att en person har varit anställd med stöd
av lönesubvention hos en eller flera arbetsgivare under
den föreskrivna maximitiden, kan lönesubvention
inte beviljas förrän personen har varit arbetslös
arbetssökande i minst 10 månader under de 12 månader
som föregår beviljandet av lönesubventionen.
Maximitiden börjar dock alltid räknas om från
början, när det har gått 24 månader
från det att den sista perioden med lönesubvention
gått ut.
Sådan arbetslöshet under 10 månader
som avses i 1 mom. krävs inte, om det är fråga
om beviljade av lönesubvention i de fall som avses i 8 § 1
mom. 4 punkten eller 9 § 3 mom. 1 eller 3 punkten.
13 §
Hur annat stöd påverkar utbetalningen av lönesubvention
Lönesubventionen kan tillsammans med andra stöd
som beviljats för lönekostnader och utbildningsersättning
som betalas på grundval av läroavtal vara högst
lika stor som arbetsgivarens lönekostnader för
den som anställts med subventionen.
I fråga om maximibeloppet för lönesubvention
som betalas till arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet
tillämpas vad som i den allmänna gruppundantagsförordningen
om statligt stöd föreskrivs om kumulering av stöd.
Om lönesubventionen tillsammans med andra stöd
som beviljats för lönekostnaderna överstiger
det maximibelopp som avses i 1 eller 2 mom., dras
den del som överstiger maximibeloppet av från
subventionen.
14 §
Hinder för utbetalning av lönesubvention
Lönesubvention betalas inte, om
1) den som får subventionen inte följer
de villkor som ställs i beslutet om lönesubvention,
2) det efter beviljandet av lönesubvention framgår
att förutsättningarna enligt 3 § som
gäller arbetsgivaren, förutsättningarna
enligt 4 § som gäller anställningsförhållandet
eller förutsättningarna enligt 5 § som
gäller överföring av den som anställts
med subventionen inte uppfylls,
3) lönesubvention har beviljats felaktigt,
till ett för stort belopp eller utan grund.
15 §
Anslag som anvisas statliga ämbetsverk eller inrättningar
Arbets- och näringsbyrån kan anvisa statliga ämbetsverk
eller inrättningar anslag för lönekostnader
som föranleds av att arbetslösa arbetssökande
anställs. På användningen av anslagen tillämpas
vad som i 1 och 2 §, 3 § 2 mom. och 3 mom.
1—3 punkten, 4, 5, 7, 11 och 12 §, 13 § 1 mom.
och 14 § föreskrivs om lönesubvention. Dessutom
tillämpas på användningen av anslagen
vad som i 8 § och 9 § 3 mom. föreskrivs
om maximitiden för lönesubvention. Av anslagen kan
betalas lönekostnaderna för en arbetstagare i sin
helhet, dock högst det maximibelopp som anges i statsbudgeten.