1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på rättsgenetiska
faderskapsundersökningar.
Med rättsgenetisk faderskapsundersökning (undersökning)
avses sådan undersökning av människans
gener, annat ärftligt DNA eller genprodukter som görs
för fastställande eller upphävande av
faderskap.
2 §
Initiativ till undersökning
I samband med ett mål om fastställande eller upphävande
av faderskap som domstolen behandlar kan den förordna om
undersökning, om en part kräver det eller om domstolen
i övrigt anser det nödvändigt för
att saken skall kunna utredas. Barnatillsyningsmannen kan beställa
en undersökning, om villkoren i 11 § i lagen om
faderskap (700/1975) är uppfyllda.
3 §
Undersökningsmyndigheter
Undersökningarna utförs av Folkhälsoinstitutet
eller institutionen för rättsmedicin vid Helsingfors
universitet (undersökningsmyndighet).
4 §
Undersökning som gäller barnet, modern och män
Domstolen kan bestämma att en undersökning
skall gälla barnet, modern och den man som är
part i målet. I ett mål som gäller upphävande av
faderskap kan domstolen också bestämma att en
undersökning skall utföras beträffande
någon annan man, om det utifrån de omständigheter som
kommit fram i målet finns skäl att anta att denne är
far till barnet.
5 §
Undersökning som gäller försvunna
eller avlidna personer
Om det inte går att få kännedom om
var en i 4 § avsedd person som skall undersökas
befinner sig, kan domstolen bestämma att undersökningen
skall göras med hjälp av ett existerande vävnadsprov
som tidigare har tagits av honom eller henne eller att man i undersökningen
använder uppgifter om personen från en tidigare undersökning.
Om den man eller moder som skall undersökas har avlidit
men ännu inte har begravts eller kremerats, kan domstolen
bestämma att undersökningen skall göras
med hjälp av ett vävnadsprov av den avlidne. Om
den avlidne är försvunnen eller inte har kunnat
identifieras tillförlitligt eller om den avlidne har begravts
eller kremerats, kan domstolen ge ett sådant förordnande som
avses i 1 mom.
Domstolen får dock inte med stöd av 1 och 2 mom.
förordna om undersökning beträffande modern
förrän det har visat sig att man genom att undersöka
barnet och mannen inte får tillräcklig utredning
för att avgöra faderskapsfrågan.
6 §
Undersökning som gäller mannens föräldrar
Domstolen kan bestämma att en undersökning
skall utföras beträffande mannens båda
föräldrar, om de samtycker till det och om mannen har
försvunnit eller avlidit och en undersökning inte
kan göras på det sätt som sägs
i 5 § 1 eller 2 mom.
Om mannens far eller mor har försvunnit eller avlidit
tillämpas 5 § 1 och 2 mom., om det inte
finns skäl att anta att den försvunna eller avlidna
föräldern inte skulle ha samtyckt till undersökningen.
7 §
Undersökning som gäller andra släktingar
till mannen
Om det inte kan förordnas att en undersökning
skall utföras på det sätt som anges i
4—6 §, kan domstolen bestämma att undersökningen skall
gälla den ena av mannens föräldrar eller
någon annan av hans släktingar med dennes samtycke.
8 §
Undersökning som gäller släktingar
till modern
Bestämmelserna i 6 och 7 § om undersökning av
mannens släktingar tillämpas på moderns släktingar,
om man inte genom undersökningar som gäller barnet
och mannen eller deras släktingar får tillräcklig
utredning för att avgöra faderskapsfrågan.
9 §
Att ge och återta samtycke
Intressebevakaren eller någon annan laglig företrädare
för den som skall undersökas kan ge sitt samtycke
till undersökningen, om den som skall undersökas
inte kan förstå sakens betydelse på grund
av ålder, psykisk störning, utvecklingsstörning
eller något annat liknande skäl och det inte finns
skäl att anta att denne inte skulle ge sitt samtycke till
en undersökning, om han eller hon skulle förstå sakens
betydelse.
Den som skall undersökas eller, i sådana fall som
avses i 1 mom., dennes intressebevakare eller någon
annan laglig företrädare kan återta sitt samtycke
tills resultatet av undersökningen tillställts
domstolen.
10 §
Hörande
Innan domstolen utfärdar ett förordnande om undersökning
enligt 4 eller 6—8 § skall den ge parterna i ett
mål som gäller fastställande eller upphävande
av faderskap och den som skall undersökas tillfälle
att bli hörda.
Om undersökningen görs enligt 5 § med
hjälp av ett vävnadsprov skall domstolen innan
den förordnar om en undersökning ge maken eller makan
eller den efterlevande maken eller makan samt arvingarna till den
person som provet tagits av eller avses att tas av tillfälle
att bli hörda. Om en intressebevakare förordnats
för en försvunnen person skall även intressebevakaren
ges tillfälle att bli hörd.
11 §
Förordnande om undersökning
Innan domstolen förordnar att en undersökning
enligt 6—8 § skall utföras skall den
av undersökningsmyndigheten begära ett skriftligt
utlåtande om en undersökning främjar
utredningen av ärendet och om det i samband med undersökningen
kan komma fram omständigheter som gäller den undersöktes
egen eller hans eller hennes barns härkomst. Utlåtandet
skall delges den som skall undersökas eller i sådana
fall som avses i 9 § 1 mom. dennes intressebevakare
eller lagliga företrädare.
När domstolen förordnar om undersökning beträffande
en levande person, skall domstolen vid vite ålägga
den som skall undersökas att inom en viss tid uppvisa ett
intyg på att det prov som behövs har tagits. Om
förordnandet gäller ett barn under 15 år,
skall vitet föreläggas barnets lagliga företrädare.
Vite får inte föreläggas den av vilken
prov kan tas enbart med hans eller hennes samtycke.
Intyg om att prov har tagits ges av den läkare som
ansvarar för provtagningen.
12 §
Underlåtenhet att iaktta ett förordnande om
undersökning
Om den som har förelagts vite enligt 11 § 2 mom.
utan laga skäl har låtit bli att iaktta domstolens
förordnande om undersökning, kan domstolen döma
ut vitet och, om ett prov fortfarande behövs för
utredningen av saken, förelägga ett nytt högre
vite.
Om det är sannolikt att den som skall undersökas
eller dennes lagliga företrädare trots ett vite
inte kommer att iaktta det förordnande som avses i 11 § 2 mom.,
kan domstolen i stället för att förelägga
vite bestämma att den som skall undersökas skall
hämtas till provtagningen och att provet får tas
mot hans eller hennes eller den lagliga företrädarens
vilja.
När domstolen har utfärdat ett förordnande enligt
2 mom. skall polisen ge den handräckning som behövs
för att hämta den berörde till provtagning
och för provtagningen.
13 §
Provtagning
Av levande personer tas blodprov. Om tagande av blodprov kan
medföra olägenhet eller fara för den
undersöktes hälsa eller om det finns något
annat vägande skäl, kan provet tas från
munnens slemhinna.
I fråga om avlidna tas provet från sådan
vävnad som finns att tillgå.
Provet tas av en legitimerad läkare eller en läkare
med tillstånd, eller under läkarens direkta uppsikt
av någon annan yrkesutbildad person inom hälso-
och sjukvården. Innan provet tas skall läkaren
konstatera identiteten i fråga om den som skall undersökas.
14 §
Ny provtagning
Om undersökningen inte kan göras med hjälp av
ett prov som tagits enligt 13 § eller om undersökningsresultatet
måste bekräftas eller kompletteras innan utlåtande
ges, skall undersökningsmyndigheten utan dröjsmål
underrätta den domstol som utfärdat förordnandet
om undersökning eller den barnatillsyningsman som beställt
undersökningen om behovet av ett nytt prov. Om domstolen
utfärdar ett nytt förordnande om undersökning
skall den sätta ut en tid inom vilken den undersökte
skall visa att ett nytt prov har tagits. Förordnanden om
undersökning utfärdas och nya prov tas i enlighet
med 11 § 2 och 3 mom. samt 12 och 13 §.
15 §
Förstöring av prov
Undersökningsmyndigheten skall förstöra prov
som tagits enligt 13 eller 14 § när två år
har gått från det undersökningen gjordes.
16 §
Provtagning för en framtida undersökning
På begäran får en legitimerad läkare
eller en läkare med tillstånd, eller under läkarens
direkta uppsikt någon annan yrkesutbildad person inom hälso-
och sjukvården, utan samtycke av den efterlevande maken
eller makan och arvingarna ta ett prov av en avliden person för
en eventuell undersökning, om den som framställer
begäran visar att provtagning kan behövas för
fastställande eller upphävande av faderskap. Rätt
att framställa begäran har den som enligt lagen
om faderskap har rätt att föra talan om fastställande
eller upphävande av faderskap.
Ett prov som avses i 1 mom. får förstöras
när två år har gått från
det att provet togs, om inte det sjukhus, den verksamhetsenhet inom
hälso- och sjukvården, den universitetsinstitution
eller den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården
som har hand om provet har underrättats om att ett mål
som gäller fastställande eller upphävande
av faderskap har inletts. Ett prov som har tagits på detta
sätt får inte undersökas utan samtycke
av den avlidnes efterlevande make eller maka och arvingarna eller
utan förordnande av domstol.
17 §
Förbud mot att förstöra prov
Domstolen kan vid vite förbjuda ett sjukhus, en verksamhetsenhet
inom hälso- och sjukvården, en universitetsinstitution
eller en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården
att förstöra andra prov än de som tagits
med stöd av denna lag av en person som avses i 5—8
eller 16 §. Ett sådant förbud
kan meddelas på ansökan, om sökanden
visar att provet kan behövas för bevisningen i
ett sådant mål angående fastställande
eller upphävande av faderskap där sökanden är
part eller som sökanden har för avsikt att inleda.
Ansökan skall omedelbart delges den som förbudet
avses gälla. Därefter gäller förbudet
temporärt tills domstolen har avgjort ansökningsärendet.
Det förbud som domstolen meddelat gäller tills
frågan om fastställande eller upphävande
av faderskap har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom.
Förbudet skall meddelas för viss tid, dock
för högst två år. Av särskilda
skäl kan domstolen under den tid förbudet gäller
på ansökan förlänga det med
högst två år.
Har någon rättegång om fastställande
eller upphävande av faderskap inte inletts, tillämpas på anhängiggörande
och behandling av ärenden som gäller förbud
enligt denna paragraf 8 kap. i rättegångsbalken.
Ansökan behandlas vid den domstol som skulle vara behörig
att behandla den talan om fastställande eller upphävande
av faderskap som ansökan gäller.
18 §
Tillämpning av vissa bestämmelser i rättegångsbalken
Vite enligt denna lag föreläggs till ett visst
belopp med beaktande av betalningsförmågan hos den
som saken gäller. Vitet kan av särskilda skäl dömas
ut till ett lägre belopp än vad som förelagts.
När domstolen har bestämt att någon
som skall undersökas skall hämtas till provtagning, tillämpas
12 kap. 32 § i rättegångsbalken på betalning
och ersättning för kostnaderna för hämtningen.
Besvär över avgöranden som tingsrätten meddelat
med stöd av denna lag under en rättegång
får anföras särskilt i enlighet med 25
kap. i rättegångsbalken. Besvären skall
behandlas i brådskande ordning.
19 §
Förskottsbetalning av kostnader för resor
och uppehälle
När domstolen bestämt om provtagning av någon
annan än en part i ett ärende som gäller
fastställande eller upphävande av faderskap, har denne
rätt att på begäran få ersättning
av statsmedel för de kostnader för resor och uppehälle som är
nödvändiga för provtagningen. Domstolen
kan förordna att ersättningen skall betalas i förskott
om den som skall undersökas begär detta.
Om den som har fått förskott utan laga hinder underlåtit
att fullgöra den uppgift för vilken förskottet
har betalats, skall domstolen bestämma att förskottet
skall krävas tillbaka. Innan domstolen beslutar om återkrav
skall den ge den som har fått förskott tillfälle
att bli hörd.
På förskottsbetalning med statsmedel av kostnader
som avses i 1 mom. gäller i tillämpliga delar
vad som föreskrivs i lagen om bestridande av bevisningskostnader
med statens medel (666/1972) och i den förordning
som utfärdats med stöd av den.
20 §
Betalning av kostnader
Av statsmedel betalas ersättning
1) för provtagning enligt 13 och 14 § samt
för givande av intyg enligt 11 § 3 mom.,
2) för undersökning som förordnats
av domstolen eller som beställts av barnatillsyningsmannen
samt för utlåtande därom,
3) för utlåtande enligt 11 § 1 mom.
21 §
Ersättning för kostnader som betalats
Staten svarar för kostnaderna enligt 19 och 20 §.
Domstolen kan likväl ålägga en part att
ersätta de kostnader som betalats med statsmedel eller
en del av dem, om rättegången uppenbart har varit
obefogad eller om den undersökning som utförts
eller det utlåtande som inhämtats inte har haft
någon betydelse för utredningen av målet
och det med hänsyn till omständigheterna kan anses
skäligt att kostnaderna skall ersättas.
22 §
Ersättning för ekonomisk förlust
Om domstolen har bestämt att en undersökning
skall gälla en sådan man eller en sådan
släkting till en man eller till modern som inte är
part i rättegången, gäller i fråga
om ersättning till den undersökte för
ekonomisk förlust i tillämpliga delar vad som
i 17 kap. 40 § i rättegångsbalken föreskrivs
om ersättning till vittnen.
23 §
Undersökningsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda
uppgifter
En undersökningsmyndighet har utan hinder av sekretessbestämmelserna
rätt att av en annan undersökningsmyndighet få besked
om den andra undersökningsmyndigheten har utfört
en undersökning som gäller den som skall undersökas samt
upplysningar om resultaten av och utlåtandet om undersökningen,
om detta är nödvändigt för att
utföra undersökningen på behörigt
sätt.
24 §
Närmare bestämmelser
Genom förordning av statsrådet
kan närmare bestämmelser utfärdas om
1) provtagning samt om hur prov skall behandlas och
skickas,
2) hur undersökningar skall utföras
och vilka uppgifter som skall ingå i det utlåtande
som ges med anledning av undersökningen,
3) vilka uppgifter som skall ingå i utlåtanden som
avses i 11 § 1 mom.,
4) förfarandet när utlåtanden
som avses i 2 och 3 punkten skickas,
5) samarbetet mellan undersökningsmyndigheterna,
6) den ersättning som betalas för
provtagning, utfärdande av intyg till den som undersökts
och sändande av prov,
7) den ersättning som betalas för
utförande av undersökningar, för utlåtanden
med anledning av undersökningar och för sändande
av sådana utlåtanden samt för utfärdande
och sändande av utlåtanden som avses i 11 § 1
mom.,
8) förfarandet vid fakturering av ersättningar som
avses i 6 och 7 punkten samt om vilka uppgifter räkningarna
skall innehålla,
9) de blanketter som används i verksamheten,
10) övrig verkställighet av lagen.
25 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20 .
Genom denna lag upphävs lagen av den 5 september 1975
om vissa blodundersökningar och andra undersökningar
rörande ärftliga egenskaper (702/1975).
Åtgärder som verkställigheten av
lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.