10 kap.
Om forum i tvistemål
Allmänt forum
1 §
Ett yrkande mot en fysisk person prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets personen i fråga har sitt hemvist eller
sin vanliga vistelseort.
2 §
Ett yrkande mot ett bolag, en förening, en stiftelse
eller någon annan privaträttslig juridisk person
eller mot någon annan offentligrättslig juridisk
person än staten eller en kommun prövas av den
tingsrätt inom vars domkrets den juridiska personen har
sitt hemvist eller sin huvudsakliga förvaltning.
Ett yrkande mot staten prövas av den tingsrätt inom
vars domkrets den statliga myndighet som för statens talan
finns.
Ett yrkande mot en kommun prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets kommunen finns.
Alternativa forum
3 §
Ett ärende som gäller verksamheten vid en
juridisk persons filial, avdelning, representation eller något
annat motsvarande verksamhetsställe eller en enskild näringsidkares
verksamhetsställe och där den juridiska personen
eller näringsidkaren är svarande kan även
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets verksamhetsstället finns.
4 §
Ett yrkande mot staten kan även prövas av
den tingsrätt inom vars domkrets käranden har
sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
5 §
Ett yrkande som en konsument med stöd av konsumentskyddslagstiftningen
framställer mot en näringsidkare kan även
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets konsumenten
har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
6 §
Ett ärende som gäller arbetsavtal kan även prövas
av den tingsrätt inom vars domkrets arbetet normalt utförs.
Om arbetet normalt inte utförs inom en och samma domkrets,
kan en arbetstagares yrkande mot arbetsgivaren även prövas
av den tingsrätt inom vars domkrets den arbetsgivare som
anställde arbetstagaren har sitt verksamhetsställe.
7 §
Ett ärende som gäller annat skadestånd än
ett sådant som grundar sig på avtalsförhållande
kan även prövas av den tingsrätt inom
vars domkrets den skadevållande handlingen företogs
eller den försummade handlingen borde ha företagits
eller skadan uppkom.
Ett i 1 mom. avsett ärende kan även
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den
som yrkar på ersättning har sitt hemvist eller
sin vanliga vistelseort, om yrkandet grundar sig på
1) trafikförsäkringslagen (297/1959),
2) patientskadelagen (585/1986),
3) produktansvarslagen (694/1990),
4) lagen om miljöskadeförsäkring
(81/1998),
5) lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999).
8 §
Ett ärende som gäller fast egendom kan även prövas
av den tingsrätt inom vars domkrets egendomen finns.
Med ett ärende som gäller fast
egendom avses ett ärende som gäller
1) äganderätten till fast egendom,
2) panträtt i fast egendom, indrivning av en fordran
så att betalning enbart eller vid sidan av ett personligt
fordringsanspråk söks ur fast egendom som är
intecknad eller annars utgör pant för fordran,
eller rätten till inkomst och förmåner
av fast egendom,
3) arrenderätt eller annan hyresrätt eller
besittningsrätt eller annan nyttjanderätt till
fast egendom eller lösgörningsrätt, inlösningsrätt, förköpsrätt
eller någon annan rättighet som gäller
fast egendom,
4) ersättning för skada som orsakats på fast egendom
eller för olovligt nyttjande av fast egendom,
5) ersättning för hävning av ett
köp av fast egendom eller för ett ogiltigt köp,
eller ett yrkande på nedsättning av köpeskillingen
eller på betalning av obetald köpeskilling eller
något annat motsvarande ärende,
6) ett yrkande på betalning av arrende eller hyra,
bolagsvederlag eller något annat vederlag eller någon
annan motsvarande fordran.
9 §
Ett yrkande på underhållsbidrag kan även
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den
som yrkar på eller får underhållsbidrag
har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
10 §
Om en kärande väcker flera käromål
mot samma svarande, kan de alla prövas av den tingsrätt där
svaranden enligt lagen är skyldig att svara på något
av dem, om käromålen väcks samtidigt och
stöder sig på väsentligen samma grund.
Om käromål väcks mot olika svarande,
kan de alla prövas av den tingsrätt där
någon av svarandena enligt lagen är skyldig att
svara, om käromålen väcks samtidigt och
stöder sig på väsentligen samma grund.
Om flera personer genom den dom som meddelas endast tillsammans
kan åläggas de skyldigheter som yrkas i ett käromål,
kan käromålet prövas av den tingsrätt
där någon av dem enligt lagen är skyldig
att svara.
Ett genkäromål som avses i 18 kap. 3 § och
ett käromål som avses i 4 och 5 § i nämnda
kapitel kan prövas av den tingsrätt där
huvudkäromålet är anhängigt,
också om det av skäl som anges i 7 § 2
mom. i nämnda kapitel inte handläggs i samma rättegång
som huvudkäromålet.
Exklusiva forum
11 §
Ett ärende som gäller äktenskapsskillnad, samlevnadens
upphörande, ett äktenskaps giltighet eller annan
avvittring än sådan som förrättas efter
en makes död prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets någondera maken har sitt hemvist eller
sin vanliga vistelseort.
12 §
Ett ärende som gäller fastställande
av faderskap prövas av den tingsrätt inom vars
domkrets modern eller barnet har sitt hemvist eller sin vanliga
vistelseort.
Ett ärende som gäller upphävande
av faderskap prövas av den tingsrätt inom vars
domkrets barnet har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
13 §
Ett ärende som gäller vårdnad om
barn eller umgängesrätt prövas av den
tingsrätt inom vars domkrets barnet har sitt hemvist eller
sin vanliga vistelseort.
14 §
Ett ärende som gäller verkställighet
av ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets barnet eller
sökandens motpart har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort
eller inom vars domkrets någondera av dem uppehåller
sig.
15 §
Ett ärende som gäller förordnande
av en intressebevakare eller skiljande av en intressebevakare från
dennes uppdrag, begränsning av en persons handlingsbehörighet
eller upphävande eller ändring av en begränsning
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den
vars intresse ska bevakas har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
16 §
Ett ärende som gäller fastställande
av adoption prövas av den tingsrätt inom vars
domkrets adoptanten har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.
17 §
Ett ärende som gäller kvarlåtenskap
eller ett dödsbo prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets den avlidne hade sitt hemvist eller sin vanliga
vistelseort.
Med ett ärende som gäller kvarlåtenskap
avses ett ärende som gäller
1) rätten till arv, arvsavsägelse eller någon
annan rättshandling med anknytning till arv,
2) rätten till laglott, utfyllnad av laglott eller rätt
till bidrag eller gottgörelse ur kvarlåtenskap,
3) rätten för en efterlevande make att förfoga över
kvarlåtenskapen eller egendom som hör till kvarlåtenskapen,
avvittring som ska förrättas efter en makes död
eller sådant klander av avvittring som har väckts
efter en makes död,
4) en rätt som grundar sig på testamente eller giltigheten,
klander eller tolkning av testamente,
5) förvaltning av dödsbo, förordnande
eller entledigande av en boutredningsman eller skiftesman, bouppteckning
eller boutredning,
6) arvskifte eller klander av arvskifte.
Med ett ärende som gäller ett dödsbo
avses ett ärende som gäller ett dödsbos
eller en dödsbodelägares eller en testamentstagares
ansvar för den avlidnes eller boets förbindelser
och andra motsvarande angelägenheter.
Subsidiära forum
18 §
Om det inte annars finns någon domstol där ett ärende
kan prövas gäller följande:
1) ett ärende som gäller ett yrkande mot en
fysisk person kan prövas av den tingsrätt inom
vars domkrets svaranden uppehåller sig eller senast hade
sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort,
2) ett ärende som gäller åläggande
för svaranden att betala en penningprestation kan prövas av
den tingsrätt inom vars domkrets svaranden har utmätningsbar
egendom,
3) ett ärende som gäller rätten till
lös egendom kan prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets egendomen finns,
4) ett ärende som gäller äktenskapsskillnad, samlevnadens
upphörande, ett äktenskaps giltighet eller annan
avvittring än sådan som förrättas efter
en makes död prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets någondera maken senast hade sitt hemvist
eller sin vanliga vistelseort,
5) ett ärende som gäller fastställande
eller upphävande av faderskap prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets den man som är svarande har eller senast
hade sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort; ett ärende
som gäller upphävande av faderskap kan dessutom
prövas av den tingsrätt inom vars domkrets modern
har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort,
6) ett ärende som gäller vårdnad
om barn eller umgängesrätt prövas av
den tingsrätt inom vars domkrets barnet senast hade sitt
hemvist eller sin vanliga vistelseort eller, om barnet inte har
haft hemvist eller vanlig vistelseort i Finland, av den tingsrätt
inom vars domkrets någondera föräldern
eller den som föreslagits bli vårdnadshavare har
sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort,
7) ett ärende som gäller verkställighet
av ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt prövas
av den tingsrätt inom vars domkrets sökanden har
sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort,
8) ett ärende som gäller förordnande
av en intressebevakare eller skiljande av en intressebevakare från
dennes uppdrag eller begränsning eller ändring
av en persons handlingsbehörighet prövas av den
tingsrätt inom vars domkrets den vars intresse ska bevakas
uppehåller sig, samt
9) ett ärende som gäller kvarlåtenskap
eller ett dödsbo prövas av den tingsrätt
inom vars domkrets dödsboets egendom eller merparten av egendomen
finns.
Ärenden där behörighetsgrunderna
enligt 1 mom. inte blir tillämpliga prövas
av Helsingfors tingsrätt.
Avtal om behörig domstol
19 §
Parterna har rätt att avtala om att ett tvistemål som
avses i 1—10 § kan eller ska prövas av
någon annan tingsrätt än den som anges
i lagen eller att ett mål inte får prövas
av en viss tingsrätt (avtal om behörig domstol).
Avtalet ska ingås skriftligt och får gälla
en viss tvistefråga eller framtida tvister med anledning
av ett bestämt rättsförhållande.
Rätten för en konsument, en arbetstagare eller
den som yrkar på eller får underhållsbidrag att
få ett ärende prövat av en domstol som
anges i detta kapitel får inte begränsas genom
avtal, utom om avtalet har ingåtts efter tvistens uppkomst.
Avtal om behörig domstol får inte ingås
i ärenden som avses i 11—17 §.
Fortsatt behörighet
20 §
Den domstol där ett ärende inleds fortsätter att
vara behörig även om de omständigheter
som behörigheten grundar sig på förändras
efter inledandet av ärendet.
Prövning av behörigheten och överföring
av ett ärende till en annan domstol
21 §
Om ett ärende som avses i 1—10 § har
inletts vid någon annan tingsrätt än
en sådan som anges i lagen eller i ett avtal om behörig
domstol och om en part gör en invändning om bristande
behörighet hos tingsrätten när parten
första gången för talan i saken, eller
om en part inte avger ett begärt svaromål eller
inte infinner sig till ett sammanträde i tingsrätten
som parten har kallats till direkt, ska tingsrätten avvisa ärendet,
om inte den överför det till en annan tingsrätt
med stöd av 22 §.
Om ett ärende som avses i 11—17 § har
inletts vid någon annan tingsrätt än
en sådan som anges i lagen, ska tingsrätten självmant
avvisa ärendet, om inte den överför det
till en annan tingsrätt med stöd av 22 §.
22 §
Om tingsrätten finner att den inte är behörig att
pröva ett ärende, ska den överföra ärendet
till en tingsrätt som är behörig, med
kärandens eller sökandens samtycke. Ärendet
behöver dock inte överföras, om det inte
utan svårigheter går att få reda på vilken
tingsrätt som är behörig.
Den överförande tingsrättens beslut
och andra åtgärder i samband med ärendet
gäller tills den tingsrätt som ärendet
har överförts till beslutar något annat.
Ett beslut om överföring får inte överklagas.
23 §
Hovrätten får inte i samband med ett överklagande
pröva om den tingsrätt som har prövat
och avgjort huvudsaken var lokalt behörig, om inte en part
har gjort en invändning om bristande behörighet
hos tingsrätten och överklagat avgörandet
i denna fråga.
Högsta domstolen får pröva frågan
om en tingsrätts lokala behörighet endast om hovrätten har
prövat denna fråga och avgörandet i den överklagas.
24 §
Om en högre domstol finner att en lägre domstol
inte varit behörig att pröva ett ärende,
ska den överföra ärendet till en lägre
domstol som är behörig. Ett ärende överförs
dock inte, om alla parter motsätter sig en överföring.
Om flera domstolar genom lagakraftvunna beslut på grund
av bristande behörighet har avvisat ett ärende,
ska högsta domstolen, om den finner att någon
av dessa domstolar är behörig, på ansökan
undanröja det felaktiga beslutet och hänvisa ärendet
till fortsatt handläggning vid domstolen i fråga.
Internationell behörighet
25 §
Finsk domstol är behörig att pröva
ett ärende av internationell natur, om ärendet
har en sådan anknytning till Finland som grundar sig på en omständighet
som avses i 1—4, 6—9, 11—17 eller
19 §, utom om det är klart att ett avgörande av
en finsk domstol inte kan ha någon rättslig betydelse
för parterna.
Finsk domstol är också behörig
att pröva ett ärende som har en sådan
anknytning till Finland som grundar sig på en omständighet
som avses i 5, 10 eller 18 § eller på någon
annan väsentlig omständighet, utom om
1) ett avgörande av en finsk domstol inte skulle ha
någon faktisk rättslig betydelse för
parterna, eller
2) det med hänsyn till ärendets anknytning
till olika stater, den bevisning som ska läggas fram, parternas
kostnader och övriga omständigheter är
klart mer ändamålsenligt att ärendet
prövas av en domstol i någon annan stat.
Finsk domstol är dock behörig trots det som sägs
i 2 mom. 2 punkten, om det förfarande som iakttas eller
den lagstiftning som tillämpas av domstolen i en främmande
stat strider mot grunderna för den finska rättsordningen.
26 §
En finsk domstol ska självmant pröva om den enligt
25 § är behörig att pröva ett ärende
av internationell natur.
Om ett ärende av internationell natur är sådant
att ett giltigt avtal om behörig domstol enligt 19 § 1
eller 2 mom. får ingås i ett motsvarande nationellt ärende,
ska en finsk domstol pröva sin behörighet endast
om en part gör en invändning om bristande behörighet
hos domstolen när parten första gången
för talan i saken, eller om en part inte avger ett begärt
svaromål eller inte infinner sig till ett sammanträde
i tingsrätten som parten har kallats till direkt. Den finska domstolen
ska dock självmant avvisa ärendet, om det är
klart att ett avgörande av en finsk domstol inte kan ha
någon rättslig betydelse för parterna.
Kapitlets subsidiaritet
27 §
Bestämmelserna i detta kapitel ska iakttas, om inte
något annat följer av någon annan lag,
Europeiska gemenskapens lagstiftning eller internationella fördrag
som är bindande för Finland.