1 §

Tillämpningsområde

I denna lag förskrivs om förfarandet vid deklaration, betalning, återbäring och indrivning av skatter och avgifter som Skatteförvaltningen bär upp samt av belopp som den som gör en betalning innehåller. Om något som avviker från denna lag föreskrivs någon annanstans i lag, tilllämpas bestämmelserna i denna lag.

Lagen tillämpas dessutom på källskatt enligt 2 kap. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) samt på försummelseavgift enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) som den uppgiftsskyldige åläggs att betala på grund av en försummelse.

Lagen tillämpas också på påföljder som påförts med anledning av försummelse med betalningen av i 2 och 3 mom. avsedda skatter och avgifter samt belopp som betalaren innehåller eller någon annan i lagen föreskriven skyldighet som gäller dem.

Vad som i denna lag föreskrivs om skatter tilllämpas också på avgifter och belopp som den som gör en betalning innehåller.

Vad som i denna lag föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på avgiftsskyldiga, dem som är skyldiga att bära upp källskatt och förskottsinnehållningsskyldiga.

2 §

Definitioner

3 §

Syftet med och uppgifterna på skattekontot

Skatteförvaltningen upprätthåller ett skattekontosystem som består av skattekonton för enskilda skattskyldiga och som Skatteförvaltningen använder för att övervaka deklarationen och betalningen av skatter. Med hjälp av systemet sammanställer Skatteförvaltningen uppgifter om krediteringar som ska räknas de skatteskyldiga till godo och förpliktelser som de skattskyldiga ska betala, använder krediteringar som betalning för förpliktelser samt underrättar vid behov den skattskyldige om obetalda förpliktelser eller återbär oanvända krediteringar.

På skattekontot registreras dessutom skattekontots referensnummer, den betalningsgräns för återbäringar som den skattskyldige satt och andra behövliga uppgifter i anslutning till den skattskyldiges beskattning, betalningen av skatter och avgifter samt indrivning.

Den skatteskyldige får uppgifter om ställningen på sitt skattekonto med ett skattekontoutdrag som skickas ut från skattekontosystemet. Den skatteskyldige kan se sitt skattekontoutdrag och andra uppgifter om sitt skattekonto via allmänt datanät. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om användningen av allmänt datanät och de uppgifter som kan ses via det.

4 §

Avstämning av skattekontot och utgivande av skattekontoutdrag

Skattekontot avstäms en gång i månaden senast den åttonde dagen efter den allmänna förfallodagen. Den skattskyldige ges ett skattekontoutdrag över avstämningen.

Om det inte funnits några andra kontotransaktioner än sådana som gäller räntor på skattekontot, kan skattekontoutdrag ges mera sällan än en gång i månaden. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om utgivande av kontoutdrag. Kontoutdrag ska dock ges minst en gång per kalenderår senast över den avstämning som görs i december, om det finns krediteringar eller förpliktelser på kontot på avstämningsdagen i december.

Skattekontoutdraget delges på det sätt som föreskrivs i 47 §.

5 §

Uppgifter på skattekontoutdraget

Dessutom registreras på kontoutdraget uppgifter om grunderna för kontotransaktionerna, de uppgifter och beslut som ska registreras enligt vad som föreskrivs nedan samt skattekontots referensnummer och Skatteförvaltningens kontaktuppgifter.

6 §

Uppgifternas offentlighet och behandlingen av personuppgifter

På offentlighet för och utlämning av uppgifterna i skattekontosystemet tillämpas lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På annan behandling av personuppgifter i skattekontosystemet tillämpas vad som föreskrivs i personuppgiftslagen (523/1999) eller någon annanstans i lag.

7 §

Inlämnande av periodskattedeklaration

Uppgifter om periodens skatt ska lämnas i en av Skatteförvaltningen fastställd periodskattedeklaration.

Den deklarationsskyldige ska underteckna periodskattedeklarationen. En periodskattedeklaration som lämnas in på elektronisk väg ska certifieras på det sätt som anges i 18 § i lagen om elektroniska signaturer (14/2003) eller på något annat godtagbart sätt. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om med hjälp av vilka elektroniska förfaranden och certifierings- eller identifieringsmetoder periodskattedeklaration kan lämnas in på elektronisk väg.

Om en felaktig periodskattedeklaration har lämnats in, ska den deklarationsskyldige rätta felet på det sätt som föreskrivs i skattelagen i fråga.

Om ingen periodskattedeklaration har lämnats in eller om deklarationen är uppenbart bristfällig, skickar Skatteförvaltningen den deklarationsskyldige en uppmaning som innehåller en beräkning av det uppskattade skattebeloppet. Om påförande av skatt genom uppskattning när ingen periodskattedeklaration har lämnats in eller en uppenbart bristfällig deklaration har lämnats in föreskrivs i skattelagen i fråga.

8 §

Inlämningsdag för periodskattedeklarationen

Elektroniska periodskattedeklarationer ska lämnas in senast den allmänna förfallodagen i den kalendermånad och andra än elektroniska periodskattedeklarationer senast den sjunde dagen i den kalendermånad då periodens skatt ska deklareras enligt den lag som gäller skatten i fråga. De skattskyldiga vars period är ett kalenderår ska lämna in periodskattedeklaration för mervärdesskatt senast den 28 februari efter perioden.

En elektronisk periodskattedeklaration anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Andra än elektroniska periodskattedeklarationer anses vara inlämnade när de har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

9 §

Förseningsavgift för periodskattedeklaration

Om periodens skatt inte har deklarerats inom föreskriven tid, påför Skatteförvaltningen den deklarationsskyldige en förseningsavgift. En förseningsavgift på grund av försenad deklaration påförs också när deklaration ska lämnas in enligt den lag som gäller skatten i fråga trots att det inte kommer att finnas någon skatt att betala för perioden. Någon förseningsavgift påförs inte om skatteförhöjning påförs för skatten i enlighet med skattelagen i fråga.

Den deklarationsskyldige ska höras innan förseningsavgiften påförs, om det är nödvändigt av särskilda skäl. Beslutet om påförande av förseningsavgift, grunderna för den och förfallodagen registreras på skattekontoutdraget.

Förseningsavgift är inte en avdragsgill utgift i inkomstbeskattningen.

10 §

Förseningsavgiftens belopp

Förseningsavgiften beräknas i enlighet med en årlig räntesats om 20 procent på beloppet av den skatt som deklarerats för sent och som ska betalas, från dagen efter den inlämningsdag för deklarationen som avses i 8 § 1 mom. till tidpunkten för inlämnandet av deklarationen enligt 8 § 2 mom. En förseningsavgift på minst 5 euro påförs för varje skatteslag som deklarerats för sent. Den maximala förseningsavgiften per skatteslag är 15 000 euro, dock högst lika stor som beloppet av den skatt som deklarerats för sent.

Om det inte ska betalas någon skatt för en period, påförs en förseningsavgift på 5 euro för varje skatteslag som deklarerats för sent. I fråga om den deklaration som föreskrivs i 32 § 5 mom. i lagen om förskottsuppbörd påförs förseningsavgift dock endast för förskottsinnehållning.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas på mervärdesskattebelopp som har deklarerats till för högt belopp och som berättigar till återbäring.

Förseningsavgiften rättas, om det skattebelopp som avses i 1 mom. minskar till följd av en rättelsedeklaration till en periodskattedeklaration, överklagande eller någon annan motsvarande orsak. Rättelsebeslutet registreras på skattekontoutdraget.

11 §

När en förpliktelse förfaller till betalning

Förpliktelser som grundar sig på en periodskattedeklaration förfaller till betalning på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad då periodens skatt ska betalas enligt den lag som gäller skatten i fråga. För skattskyldiga vars period är ett kalenderår förfaller den mervärdesskatteförpliktelse som grundar sig på periodskattedeklarationen till betalning den 28 februari efter perioden.

De förpliktelser som Skatteförvaltningen debiterat förfaller till betalning på den allmänna förfallodag som bestämts i samband med debiteringen. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs närmare om bestämmande av förfallodagen.

En förpliktelse som grundar sig på en rättelsedeklaration till periodskattedeklarationen förfaller till betalning den dag då rättelsedeklarationen lämnas in.

En förpliktelse som föranletts av att ett fel på skattekontot rättats med stöd av 37 § i denna lag förfaller till betalning när felet har rättats.

12 §

Betalning

Förpliktelser betalas till ett penninginstitut eller något annat betalningsställe som finansministeriet bestämmer. En förpliktelse anses vara betald vid den tidpunkt som avses i 9 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005).

Beträffande kostnaderna för betalningen iakttas vad som bestäms i 7 § i lagen om skatteuppbörd. I fråga om betalningsrörelse, bokföring och överföring av de influtna medlen från penninginstitut och andra betalningsställen till Skatteförvaltningen iakttas vad som bestäms i 3, 5 och 12—14 § i lagen om skatteuppbörd.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen.

13 §

Oidentifierad betalning

En betalning som på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte har kunnat hänföras till något skattekonto eller återbäras till betalaren, intäktsförs till staten. Om nödvändiga uppgifter fås senare, hänförs betalningen till ett skattekonto eller återbärs till betalaren, om denne saknar skattekonto.

14 §

Kvarhållande av krediteringar på skattekontot

Utan hinder av vad som nedan föreskrivs om återbäring av krediteringar kan krediteringar på den skattskyldiges begäran hållas kvar på skattekontot för betalning av förpliktelser som förfaller till betalning senare. När förpliktelserna förfaller till betalning använder Skatteförvaltningen de krediteringar som hållits kvar på kontot som betalning för dem.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om kvarhållandet av krediteringar på skattekontot, tidsbegränsningar och begränsningar i euro i anslutning till kvarhållandet samt om förfarandet i övrigt.

15 §

Godkännande och bokföring av krediteringar och förpliktelser

De krediteringar och förpliktelser som ska bokföras som kontotransaktioner på skattekontot godkänns i enlighet med lagen om skatteuppbörd, lagen om beskattningsförfarande eller lagen om statsbudgeten (423/1988) samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem.

Registreringarna görs för varje dag i kronologisk ordning så att sambandet med grunden för kontotransaktionen kan verifieras utan svårighet.

En förpliktelse bokförs för förfallodagen eller, om periodskattedeklarationen har lämnats in efter förfallodagen, för den dag då deklarationen lämnades in. Avförandet av en obetald förpliktelse från skattekontot bokförs för den dag då förpliktelsen avförs från skattekontot för indrivningsåtgärder. En obetald förpliktelse som ska avföras från skattekontot på grund av förordnande om avbrott i verkställigheten bokförs för den dag då beslutet om förordnande om avbrott har fattats. Dröjsmålsränta bokförs för den dag då räntan betalas eller för den dag då den förpliktelse som ligger till grund för räntan avförs från skattekontot.

En kreditering bokförs för den valuteringsdag som avses i 16 §. Avförandet av en kreditering från skattekontot bokförs för den dag då krediteringen överförs för att återbäras till den skattskyldige eller för att användas för skattekvittning.

16 §

Krediteringens valuteringsdag

17 §

Användning av krediteringar som betalning för förpliktelser

En kreditering används den dag den bokförs som betalning för förpliktelser som är bokförda på skattekontot. För förpliktelser som bokförs på skattekontot senare används en kreditering som finns på skattekontot som betalning den dag förpliktelsen bokförs.

Om flera olika krediteringar samma dag står till förfogande som betalning för förpliktelser, används krediteringarna i ordning från den äldsta till den senaste enligt den valuteringsdag som avses i 16 §. Om flera olika krediteringar har samma valuteringsdag, används betalningar före andra krediteringar. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om den ordning i vilken krediteringarna används.

18 §

Användning av krediteringar när registreringarna fördröjs

Om en kontotransaktion inte har kunnat bokföras för den dag som avses i 15 § 3 eller 4 mom., ska registreringen göras utan dröjsmål efter det att uppgift har erhållits om grunden för kontotransaktionen.

Krediteringar som under ett registreringsdröjsmål använts som betalning för förpliktelser styrs om som betalning för förpliktelser på skattekontot på det sätt de skulle ha hänförts om registreringsdröjsmålet inte skulle ha förekommit. Räntorna på skattekontot rättas på det sätt som föreskrivs i 35 §.

19 §

Begränsningar i användningen av krediteringar

En kreditering som överförs till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter används inte som betalning för förpliktelser och inte för skattekvittning enligt 27 §.

En kreditering används inte som betalning för en preskriberad förpliktelse och inte, om inte den skattskyldige yrkar det, som betalning för en sådan förpliktelse eller en del av den som är föremål för förordnande om avbrott enligt 12 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Den skattskyldiges konkurs och utmätning av kreditering hindrar inte att en kreditering används som betalning för en förpliktelse.

20 §

Betalningsordning för förpliktelser

Om krediteringarna inte räcker till för att betala alla förpliktelser, betalas förpliktelserna i ordning från den äldsta till den senaste enligt den dag de preskriberas. Förpliktelser som preskriberas samma dag betalas i ordning från den äldsta till den senaste enligt förfallodagarna i 11 §.

I fråga om varje förpliktelse betalas först de skattetillägg och förseningsräntor som beräknats på förpliktelsen.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om betalningsordningen för förpliktelser.

21 §

Obetalda förpliktelser

Skatteförvaltningen registrerar obetalda förpliktelser och dem som ansvarar för förpliktelserna på skattekontoutdraget eller något annat meddelande som skickas till den skatteskyldige.

Obetalda förpliktelser som registrerats på kontoutdraget eller något annat meddelande som skickats till den skattskyldige samt skattetillägg, dröjsmålsräntor och skatteförhöjningar som beräknats på dem avförs från skattekontot för indrivningsåtgärder. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om tidpunkten då de avförs och det förfarande som ska iakttas när de avförs. En förpliktelse som är mindre än 10 euro avförs inte från skattekontot.

22 §

Betalning av förpliktelser som avförts från skattekontot

Ett belopp som betalts in som betalning för en förpliktelse som avförts från skattekontot används i den kvittningsordning som anges i 27 § i lagen om skatteuppbörd, om det inte är skäl att avvika från den på grund av en motiverad begäran från den skattskyldige.

Angående betalning av en förpliktelse till utsökningsmyndigheten och användning av en betalning för en förpliktelse som är föremål för indrivning genom utsökning gäller vad som föreskrivs därom i lagen om den ordning i vilken borgenärer ska få betalning (1578/1992) och i utsökningsbalken (705/2007).

23 §

Indrivning av förpliktelser

Obetalda förpliktelser som registrerats på kontoutdraget eller på något annat meddelande enligt 21 § 1 mom. som skickats till den skattskyldige samt dröjsmålsräntor och förseningsräntor som ska räknas på dem är direkt utsökbara på det sätt som avses i 3 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter och de indrivs hos den skattskyldige och någon annan som är ansvarig för skatten på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd och andra lagar som ska tillämpas på indrivningen av skatter.

En förpliktelse som grundar sig på periodskattedeklarationen kan dock skickas för indrivning genom utsökningsåtgärder eller det kan meddelas att den kommer att publiceras eller så kan den fogas till en betalningsuppmaning eller en konkursansökan enligt konkurslagen (120/2004) tidigast två veckor efter det att den skattskyldige i enlighet med 47 § i denna lag anses ha fått uppgift om det skattekontoutdrag som innehåller den obetalda förpliktelsen. Om den skattskyldige har skickats ett annat meddelande om den obetalda förpliktelsen, räknas tidsfristen från den dag då meddelandet har skickats per post som vanligt brev enligt 59 § i förvaltningslagen.

24 §

Preskription av förpliktelser

En förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration preskriberas fem år efter ingången av året efter det kalenderår då den förföll till betalning. En förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration som lämnats in för sent preskriberas dock fem år efter ingången av kalenderåret efter följande allmänna förfallodag efter det att deklarationen lämnades in.

En debiterad förpliktelse preskriberas fem år efter ingången av kalenderåret efter den förfallodag som fastställts för förpliktelsen.

En preskriberad förpliktelse avförs från skattekontot. I övrigt tillämpas på preskriptionen av förpliktelser 21 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

25 §

Återbäring

Krediteringar som inte har använts som betalning för förpliktelser och som inte hålls kvar på skattkontot med stöd av 14 §, återbärs till den skattskyldige, om deras sammanlagda belopp är minst 20 euro och om inget annat föreskrivs nedan i detta kapitel.

Ett belopp som har betalts in som betalning för förpliktelser återbärs dock till den skattskyldige endast om det har betalts i misstag eller utan grund och den skattskyldige begär att det ska återbäras. Om begäran om återbäring av betalningen inte godkänns, ger Skatteförvaltningen ett skriftligt beslut och anvisningar för sökande av ändring i saken. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ återbära ett belopp som betalts utan grund efter att ha hört den skattskyldige.

En kreditering som ska överföras till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter återbärs inte.

26 §

Återbäring i vissa fall

Ett belopp som motsvarar det belopp som återförts till skattekontot på grund av att beskattningen verkställts på nytt återbärs till den skattskyldige när beskattningen har verkställts på nytt, om inte krediteringarna har använts som betalning för förpliktelser som förfallit till betalning och om de inte ska användas som betalning för skatt som påförts när beskattningen verkställts på nytt.

Om den skattskyldige har försummat deklarationsskyldighet som baserar sig på de lagar som avses i 1 § eller på bestämmelser om inkomstbeskattning eller överlåtelsebeskattning eller har lämnat in en väsentligt bristfällig deklaration eller annan utredning, återbärs krediteringarna efter att beloppet av förpliktelsen har utretts, till den del krediteringarna inte behövs som betalning för förpliktelsen.

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan kan Skatteförvaltningen återbära krediteringarna eller en del av dem innan beloppet av förpliktelsen utreds, om bristen är liten och det är sannolikt att krediteringarna inte behövs eller endast en del av dem behövs för betalning av den förpliktelse som är under utredning.

Om en kreditering inte återbärs, ska uppgift om detta registreras på kontoutdraget. På den skattskyldiges begäran ger Skatteförvaltningen ett separat beslut om att en kreditering inte återbärs samt anvisningar för sökande av ändring.

27 §

Användning av krediteringar för skattekvittning

Krediteringar som med stöd av 25 § ska återbäras till den skattskyldige samt oanvända krediteringar som finns på skattekontot på avstämningsdagen, till den del inget hinder enligt 26 § i lagen om skatteuppbörd gäller, används för skattekvittning på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.

Ett belopp som avses i 1 mom. kan också användas för att kvitta förpliktelser och skatter som den skattskyldige är ansvarig för.

Kvittningsdag är den dag då krediteringarna bokförs som avförda från skattekontot.

Konkurs eller utmätning hindrar inte att krediteringar som ska återbäras används för skattekvittning.

28 §

Betalning av krediteringar som återbärs

Krediteringar enligt 25 § som ska återbäras eller det belopp som återstår av dem efter skattekvittningen ska betalas utan ogrundat dröjsmål. Vid betalningen iakttas 21 § 2 och 3 mom. i lagen om skatteuppbörd samt vad Skatteförvaltningen föreskriver med stöd av 24 § i lagen om skatteuppbörd.

Det belopp som utsökningsmyndigheten utmäter betalas till utsökningsmyndigheten.

Om någon annan statlig myndighet som betalning för fordringar som den har på den skattskyldige har rätt att kvitta det belopp som återbärs och har begärt betalning av återbäringen, betalas den till den myndighet som framställt kvittningsbegäran.

29 §

Preskription av krediteringar

Rätten till krediteringar som finns på skattekontot preskriberas fem år efter ingången av kalenderåret efter det då det senast har förekommit andra kontotransaktioner på skattekontot än sådan som grundar sig på krediteringsränta.

Krediteringarna på kontot återbärs till den skattskyldige innan de preskriberas, om det sammanlagda beloppet av dem är 20 euro eller mera. Om krediteringarna inte har kunnat återbäras på grund av bristfälliga betalningskontaktuppgifter, ges information om preskriptionstidpunkten och påföljderna av preskription i samband med skattekontoutdraget.

Preskriberade krediteringar avförs från skattekontot och intäktsförs till staten. Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl på begäran av den som saken gäller återföra en preskriberad kreditering till skattekontot.

30 §

Närmare bestämmelser om återbäring

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid återbäringen av krediteringar.

31 §

Krediteringsränta

På en kreditering som beror på mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring betalas krediteringsränta dock från dagen efter förfallodagen för periodens skatt till den dag som avses i 1 mom.

Krediteringsräntan motsvarar den referensränta som avses i 12 § i räntelagen (633/1982) för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga minskad med två procentenheter.

På kreditering enligt 1 mom. 2 punkten som återbärs från skattekontot betalas återbäringsränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd från dagen efter den då krediteringen avfördes från skattekontot till den dag då återbäringen debiteras statens konto.

Staten svarar för krediteringsräntan och för betalningen av den intas i statsbudgeten ett förslagsanslag för finansiering av krediteringsräntan. Krediteringsränta som återkrävts av den skattskyldige intäktsförs till staten. Krediteringsräntan är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen.

32 §

Dröjsmålsränta

På en obetald förpliktelse som ska deklareras med periodskattedeklaration ska betalas dröjsmålsränta från dagen efter den förfallodag för förpliktelsen som avses i 11 § 1 mom. och på av Skatteförvaltningen debiterad förseningsavgift, skatteförhöjning och försummelseavgift samt kreditering som ska återkrävas med stöd av 39 § från dagen efter den förfallodag för förpliktelsen som avses i 11 § 2 mom. till valuteringsdagen för den kreditering som använts som betalning för förpliktelsen eller till den dag då förpliktelsen har bokförts som avförd från skattekontot.

Dröjsmålsräntan motsvarar den referensränta som avses i 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga ökad med 7 procentenheter.

Dröjsmålsränta betalas inte på skattetillägg och inte på dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan är inte avdragsgill i inkomstbeskattningen.

33 §

Ränta på obetalda förpliktelser som avförts från skattekontot

På en obetald förpliktelse som avförts från skattekontot ska betalas förseningsränta som beräknats enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) från dagen efter den dag då förpliktelsen avförts från skattekontot till betalningsdagen.

Förseningsränta betalas inte på skattetillägg och inte på dröjsmålsränta. Förseningsräntan är inte avdragsgill i inkomstbeskattningen.

På indrivning, återbäring och redovisning av förseningsränta tillämpas bestämmelserna i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

34 §

Korrigering av räntan när en förpliktelse eller kreditering ändras

Om en förpliktelse minskar till följd av en rättelsedeklaration till periodskattedeklarationen, ett rättelsebeslut eller överklagande, betalas krediteringsränta på det överbetalda beloppet. Räntan räknas från dagen efter förpliktelsens förfallodag enligt 32 § 1 mom. eller, om valuteringsdagen för den kreditering som använts som betalning för förpliktelsen infaller senare, från dagen efter krediteringens valuteringsdag eller, om det överbetalda beloppet är mervärdesskatt som berättigar till återbäring, tidigast från dagen efter förfallodagen enligt 31 § 2 mom. till den dag då rättelsedeklarationen lämnas in eller till den dag då rättelsen eller ändringsbeskattningen verkställs. Till den del förpliktelsen har varit obetald och dröjsmålsränta har beräknats på den, rättas beloppet av dröjsmålsräntan så att det motsvarar den ändrade förpliktelsen.

Om beloppet av mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring blir större till följd av en rättelsedeklaration, ett rättelsebeslut eller överklagande, betalas krediteringsränta på tilläggsbeloppet från dagen efter förfallodagen för periodens skatt till den dag som avses i 31 § 1 mom.

Om beloppet av mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring blir mindre till följd av en rättelsedeklaration, ett beslut enligt 176 § i mervärdesskattelagen, ett rättelsebeslut eller överklagande, ska på den förpliktelse som beror på det för stora beloppet betalas dröjsmålsränta från dagen efter förfallodagen för periodens skatt. Om det för stora beloppet har använts som betalning för en förpliktelse eller avförts från skattekontot före denna dag, ska dröjsmålsränta ändå betalas från dagen efter den dag då det för stora beloppet har använts som betalning för en prestation eller avförts från skattekontot. Dröjsmålsränta ska betalas till valuteringsdagen för den kreditering som har använts som betalning för den förpliktelse som beror på det för stora beloppet eller till den dag då förpliktelsen har bokförts som avförd från skattekontot. Den krediteringsränta som har betalts på det för stora beloppet avförs.

På ett belopp enligt 2 mom. som ska räknas till godo tillämpas inte vad som föreskrivs i 31 § 2 mom.

Dröjsmålsränta ska betalas enligt 39 § 2 och 7 mom. i lagen om förskottsuppbörd oberoende av vad som ovan föreskrivs om dröjsmålsränta.

35 §

Korrigering av räntor när registreringarna på skattekontot rättas

När Skatteförvaltningen rättar ett skattekonto på grund av ett registreringsdröjsmål enligt 18 § eller ett fel som avses i 37 §, korrigeras de räntor som räknats på skattekontot så att de motsvarar den förändrade situationen.

36 §

Närmare bestämmelser om beräkningen av ränta

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om beräkningen av räntor.

37 §

Rättelse av fel

Skatteförvaltningen rättar, om saken inte har avgjorts genom ett beslut på besvär, på eget initiativ eller på begäran av den skattskyldige, den som ansvarar för förpliktelsen eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ett fel på skattekontot omedelbart efter att felet upptäckts, om inte något annat följer av 39 §.

Rättelsen och grunden för den registreras på skattekontot och ett skattekontoutdrag som ges den skattskyldige.

Den skattskyldige ges möjlighet att bli hörd innan ett fel på skattekontot rättas, om det av särskilda skäl behövs.

På begäran av en part som har rätt att framföra begäran om rättelse eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ger Skatteförvaltningen ett beslut samt anvisningar för sökande av ändring i saken.

Ett fel behöver inte rättas om det är litet och om det inte är till skada för den skattskyldige eller om det belopp som den skattskyldige grundlöst fått till godo är litet och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver att rättelse görs.

38 §

Tidsfrist för rättelse av fel

Ett fel kan rättas till den skattskyldiges fördel inom fem år och till den skattskyldiges nackdel inom två år från utgången av det kalenderår då den åtgärd eller uppgift beträffande vilken rätttelse har yrkats har registrerats eller borde ha registrerats på kontoutdraget.

Rättelse kan göras även efter den tidsfrist som avses i 1 mom., om begäran om rättelse har inkommit till Skatteförvaltningen inom den föreskrivna tiden.

39 §

Återkrav av felaktig kreditering

Om en kreditering som har bokförts felaktigt på skattekontot har betalts till den skattskyldige eller om den har använts som betalning för en förpliktelse och felet inte har rättats innan skattekontoutdraget har delgetts den skattskyldige, ska Skatteförvaltningen bestämma att krediteringen ska återkrävas. Beslutet ska fattas inom två kalenderår från utgången av det kalenderår under vilket den felaktiga krediteringen har bokförts på skattekontot. Den skattskyldige ges möjlighet att bli hörd innan beslutet fattas, om det inte är uppenbart onödigt.

Krediteringen behöver inte återkrävas om beloppet är litet och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte förutsätter återkrav.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om den tidpunkt då en kreditering som återkrävs förfaller till betalning.

En kreditering som återkrävs ska betalas oberoende av överklagande om inte Skatteförvaltningen eller fullföljdsinstansen bestämmer något annat och vid betalningen och indrivningen av den iakttas vad som i denna lag föreskrivs om förpliktelser. En kreditering som återkrävs preskriberas fem år från ingången av året efter förfallodagen.

40 §

Rättelseyrkande till Skatteförvaltningen

Ändring i ett beslut som getts med stöd av denna lag söks hos Skatteförvaltningen genom skriftligt rättelseyrkande, om inte saken har avgjorts genom beslut på besvär.

Tidsfristen för framställande av rättelseyrkande är i ärenden som avses i 37 och 39 § fem år från utgången av det kalenderår då den åtgärd eller uppgift beträffande vilken rättelse yrkats har registrerats eller borde ha registrerats på kontoutdraget eller den felaktiga krediteringen registrerats på kontoutdraget, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. I andra ärenden är tidsfristen fem år från det att beslutet fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 30 dagar från det att beslutet fattades.

Rättelseyrkandet ska tillställas Skatteförvaltningen inom föreskriven tid. Skatteförvaltningen ska i fråga om rättelseyrkande från en part som har rätt att söka ändring ge Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och i fråga om rättelseyrkande från Enheten för skattetagarnas rätt ge en part som har rätt att söka ändring tillfälle att ge sitt bemötande samt vid behov ge den som framställt rättelseyrkandet tillfälle att ge sitt genmäle.

41 §

Överklagande av rättelsebeslut

Den skattskyldige, den som ansvarar för en förpliktelse och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som getts med anledning av rättelseyrkande enligt 40 § hos förvaltningsdomstolen genom besvär med iakttagande av vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om överklagande.

Besvärstiden i ärenden som avses i 37 och 39 § är fem år från utgången av det kalenderår under vilket den åtgärd eller uppgift som ska rättas har registrerats eller borde ha registrerats eller den felaktiga krediteringen har registretats på kontoutdraget, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av det beslut som getts med anledning av rättelseyrkande.I andra ärenden är besvärstiden fem år från det att beslutet fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av det beslut som getts med anledning av rättelseyrkande. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det att beslutet med anledning av rättelseyrkande fattades.

Förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen genom besvär, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Vid överklagande iakttas vad som föreskrivs i 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande.

42 §

Tillämpning av bestämmelserna i lagens 9 kap.

Förpliktelser som avses i denna lag ska betalas oberoende av överklagande.

Vid rättelse och överklagande av beslut som getts med stöd av den skattelag som ligger till grund för en kontotransaktion på skattekontot iakttas vad som föreskrivs i lagen i fråga.

43 §

Ansvar för förpliktelser

På ansvaret för en förpliktelse tillämpas vad som föreskrivs om ansvar för skatter i 8 kap. i lagen om skatteuppbörd.

44 §

Avstående från uppbörd av dröjsmålspåföljder

Om inlämnandet av en deklaration eller betalningen av en förpliktelse har fördröjts på grund av orsaker som inte berott på den skattskyldige, kan Skatteförvaltningen låta bli att debitera eller driva in förseningsavgift, dröjsmålsränta och förseningsränta helt eller delvis.

Om dröjsmålspåföljden har berott på Skatteförvaltningens felaktiga förfarande, debiteras den inte och drivs inte heller in. Om dröjsmålspåföljden delvis också har berott på den skattskyldiges förfarande, kan den debiteras eller drivas in delvis.

Skatteförvaltningen återbär förseningsavgift, dröjsmålsränta eller förseningsränta som eventuellt redan drivits in till den skattskyldiges skattekonto. Det belopp som ska återbäras kan användas som betalning för obetalda förpliktelser eller för skattekvittning enligt lagen om skatteuppbörd.

Ett beslut genom vilket Skatteförvaltningen har avgjort den skattskyldiges yrkande att en dröjsmålspåföljd inte ska drivas in, får inte överklagas genom besvär.

45 §

Finansministeriets förordning om avstående från uppbörd av dröjsmålspåföljder

Genom förordning av finansministeriet kan föreskrivas att dröjsmålsräntor, förseningsräntor och förseningsavgifter inte uppbärs för den tid för vilken betalningen av förpliktelser eller inlämnandet av periodskattedeklaration har varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på de skattskyldiga.

46 §

Lindring av dröjsmålspåföljder

Skatteförvaltningen kan på ansökan befria en skattskyldig från skyldigheten att betala förseningsavgift, dröjsmålsränta och förseningsränta delvis eller helt, om betalningen av dem ska betraktas som oskälig med beaktande av den skattskyldiges ekonomiska omständigheter eller av något annat särskilt skäl. Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som behandlas inom Skatteförvaltningen.

Ett belopp som ska återbäras till en skattskyldigs skattekonto kan användas som betalning för obetalda förpliktelser eller för skattekvittning enligt lagen om skatteuppbörd.

Ett beslut genom vilket den skattskyldiges yrkande på lindring av dröjsmålspåföljder har avgjorts får inte överklagas genom besvär.

47 §

Delgivning av skattekontoutdrag

Skattekontoutdraget delges den skattskyldige med hjälp av elektronisk service i ett allmänt datanät. Den skattskyldige anses ha fått kännedom om kontoutdraget den tionde dagen efter den allmänna förfallodagen.

Om skattekontoutdraget inte kan delges på det sätt som avses i 1 mom. på grund av störningar i datakommunikationerna eller andra motsvarande tekniska störningar, sänds det per post som brev, varvid den skattskyldige anses ha fått del av det den sjunde dagen efter det att brevet avsändes.

På den skattskyldiges begäran sänds skattekontoutdraget till den skattskyldige också per post som brev eller med hjälp av ett elektroniskt dataöverföringsförfarande som står till Skatteförvaltningens förfogande. Den skattskyldige anses dock ha fått del av skattekontoutdraget vid den tidpunkt som avses i 1 mom.

48 §

Delgivning av andra handlingar

Andra handlingar som ska ges med stöd av denna lag delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen eller som bevislig elektronisk delgivning enligt 18 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.

49 §

Tidsfrister

Om förfallodagen för en förpliktelse, tidsfristen för inlämnande av en deklaration eller betalningsdagen för återbäring är en heldag, första maj eller en helgfri lördag, får betalningen göras, deklarationen inlämnas och återbäringen betalas första vardagen därefter. Detsamma gäller om förfallodagen för en förpliktelse eller betalningsdagen för återbäring är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna inte är i bruk enligt ett meddelande från Finlands Bank som publicerats i författningssamlingen.

50 §

Redovisning till skattetagarna

Dröjsmålspåföljder redovisas till skattetagarna i samma proportion som den skatt som ligger till grund för indrivningen av dem.

Belopp som använts för betalning av förpliktelser redovisas till skattetagarna med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om skatteredovisning (532/1998).

51 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den                                    20     .

Lagen tillämpas på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för perioder som går ut den dag då lagen träder i kraft och därefter.

Lagen tillämpas på det sätt som föreskrivs nedan även på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för en skatteperiod eller period som gått ut före lagens ikraftträdande och på dröjsmålspåföljder som påförts för den, om skatten debiteras den dag då lagen träder i kraft eller därefter eller om beslutet om återbäring av skatt fattas den dag då lagen träder i kraft eller därefter.

Debiterad skatt enligt 3 mom. och dröjsmålspåföljd som påförts för den bokförs som förpliktelse på skattekonto på den förfallodag som bestämts vid debiteringen. På skatten ska betalas dröjsmålsränta enligt denna lag räknat från dagen för ikraftträdandet, dock tidigast från den betalningsdag för skatten som föreskrivs i skattelagen i fråga. På skatt som bokförts som förpliktelse på skattekontot tillämpas i tillämpliga delar även andra bestämmelser i denna lag. Förseningsavgift påförs dock inte för skatten.

Skatt enligt 3 mom. som ska återbäras och ränta som betalts på den bokförs som kreditering på skattekontot den dag då beslutet fattas. På skatten och den ränta som betalts på den betalas krediteringsränta enligt denna lag från dagen efter den då beslutet fattades. På skatt som ska återbäras och som bokförts som kreditering på skattekontot tillämpas i tillämpliga delar även andra bestämmelser i denna lag.

På ett belopp som betalts in som betalning för debiterad skatt enligt 3 mom. och på belopp som betalts in den 2 mars 2010 eller därefter som betalning för annan skatt tillämpas bestämmelserna i denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

133 n §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen inte kan göra sådana avdrag som avses i 78 § till fullt belopp när den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod beräknas, ska det oavdragna beloppet hänföras till följande skatteperioder. Skatteverket återbär efter räkenskapsperiodens utgång på ansökan eller på basis av någon annan inlämnad utredning den skatt som inte avdragits för räkenskapsperioden. Om den skattskyldige efter räkenskapsperiodens utgång har fått den oavdragna skatten som återbäring, får den inte dras av under följande räkenskapsperioder.

133 p §

Bestämmelserna i 161, 162 och 162 a § samt 164 § 1 mom. om deklarationsskyldighet och skatteperiod tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

Bestämmelserna i 164 § 3 mom. samt 165 § om sammandragsdeklaration tillämpas på skattedeklarationen från en skattskyldig som använder den särskilda ordningen.

133 s §

Skatteverket ger en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat och som ska betalas till Finland.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig som använder den särskilda ordningen betalar den skatt som ska redovisas till Finland för en skatteperiod efter den tid som föreskrivs i 133 i § 1 mom. utan att den påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalt skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

När en skattskyldig som använder den särskilda ordningen påförs skattetillägg tillämpas vad som i 184 och 185 § föreskrivs om påförande av skatt.

133 u §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid tillämpningen av 133 n, 133 v, 179, 192, 193 och 204 § utgör det kalenderår till vilket ifrågavarande skatteperiod hänför sig räkenskapsperiod för en skattskyldig som använder den särskilda ordningen. Vid tillämpningen av 192 och 193 § kan rättelse göras och besvär anföras redan under kalenderåret.

133 v §

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005). Räntan löper från betalningsdagen för skatten. På skatt som avses i 133 n § 2 mom. i denna lag löper räntan från utgången av den andra kalendermånaden efter räkenskapsperioden.

133 x §

Bestämmelserna i 209 a § om skyldighet att ge faktura tillämpas inte på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen och vars registreringsmedlemsstat är Finland, till den del det är fråga om skatt som ska redovisas till en annan medlemsstat.

133 y §

Bestämmelserna i 218 § om mervärdesskatteförseelse tillämpas på en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om han trots uppmaning av myndighet underlåter att på behörigt sätt fullgöra sina skyldigheter enligt 133 f, 133 h eller 133 k §.

147 §

Den skattskyldige ska betala skillnaden mellan de enligt 13 kap. till kalendermånaderna under en viss skatteperiod enligt 162 a § hänförliga skatter som ska betalas respektive dras av (skatt som ska redovisas) till staten senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden i fråga vid den tidpunkt som föreskrivs i 11 § 1 mom. i skattekontolagen.

En köpare av ett sådant nytt transportmedel som nämns i 26 d § 1 mom. ska, om han inte enligt denna lag är skattskyldig för annan verksamhet och om 146 a § inte tillämpas på honom, betala skatten på det sätt som Skatteförvaltningen närmare bestämmer senast den dag då transportmedlet ska anmälas till registret.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas på det sätt som avses i 162 c § 2 mom. mitt under en skatteperiod, ska betala den skatt som ska redovisas för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den deklaration som avses i 162 c § 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 11§ 1 mom. i skattekontolagen, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

149 §

Kan vid beräkningen av den skatt som ska redovisas för en skatteperiod sådant avdrag som avses i 10 kap. eller 78 eller 80 § inte göras till fullt belopp, har den skattskyldige rätt att få den skatt som inte avdragits för skatteperioden som återbäring.

Det belopp som avses i 1 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

149 b §

Om den skattskyldiges skatteperiod är en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

Om den skattskyldiges skatteperiod är ett kalenderår eller ett renskötselår, lämnas de uppgifter som gäller beräkningen och beloppet av lättnaden i samband med den skattedeklaration enligt 162 § 1 mom. eller 13 c § 4 mom. som ska lämnas för skatteperioden.

Den skattskyldige ska med avvikelse från 147 § 1 mom. för en skatteperiod som avses i 1 och 2 mom. betala endast ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den skatt som ska redovisas och den lättnad som avses i 149 a §. Om lättnaden är större än den skatt som ska redovisas och den skattskyldige ska betala enligt 147 § 1 mom., har den skattskyldige rätt att som återbäring få ett belopp som motsvarar skillnaden mellan lättnaden och den skatt som ska redovisas eller, om den skattskyldige inte har någon skatt att betala, hela beloppet av lättnaden.

En skattskyldig som inte har lämnat de uppgifter enligt 1 eller 2 mom. som gäller lättnad vid den nedre gränsen eller som har uppgett lättnaden till för litet belopp, har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få det belopp som inte uppgetts i form av återbäring på basis av ansökan eller annan utredning inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om återbäring.

149 c §

Har en skattskyldig fått för stor lättnad på grund av felaktiga eller bristfälliga uppgifter som han lämnat, ska skatteverket bestämma att den skattskyldige ska betala det överstora belopp som han fått till godo inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod som lättnaden avser.

Skatt som påförts med stöd av 1 mom. kan höjas under de förutsättningar som föreskrivs i 182 §.

149 d §

Lättnaden rättas om en skattskyldig har fått en för stor eller för liten lättnad på grund av ett beslut om skattens påförande, ett återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär som gäller beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod. Rättelse kan göras även om den tidsfrist som avses i 179 § har gått ut.

149 f §

En skattskyldig vars räkenskapsperiod med stöd av 208 a § ändras till ett kalenderår, har rätt att få den lättnad som avses i 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut den dag då räkenskapsperioden ändras eller därefter av skatt som ska redovisas för de kalendermånader som ingår i skatteperioden i fråga och som föregick ändringen. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen och som föregick ändringen.

En skattskyldig vars räkenskapsperiod ändras från ett kalenderår enligt 208 a § till en räkenskapsperiod enligt bokföringslagen, har rätt att få lättnad enligt 149 a § för den räkenskapsperiod enligt bokföringslagen som går ut efter den dag då räkenskapsperioden ändrades av skatt som ska redovisas för de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden i fråga. Som räkenskapsperiod betraktas de kalendermånader efter ändringen som ingår i räkenskapsperioden enligt bokföringslagen.

De uppgifter gällande beräkningen och beloppet av lättnaden enligt 1 och 2 mom. lämnas i samband med den skattedeklaration som avses i 162 § 1 mom. och som ska lämnas för räkenskapsperiodens sista skatteperiod.

162 §

Den skattskyldige ska avge en skattedeklaration för varje skatteperiod.

I skattedeklarationen ska uppges omsättningen, den skatt som ska betalas respektive dras av samt de övriga uppgifter som Skatteförvaltningen bestämt och som behövs för att konstatera skattens riktiga belopp.

Skattedeklarationen ska lämnas in senast den andra kalendermånaden efter skatteperioden vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag. Anmälan om att det inte kommer att finnas någon skatt att betala kan göras på förhand, dock för högst sex kalendermånader.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska deklarera skatt.

162 a §

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2—4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 50 000 euro är skatteperioden ett kalenderårskvartal, om inte något annat föreskrivs i 3 eller 4 mom.

För en skattskyldig vars omsättning enligt 4 kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande avkastning under ett kalenderår är högst 25 000 euro är skatteperioden ett kalenderår, om inte något annat föreskrivs i 4 mom.

För en fysisk person, ett dödsbo eller en sammanslutning som bedriver primärproduktion eller för en upphovsman till ett konstverk enligt 79 c § som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet, är skatteperioden ett kalenderår.

Som kalenderår enligt 2 eller 3 mom. betraktas det kalenderår då den aktuella skatteperioden tillämpas.

I denna lag avses med primärproduktion bedrivande av jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling, jakt, fiske, fiskodling, kräftfångst, kräftodling, pälsdjursuppfödning och renskötsel samt plockning av renlav och kottar liksom tillvaratagande av andra naturprodukter. Med jordbruk avses egentligt jordbruk samt sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som särskild rörelse.

162 b §

På grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 2 mom. gör i samband med att verksamhet inleds betraktas dock som skatteperiod en kalendermånad och på grund av en ansökan som en skattskyldig enligt 162 a § 3 eller 4 mom. gör en kalendermånad eller ett kalenderårskvartal från det att verksamheten inleds.

En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som avses i 162 a § 2—4 mom., kan på ansökan övergå till att tillämpa en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum. En skattskyldig vars skatteperiod är en skatteperiod som valts på grundval av denna paragraf, kan på ansökan övergå till att tillämpa en skatteperiod enligt 162 a § 2—4 mom. eller en kortare skatteperiod än den som avses i nämnda lagrum.

Skatteperioden ska dock vara densamma minst tre på varandra följande kalenderår.

En skatteperiod som grundar sig på ansökan enligt 2 mom. tillämpas från ingången av det kalenderår som följer på ansökan. Ansökan ska göras senast före utgången av september före kalenderåret i fråga.

162 c §

Den skattskyldige ska utan dröjsmål underrätta skatteverket om de villkor som föreskrivs i 162 a § 2—4 mom. sannolikt inte kommer att uppfyllas under kalenderåret eller följande kalenderår.

Som den skattskyldiges skatteperiod betraktas på grundval av en anmälan enligt 1 mom. som gäller det innevarande kalenderåret en skatteperiod som motsvarar de nya uppgifterna från ingången av den kortare skatteperiod under vilken anmälan har lämnats in. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Om skatteverket på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. konstaterar att villkoren enligt 162 a § 2—4 mom. inte uppfylls under kalenderåret, betraktas som den skattskyldiges skatteperiod från ingången av kalenderåret i fråga en skatteperiod som motsvarar de korrekta uppgifterna. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de förutsättningar under vilka de åtgärder som avses i detta moment inte behöver vidtas.

Skatteverket kan bestämma att som skatteperiod för en sådan skattskyldig som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd i fråga om beskattningen betraktas i stället för ett kalenderår eller kalenderårskvartal en kalendermånad från ingången av kalenderåret i fråga.

En skattskyldig vars skatteperiod förkortas mitt under en skatteperiod på det sätt som avses i 2 mom. ska lämna in skattedeklaration för den del av skatteperioden som föregick ändringen senast den andra kalendermånaden efter den kalendermånad då den anmälan som avses i 1 mom. har lämnats in, vid den tidpunkt som föreskrivs i 8 § i skattekontolagen och med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i 7 § i samma lag, eller vid en senare tidpunkt som skatteverket bestämmer.

Skatteverket ska meddela beslut i ett ärende som avses i 4 mom. och på den skattskyldiges begäran beslut i ett ärende som avses i 3 mom.

162 d §

En skattskyldig vars skatteperiod är en annan än ett kalenderår, ska tillämpa samma skatteperiod som tillämpas på andra skatter och avgifter som uppbärs med stöd av de lagar som avses i 1 § 2 mom. 2, 3, 6 och 7 punkten samt 3 mom. i skattekontolagen och som hör till tillämpningsområdet för skattekontolagen.

162 e §

Den skattskyldige ska för varje kalenderårskvartal lämna in en sammandragsdeklaration över sina gemenskapsinterna försäljningar enligt 72 b och 72 c §.

En sammandragsdeklaration ska också lämnas in, om ett gemenskapsinternt varuförvärv som den skattskyldige har gjort, med stöd av 63 g § anses ha blivit beskattat i den stat där transporten upphörde.

Års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningskrediteringar, överskottsåterbäringar och andra motsvarande korrigeringsposter, som beviljats köparen och som gäller sådan försäljning som uppgetts i sammandragsdeklarationen eller annan förändring i fråga om försäljningen uppges i sammandragsdeklarationen för det kvartal under kalenderåret i vilket den kalendermånad ingår under vilken posten enligt god bokföringssed ska upptas i bokföringen.

Deklarationen ska avges senast den 15 dagen i den andra månaden efter kalenderårskvartalet.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i sammandragsdeklarationen och om hur uppgifterna ska lämnas.

163 §

Ovan i 161 § avsedd etablerings-, ändrings- eller nedläggningsanmälan och i 162 e § avsedd sammandragsdeklaration kan lämnas också på elektronisk väg.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om hur elektroniska uppgifter ska lämnas.

164 §

Skattedeklarationen och sammandragsdeklarationen lämnas till det skatteverk som avses i 158 §.

En sammandragsdeklaration som har lämnats på något annat sätt än på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

En sammandragsdeklaration som har lämnats på elektronisk väg anses vara inlämnad när den har kommit in till skatteverket på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

165 §

Den som är deklarationsskyldig ska underteckna de deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som är avsedda för skattemyndigheten. Ett samfunds deklarationer och handlingar ska vara undertecknade av personer som har rätt att teckna firman.

Deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar som får lämnas in till skattemyndigheten på elektronisk väg och som ska signeras ska certifieras på det sätt som anges i 18 § i lagen om elektroniska signaturer (14/2003) eller på något annat godtagbart sätt.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om på vilket sätt deklarationer enligt 162 e § och andra handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in på elektronisk väg.

176 §

Skatteverket ska med avvikelse från skattedeklarationen, eller om skattedeklaration saknas, påföra den skatt som har uppgetts till ett för litet belopp som ska betalas eller till ett för stort belopp som ska återbäras.

Någon skatt påförs inte om saken har avgjorts tidigare genom skatteverkets beslut. Om ett ärende lämnar rum för tolkning eller är oklart och om den skattskyldige har handlat i god tro i enlighet med myndighetens praxis eller anvisningar, ska ärendet till denna del avgöras till den skattskyldiges fördel, om inte särskilda skäl föranleder annat.

När skatten påförs ska med omsorg och med beaktande av såväl statens som den skattskyldiges intresse prövas vad som av deklarationerna eller annars har framgått om den skattskyldiges affärstransaktioner samt om övriga omständigheter som påverkar saken eller vad som på annan grund ska anses vara riktigt.

Den skattskyldige ska ges tillfälle att avge förklaring, om en väsentlig avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige lämnat när skatten påförs.

177 §

Har den skattskyldige underlåtit att deklarera skatt helt eller uppenbart deklarerat för lite i skatt och har han inte trots uppmaning lämnat uppgifter som för behövs för påförande av skatt, ska skatteverket påföra skatten enligt uppskattning.

I samband med en uppmaning enligt 7 § 4 mom. i skattekontolagen delger skatteverket den skattskyldige uppgifter om det uppskattade beloppet av den skatt som påförs och grunderna för påförandet av den och ger den skattskyldige tillfälle att avge förklaring.

Beloppet av den skatt som avses i 1 mom. ska om möjligt utredas genom uträkningar på basis av inköp, sedvanliga försäljningsprovisioner, löner eller andra sådana kostnadsposter eller genom jämförelse med rörelser som drivs av andra skattskyldiga i samma bransch och under motsvarande förhållanden.

I beslutet om påförande av skatt ska skatteuträkningen tas in och skälen till att skatt påförts enligt uppskattning anges.

178 §

Skatt som avses i 176 § behöver inte påföras, om orsaken till att det har deklarerats för lite skatt att betala eller för mycket skatt att återbära är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har påförts för mycket skatt eller att skatt som avses i 122 § eller 131 § inte har återburits och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten ska påföras. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. Till den som har avgett förbindelsen återbärs ingen skatt.

Skatt som avses i 176 § behöver inte heller påföras när skatten ska anses vara obetydlig och en opartisk beskattning eller någon annan orsak inte kräver att skatten påförs.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om när skatt som avses i 1 och 2 mom. inte behöver påföras.

179 §

Skatt som avses i 176 § ska påföras inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha betalts.

Skatten anses ha påförts inom föreskriven tid, om skatteverkets beslut därom har fattats innan tidsfristen löpt ut.

180 §

Har den skattskyldige avlidit, påförs dödsboet skatten.

Skatten ska påföras inom ett år från utgången av det kalenderår då bouppteckningen inlämnades till skatteverket. Skatten kan inte påföras om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut.

182 §

Har en försummelse skett eller en oriktig deklaration, uppgift eller handling så som nämns i 1 mom. 3 punkten getts i skatteförsnillningssyfte, ska skatten höjas med minst 50 procent och högst till det tredubbla beloppet.

Skatteförhöjning påförs endast den skatt som den bristfällighet eller det fel som avses i 1 och 2 mom. hänför sig till.

Kan skatten inte höjas så som avses ovan, kan skatteverket bestämma att en skatteförhöjning om högst 15 000 euro ska betalas. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter då att den skattskyldige trots en bevisligen sänd uppmaning har försummat att lämna in registreringsanmälan eller skattedeklaration eller har lämnat in en väsentligen bristfällig eller oriktig deklaration och att försummelsen med avseende på omständigheterna eller annars inte är obetydlig. Skatteverket kan bestämma att skatteförhöjning ska betalas på grund av grov försummelse av deklarationsskyldigheten också när det har påfört skatten genom uppskattning och på grundval av en utredning som senare tillställts det har rättat beslutet så att skatt inte påförs.

Om den förseningsavgift som ska påföras för försummelse att deklarera skatt inom föreskriven tid bestäms i 9 § i skattekontolagen.

184 §

Påförs den skattskyldige skatt eller skatteförhöjning, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats. Skatten ska betalas vid den tidpunkt som föreskrivs genom förordning av finansministeriet.

Om den skattskyldige har ansökt om återbäring, eller på grund av en utredning som motsvarar ansökan, ska den skattskyldige ges ett beslut till vilket besvärsanvisning fogats.

185 §

Anser Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att en skattskyldig ska påföras skatt eller skatteförhöjning ska skatteverket på enhetens begäran fatta ett beslut i saken till vilket besvärsanvisning fogats.

188 a §

Skatteverket ger en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ett meddelande om obetald skatt som denne deklarerat.

På skatt som avses i 1 mom. tillämpas vad som i 24 § 1 mom. i skattekontolagen föreskrivs om en förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration.

Om en skattskyldig betalar skatt efter den tid som föreskrivs i 147 § 2 mom. utan att skatten påförts, ska den skattskyldige i samband med att skatten betalas betala skattetillägg på eget initiativ. Om skatten inte har betalts utan att den påförts eller om den skattskyldige inte på eget initiativ har betalat skattetillägg på skatten, ska skattetillägg påföras för skatten.

Skattetillägg enligt 3 mom. beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

När en skattskyldig påförs skattetillägg tilllämpas vad som föreskrivs i 184 och 185 § om påförande av skatt.

188 b §

Skatt som ska återbäras till en skattskyldig som avses i 147 § 2 mom. ska betalas utan dröjsmål.

På skatt som ska återbäras betalas ränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan löper från betalningsdagen för skatten.

191 §

Den skattskyldige rättar ett fel i skattedeklarationen genom att lämna in en rättelsedeklaration till skattedeklaration för skatteperioden i fråga.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en rättelsedeklaration till skattedeklarationen och på vilket sätt uppgifterna lämnas.

191 a §

En skattskyldig som har deklarerat den skatt som ska betalas för en skatteperiod till för lågt belopp eller den skatt som ska dras av till för högt belopp, ska göra en rättelse enligt 191 § under tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten borde ha deklarerats.

191 b §

En skattskyldig har med iakttagande av det förfarande som avses i 191 § rätt att få skatt som enligt deklarationen ska betalas till för högt belopp eller skatt som inte ska återbäras enligt deklarationen som återbäring under räkenskapsperioden eller att rätta felet genom att dra av skatten i fråga för följande skatteperioder i räkenskapsperioden.

En skattskyldig som inte har gjort en rättelse eller korrigering som nämns i 1 mom. har rätt att efter räkenskapsperiodens utgång få skatten i fråga som återbäring på basis av ansökan eller någon annan utredning.

Den skattskyldige har rätt till återbäring enligt 2 mom. inom tre år från utgången av den räkenskapsperiod för vilken skatten har deklarerats till för stort belopp eller senare, om den skattskyldige inom nämnda tid har framställt ett yrkande om betalning.

Skatt som avses i 1 och 2 mom. återbärs på det sätt som närmare föreskrivs i skattekontolagen.

192 §

Konstaterar skatteverket på ansökan av den skattskyldige, med anledning av besvär eller annars, att dess beslut är felaktigt till nackdel för den skattskyldige, ska skatteverket rätta felet i beslutet och den skattskyldige har rätt att som återbäring få skatt som på grund av felet påförts till för högt belopp eller skatt som enligt beslutet inte återbärs, om inte ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

193 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

För den skattskyldige är besvärstiden tre år från utgången av räkenskapsperioden eller, om beslutet avser flera räkenskapsperioder, från utgången av den sista av dem, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. Över beslut som gäller förhandsavgörande samt beslut som avses i 162 c § 6 mom. och 175 § 2 mom. får näringsidkaren anföra besvär inom 30 dagar från delfåendet. Beslutet får delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 30 dagar från det beslutet fattades.

I beslut genom vilket det har bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär.

Vad som föreskrivs om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) tillämpas inte på ärenden som avses i denna lag.

204 §

Om beloppet av den skatt som en skattskyldig ska betala eller dra av för en räkenskapsperiod, genom ett beslut om skattens påförande eller ett återbärings- eller rättelsebeslut eller ett beslut om ny behandling eller ett beslut på besvär, har ändrats på ett sätt som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för en annan räkenskapsperiod, ska beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda perioden rättas i överensstämmelse med ändringen. En sådan rättelse kan göras också om den tidsfrist som avses i 179 § har löpt ut.

205 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Har skatt genom förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens beslut blivit avlyft eller nedsatt, har parten rätt att som återbäring få den skatt som påförts till för högt belopp eller som enligt beslut inte ska återbäras.

206 §

Har förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen med anledning av ändringssökande ansett någon vara skattskyldig eller höjt skattens belopp eller minskat det belopp som en skattskyldig har varit berättigad att få som återbäring, ska en kopia av beslutet tillställas skatteverket. Detta ska utan dröjsmål bestämma en efterbetalningstid för betalningen av skatten och delge den skattskyldige beslutet.

208 a §

För de skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga eller vars skatteperiod är ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår, är räkenskapsperioden ett kalenderår. Räkenskapsperioden för en renbeteslagsgrupp är ett renskötselår.

209 e §

I samband med granskning eller återbäring eller påförande av skatt kan skatteverket godkänna ett avdrag som gjorts trots att den skattskyldige inte har någon faktura, utredning eller annan verifikation som motsvarar kraven i lagen, om den skattskyldige på annat sätt förmår visa att han är berättigad till avdrag på basis av 102, 102 a, 102 c, 103, 106 eller 111—113 §.

218 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Den som underlåter att behörigen fullgöra sin skyldighet enligt 209 o § eller trots uppmaning av en myndighet sin skyldighet enligt 162 §, 162 c § 5 mom., 162 e eller 165 §, 166 § 2 mom., 168 § 2 mom., 169 § 1 och 2 mom., 170 § 1 mom., 170 a, 209 eller 209 a—209 c §, ska för mervärdesskatteförseelse dömas till böter.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -