Motivering

Ett försök med dosdispensering av läkemedel inleddes förra valperioden. Det ska nu bli en permanent ordning. Det rör sig om ett koncept där apoteket levererar de tabletter och kapslar som patienten använder regelbundet färdigt uppdelade i läkemedelsdispenser eller i dospåsar i partier som motsvarar behovet för en eller två veckor. När systemet med dosdispensering blir permanent kan man hjälpa äldre, men också andra som behöver stöd och hjälp, att klara sig hemma. Dessutom ökar läkemedelssäkerheten. Försöket har klart pekat på att kostnaderna minskar både direkt och indirekt och att vårdpersonalen sparar tid.

Vi kan i flera avseenden instämma med de synpunkter i utskottets betänkande som gäller lagens innehåll och behovet att göra lagen ännu bättre. Det är därför beklagligt att en majoritet av utskottet i fråga om paragraferna fattade ett beslut som leder till ett resultat som står i strid med dess betänkande. De som har nytta av dosdispenseringsservicen är de som använder flera olika läkemedel och som därför kan ha svårigheter med att själva se till att medicinerna doseras rätt. Kriterierna för dosdispensering borde i detta sammanhang ha lindrats. Hos oss använder sig uppskattningsvis 8 000 personer av dosdispensering, medan motsvarande siffra i Sverige är 160 000 personer. Där har man kunnat konstatera stor nytta för både patienten och vårdpersonalen.

Den största användargruppen är hemmaboende äldre personer, men också exempelvis självständigt boende utvecklingsstörda och personer som får psykisk rehabilitering samt yngre personer, exempelvis hemmaboende alzheimerpatienter. Lagen bör med andra ord göra det möjligt att använda dosdispensering för en större grupp personer, men ändå så att det är läkaren som bestämmer om behovet av dosdispensering.

När en läkare bedömer att denna serviceform behövs måste möjligheten till dosdispensering också kunna utnyttjas av dem som har färre än sex olika mediciner. Kravet på sex läkemedel leder till att en stor del av läkemedelsanvändarna inte kan omfattas av den privata nytta och samhällsnytta som dosdispenseringen innebär. Därmed erkänner man inte det faktum att en del av patienternas långtidsmedicinering inte numera omfattas av sjukförsäkringens erästtningssystem. Därför borde lagen ha ändrats så det räcker med ett läkemedel som ersätts genom sjukförsäkringen. Denna praxis tillämpas i Sverige. Detsamma gäller också åldersgränsen på 75 år.

Dosdispensering kan vara ett sätt för att faktiskt hjälpa äldre samt personer med funktionsnedsättning och personer som får psykisk rehabilitering att bo och klara sig hemma. Det ligger i alla aktörers intresse att garantera läkemedelssäkerheten och att stävja de stigande läkemedelskostnaderna. Som bäst är dosdispenseringen ett sätt att minska onödig och överlappande medicinering, vilket i sin tur minskar både de offentliga utgifterna och kostnaderna för patienten. Det har också konstaterats att dosdispensering förbättrar läkemedelssäkerheten, vilket är till nytta bland annat när det gäller substitutionsbehandling för narkomaner.

Kostnaderna för försöket uppskattades till ca en miljon euro, men de har visat sig vara betydligt lägre. Men nu begränsar man samhällsnyttan av dosdispenseringen av kostnadsskäl, även om kostnaderna bara uppgår till en sjättedel av den offentliga finansiering för ökande ersättningar genom sjukförsäkringen man ursprungligen ansåg att kunde reserveras för ändamålet. Bedömningen av lagförslagets ekonomiska konsekvenser borde ha gjorts så att man bättre beaktar de faktiska totalkostnaderna och den faktiska totalnyttan för både medborgare och det allmänna.

De inbesparingar som ett referensprissystem för läkemedel kommer att generera bör användas för att förbättra patientens ställning enligt vad som anförts och dessutom till exempel för att utveckla den övergripande utvärderingen av farmakologisk behandling. Hälso- och sjukvårdens servicenätverk måste förbättras och man måste införa nya modeller för samarbete och tjänsteproduktion. Man bör utveckla systemet för dosdispensering av läkemedel som en del av reformeringen av strukturerna och rutinerna inom hälso- och sjukvården.