Allmän motivering

Syftet med propositionen är att förtydliga och förenkla finansieringen av Folkpensionsanstalten och att göra finansieringssystemet öppnare. Det rör sig huvudsakligen om en teknisk revidering som inte innebär förändring av hur statens, arbetsgivarnas och de försäkrades betalningsandelar har realiserats. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande ändringar.

Reformering av fonderna

Regeringen föreslår att statens garantibelopp till folkpensionsfonden ska frångås och att statens basfinansieringsandel skrivs in i lagen så att den motsvarar det faktiska läget. Den del av folkpensionsutgifterna som inte täcks av statens basfinansieringsandel föreslås bli finansierad med medel som flyter in från arbetsgivaravgifter, med folkpensionsfondens placeringsintäkter och med statens tilläggsfinansieringsandel. Statens nya tilläggsfinansieringsandel svarar som en flexibel finansieringspost mot statens nuvarande garantibelopp. Syftet är dock att tilläggsfinansieringsandelen ska vara betydligt mindre än det nuvarande garantibeloppet.

Utskottet anser att man i fortsättningen måste se till att den föreslagna tilläggsfinansieringsandelen inte ökar okontrollerat såsom statens nuvarande garantibelopp, utan att bestämmelserna om finansieringsandelar ses över i samband med att sådana förmåner ändras som innebär betydande kostnadsförändringar.

Det föreslås också att den övre gränsen på spelrummet för sjukförsäkringsfondens minimiandel ska höjas från tio till tolv procent. Social- och hälsovårdsutskottet har redan tidigare förordat ett större spelrum. Utskottet har ansett att det är viktigt att se till att premierna utvecklas rationellt och så jämnt som möjligt och att man därför med bufferten i sjukförsäkringsfonden ska se till att det finns tillräcklig beredskap för den kommande kostnadsstegringen (ShUB 46/2006 rd). Genom den ändring som regeringen nu föreslår går det att undvika ett alltför snävt spelrum som leder till årliga ändringar av sjukförsäkringspremierna och sjukförsäkringsavgifterna. Sjukförsäkringsfondens nettofinansieringstillgångar kan i fortsättningen vid årets slut vara 8—12 procent av totalutgifterna för sjukförsäkringarna, utan att det skulle påverka premierna och avgifterna för följande år.

Betalningen av sjukförsäkringen och övriga sociala trygghetsförmåner ska enligt förslaget reformeras genom att de splittras upp på olika fonder. I detta syfte bildas en ny fond, fonden för övrig social trygghet. Ur den ska andra förmåner betalas ut än de som finansieras på grundval av sjukförsäkringslagen. Till dessa hör bl.a. barnbidrag, stöd för hemvård, moderskapsunderstöd, bostadsbidrag, studiestöd, grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa, arbetsmarknadsstöd och utbildningsstöd. Förslaget gör systemet tydligare, eftersom finansieringen av de förmåner som betalas ur fonderna är olika. De förmåner som betalas ur fonden för övrig social trygghet finansieras huvudsakligen med statliga medel. Den fonden kommer således inte att ha en buffert baserad på ett lägsta belopp på finansieringstillgångarna.

Utskottet anser det motiverat att en ny fond bildas, med föreslår att den ska heta allmänna fonden för social trygghet.

Justering av sjukförsäkringens sjukvårdspremie

Regeringen föreslår att bestämmelser om premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie i fortsättningen årligen ska utfärdas genom förordning av statsrådet i stället för genom lag. Finansieringen av sjukförsäkringen är uppdelad i finansiering av sjukvårdsförsäkringen och finansiering av arbetsinkomstförsäkringen. Ur sjukvårdsförsäkringen betalas ersättning för en del av läkemedelsutgifterna och resekostnaderna inom öppenvården, kostnaderna för studenternas hälso- och sjukvård och kostnaderna för rehabilitering som Folkpensionsanstalten ordnar. Vidare ersätter man en del av läkar- och tandläkararvodena inom den privata hälso- och sjukvården och sådan vård och sådana undersökningar som läkare ordinerar ur samma försäkring. Försäkringen finansieras av de försäkrade och staten. Arbetsgivarna betalar ingen sjukvårdsavgift.

Grundlagsutskottet anser att sjukförsäkringspremierna och sjukförsäkringsavgifterna är skatter i konstitutionellt hänseende (GrUU 36/2005 rd, s. 2/II). Enligt 81 § 1 mom. i grundlagen bestäms det om statsskatt genom lag, som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek och om den skattskyldiges rättsskydd. Grundlagsutskottet påpekar att det därför för bedömning av förslaget är betydelsefullt om det uppfyller kravet på att det ska bestämmas om grunderna för sjukvårdspremiens storlek genom lag eller inte. I detta avseende bör man notera att andra bestämmelser i sjukförsäkringslagen i betydande grad begränsar prövningsrätten för den som utfärdar förordningar. Enligt 18 kap. 23 § 1 mom. ska premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie justeras så att intäkterna av sjukvårdspremierna och statens finansieringsandel täcker de utgifter för sjukvårdsförsäkringen som avses i 8 § i samma kapitel. Vidare finns i 9 § i samma kapitel exakta bestämmelser om hur stor del av intäkterna av sjukvårdsförsäkringens sjukvårdspremie som tas ut hos de försäkrade som ska användas för att finansiera det sammanlagda beloppet av utgifterna för sjukvårdsförsäkringen. Motsvarande bestämmelser om statens finansiella bidrag finns i 10 §. Bestämmelser om höjning av sjukvårdspremien på grund av andra inkomster än förvärvsinkomster finns i sin tur i 18 kap. 20 § 2 och 3 mom. Grundlagsutskottet menar att förordningsutfärdarens prövningsrätt i ett sådant sammanhang är tillräckligt bunden på lagnivå och att förslaget därför inte inverkar på behandlingsordningen. I ett konstitutionellt perspektiv vill utskottet däremot framhålla att det klart föredrar det alternativet att man tar in en grundläggande bestämmelse i lagen som i siffror anger ett relativt snävt intervall för att genom förordning av statsrådet ändra storleken på sjukvårdspremien, som bestäms utifrån andra bestämmelser i lagen.

Grundlagsutskottet påpekar ändå att det i sin etablerade praxis ansett att det inte är lämpligt att ge förordningsutfärdaren rätt att ändra en lag ens genom ett mycket exakt avgränsat bemyndigande, om det inte finns särskilda och tungt vägande skäl till en sådan åtgärd. Som ett sådant skäl kan man exempelvis tänka sig en årligen justerad avgift som ingår i ett större avgiftssammanhang som upprepat ändras. Men enligt huvudregeln ska lagstiftaren ha kvar rätten att ändra lagen. Därför bör det övervägas om det i sak över huvud taget är nödvändigt att ta in ett bemyndigande att ändra lagen. Eftersom grundlagsutskottet ändå ansåg att den prövningsrätt som den som utfärdar förordningen har är tillräckligt bunden genom lag anser social- och hälsovårdsutskottet inte att det i sak är nödvändigt att årligen utfärda bestämmelser om sjukvårdspremiens premieprocentsats genom lag.

Social- och hälsovårdsutskottet ansåg i samband med behandlingen av den finansiella reformen av sjukförsäkringen att det är viktigt med en årlig uppföljning av hur de olika betalarnas finansieringsandelar utvecklas (ShUB 22/2005 rd). Ett utvecklingsarbete baserat på regeringsprogrammet pågår för närvarande i fråga om många förmåner som finansieras med sjukvårdspremier. Dessutom finns det hela tiden ett stort tryck på läkemedelskostnaderna. Utskottet anser att det fortsatt är viktigt att följa hur premien utvecklas, och därför är det motiverat att storleken på den lagfästa premien kan ändras genom förordning, men bara inom ett snävt intervall.

När sjukförsäkringens finansieringsreform trädde i kraft i början av 2006 var premieprocentsatsen på sjukvårdspremien 1,33. Bestämmelser om detta finns i 18 kap. 20 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen. Därefter har procentsatsen ändrats årligen genom lagen om premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie och arbetsgivares folkpensionsavgift (1262/2006). Premien sänktes för 2007 med 0,05 procentenheter och för 2008 med 0,04 procentenheter. Enligt preliminära beräkningar borde man höja premien för 2009 med 0,04 procentenheter, varvid premieprocentsatsen blir 1,28. Utskottet föreslår att det intervall inom vilket premien genom förordning kan ändras är 0,3 procentenheter av den premienivå för 2006 som fastställs i sjukförsäkringslagen. Det innebär en marginal på 0,15 procentenheter både uppåt och nedåt, dvs. den lägsta respektive högsta nivån blir 1,18 och 1,48 procent.