Allmän motivering

I propositionen föreslås ändringar i ett flertal arbetskraftspolitiska förutsättningar för utkomstskydd för arbetslösa. Ändringarna är avsedda att förtydliga beviljandet av utkomstskydd för arbetslösa och därmed förenhetliga avgörandepraxisen. Reformen minskar det administrativa arbetet hos arbetskraftsmyndigheterna och på Folkpensionsanstalten genom att särskilt minska antalet arbetskraftspolitiska utlåtanden av arbets- och näringsbyråerna. Propositionen syftar till att öka jämlikheten mellan dem som ansöker om stöd och dirigera de resurser som frigörs från det administrativa arbetet vid arbets- och näringsbyråerna till främjandet av sysselsättningen. Samtidigt försnabbar gallringen av det administrativa arbetet utbetalningen av arbetslöshetsförmånerna.

Utkomstskydd för arbetslösa företagare

Det är angeläget att utkomstskyddet för arbetslösa företagare förbättras genom att lindra villkoren för upphörandet med företagsverksamhet. Bestämmelserna om nedläggning av företag föreslås bli enklare och tydligare på så sätt att personen t.ex. inte längre behöver visa upp försäljningsvinstkalkyl eller göra sig av med försäkringar eller lokaler. Då går det enklare och snabbare att anmäla sig som arbetslös. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska inte längre föreskriva om avbruten företagsverksamhet, vilket tydliggör de kriterier som den arbetssökande ska uppfylla efter avslutad företagsverksamhet för att få arbetslöshetsförmåner. Företagare som blivit arbetsoförmögna får också efter sjukdagpenningperiodens maximitid rätt till utkomstskydd för arbetslösa.

Definitionen av en företagare som kan jämställas med en löntagare utvidgas och då bestäms företagarens rätt till arbetslöshetsförmån mera samordnat oberoende om arbetet har utförts i arbets- eller uppdragsförhållande. Dessutom får en företagare som kan jämställas med en löntagare rätt till jämkad arbetslöshetsförmån efter att ett uppdragsförhållande upphört, men arbetet fortsätter för andra uppdrag.

Tryggheten för en företagares familjemedlem blir bättre i en situation där arbetet i företaget minskar så att familjemedlemmen permitteras tillsammans med andra arbetstagare. Utskottet välkomnar reformerna. Det är viktigt att vid social- och hälsovårdsministeriet pågår beredning av ytterligare reformer i företagarnas sociala trygghet.

Skyldigheten för personer under 25 år att söka till utbildning

Utskottet ser mycket positivt på att skyldigheten att söka till utbildning som villkor för arbetsmarknadsstöd till unga lindras så att skyldigheten gäller endast ansökan på våren. Vid höstens gemensamma ansökan har det i regel funnits ett begränsat antal studieplatser och valmöjligheterna har varit ytterst små.

Skyldigheten att söka till utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter utvidgas däremot att gälla unga som får arbetslöshetsförmån och som saknar yrkesutbildning. De förslag som gäller unga är ett led i genomförandet av samhällsgarantin för unga.

Grundlagsutskottet har ansett att den föreslagna särbehandlingen med strängare villkor för unga under 25 år än för andra för att få arbetsmarknadsstöd är, med tanke på de särskilda problemen med ungdomsarbetslösheten, förenlig med grundlagens jämlikhetsbestämmelser. I denna bedömning har det bl.a. beaktats att unga utan yrkesutbildning hotas att slås ut ur arbetslivet. Det har också betydelse att en ung person genom sin egen aktivitet kan försäkra sig om att få rätt till arbetsmarknadsstöd. Utskottet har å andra sidan varit av den åsikten att det också för att ha kvar en sådan åldersgräns måste gå att lägga fram information som gör det möjligt att bedöma om lagstiftningen är acceptabel ur grundlagssynvinkel.

Arbets- och näringsministeriet har lämnat en utredning till grundlagsutskottet där man på basis av undersökningarna om sysselsättning av unga och unga på arbetsmarknaden kommer till bedömningen att bestämmelserna om åldersgräns är motiverade under den rådande höga ungdomsarbetslösheten. I undersökningarna har bl.a. konstaterats att skyldigheten att söka en studieplats har lett till ökad sökning till yrkesutbildning och den högre utbildningsnivån har å sin sida konstaterats klart minska risken för unga att bli arbetslösa. Enligt utredningen kan frågan om den gällande åldersgräsen, som nu föreslås bibehållas, motiveras med att i åldern 24—25 år sker ändringar som gör att arbetslöshetsrisken minskar för personer med endast utbildning på grundskolenivå. Grundlagsutskottet anser att den erhållna utredningen i det här skedet är tillräcklig men understryker att för en särbehandling på grund av ålder måste i det fortsättningen finnas godtagbara grunder som baserar sig på en utredning av särbehandlingens effekter.

Social- och hälsovårdsutskottet anser att den utvidgade skyldigheten att söka till utbildning inte är problemfri och hänvisar till det som sägs i arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande. Den obligatoriska ansökningen leder ofta till oändamålsenliga utbildningsval som i sin tur leder till avbrutna studier. Det positiva i reformen är att det i fortsättningen är möjligt att beakta den ungas individuella situation på ett bättre sätt och att i stället för den obligatoriska ansökningen avtala om ersättande åtgärder. I stället för tvångsåtgärderna ska tjänsterna till unga betydligt förstärkas och elevhandledningen i skolan och yrkesvägledningen inom arbetskraftsförvaltningen förbättras, menar utskottet.

Den utvidgade skyldigheten kan godkännas med tanke på att samhällsgarantin garanterar att varje ung person under 25 år har möjlighet att delta i sysselsättningsfrämjande service. Under denna tid får han eller hon arbetsmarknadsstöd oberoende av skyldigheten att vara i arbete. Däremot ska behovet av skyldigheten omprövas när forskningsdata om dess effekt föreligger.

Utkomstskydd för arbetslösa studerande

I utkomstskyddet för arbetslösa studerande görs ändringar som förtydligar beviljandet av förmåner efter avbrutna studier och gränsdragningen mellan hel- och deltidsstudier. Ett viktigt kriterium i fråga om utkomstskydd för arbetslösa studerande är huruvida en person som registrerat sig som arbetssökande kan ta emot heltidsarbete. Lagen utgår från att t.ex. studier som leder till universitetsexamen alltid betraktas som heltidsstudier. I lagen bibehålls dock bestämmelsen om att vilka som helst studier kan påvisas vara deltidsstudier om den studerande har varit i arbete eller bedrivit företagsverksamhet. En tillräcklig tid i arbete är 10 månader. Tolkningen av bestämmelsen kommer att påverkas av att arbetsvillkoret inom utkomstskyddet för arbetslösa har förkortats till åtta månader och i början av 2014 förkortas ytterligare till sex månader. När en arbetstagare permitteras eller förlorar sitt arbete på av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker kan dessutom en tämligen kort arbetserfarenhet vara tillräcklig för att studierna ska betraktas som deltidsstudier. Bestämmelsen tryggar villkoren för studerande som redan har övergått till arbetslivet permanent. Utskottet påpekar samtidigt att det inte är ändamålsenligt att genom utkomstskydd för arbetslösa finansiera studier som framskrider långsamt eller i onödan förlänga slutförandet av studierna.

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett det vara möjligt att den föreslagna regleringen i enskilda fall och vid en snäv tolkning kan möjliggöra situationer där en person som omfattas av 19 § 2 mom. i grundlagen inte får den grundläggande försörjning som bestämmelsen förutsätter. I förarbeten till grundlagsreformen och i utskottets praxis har det ansetts viktigt att de system som ska trygga en grundläggande försörjning bör var på så vis heltäckande att det inte uppstår några marginalgrupper. För att undvika ovannämnda situationer ska lagen tolkas positivt med tanke på de grundläggande fri- och rätttigheterna, menar grundlagsutskottet. Det är viktigt att arbets- och näringsministeriet i detta avseende punkt ger anvisningar till och utbildar personalen vid arbets- och näringsbyråerna för att studerande ska bemötas rättvist.

Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

Förslaget innebär att villkoren för utkomstskydd för arbetslösa som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte blir mer identiska med villkoren för dem som deltar i annan sysselsättningsfrämjande service. Till arbetssökande som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska arbetslöshetsförmåner enligt lagförslaget kunna betalas ut oberoende av skyldigheten att vara i arbete och begränsningen i anknytning till yrkesutbildningen, på samma sätt som man redan kunnat betala arbetslöshetsförmåner under annan sysselsättningsfrämjande service.

De som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte har dock fortfarande sämre förmåner än de som deltar i annan sysselsättningsfrämjande service. Arbetsmarknadsstöd kan betalas för väntetiden för arbetsmarknadsstöd på fem månader i fråga om annan service än arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Väntetiden för arbetsmarknadsstöd på fem månader uppnås i fråga om annan service men inte heltäckande i fråga om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att resten av de bestämmelser som särbehandlar dem som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bör ändras. Utskottet ser det som angeläget att social- och hälsovårdsutskottet undersöker om begränsningarna kan slopas i lagen.

Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara motiverat att betala arbetsmarknadsstöd för väntetiden också till dem som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, eftersom den arbetssökande inte kan påverka vilken service som kan tillhandahållas. I många fall har arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte dessutom ansetts vara den service som bäst främjar färdigheterna för arbetslivet i samband med utarbetandet av sysselsättningsplanerna. Utskottet anser att likabehandlingen av dem som deltar i olika former av service skulle vara ett incitament för långtidsarbetslösa och partiellt arbetsföra att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och anmäla sig som arbetssökande. Utskottet föreslår därför ändringar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.

Enligt utredningen till social- och hälsovårdsutskottet fanns det inom arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte 2011 ca 100 sådana personer som på grund av väntetiden för arbetsmarknadsstöd inte fick utkomstskydd för arbetslösa. En vägledande bedömning på basis av dessa uppgifter är att kostnaderna för arbetsmarknadsstöd till dem skulle uppgå till ca 360 000 euro. Arbetsmarknadsstödet skulle i sin tur minska kostnaderna för utkomststöd med uppskattningsvis 235 000 euro.

När det gäller att uppnå väntetiden för arbetsmarknadsstöd konstaterar utskottet att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte räknas till väntetiden på samma sätt som deltagande i annan service. Däremot kan inte den tid under vilken personen inte är registrerad som arbetssökande beaktas. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte för andra än arbetssökande är mera service för att hantera sitt liv. Utskottet föreslår inte i detta sammanhang någon ändring i beaktandet av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i väntetiden för arbetsmarknadsstöd.