Motivering

Ända sedan 1995 har inkomstskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper ökat avsevärt. En av de viktigaste orsakerna till detta är långtidsarbetslösheten. På grund av den måste många arbetslösa under långa tider leva på grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Enligt propositionen omfattas 260 000 människor som får arbetsmarknadsstöd och 42 000 personer som får grunddagpenning av ändringarna i beloppen för grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.

Höjningarna av grunddagpenningen påverkar otvivelaktigt hundratusentals finländares möjligheter att klara sig eftersom fattigdomen och utslagningen inte kommer att öka lika snabbt. Det är fråga om att förbättra den primära försörjningen, vilket i princip är värt att stödja.

Enligt uppgifter från Statistikcentralen var de arbetslösa den enda gruppen som 1999 hade en negativ inkomstutveckling. Minimiutkomstskyddet för arbetslösa inte utvecklas i samma takt som andra befolkningsgruppers inkomster. Detta kan svårligen motiveras med till exempel att det har blivit mer lönsamt att arbeta, i all synnerhet som bland annat låg utbildningsnivå eller kraftiga omstruktureringar i yrkeslivet hör till de faktorer som orsakat långtidsarbetslösheten. Det finns för få arbetstillfällen.

Fattigdomen har många ansikten. Det finns fortfarande hundratusentals människor i vårt land, barnfamiljer, ensamma människor, arbetslösa och också förvärvsarbetande, som lever på ett existensminimum.

Regeringen har erkänt fakta i och med fattigdomspaketet. Den föreliggande ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en komponent i paketet. Det har givits utfästelser om att fortsatta åtgärder för att avvärja fattigdomen skall tas in i budgeten för 2003.

Propositionen ger visserligen dem som lever på grunddagpenning ett lite bättre liv. I t.ex. den interpellationsdebatt om fattigdomen som riksdagen förde för en tid sedan utlovade ministern ändringar för att förenkla och förtydliga systemet. Av läget i berednings- och arbetsgruppen just nu att döma får reformerna dock vänta på bättre tider.

De primära förmånerna måste vara tillräckligt stora. Det är inte önskvärt att de arbetslösa under långa tider skall vara tvungna att få sin försörjning genom utkomststödet, som egentligen är avsett att vara en tillfällig inkomsttrygghet. Det är beklagligt ofta som arbetslösa på grund av det rådande systemet och skatterna på sociala förmåner måste anhålla om utkomststöd.

Regeringen föreslår en otillräcklig höjning av arbetslöshetsdagpenningen och arbetsmarknadsstödet. Nivåhöjningen borde ha varit minst 1,70 euro (10 mk) per dag. Inte ens denna nivå på 23,10 euro per dag kan ändra på den rådande situationen eller eliminera problemet men göra det en aning lättare för dem som är i en livssituation där de är i skriande behov av hjälp.